Elitserien i ishockey 1996/1997

22:a säsongen av Elitserien i ishockey

Elitserien i ishockey 1996/1997 spelades 17 september 1996 till 9 mars 1997 och hade 50 omgångar i grundserien. Lag 1-8 till SM-slutspel, lag 9-10: kvar i Elitserien men inget SM-slutspel. Lag 11-12 till nedflyttningskval. SM-slutspelet avgjordes i bäst av fem matcher.

Elitserien
Säsong1996/1997
GrundserievinnareLeksands IF
SlutspelsvinnareFärjestads BK (svenska mästare)
Nya lag för säsongenSödertälje SK
Nedflyttade-
EHLFärjestads BK, Leksands IF, Luleå HF[1]

Förlopp

redigera
  • De stora förändringarna, vilka gjorde säsongen rekordlång för sin tid i Sverige, hade bland annat skett i Bosmandomens spår, och utöver de svenska spelare som redan var verksamma i NHL valde många andra svenskar spel i Kontinentaleuropa. Invandringen av finländska spelare var stor, och fanns i de flesta lagens viktiga positioner. I början sågs en tendens till motvilja till den nya serieformen bland fansen, då publiksiffrorna sjunkit jämfört med föregående säsong.[2]
  • AIK blev ett av säsongens mest omtalade lag då man storsatsade och köpte de tre tjeckiska spelarna Pavel Patera, Martin Procházka och Otakar Vejvoda, den så kallade Kladnokedjan som var med då Tjeckien vann VM 1996 i Wien i Österrike. AIK spelade säsongen i silverhjälmar. Då AIK den 1 oktober 1996 vann med 2-1 mot Djurgårdens IF var det första gången AIK vann ett elitseriederby mot Djurgårdens IF sedan segern med 3-0 den 3 mars 1992. AIK slog sedan ut Djurgårdens IF ur SM-kvartsfinalspelet, men slogs ut av Luleå HF i SM-semifinalspelet.
  • Debatten handlade denna säsong mycket om det höga antalet icke-svenska spelare och det låga antalet mål.
  • Brynäs IF sköt bara 13 skott på mål i bortasegern med 3-2 mot AIK den 4 januari 1997.
  • MIF Redhawks den 8 december 1996 vann mot HV71 med 6-3 var det första gången sedan säsongen 1994/1995 som Malmö IF vann mot HV71 i elitserie- eller SM-slutspelssammanhang.
  • Efter nio säsonger med systemet där två lag åkte ur till jul och föll ner i Allsvenskan återgick man till en enhetlig serie, nu med 50 omgångar. Juluppehållet fanns dock ännu kvar.
  • Matchen Brynäs IF-Djurgårdens IF 1-5 den 24 november 1996 drabbades av ett spelarslagsmål i pausen mellan andra och tredje perioden.[3]
  • Färjestads BK var denna säsong Sveriges första helprofessionella ishockeyklubb.[4]
  • Spelprogrammet blev mycket tätt, dels då antalet omgångar utökades och dels då Europacupen ersattes av EHL.
  • Säsongen då de så kallade derbygrupperna introducerades.
  • Säsongen då debatten kring spelsystemet 1-3-1 kulminerade. Efter matchen AIK-Västra Frölunda HC 2-1 den 10 oktober 1996 ansåg AIK att Västra Frölunda HC "förstörde underhållningen".
  • TV4 visade bara period två och tre under matcherna i ishockeysändningarna Hockeykväll med fyran i grundserien på söndagarna, och TV-matcherna började inte vid samma tidpunkt.
  • Luleå HF slagit ut AIK i tre raka semifinalmatcher medan Färjestads BK fått spela fem matcher för att vinna sin semifinalserie mot Leksands IF debatterades det om det var bäst att, som Luleå HF, få vila ut eller som Färjestads BK, vara i "bättre form". Färjestads BK vann SM-guldet, men man vet inte hur mycket semifinalspelet påverkade finalresultatet.
  • Saida Andersson sade att hon skulle spå vilka lag som tog sig vidare från kvartsfinalerna, och hon fick rätt på alla utom Färjestads BK-HV71.[källa behövs]
  • Västerås IK spelade vissa hemmamatcher i Smehallen i Eskilstuna.[5]
  • Första semifinalen mellan Färjestads BK och Leksands IF avgjordes först efter 59.16 i sudden death, det är fortfarande den längsta matchen i SM-slutspelet.[6]

Deltagande lag

redigera
Lag Län Ort Arena Plac 1:a säs. Sedan
AIK   Stockholm Stockholm Globen 9 1975/1976 1994/1995
Brynäs IF   Gävleborg Gävle Gavlerinken 1 A 1975/1976 1975/1976
Djurgårdens IF   Stockholm Stockholm Globen 5 1975/1976 1977/1978
Färjestads BK   Värmland Karlstad Färjestads ishall 3 1975/1976 1975/1976
HV71   Jönköping Jönköping Rosenlundshallen 4 1979/1980 1985/1986
Leksands IF   Dalarna Leksand Leksands Isstadion 7 1975/1976 1975/1976
Luleå HF   Norrbotten Luleå Delfinen 1 1984/1985 1984/1985
MIF Redhawks   Skåne Malmö Malmö isstadion 8 1990/1991 1990/1991
MoDo Hockey   Västernorrland Örnsköldsvik Kempehallen 6 1975/1976 1985/1986
Södertälje SK   Stockholm Södertälje Scaniarinken 2 A 1976/1977 1996/1997
Västerås IK   Västmanland Västerås Rocklundahallen 10 1988/1989 1988/1989
Västra Frölunda HC   Göteborg och Bohus Göteborg Scandinavium 2 1975/1976 1989/1990

Derbygrupper

redigera
Norra gruppen Mellangruppen Södra gruppen
AIK Brynäs IF Färjestads BK
Djurgårdens IF Leksands IF HV71
Luleå HF Södertälje SK Malmö IF
MoDo Hockey Västerås IK Västra Frölunda HC

Slutställning

redigera

Seger = 2 poäng. Oavgjort = 1 poäng. Förlust = 0 poäng. Leksands IF vann serien, men Färjestads BK blev svenska mästare efter seger mot Luleå HF i SM-finalspelet.

Grundserien

redigera

 Denna tabell: visa  redigera 

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Leksands IF 50 28 7 15 166 132 +34 63
2 Luleå HF (RM) 50 26 8 16 150 121 +29 60
3 Djurgårdens IF 50 26 8 16 148 132 +16 60
4 Färjestad BK   50 27 5 18 186 135 +51 59
5 AIK 50 23 10 17 149 131 +18 56
6 HV71 50 22 9 19 178 159 +19 53
7 Västra Frölunda HC 50 17 17 16 134 133 +1 51
8 Malmö IF 50 20 10 20 171 154 +17 50
9 Brynäs IF 50 21 8 21 155 144 +11 50
10 Modo 50 17 6 27 136 167 −31 40
11 Södertälje SK (U) 50 15 7 28 122 179 −57 37
12 Västerås IK 50 5 11 34 133 241 −108 21

Seriematcherna

redigera

SM-slutspel

redigera

Slutspelsträd

redigera
  Kvartsfinaler Semifinaler Final
                                                   
  2 Luleå HF 5 2 3  
7 Västra Frölunda 3 1 2  
  2 Luleå HF 4 3 4  
  5 AIK 0 1 1  
3 Djurgårdens IF 5 3 2 2
  5 AIK 3 6 3 3  
    2 Luleå HF 2 2 7 4
  4 Färjestads BK 3 5 2 7
  1 Leksands IF 3 2 3 5  
8 Malmö IF 4 1 2 0  
  1 Leksands IF 3 1 4 3 4
  4 Färjestads BK 2 3 2 4 5    
4 Färjestads BK 6 3 5 2 9
  6 HV71 1 4 1 4 2  
Tabellplacering

Kvartsfinaler

redigera

Semifinaler

redigera

Finaler

redigera

Priser och utmärkelser

redigera

Guldhjälmen

redigera

Poängligan

redigera
  1. Juha Riihijärvi, MIF Redhawks

Källor

redigera

Fotnoter

redigera

Externa länkar

redigera