Cantus sororum

Cantus sororum är den särskilda tidegärd som systrarna i den heliga Birgittas klosterorden ber.^[1]^[2]^[3]^[4] Cantus sororum är en tidegärdrepertoar, också kallad officiediktning, centrerad kring Jungfru Maria. Den har traditionellt tillskrivits Birgittas biktfar Petrus av Skänninge (död 1378), och innehåller även stycken ur hennes uppenbarelser.^[5] Mer riktigt är förmodligen att se den som en liturgi tillkommen under en längre period och färdigställd senast 1430 då Vadstena klosterkyrka invigdes.^[6] Den latinska texten är utgiven av A. J. Collins, The Bridgettine Breviary of Syon Abbey, Worchester 1969, samt med svensk översättning av Tryggve Lundén i Den heliga Birgitta och den helige Petrus av Skänninge, Officium parvum beats Marie Virginis, I-II, Uppsala 1976. Den är undersökt källmässigt och teologiskt analyserad av Anders Piltz i "Naturam nostram sublimaverat. Den liturgiska och teologiska bakgrunden till det birgittinska mariaofficiet", i S.-E. Brodd och A. Härdelin (utg.), Maria i Sverige under tusen år, I, Skellefteå 1996, 255-287. Sångpartierna är utgivna av Tuomo Pulkkinen och Hilkka-Liisa Vuori i Cantus sororum, Helsinki 2015.

Referenser

^ Birgitta av Vadstena. Pilgrim och profet 1303-1373. 2003
^ Servatius, Viveca (1990). Cantus sororum: musik- und liturgiegeschichtliche Studien zu den Antiphonen des birgittinischen Eigenrepertoires: nebst 91 Transkriptionen
^ Nilsson, Ann-Marie (1991). On liturgical hymn melodies in Sweden during the Middle Ages
^ Strinnholm Lagergren, Karin (2018). Christian Leitmeir och James Borders. red. ”The Invitatory antiphons in Cantus sororum – a unique repertoire in a world of standard chant’”. Plainsong and Medieval Music, 27, vol. 2 (Cambridge University press).
^ cantus sororum i Nationalencyklopedin, läst 2021-05-10
^ Lagergren, Karin (2023). ‘The Birgittine liturgical music – team work or the ouvre of a genious mind? A new hypothesis for an old question’ i Birgittine circles. People and saints in the medieval world. Red. Mia Åkestam, Ingela Hedström, Elin Andersson. Stockholm: Kungl. Vitterhetsakademien. sid. ss. 159-175

[1] Birgitta av Vadstena. Pilgrim och profet 1303-1373. 2003

[2] Servatius, Viveca (1990). Cantus sororum: musik- und liturgiegeschichtliche Studien zu den Antiphonen des birgittinischen Eigenrepertoires: nebst 91 Transkriptionen

[3] Nilsson, Ann-Marie (1991). On liturgical hymn melodies in Sweden during the Middle Ages

[4] Strinnholm Lagergren, Karin (2018). Christian Leitmeir och James Borders. red. ”The Invitatory antiphons in Cantus sororum – a unique repertoire in a world of standard chant’”. Plainsong and Medieval Music, 27, vol. 2 (Cambridge University press).

[5] tus sororum i Nationalencyklopedin, läst 2021-05-10

[6] Lagergren, Karin (2023). ‘The Birgittine liturgical music – team work or the ouvre of a genious mind? A new hypothesis for an old question’ i Birgittine circles. People and saints in the medieval world. Red. Mia Åkestam, Ingela Hedström, Elin Andersson. Stockholm: Kungl. Vitterhetsakademien. sid. ss. 159-175

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]