snarkning

Swedish

Etymology

From snarka +‎ -ning.

Noun

snarkning c

1. (uncountable) snoring
2. (countable) snore

Declension

Declension of snarkning

		nominative	genitive
singular	indefinite	snarkning	snarknings
	definite	snarkningen	snarkningens
plural	indefinite	snarkningar	snarkningars
	definite	snarkningarna	snarkningarnas

Further reading

• snarkning in Svenska Akademiens ordböcker