Andinsk beckasin

fågelart i familjen snäppor

Andinsk beckasin[2] (Gallinago jamesoni) är en vadarfågel i familjen snäppor, förekommande i bergstrakter i Sydamerika.[3]

Andinsk beckasin
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningVadarfåglar
Charadriiformes
UnderordningVadare
Charadrii
FamiljSnäppor
Scolopacidae
UnderfamiljBeckasiner
Gallinaginae
SläkteGallinago
ArtAndinsk beckasin
G. jamesoni
Vetenskapligt namn
§ Gallinago jamesoni
AuktorBonaparte, 1855
Utbredning

Kännetecken

redigera

Utseende

redigera

Andinsk beckasin är en kraftig morkulleliknande beckasin med en kroppslängd på 28 cm. Näbben är lång, kraftig och något nedåtböjd i spetsen. I flykten har den påtagligt breda och mycket rundade vingar. Ovansidan är mörkbrun med beigefärgade strimmor och band på manteln, dock avsaknad av ett tydligt "V" som hos andra beckasinarter. På hjässan syns rätt svagt kontrasterande mörkbeige ögonbrynsstreck och centralt hjässband. Den är vidare brunbeige med bruna fläckar och streck på huvudsidan, strupen och bröstet, medan resten av undersidan är kraftigt sotbandad. Stjärten saknar inslag av rostrött och vitt.[4][5]

 

Från marken hörs ett grodlikt "whik-ick-ick-ick...", vid uppflog ett mer högljutt "whit". Liksom andra beckasiner har den en stigande och fallande spelflykt, varvid den alstrar ett brummande ljud med stjärtpennorna.[5][4]

Utbredning och systematik

redigera

Andinsk beckasin förekommer i Anderna från Colombia till västra Venezuela och östra Venezuela,[3] mellan 2100 och 4300 meters höjd.[1] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

redigera

DNA-studier visar att den andinska beckasinens förmodade nära släkting kejsarbeckasinen troligen är närmare släkt med beckasinerna i Coenocorypha än de i Gallinago.[6] Än så länge har detta dock inte lett till några taxonomiska förändringar.

Levnadssätt

redigera

Andinsk beckasin hittas i höga bergstrakter i blöta områden i páramo, framför allt där vatten rinner över mattor av mossor samt i höga bestånd av säv och gräs. Den undviker dock våtmarker utan skyddande växtlighet. När den skräms upp flyger den iväg rakt och tungt.[4]

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar William Jameson (1796-1873), skotsk botaniker, zoolog och samlare av specimen i Ecuador 1826-1873.[7]

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Gallinago jamesoni Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  4. ^ [a b c] Hilty, Steven L (2003). Birds of Venezuela. London: Christopher Helm. ISBN 0-7136-6418-5 
  5. ^ [a b] Robin Restall; Juan Freile (8 March 2018). Birds of Ecuador. Bloomsbury Publishing. sid. 64–. ISBN 978-1-4729-2565-7. https://books.google.com/books?id=GNo3DwAAQBAJ&pg=PA64 
  6. ^ Gibson, R. (2010), “Phylogenetic Relationships among the Scolopaci (Aves: Charadriiformes): Implications for the Study of Behavioural Evolution”, M.Sc. thesis, University of Toronto.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

redigera