instruktör

See also: instruktor, Instruktor, and instruktør

Swedish

Etymology

Borrowed from French instructeur, from Latin īnstrūctor.

Noun

instruktör c

1. instructor

Declension

Declension of instruktör

		nominative	genitive
singular	indefinite	instruktör	instruktörs
	definite	instruktören	instruktörens
plural	indefinite	instruktörer	instruktörers
	definite	instruktörerna	instruktörernas

Related terms

• instruera
• instruktion

References

• instruktör in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• instruktör in Svensk ordbok (SO)
• instruktör in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)