Barnstugeutredningen

statlig utredning om förskolor och fritidshem

1968 års barnstugeutredning var en utredning om förskolor och fritidshem som genomfördes mellan åren 1968 och 1975. Genom dessa tillkom förskolelagen 1975.

1968 års barnstugeutredning
Statlig utredning
Regeringsbeslut
RegeringRegeringen Erlander III
Beslut fattat26 april 1968
Utredningen
överlämnas
2 maj 1972
17 maj 1974
26 juni 1975
30 oktober 1975
Utredningsansvar
Utrednings IDYK 2878
Ansvarigt statsrådIngegerd Wärnersson
OrdförandeIngvar Carlsson
(till 1 januari 1970)
Mats Hellström
(från 1 januari 1970)
Kommittédirektiv
Slutbetänkande
ID-nummerSOU 1972:26-27
TitelFörskolan del 1-2
Antal sidor348
ID-nummerSOU 1974:42
TitelBarns fritid
ID-nummerSOU 1975:67
TitelUtbildning i samspel
ID-nummerSOU 1975:94
TitelBarns sommar

Till en början agerade ledamoten Ingvar Carlsson som ordförande för kommittén, tills han den 14 oktober 1969 lämnade uppdraget för att agera som Sveriges utbildningsminister. Som hans efterträdare som ledamot och ordförande i kommittén utsågs den 1 januari 1970 istället Mats Hellström.[1]

Kommittén överlämnade sina första betänkanden Förskolan del 1-2 SOU 1972:26-27 den 2 maj 1972. Utredningen presenterade förslag för pedagogiskt program och material samt lokaler för förskolan.

Det andra betänkandet Barns fritid SOU 1974:42 presenterades den 17 maj 1974. Utredningen som hade undertiteln Fritidsverksamhet för 7–12 åringar lade fram förslag för hur fritidsverksamhet för barn i de yngre åldrarna skulle utformas. Man lade också fram förslag för personaltillgång och personalbehov i förskole- och fritidsverksamheten.

Det tredje betänkandet Utbildning i samspel SOU 1975:67 presenterades den 26 juni 1975. Den behandlade grundutbildning, vidareutbildning och fortbildning av personal i förskola och fritidshem.

Det sista betänkandet Barns sommar SOU 1975:94 presenterades 30 oktober 1975. Den behandlade barnomsorg och fritidsverksamhet för barn under sommartid.

Externa länkar

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Förskolan SOU 1972:26. SOU. 1972. sid. 4