Bergpiplärka

afrikansk fågel i familjen ärlor

Bergpiplärka[2] (Anthus hoeschi) är en fågel i familjen ärlor inom ordningen tättingar.[3]

Bergpiplärka
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljÄrlor
Motacillidae
SläkteAnthus
ArtBergpiplärka
A. hoeschi
Vetenskapligt namn
§ Anthus hoeschi
AuktorStresemann, 1938
Utbredning

Utseende och läte

redigera

Bergpiplärkan är en stor och mörk piplärka med kraftigt streckad kropp och skäraktigt längst in på nedre näbbhalvan. Liknande afrikansk piplärka har i stället gult på näbben där bergpiplärkan är skär, vita (ej beigefärgade) yttre stjärtpennor och mindre kraftigt streckad kropp. Det senare gäller även svedjepiplärkan som dessutom har längre stjärt. Flyktlätet är ett tvåstavigt "chiREE", långsammare och djupare än hos andra piplärkor.[4]

Utbredning och systematik

redigera

Fågeln förekommer enbart i södra Afrika, i Drakensberg i Sydafrika (södra KwaZulu-Natal, norra Östra Kapprovinsen och allra nordöstligaste Fristatsprovinsen) samt i Lesotho. Efter häckningen flyttar den till östra Angola, södra Demokratiska republiken Kongo och nordvästra Zambia. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

redigera

DNA-studier visar att arterna i släktet Anthus inte står varandra närmast, där typarten för släktet ängspiplärkan står närmare piplärkorna i Macronyx än bergpiplärka med släktingar.[5][6] Det medför att bergpiplärka antingen kommer föras till ett annat släkte i framtiden, eller att Macronyx inkluderas i Anthus. Inga större taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat dessa nya forskningsresultat.

Levnadssätt

redigera

Bergpiplärkan häckar i alpina busk- och gräsmarker på över 2000 meters höjd. Där ses den springa mellan buskar på marken eller ibland sitta i en busktopp under sången. Den har även en böljande och utdragen sångflykt.[4]

Bergpiplärkan är en fåtalig art med ett uppskattat bestånd på endast mellan 2 500 och 10 000 vuxna individer. Den minskar möjligen också i antal. IUCN kategoriserar arten som nära hotad.[1]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Walter Hoesch (1896-1961), tysk bonde, naturforskare och samlare av specimen, boende i Namibia 1930-1961.[7]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2017 Anthus hoeschi . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.2. Läst 11 december 2017.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Tyler, S. and C. J. Sharpe (2020). Mountain Pipit (Anthus hoeschi), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.moupip1.01
  5. ^ Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson och M. Irestedt (2015), Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species, Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.
  6. ^ Pietersen DW, AE McKechnie, R Jansen, IT Little & ADS Bastos. 2018. Multi-locus phylogeny of African pipits and longclaws (Aves: Motacillidae) highlights taxonomic inconsistencies. Ibis 161(4): 781–792. doi: 10.1111/ibi.12683
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

redigera