| Kvartär de senaste 2,58 miljoner åren | |||
|---|---|---|---|
| Period (System) |
Epok (Serie) |
Ålder (Etage) |
Miljoner år sedan |
| Kvartär | Holocen | Meghalaya | 0,004–0,000 |
| Northgrip | 0,008–0,004 | ||
| Greenland | 0,012–0,008 | ||
| Pleistocen | Övre | 0,129–0,012 | |
| Chiba | 0,774–0,129 | ||
| Calabria | 1,80–0,774 | ||
| Gela | 2,58–1,80 | ||
| Neogen | Pliocen | Piacenza | tidigare |
Calabria eller Calabrium är en geologisk tidsålder som började för cirka 1,8 miljoner år sedan och varade ungefär en miljon år. Åldern är uppkallad efter Kalabrien på södra delen av Appeninska halvön.
I Sverige finns inga kända avlagringar från calabriatiden. De återkommande nedisningar av Skanderna som startade under den föregående åldern gela fortsatte sannolikt under calabria. Från det kalla skedet Menap, för drygt en miljon år sedan, finns grusavlagningar (Hattemlagret) i Nederländerna som anses kunna förklaras endast av att det skandinaviska istäcket då nådde ner på kontinenten.[1]
Vid studier av klimatutvecklingen i norra Europa delas calabria in i fyra huvuddelar:[2][3]
- Eburon, kallt klimatskede med flera istider för cirka 1,8-1,5 miljoner år sedan.
- Waal, relativt varmt klimatskede för cirka 1,5-1,3 miljoner år sedan.
- Menap, sträng istid, kanske den första istiden under kvartär med omfattning liknande Elster, Saale och Weichsel.
- Bavel, åter mildare, men med flera mindre istider, cirka 1,2-0,9 miljoner år sedan.
Även de första två syreisotopstadierna (MIS 21 och MIS 20) av Cromerkomplexet betraktas ofta höra till calabriatiden. Slutet på calabria definieras för närvarande istället av en geomagnetisk polomkastning för cirka 780 000 år sedan utan stark relation till klimatutvecklingen.
| Kvartär Klimatskeden i Norra Europa | ||
|---|---|---|
| Glacial / Interglacial |
Stadial / Kron Syreisotopstadium, MIS |
Tusental år sedan |
| Flandern (Holocen) värmetid MIS 1 |
Subatlantisk tid | 2,6–0,0 |
| Subboreal tid | 5,8–2,6 | |
| Atlantisk tid | 9,0–5,8 | |
| Boreal tid | 9,9–9,0 | |
| Preboreal tid | 11,7–9,9 | |
| Weichsel istid |
Yngre dryas | 13–11,7 |
| Alleröd | 14–13 | |
| Äldre dryas | 14 | |
| Bölling | 15–14 | |
| Äldsta dryas | 16–15 | |
| Weichsels huvudfas MIS 2 |
24–16 | |
| Mellersta Weichsel MIS 4–3 |
70–24 | |
| Odderade - MIS 5a | 80–70 | |
| Rederstall - MIS 5b | 90–80 | |
| Brörup - MIS 5c | 100–90 | |
| Herning - MIS 5d | 115–100 | |
| Eem | Eem - MIS 5e | 126–115 |
| Saale istid |
Warthe - MIS 6 Drenthe - MIS 6 |
200–126 |
| Dömnitz - MIS 7 | 240–200 | |
| Fuhne - MIS 8 | 300–240 | |
| Holstein | MIS 9 | 320–300 |
| Elster | MIS 10 | 380–320 |
| Cromer | MIS 21–11 | 860–380 |
| Bavel | MIS 63–22 | 1800–860 |
| Menap | ||
| Waal | ||
| Eburon | ||
| Tegelen | MIS 103–64 | 2600–1800 |
| Pretegelen | ||
Källor
redigera- ^ Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist, Maurits Lindström: Sveriges geologi, sid 438, Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-05847-4.
- ^ Jan Lundqvist, Thomas Lundqvist, Maurits Lindström: Sveriges geologi, sid 434, Studentlitteratur, ISBN 978-91-44-05847-4.
- ^ Deutche Stratigraphische Kommission, Stratigraphike Tabelle von Deutschland 2016