JavaFX 2 0 Introduction by Example Expert s

Voice in Java Dea Carl download

https://textbookfull.com/product/javafx-2-0-introduction-by-
example-expert-s-voice-in-java-dea-carl/

Download full version ebook from https://textbookfull.com

We believe these products will be a great fit for you. Click
the link to download now, or visit textbookfull.com
to discover even more!

JavaFX 9 by Example Dea

https://textbookfull.com/product/javafx-9-by-example-dea/

Beginning Java with WebSphere Expert s Voice in Java

Janson Robert W

https://textbookfull.com/product/beginning-java-with-websphere-
expert-s-voice-in-java-janson-robert-w/

Beginning JSP JSF and Tomcat Java Web Development

Expert s Voice in Java 2 New Edition Zambon Giulio

https://textbookfull.com/product/beginning-jsp-jsf-and-tomcat-
java-web-development-expert-s-voice-in-java-2-new-edition-zambon-
giulio/

Beginning Database Driven Application Development in

Java EE Using GlassFish Expert s Voice in Open Source
Vasiliev Yuli

https://textbookfull.com/product/beginning-database-driven-
application-development-in-java-ee-using-glassfish-expert-s-
voice-in-open-source-vasiliev-yuli/
Beginning Java and Flex Migrating Java Spring Hibernate
and Maven Developers to Adobe Flex Expert s Voice in
Web Development Di Pisa Filippo

https://textbookfull.com/product/beginning-java-and-flex-
migrating-java-spring-hibernate-and-maven-developers-to-adobe-
flex-expert-s-voice-in-web-development-di-pisa-filippo/

Java 7 Recipes A Problem Solution Approach Juneau Josh

Beaty Mark Dea Carl Guime Freddy Oconner John

https://textbookfull.com/product/java-7-recipes-a-problem-
solution-approach-juneau-josh-beaty-mark-dea-carl-guime-freddy-
oconner-john/

JavaServer Faces Introduction by Example Juneau Josh

https://textbookfull.com/product/javaserver-faces-introduction-
by-example-juneau-josh/

Oracle Certified Professional Java SE 7 Programmer

Exams 1Z0 804 and 1Z0 805 A Comprehensive OCPJP 7
Certification Guide Expert s Voice in Java S G Ganesh
Tushar Sharma
https://textbookfull.com/product/oracle-certified-professional-
java-se-7-programmer-exams-1z0-804-and-1z0-805-a-comprehensive-
ocpjp-7-certification-guide-expert-s-voice-in-java-s-g-ganesh-
tushar-sharma/

Pro Hibernate and MongoDB The Expert s Voice Leonard

Anghel

https://textbookfull.com/product/pro-hibernate-and-mongodb-the-
expert-s-voice-leonard-anghel/
For your convenience Apress has placed some of the front
matter material after the index. Please use the Bookmarks
and Contents at a Glance links to access them.
Contents at a Glance

 About the Author..................................................................................................... x

 About the Technical Reviewer ............................................................................... xi
 Acknowledgments ................................................................................................ xii
 Introduction ......................................................................................................... xiii
 Chapter 1: JavaFX Fundamentals ...........................................................................1
 Chapter 2: Graphics with JavaFX..........................................................................69
 Chapter 3: Media with JavaFX............................................................................111
 Chapter 4: JavaFX on the Web ............................................................................141
 Index ...................................................................................................................175

iii
Introduction

JavaFX 2.0 is Java’s next generation graphical user interface (GUI) toolkit for developers to rapidly build
rich cross-platform applications. Built from the ground up, JavaFX takes advantage of modern GPUs
through hardware-accelerated graphics while providing well-designed programming interfaces enabling
developers to combine graphics, animation, and UI controls. The new JavaFX 2.0 is a pure Java language
application programming interface (API).
The key architectural strategies provided by JavaFX 2.0 API are the reuse of existing Java
libraries and the bridging of communication between other languages that run on the JVM (Visage,
Jython, Groovy, JRuby, and Scala).
Nandini Ramani of Oracle plainly states the intended direction of JavaFX the platform in the
following excerpt from the screencast, Introducing JavaFX 2.0:

“The industry is moving toward multi-core/multi-threading [type]

platforms with GPUs. JavaFX 2.0 leverages these attributes to improve
execution efficiency and UI design flexibility. Our initial goal is to give
architects and developers of enterprise applications a set of tools and
APIs to help them build better data driven business applications.”

—Nandini Ramani
Oracle Corp.
VP of Development, Java Client Platform

Some History
In 2005, Sun Microsystems acquired the company SeeBeyond, at which a certain software engineer by
the name of Chris Oliver created a graphics-rich scripting language known as F3 (Form Follows
Function). F3 was later unveiled by Sun Microsystems at the 2007 JavaOne conference as JavaFX.
On April 20, 2009 Oracle Corporation announced the acquisition of Sun Microsystems, making
Oracle the new steward of JavaFX. At JavaOne 2010, Oracle announced the JavaFX roadmap. As part of
the road map, Oracle revealed its plans to phase out the JavaFX script language and re-create JavaFX for
the Java language and platform.
As promised based on the 2010 roadmap, JavaFX 2.0 SDK was released at JavaOne October 3,
2011. Oracle also announced its commitment to take steps to release JavaFX as an open-source product,
thus allowing the community to help move the platform forward. Open-sourcing JavaFX will increase its
adoption, enable a quicker turnaround time on bug fixes, and generate new enhancements.
Table 0-1 shows the overall history of the major JavaFX releases.

xiii
 INTRODUCTION

Table 0-1. Historical Timeline of Major JavaFX Releases

Release Date Version Platform Description

December 4, 2008 1.0 Windows and MacOS JavaFX Script language,
Production Suite, Media Playback

February 12, 2009 1.1 Windows and MacOS New mobile development

June 2, 2009 1.2 Windows, MacOS, Linux, Skinnable UI controls, Charting

Solaris API, and performance
improvements

April 22. 2010 1.3 Windows, MacOS, Linux, JavaFX Composer, TV Emulator,
Solaris Mobile Emulator

October 3, 2011 2.0 Windows, MacOS Rewritten for the Java Language

Approach in This Book

The title of the book says it all: JavaFX 2.0 Introduction by Example. In this book, you will be learning the
new JavaFX 2.0 capabilities by following practical recipe examples. These recipes will, in turn, provide
you with the knowledge needed to create your own rich client applications. In the same tone with Java’s
mantra “Write once, run anywhere,” JavaFX also preserves this same sentiment. Because JavaFX 2.0 is
written entirely in Java the language, you will feel right at home.
Most of the recipes can be compiled and run under Java 6. However, some recipes will take
advantage of Java 7’s language enhancements, so Java 7 will be required. While working through this
book with JavaFX 2.0 and Java 7, you will realize that the new APIs and language enhancements will help
you to become a more productive developer. Having said this, I encourage you to explore all of Java 7’s
new capabilities. To delve deeper into the new capabilities of Java 7, I recommend the book, Java 7
Recipes. On an added note, the recipes in this book can also be found in Java 7 Recipes.
This book covers JavaFX 2.0’s fundamentals, graphics and animations, audio and video, and the
Web. The fundamentals include how to install prerequisite software (JavaFX 2.0, NetBeans 7.1) and
create simple user interfaces. You will also learn the basics of the scene graph, text nodes and font styles,
shapes, colors, layouts, menus, UI controls, simple styling (CSS styling), binding expressions,
background processes, keyboard shortcuts, and dialog boxes. Next, in graphics and animations you will
encounter image handling, drag-and-drop operations, animation APIs, and UI theming (Look ‘n’ Feel).
After graphics and animations, you will learn audio and video. This section will include creating an MP3
player, using a video player, responding to media events, handling media marker events, and
synchronizing an animation with media events. Finally, you will be using JavaFX 2.0 to interoperate with
web technologies such as HTML5, JavaScript, and XML. In this section, you will be learning how to
embed JavaFX into a web page, rendering and dynamically manipulating HTML5 content, creating a
weather application to respond to HTML events, and creating an RSS feed application using an
embedded database (Derby).

xiv
  INTRODUCTION

Who This Book Is For

If you are a Java developer who desires to take your client-side applications to the next level, you will
find this book your guide to help you begin creating usable and aesthetically pleasing user interfaces. If
you want a particular platform that is not listed in the preceding table, don’t be too concerned because
by the time you read this, JavaFX 2.0 should be available on your favorite OS.

How This Book Is Structured

This book is arranged in a natural progression that moves forward from beginner- to intermediate-level
concepts. For the Java developer, none of the concepts mentioned in this book should be extremely
difficult to figure out. This book’s recipes are presented in a problem-solution format. After a brief
description of a practical and real-world problem, a step-by-step solution will explain which techniques
will be best suited to solve the problem. Each recipe can be easily adapted to meet your own needs when
developing a game, media player, or your usual enterprise application. The more experienced Java UI
developer you are, the more freedom you have to jump around to different chapters and recipes
throughout the book. However, any Java developer can naturally progress through the book and learn
the skills needed to enhance everyday GUI applications.

Downloading the Code

Source code is available for the examples in this book. You can download that code from this book’s
catalog page on the Apress web site. The URL is http://www.apress.com/9781430242574. The code will be
in a .zip file that is organized by chapter.

References
Following are some online resources that will prove helpful as you begin your journey:
Introducing JavaFX 2.0, by Nandini Ramani:
http://medianetwork.oracle.com/video/player/1191127359001
Chris Oliver's weblog: http://blogs.oracle.com/chrisoliver/entry/f3
JavaFX Roadmap: http://javafx.com/roadmap/
OpenJDK Discussion About JavaFX, by Richard Bair: http://fxexperience.com/2011/10/openjdk-
discussion-about-javafx/
JavaFX on Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/JavaFX

xv
CHAPTER 1



JavaFX Fundamentals

The JavaFX 2.0 API is Java’s next generation GUI toolkit for developers to build rich cross-platform
applications. JavaFX 2.0 is based on a scene graph paradigm (retained mode) as opposed to the
traditional immediate mode style rendering. JavaFX’s scene graph is a tree-like data structure that
maintains vector-based graphic nodes. The goal of JavaFX is to be used across many types of devices
such as mobile devices, smartphones, TVs, tablet computers, and desktops.
Before the creation of JavaFX, the development of rich Internet applications (RIAs) involved the
gathering of many separate libraries and APIs to achieve highly functional applications. These separate
libraries include Media, UI controls, Web, 3D, and 2D APIs. Because integrating these APIs together can
be rather difficult, the talented engineers at Sun Microsystems (now Oracle) created a new set of JavaFX
libraries that roll up all the same capabilities under one roof. JavaFX is the Swiss Army Knife of GUIs (see
Figure 1-1). JavaFX 2.0 is a pure Java (language) API that allows developers to leverage existing Java
libraries and tools.

Figure 1-1. JavaFX

Depending on who you talk to, you will likely encounter different definitions of “user experience”
(or in the UI world, UX). But one fact still remains; the users will always demand better content and
increased usability from GUI applications. In light of this fact, developers and designers often work
together to craft applications to fulfill this demand. JavaFX provides a toolkit that helps both the
developer and designer (in some cases, they happen to be the same person) to create functional yet
esthetically pleasing applications. Another thing to acknowledge is that if you are developing a game,
media player, or the usual enterprise application, JavaFX will not only assist in developing richer UIs but
you’ll also find that the APIs are extremely well designed to greatly improve developer productivity (I’m
all about the user of the API’s perspective).
Although this book doesn’t go through an exhaustive study of all of JavaFX 2.0’s capabilities, you will
find common use cases that can help you build richer applications. Hopefully, these recipes can lead

1
CHAPTER 1  JAVAFX FUNDAMENTALS

you in the right direction by providing practical and real-world examples. I also would like to encourage
you to explore other resources to gain further insight into JavaFX. I highly recommend the book Pro
JavaFX Platform (Apress, 2009) and the soon to released Pro JavaFX 2.0 Platform (Apress, 2012), which is
an invaluable resource. These books go in depth to help you create professional grade applications.
So without further ado, let’s get started, shall we?

1-1. Installing Required Software

Problem
You want to start developing JavaFX applications, but you don’t know what software is required to be
installed.

Solution
You’ll need to install the following software in order to get started with JavaFX:
• Java 7 JDK or greater
• JavaFX 2.0 SDK
• NetBeans IDE 7.1 or greater

 Note As of this writing, things are subject to change. To see additional requirements, refer to
http://download.oracle.com/javafx/2.0/system_requirements/jfxpub-system_requirements.htm.

As of this writing, things are subject to change. By the time you read this; you will likely find JavaFX
able to run on your favorite OS. For this recipe, I assume that Java 7 is already installed so I won’t detail
those installation steps. Following are steps to install all other required software components:
1. Download JavaFX 2.0 and NetBeans IDE 7.1.x from the following locations:
• JavaFX 2.0 SDK:
http://www.oracle.com/technetwork/java/javafx/downloads/index.html
• NetBeans 7.1 beta SDK: http://netbeans.org
2. Install JavaFX 2.0 SDK. The screen in Figure 1-2 will appear once you’ve
launched the JavaFX SDK Setup executable.
Once you have launched the JavaFX SDK setup executable you will see the start of the wizard in
Figure 1-2.

2
 CHAPTER 1  JAVAFX FUNDAMENTALS

Figure 1-2. JavaFX 2.0 SDK Setup Wizard

3. Next, you can specify the home directory of the JavaFX SDK by clicking the
Browse button. Figure 1-3 shows the default location for the JavaFX SDK’s
home directory. You might want to jot this location down in order to configure
your CLASSPATH in Step 6.
Figure 1-3 displays Setup Options, which allow you to specify the JavaFX 2.0 SDK’s home directory.

Figure 1-3. JavaFX SDK home directory

3
CHAPTER 1  JAVAFX FUNDAMENTALS

4. After you click Next, the components will install and the screen shown in
Figure 1-4 will appear.
Figure 1-4 displays the progress indicator installing the last components before completing.

Figure 1-4. Completing the install

5. Install the NetBeans IDE, which includes the JavaFX 2.0 plug-in.
When installing, you will follow the default wizard screens. For additional instructions, you may
refer to http://netbeans.org/community/releases/71/install.html.
6. Configuring your environment variable CLASSPATH to include the JavaFX
runtime library. The name and location of the runtime library is at <JavaFX SDK
Home directory>\rt\lib\jfxrt.jar. (Linux uses the forward slash: /).

How It Works
This recipe shows how to install Java FX 2.0 and the NetBeans IDE onto the Windows platform. You may
need to modify your steps slightly when installing JavaFX 2.0 on other operating systems as they become
available. Although the steps described here are for NetBeans, you can also develop using other IDEs
such as Eclipse, IntelliJ, or vi. While most of the example recipes were created using the NetBeans IDE,
you can also compile and run JavaFX applications using the command-line prompt.
To compile and run JavaFX applications using the command-line prompt you will need to configure
your CLASSPATH. After you have followed the wizards to install the prerequisite software you will need
to set your environment’s CLASSPATH variable to include the JavaFX runtime library <JavaFX SDK Home
directory>/rt/lib/jfxrt.jar (Step 6). Setting this library will later assist in compiling and running
JavaFX-based applications on the command-line. The following code configures your CLASSPATH
environment variable based on your platform:

4
 CHAPTER 1  JAVAFX FUNDAMENTALS

Setting CLASSPATH on Windows Platforms

set JAVAFX_HOME=C:\Program Files (x86)\Oracle\JavaFX 2.0 SDK

set JAVA_HOME=C:\Program Files (x86)\Java\jdk1.7.0
set CLASSPATH=%JAVAFX_HOME%\rt\lib\jfxrt.jar;.

Setting CLASSPATH on UNIX/Linux/Mac OS platforms

# bash environments
export JAVAFX_HOME=<JavaFX SDK Home>
export CLASSPATH=$CLASSPATH:$JAVAFX_HOME/rt/lib/jfxrt.jar

#csh environments
setenv JAVAFX_HOME <JavaFX SDK Home>
setenv CLASSPATH ${CLASSPATH}:${JAVAFX_HOME}/rt/lib/jfxrt.jar
In recipe 1-2 you will learn how to create a simple Hello World application. Once your Hello World
application is created, you will be able to compile and run a JavaFX-based application.

1-2. Creating a Simple User Interface

Problem
You want to create, code, compile, and run a simple JavaFX Hello World application.

Solution #1
Develop a JavaFX HelloWorld application using the JavaFX project creation wizard in the NetBeans IDE.

CREATING A JAVAFX HELLO WORLD APPLICATION IN NETBEANS

To quickly get started with creating, coding, compiling, and running a simple JavaFX HelloWorld
application using the NetBeans IDE, follow these steps:
Launch NetBeans IDE.

1) On the File menu, select New Project.

2) Under Choose Project and Categories, select the JavaFX folder.

3) Under Projects, select Java FX Application, and click Next.

4) Specify HelloWorldMain for your project name.

5) Change or accept the defaults for the Project Location and Project Folder fields.

5
CHAPTER 1  JAVAFX FUNDAMENTALS

6) Make sure the Create Application Class check box option is selected. Click Finish.

7) In the NetBeans IDE on the Projects tab, select the newly created project. Open the Project Properties
dialog box to verify that the Source/Binary format settings are JDK 7. Click Sources under Categories.

8) While still in the Project Properties dialog box, under Categories, select Libraries to verify that the Java
7 and JavaFX platform are configured properly. Click the Manage Platforms button. Make sure a tab
showing JavaFX libraries appears. Figure 1-5 depicts the JavaFX tab detailing its SDK home, Runtime,
and Javadoc directory locations. Once verified, click the Close button.

Figure 1-5 shows the Java Platform Manager window containing JavaFX as a managed platform included
with JDK 7.

Figure 1-5. Java Platform Manager

9) After closing the Java Platform Manager window, click OK to close the Project Properties window.

10) To run and test your JavaFX Hello World application, access the Run menu, and select Run Main
Project or hit the F6 key.

Shown in Figure 1-6 is a simple JavaFX Hello World application launched from the NetBeans IDE.

6
 CHAPTER 1  JAVAFX FUNDAMENTALS

Figure 1-6. JavaFX Hello World launched from the NetBeans IDE

Solution #2
Use your favorite editor to code your JavaFX Hello World application. Once the Java file is created you
will use the command-line prompt to compile and run your JavaFX application. Following are the steps
to create a JavaFX Hello World application to be compiled and run on the command-line prompt.

CREATING A JAVAFX HELLO WORLD APPLICATION IN ANOTHER IDE

To quickly get started:

1. Copy and paste the following code into your favorite editor and save the file as
HelloWorldMain.java.

The following source code is a JavaFX Hello World application:

package helloworldmain;

import javafx.application.Application;
import javafx.event.ActionEvent;
import javafx.event.EventHandler;
import javafx.scene.Group;
import javafx.scene.Scene;
import javafx.scene.control.Button;
import javafx.stage.Stage;

/**
*
* @author cdea
*/
public class HelloWorldMain extends Application {

7
CHAPTER 1  JAVAFX FUNDAMENTALS

/**
* @param args the command line arguments
*/
public static void main(String[] args) {
Application.launch(args);
}

@Override
public void start(Stage primaryStage) {
primaryStage.setTitle("Hello World");
Group root = new Group();
Scene scene = new Scene(root, 300, 250);
Button btn = new Button();
btn.setLayoutX(100);
btn.setLayoutY(80);
btn.setText("Hello World");
btn.setOnAction(new EventHandler<ActionEvent>() {

public void handle(ActionEvent event) {

System.out.println("Hello World");
}
});
root.getChildren().add(btn);
primaryStage.setScene(scene);
primaryStage.show();
}
}
2. After saving the file named HelloWorldMain.java, on the command-line prompt you will navigate to
the directory location of the file.

3. Compile the source code file HelloWorldMain.java using the Java compiler javac:

javac -d . HelloWorldMain.java
4. Run and test your JavaFX Hello World application. Assuming you are located in the same directory as
the HelloWorldMain.java file, type the following command to run your JavaFX Hello World application
from the command-line prompt:

java helloworldmain.HelloWorldMain

Shown in Figure 1-7 is a simple JavaFX Hello World application launched from the command-line
prompt.

8
 CHAPTER 1  JAVAFX FUNDAMENTALS

Figure 1-7. JavaFX Hello World launched from the command-line prompt

How It Works
Following are descriptions of the two solutions. Both solutions require prerequisite software. (I cover
how to install required software in recipe 1-1.) In Solution #1 you will be creating a JavaFX application
using the NetBeans IDE. Solution #2 allows you to choose your favorite editor and use the command-
line prompt to compile and execute JavaFX programs.

Solution #1
To create a simple JavaFX Hello World application, using the NetBeans you will use the JavaFX project
creation wizard as specified in Steps 1 through 7. In Steps 8 through 10, you will verify two settings to
ensure that the project is configured to compile and run JavaFX 2.0 applications properly. Finally, in
Step 11 you will run the JavaFX Hello World application by selecting the Run Main Project menu option.
You shouldn’t encounter any difficulty when following Steps 1 through 7. However, Steps 8 through
10 address a minor NetBeans bug that has to do with setting your project source/binary format to JDK 7
and making sure that the managed platform includes the JavaFX runtime libraries. If you are not
experiencing this issue, the NetBeans team may have already corrected the problem. To be on the safe
side, it wouldn’t hurt to follow Steps 8 through 10 to verify your configurations before you begin.

Solution #2
To create a simple JavaFX Hello World application using your favorite IDE, follow Steps 1 and 2. To
compile and run your Hello World program on the command line, follow Steps 3 and 4.
Once the source code is entered into your favorite editor and the source file has been saved, you will
want to compile and run your JavaFX program. Open the command-line prompt window and navigate
to the directory location of the Java file named HelloWorldMain.java.
Here I would like to point out the way you compile the file using the command javac -d .
HelloWorldMain.java. You will notice the -d . before the file name. This lets the Java compiler know
where to put class files based on their package name. In this scenario, the HelloWorldMain package
statement is helloworldmain, which will create a subdirectory under the current directory. When finished
compiling, your directory structure should resemble the following:

9
CHAPTER 1  JAVAFX FUNDAMENTALS

|projects
|helloworld
|HelloWorldMain.java
| helloworldmain
|HelloWorldMain.class
With the preceding directory structure in mind, the following commands will compile and run our
JavaFX Hello World application:

cd /projects/helloworld

javac –d . HelloWorldMain.java

java helloworldmain.HelloWorldMain

 Note There are many ways to package and deploy JavaFX applications. To learn more, please see “Learning
how to deploy and package JavaFX applications” at
http://blogs.oracle.com/thejavatutorials/entry/javafx_2_0_beta_packager. For in-depth JavaFX
deployment strategies, see Oracle’s “Deploying JavaFX Applications” at
http://download.oracle.com/javafx/2.0/deployment/deployment_toolkit.htm.

In both solutions you’ll notice in the source code that JavaFX applications extend the
javafx.application.Application class. The Application class provides application life cycle functions
such as launching and stopping during runtime. This also provides a mechanism for Java applications to
launch JavaFX GUI components in a threadsafe manner. Keep in mind that synonymous to Java Swing’s
event dispatch thread, JavaFX will have its own JavaFX application thread.
In our main() method’s entry point we launch the JavaFX application by simply passing in the
command line arguments to the Application.launch() method. Once the application is in a ready state,
the framework internals will invoke the start() method to begin. When the start() method is invoked,
a JavaFX javafx.stage.Stage object is available for the developer to use and manipulate.
You’ll notice that some objects are oddly named, such as Stage or Scene. The designers of the API
have modeled things similar to a theater or a play in which actors perform in front of an audience. With
this same analogy, in order to show a play, there are basically one-to-many scenes that actors perform
in. And, of course, all scenes are performed on a stage. In JavaFX the Stage is equivalent to an application
window similar to Java Swing API JFrame or JDialog. You may think of a Scene object as a content pane
capable of holding zero-to-many Node objects. A Node is a fundamental base class for all scene graph
nodes to be rendered. Commonly used nodes are UI controls and Shape objects. Similar to a tree data
structure, a scene graph will contain children nodes by using a container class Group. We’ll learn more
about the Group class later when we look at the ObservableList, but for now we can think of them as Java
Lists or Collections that are capable of holding Nodes.
Once the child nodes have been added, we set the primaryStage’s (Stage) scene and call the show()
method on the Stage object to show the JavaFX window.
One last thing: in this chapter most of the example applications will be structured the same as this
example in which recipe code solutions will reside inside the start() method. Having said this, most of
the recipes in this chapter will follow the same pattern. In other words, for the sake of brevity, much of

10
Another Random Scribd Document
with Unrelated Content
skrattfägnad. När det slutligen kom till cigarrfodralet voro vittnena
fullkomligt sadelfasta och veko ej en tum.
»Hvad säger nu åklagarn själf om denna historia?» lät domarn
snäft. »Två vittnen ha yttermera återfunnit ett åklagarn tillhörigt
cigarr-etui i ladan!»
Nu begrep en hvar till fullo, att länsman kunde hälsa hem, men
här var ej annan råd än se morsk ut. Det käcka svaret kom, mött af
allmänt löjessorl:
»Jag yrkar högsta ansvar enligt lag på denna karl för hans
missfirmelse inför rätta. Här har ju två vittnen sett karlen kånka
något liknande ett får...»
»Och det fåret var tydligen allmänna åklagaren själf!» afbrände
domarn. »Att komma och traggla med dylikt elände till åtlöje för
ordningsmakten! Karln har tydligen velat hålla tyst med allt... i
någon slags grannlagenhet eller rädsla för åklagaren, hvars lefverne
för öfrigt är en känd visa i orten. — Ha parterna några
slutpåståenden?»
»Joho,» svarade Larslund så kvickt, »si jag hade nog tänkt hasa
efter den här rika karln, som tjyfstämde mig. Jaha, si, får jag inte ut
min förlikning, så...»
Stor-Elias blef vid denna vändning märkbarligen riktigt het om
öronen. Saken kunde möjligen gå lös på fästningsarbete och i all
hjärtängslan började han framsnörfla:
»Må se, må se! Jag vill allernådigast och gunstbenäget insinuera
hos den underdåniga och vällofliga häradsrätten, att, eftersom jag
tydligen hafver hoppat i galen tunna, mig må förunnas tillfälle att här
å tingsstället med Larslund konferera om en skälig förliknings
ingående och sedermera under dagen instrumentet häröfver ingifva.
Må se, må se, jaha, si detta är mitt gunstbenägna yrkande.»
Detta bifölls och parterna afträdde, åklagaren och Stor-Elias med
minen hos dem, som ätit upp nådeåret för räfven, Larslund med en
from suck, ett litet plirande illflin. Och vid de fryntliga minerna hos
de många omstämda fienderna framhuttrade han:
»Joho, go’ vänner, si så där går det för dem ogudaktigom. Om jag
ändå inte hade bedt och förmanat dem så innerligen att ta sig till
vara! Till det öfriga ska’ ni mest få se, att jag nog får mig ut en liten
bra förtjänst på det här!»
 V.
Slutet.
Larslund dyr vid förlikningen.

Sist återstår, huru den store smulgråten Larslund, med den gladt
skinande Strandman vid protokollet, satt i vittnenas rum bland en
skara åhörare och tog ut sin förlikning af Stor-Elias. Detta blef en
minnesvärd historia.
»Si, det har nog skridit efter för mig så bedröfligt i dessa tider,»
började Larslund med sitt långsäfliga gnäll under aningsfullt skratt i
laget. »Så att först vill jag nu ha mig ut en tusen riksdaler nu då,
förstås.»
»Det var mig en fördärfvad tomhund!» utbrast Stor-Elias ända
öfver sig på rent landsmål.
»Och se’n så vill jag nog, förstås, ha ut bakre hälften af storgrisen
eran nu till jul. Jag har nog hört, att ni ha en bra storgris. Så att jag
vill nog ha ut bakre hälften af grisen, förstås, jaha... och så alla fyra
föttren, förstås!»
»Ska’ inte Larslund ha ut rumpskrufven också?» undrade en
åhörare under allmän skrattsalfva. Larslund låtsade ej höra de
ogudaktiges begabberi utan gnällde vidare helt oberörd:
»Så vill jag nog ha mig ut en riktigt rejäl skrufnafvare, förstås. Och
se’n så behöfver jag nog få mig ut en ny gråvadmalsrust.»
»Jaja, den som köper korfven af hunn, får nog ge’en smöret för
bara korfstickan,» fick Stor-Elias fram, redan svettig af ångest.
»Och sedan vill jag nog ha mig ut tolf mark korf och ett pund
smör!» kvitterade Larslund något illflinande och nästan dränkt af
skrattet. »Och så vill jag nog ha mig ut ett par stora och rejäla
knästöflar och så fem skålpund ister att smörja dem med; äfvenså
en branog rejäl oxhud ska’ jag förstås ha ut.»
 »Det var mig den värsta tomhund!» våndades Stor-Elias. »Låt’et
nu vara slut en gång, människa!»
»Ni lär ju ha bra utaf lin,» ylade Larslund, döf och blind. »Så att
jag vill nog ha mig ut en fem pund lin. Och ull ha ni; så att jag vill
nog ha mig ut en tolf mark ull; si strumporna mina ä’ mest slut och
den ull, som blir öfver, kan jag nog afyttra, förstås.»
»Börja nu på och ge sig, Larslund!» sorlade åhörarne mangrant.
»Nej, tiggarn som kommer på häst, han rider nog helst i sträck,»
framslängde offerbocken med stora svettdroppar i pannan.
»Och så kom jag just i håg, att jag vill nog ha mig ut en bra
fotsack och två selapinnar.»
»Tag en hel tunna på en gång, Larslund!» manade ett kvickhufvud
under fördränkande åtlöje.
»Och så vill jag nog ha mig ut en tunna strömming nu till jul, och
en mark hundister för min sjuka mage; jag har hört, att ni ha rejält
hundister. Hundra knäckebröd, få ni bära hem åt mig, förstås, och en
lax ska’ jag nog ha ut till nästa midsommar, förstås. Ett grenljus få ni
ge mig nu till jul och en tolft tjockkakor. Lutfisken ska’ jag också ha:
ett halft pund lutfisk, så att det räcker nå’n tid. Sedan så behöfver
jag nog en tolf famnar ved; ett par nya trygor få ni nog ge mig. Och
så, ja ge mig nu si...»
Stor-Elias gaf de obehöriga en vink att tiga, ty allt deras gäckeri
ledde endast tomhunden till nya ingifvelser.
»Joho, si jag skulle nog ha mig ut en tre hundskinn för att laga
hundskinnspälsen min,» ihågkom Larslund. »Och så skulle jag nog
ha mig ut en tunna strömming...»
»Men Larslund har ju redan tagit ut en tunna!» påminde alle man.
»Jaha, si då säg’ jag väl två tunnor nu då, så att jag vill nog ha ut
två tunnor strömming på det viset,» långgnällde Larslund och Stor-
Elias utbröt förbittrad:
»Här stå ni bara och hjälper snålhunden här ideligen på trafven!»
 »Och så ge mig nu vidare si,» sa’ Larslund, oberörd af skämt och
allvar, pressade långsamt sin tröga eftertanke och framgnällde
slutligen:
»Joho, si det var så rätt! Si Herren lofte mig alldeles nyss, då jag
stod i min begrundan, att jag äfvenså skulle ha mig en tolft
mjukkakor. Jaha, och så en riktigt bra’en fäll...»
Jag vet icke rätt, om Larslund hunnit uppräkna sina fordringar
ännu i den stund, då detta skrifves.
INFÖR DE TRE EXCELLENSERNAS
DOMSTOL
MINNE FRÅN TROLLDOMSRÄFSTERNAS
DAGAR
 I.
Järker-Mäldare.
Det är nu åtskilligt mer än tvåhundra år sedan en formlig skräck
uppstod öfver vida Norrland för det yttersta mörkrets gränslösa
tyranni, som i sällsamma klagomål till öfverheten erkändes hafva
öfverskridit alla tillbörliga gränser.
Till andra vittnesbörd därom hörde äfven följande sak.
Någonstädes på den ångermanska nordanälfssidan lefde Järker-
Mäldare med sin barnlösa hustru i backstugan.
Nere i skogsdäldens djup, vid vattenfallet, hade han en kvarn, som
en tid skickat sig likt andra kvarnar och malt säd åt både ond och
god.
Men denna jämlikhet upphörde, när hjul och stenar en vacker dag
ej rördes för säd åt ockraren Peder Bröm, som i sådan måtto syntes
träffad af gudshanden.
Nu skulle man kanske frestas tro, att den rättsinniga kvarnen blef i
tillbörlig ära hållen och öfverlupen af mäld. Men det blef icke
händelsen.
Skrämda kunder förde icke mera dit en påse. De lade säkert hand
vid egen barm och mindes nog, att icke en rättfärdig finnes.
När så den arme Järker såg sin näring all tillspillogifven, då hörde
han en stämma ropa så ur kvarnen:
»Tre raska piltar skall du få att draga hop din ålders födoråd!»
Ett år vid lag gick om och dödfödd kom till världen Järkers första
son.
Fadren fann ej skäl att söka prästens läsning, som till döden skulle
viga hvad som ännu icke smakat lifvet. När han då på skogen
jordade med sonen det besvikna fadershoppet, sade han i bitter ton:
 »När du hvilat dig i åren sju, så kan du stiga upp och tigga mat åt
far din!»
Tre år förgingo.
Andra sonen föddes också död till världen.
Då fadern jordat honom vid den förstes sida, sade han med sorg i
tonen:
»Då du kommer dig i tiggaråren, så kan du stiga upp och hjälpa
brodern dra hem hans börda.»
Fem års tid vid pass gick ännu om. Då föddes tredje sonen, men
ej med mera lif än de första två. Vid hans graf i brödrens rad föllo
fadrens ord som så:
»Den hjälp jag skulle få af dina bröder blef nog snöd. Tag rätt på
dem, så vidt du kan, och hjälps åt alla tre att skaffa mat till gårds!»
Tiden gick, men inga söner föddes mer i torpet.
 II.
Rike-Järker.
Hvad åren ledo, spordes allmänt tal, att Järker, arme mäldarn, gick
ej längre med tiggarpåsen ned åt bygden, snörd i svältrem.
Nej, alla visste nu berätta, att han tog sitt matbehof från
farstusvalen ur ett tretal aldrig tömda strytor, som stodo bakom
dörren där och aldrig fylldes på af honom själf[1].
Rättnu blef han karl att återgälda hjälp och hjälpa andra, blef
välburgen, rik och snart en mäktig man i orten.
Men det fanns folk, som länge skådat ned i egna strytor för att där
förklara Järkers välstånd.
Och hvad de sågo, det var idel minskning!
De gingo så till länsman, men denne vän åt Rike-Järker brydde sig
ej om den saken.
Så hade någon skarpsynt gumma märkt, att Järkers svale hade
trenne gluggar, en vid hvarje stryta.
Saken blef anmäld för länsman, men han, den Rike-Järkers vän,
lät saken vara.
Då lade sig två grannar en natt på spaning i skogsbrynet strax vid
Järkers stuga. Mycket riktigt sågo de med långa mellanrum tre
nissar, som i röda lufvor kommo utför stigen, tömde sina påsar
hastigt genom hvar sitt sprund och styrde färden sedan genom
torpet bort mot andra sidan, den minste först, den medelvuxne
därnäst och den störste sist i raden, såsom skäligt var med skilda
åldrars flinkhet.
När den saken blef anmäld för länsman, då kunde han, så vän han
var med Rike-Järker, icke längre låta saken vara.
 I dryckeslag på tu man hand förde han på tal den frågan, huru
Järker blifvit riker karl.
»Ja, om du detta finge veta, skulle byxen falla af dig med
detsamma,» lydde svaret.
»Nå, men huru då?» ville länsman veta.
»Ja, du skall tro, att lathundarna deras kommo alla tre en natt,
den ena före och den andra efter, ville hafva ledigt på
skärtorsdagskväll, kröpo såsom maskarne, du vet, och bådo...»
»Nå hvad sade du?»
»Jag sade som så, att om de måste dra till gårds, så var det bara
deras skyldighet, förstås, och därmed jämt!»
Dagen därpå, efter kort samråd med själaherden, måste länsman
gå däran och häkta Rike-Järker.
Så kom han in för kyrkorådet, men de hade ingen råd med honom
där.
Han inställdes sedan för lagläsarn och tingsrätten men de hade
ingen råd med honom där.
Omsider fick han stå till svars för själfve doktorn och kapitlet, men
det synes tydligt att de icke heller funno någon råd med honom där.
Och Järker måste då, när allt kom vida, få sin frihet åter, blef med
dagarna allt mera fruktad, rik och oåtkomlig.
Men hans öde hängde öfver honom och hvad tiden led kom dag
och stund för råd med honom äfven.

[1] Stryta, laggadt kärl, stående på tre förlängda laggstafvar.

 III.
Båtsman Getings onda körfärd.
Kronobåtsman Geting, som också var rättardräng hos prosten,
vällärde herr Peder, var ute på en körfärd, som blef honom ond att
minnas så länge han lefde.
Olyckan ville, att han skulle hinna upp en vägfarande yngling, som
helt förnöjd och tarflig satt på sitt kramlass efter skaplig häst med
uppknuten svans. Karlen var, efter alla tecken, en »vägaskojare», ty
för gårdfarihandlaren hade samtiden blott detta namn, som redan då
stod på gränsen till skällsord.
»Hvad har du egentligen för brådska?» sporde skojarn från sitt
lass och tillade: »Kronskjutsen är i väg, om du vill veta!»
»Kronskjutsen?» upprepade Getingen förvånad. »Han for för länge
sedan och bör väl rättnu vara långt söder genom världen?»
»Hånej! Då skulle jag inte ge mig så god tid för att hinna honom.»
»Skall du med kronoskjutsen då?»
»Måtte väl det! Går alltid rappare med handeln vid slika tillfällen.»
»Huruledes då?»
»Huruledes? Du begriper väl, att en hop af kronogodset förfares
genom hål på säckar och sådant mer. Och hvilken är då mer
äreboren att ta vara på smulan än bondestackarn som skjutsar? —
Nenej men du! Snigeln flyger inte fort på tjärad sticka, vest du, och
vid färjan drar det nog om.»
»Jaså, är det på sådant vis!» utbrast Getingen förtretad.
Han såg skojaren ganska omildt an, liksom denne varit skulden.
»Nå, hvad olycka dref dig ut i världen att skinna ärlig mans
svett?» utbrast han.
 »Litet hof tycks du ha,» svarade skojarn, »men med den smula
som är kan du höra på och döma själf. Sju år gammal var jag, då jag
drefs ut att tigga mat åt far min, hade dittills legat och vräkt i
mullen. Två veckor blef jag borta och redde mig godt, det drog ut
fyra, men hälsan och brödfödan hängde efter, år efter år förgick,
men vägen bets inte för det. Visst är jag tvungen ha hem någon
påse då och då som hastigast åt gubben i svalen, men fjorton år ha
nu gått, sedan jag gaf mig ut och nu åker jag efter egen häst på det
lilla jag har kraflat ihop. Jag lämnade min olycka hemma, men din
sitter bakunder hjulåsen och grinar som en fuling.»
»Hvad är det du säger för slag?» frågade Getingen förfärad.
»Hvad jag säger? Om du hade något vett, så skulle du väl se, att
hästen din har varit ute för ondskan.»
Getingen häjdade kampen, steg af och ville veta råd af den
skarpsynte skojaren. Denne var icke sen att gå tillhanda med sina
förvetna funder i läsning och annat, men då han slutligen förklarade
mödan undanredd, kom en hjärtlig språksamhet i gång och ledde till
handel, mycken handel, långvarig handel, så att köparen, med all sin
beslutsamhet uppkallad, hade sig skyndsamt i kärrstolen och satte
hästen i fart.
»Du skall väl åtminstone veta, hvem du har handlat med, ifall vi
skulle råkas en annan gång?» ropade skojaren bakefter.
»Ja, det bits väl inte att höra,» svarade Getingen med oförminskad
fart utan att vända sig ens. Den andre ropade efter honom:
»Jag heter Järker Järkersson och är son åt Järker-Mäldare här
nordanälfs, ifall du hade någon påse att mala hos honom.»
»Gud bevare mig för det och allt ondt som i världen finns!»
hviskade Getingen bäfsamt för sig och dref på hästen allt hvad
denne förmådde, till dess skojaren var alldeles ur sikte.
Under grubbeltankar på detta möte ledo vägens stunder om. Den
åkande hann så upp en gosse, som bar sin lilla kramsäck och hade
mäkta brådt.
 »Hvad är du för en och hvad brådska regerar dig?» sporde
Getingen myndigt.
»Har brådska nog,» lydde svaret. »Tänkte hinna kronskjutsen vid
färjstället och följa söderut.»
»Hvad har du med kronoskjutsen att göra?»
»Handla med bönderna förstås! Och alltid finns där plats för min
påse, om jag talar beskedligt med dem.»
»Huru bar det till, då du vardt utkastad på vägen då?»
»Jo, då jag var sju år gammal, gick jag ut med tiggarpåsen för att
ta rätt på äldre brodern. Jag var ännu på långt när inte född då han
gaf sig ut, men huru jag nu har farit mina vägar fram, såg jag aldrig
en skymt af honom. I alla fall var jag tvungen ha hem någon påse
som oftast till gårds och inte föder en sig heller med att söka land
och rike igenom. Och stackars den tiggare, som ingenting har på
säckbotten när ålderdomen nalkas. Knåpigt är det nog att ta sig upp,
men jag bär hvad jag äger. Då förstår du också, att jag äger hvad
jag bär. Det kan icke hvar man säga och allraminst du.»
»Hvad är det inte jag kan säga?» sporde Getingen förvånad.
»Du kan inte säga att du rår om spännhöskorna på dina skor.»
»Skall du säga mig det, killing?»
»Ja, det veta ju hela sju kyrksocknar, att du lånar dem af
drängkamraten, som ogärna ser att du sliter ut dem. Då kan du
gärna passa tillfället och köpa dig två par, ett för dig själf och ett för
de gamla, som du nötte ut för fjolårsdrängen.»
Getingen hade aldrig kunnat tro, att hans svaghet blifvit så
vidtkunnig, köpte skamsen de bjudna höskoparen och sade:
»En munvig sälle är du efter åren, men hvad är du egentligen
kommen af?»
»Jo, jag är andre son åt Järker-Mäldare nordanälfs, ifall du vill
komma ihåg honom med en påse mäld nångång.»
 Vid detta besked fick Getingen fart på hästen, så att det bar af i
halft sken en sträcka bortåt, men saktade farten med inträdande
sinneslugn.
I aftonskymningen syntes en tiggarpojke helt arm och späd
halfspringande med bara fötter vid vägens kant. När nu den körande
kom jämsides, tog äfven trasvargen ut sitt lopp och sprang vid sidan.
»Hvad har du för brådska?» sporde Getingen omisstänksamt. »Är
du kanske rädd att inte hinna hem till kvälls?»
»Jag skulle följa med kronskjutsen, förstås. För där är alltid en
hop godt, som kryper ut då nån säck går sönder,» sade pojken.
Getingen kände ond aning och fortfor:
»Hvad är du för en? Hocken rår om dig?»
»Jag är yngste pojken åt Järker-Mäldare. Skulle ut och ta rätt på
de äldre för att hjälpa dem till gårds med maten.»
Ännu en gång tog båtsman Geting ut den fart som hästen gaf,
men Järkers yngste son höll jämt vid sidan, blef alltmer fördunklad,
märktes snart ej mer än genom föttrens hvita strimma och försvann
som prassel i de fallna löfven, liksom rörda af en häftig väderil
bortgenom dalen.
Efter en stund slängde Getingen sista kopparslanten ned på
vägen.
»Skall ha sin tull den där också, ty annars går det aldrig väl,» sade
han och tillade:
»Tokigt var den ute, som mötte någon af Järkers pojkar; tokigare
var att möta alla tre, men det tokigaste af allt var, att den som lette
gick förut.»
Flere gastar voro ej i väg den kvällen, men dagens otur var för
stor att icke afla en olycka vida större, såsom båtsman Geting nog
fick sanna.
 IV.
Rannsakning och dom.
År 1675 på vårsidan hade den norrländska stiftsstaden besök af
»tre stormäktige och högförnäme riksherrar».
Det var riksrådet gref Johan Gyllenstierna, riksrådet gref Gösta
Posse, riksrådet och generalguvernören gref Göran Sperling.
De ha kommit som kunglig kommission att rannsaka landets
beskaffenhet i gemen och särskildt hvad som rörde det yttersta
mörkrets svåra öfvervälde.
När nu de tre grefliga excellenserna med nödiga bisittare af
prästerskap och ståndsöfverhet sutto till doms inför menige män i
lärdomsverkets stora högtidssal, på de tre grefvarnes minnesvärda
dag, instäldes bland andra fängslade i tur och ordning äfven Rike-
Järker.
Som hans procurator framträdde då den latinkunnige fältskären
Olof Wolff, »som den dagen var nykter», säger protokollet elakt nog
om honom.
Då nu gref Johan Gyllenstierna sporde hvad ondt den mannen
gjort, dröjde landsfiskalen tveksam, ty deras excellenser hade varit
gudlöst klentrogna mot hans argumenter dittills.
»Hvad hafven I att förebära mot den mannen?» lydde frågan åter.
Då kunde menigheten icke tiga utan bröt ut i skilda stämmor så:
»Han förgör vår bergning! Han drager vreden öfver landet! Han
har trollat sina barns själar till bäratomtar!»
Hans grefliga excellens ville nu veta hvad en bäratomte var.
Där satt i laget som ett skinande lärdomsljus magister Haqvinius
Bohlin, stiftets andre rangpräst, af kunglig ynnest benådad med två
kronohemman såsom prebendeförstärkning. Han reste sig nu och
svarade:
 »Här i landet existerar, att de gudlöse inbesvärja orena andars lif i
döda ting och såmedelst skapa sig tjänare att skinna sin nästas
äring.»
»Nå, hvad tror I om den saken, herr magister? Existera dessa
bäratomtar?»
»Jag måste tro, hvad jag har sett!»
»Har I då sett någon bäratomte?»
»Visserligen har jag så!»
»Huru såg han ut?»
»Som ett blodrödt nystan.»
»Vid hvad tillfälle såg I honom?»
»Han kom hvinande ut ur härbergets glugg öfver ryggen på min
häst. Denne blef också grufligen skrämd, istadig och förstörd efter
den betan.»
De tre excellenserna hade, som man nogsamt märkte, intet
begrepp om en bäratomte och då kunde det icke heller förundra
någon, att de föga trodde på en sådan. Det var just rätte karlar
öfverheten skickat till landsrannsakning! Allt hvad nu kom fram om
sprunden, nissarne och minskningen i grannarnes strytor blef nog till
protokollet fördt, men blott som »ren vidskeplighet förutan
fundamenter».
»Hvad förehade du när du nedgräfde dina barns lik i skogen? Är
det sannt, som dessa säga, att du var sinnad städja deras själar som
bäratomtar?»
Så lydde frågan nu till Järker och han berättade de harmsna ord
han fällde, när han såg sig sviken i sin tro på kvarnens rå, hvilket nu
på sådant vis fick rum i protokollet.
»Nå, hvad skulle då ett kvarnrå vara?» sporde nu hans excellens.
Det var just en dråplig fråga af en så hög riksherre, men svaras
måste och hvad hvarje fem års pojke visste, detta fingo äfven deras
excellenser veta.
»Summan är att denne man bekänner sig hafva trott på ett s. k.
kvarnrå och jordat sin hustrus dödfödda barn på skogen under ord
af gudlöst gäckeri med religionen,» sammanfattade gref Johan
Gyllenstierna.
Men mot en sådan hufvudsumma framkommo nu från
prästerskap, ståndspersoner, tjänstestat och allmoge hvarjehanda
ifrande gensagor.
När då landsfiskalen hörde sådant medhåll, tog han ord i munnen
och begärde vittnesförhör med kronobåtsman Geting.
»Hvarom skall han vittna?» lydde frågan.
»Att dessa tomtarne äro verkelige och stryka landet omkring att
skinna hvar och en som kommer i deras väg.»
Allmänt bifall hördes nu i salen och gref Johan Gyllenstierna synes
hafva blifvit rätt villrådig i sin otro.
»Medgifver svarandeparten detta vittnesmål?» frågade han och
latinlärde fältskären Olof Wolff, som hittills tegat, svarade:
»Eders höggrefliga excellens! Vi insinuera oss gunstbenäget uti
eders höga nådes amplissimam protectionem, att detta testimomum
må statueras, hvilket endast lärer promovera causam nostram, i ty
att dessa tomtar, som ovedersägligen tillhöra min principali, icke lära
bedrifva annat handtverk, än en ärlig köpenskaps slöjder och ingen
skinna, såsom vittnet lärer kunna relatera.»
»Förstår du ock hvad denne man säger?» lät frågan till Järker och
han frånsade:
»Nej, jag är, förstås, inte lärd i latinskan.»
»Han säger att dessa tomtar, som de tala om, verkligen tillhöra
dig. Säger också du detsamma?»
»Ja, nog ser jag, att maten finns i strytorna alltid,» bekände
Järker och hela salen fylldes af starkaste sorl.
 »Tror du också, att dessa bäratomtar ha dragit maten i dina
strytor?» lät frågan vidare.
»Ja, inte har han kommit af sig själf heller,» medgaf den fängslade
åter och sorlet uppsteg på nytt. Nu såg han sig om på de talrika
anklagarne och fortgick:
»Jaha, men si bäratomtar är det, så visst Gud bevare mig, inte,
utan bara lyckotomtar. Det kan vederfaras hocken som helst att få
sådana i gården, för det är nånting som kommer af sig själf, utan att
en förtappar sig med det som ogudeligt är.»
»Eders höggrefliga excellens!» krystade landsfiskalen. »Det är
med dessa undflykter som karlen har slingrat sig undan vid
rannsakningen för kyrkorådet, tingsrätten och högvördiga
domkapitlet. Dock har han hittills aldrig fuller erkänt sig hafva
lyckotomtar. Värdes nu gunstbenäget tillfråga honom, huru han så
noga kan pretendera, att det icke fastmera lär vara bäratomtar, som
han har.»
»Ja du hör frågan! Huru kan du så noga veta att det inte är
bäratomtar, som du har i gården?»
»Jag har aldrig lagat till någon sådan, höge herre!» svarade Järker
enkelt och därmed var landsfiskalens tillämnade snara
sönderhuggen, ty på fråga erkändes allmänt, att en bäratomte
måste tillagas af sin ägare med tillhjälp af nattvardsbrödet, hvaremot
ingen kunde säga att en lyckotomte stode på minsta vis under
mänsklig makt.
Emellertid tycktes nu hans höggrefliga excellens hafva skattat
tillräckligt åt skämtlynnets fordringar eller fått nog såsom lärogosse i
de fördolda tingen.
»Kronobåtsman Geting träder fram!» befallde han.
Den framkallade hade i näfven en skrift, som prosten herr Peder
hade satt upp åt honom af åberopadt skäl, att mannen visat sig
hafva klen husförhörsfattning och lätteligen kunde förvilla sig inför
så höga herrar.
 Denna skrift om Getings onda körfärd genomgicks i all dess
vidlyftighet och bejakades trovärdeligen. Blott en sak, som prosten
herr Peder utelämnat, fick Getingen lof att för samvetseden lägga
till. Det var att han utkastat slanten såsom offertull till beskärm mot
det onda.
Detta skulle Getingen icke hafva gjort, ty landsfiskalen tog genast
tillfället i akt och yrkade ansvar på Getingen för signeri.
»Vittnesmålet är ju för den upplyste af null och intet värde utom
hvad vittnets egen bekännelse angår!» utlät sig gref Johan
Gyllenstierna och hugnades med bifallsnickar af de två andra
»upplyste» vid bordet.
Parter och vittne voro hörda, öfverläggning företogs och dom
afkunnades.
Båtsman Geting, hvilken utkastat sin offerslant såsom beskärm
mot det onda och ej hållit sig till lefvande Gud, såsom hans
åliggande varit, skulle slita fyrtio par spö och stå uppenbara skrift.
Järker-Mäldare, som i förakt för den kristna församlingens heliga
bruk nedgräft sin hustrus dödfödda barn under hädeligt gäckeri,
dömdes att mista sin vänstra arm.

Den blodrostiga källskriften säger intet mer än det anförda. Och

för att där läsa hvad som läsas kan mellan raderna, har man
emellanåt fått tillgripa föreställningens belysning.
En viktig sak återstår ännu att tillägga såsom slutord.
Granskar man landsbödelns och landsprofossens räkningar från
denna tid, så rik på förtjänst för dem, så finner man ingenstädes
namnen på Järker-Mäldare och båtsman Geting såsom föremål för
deras handräckning åt domarmakten.
Dessa domar kommo, med andra ord, icke till verkställighet.
Det är då genomskinligt att de dömde, såsom ej ovanligt var,
undflydde straffet och, hvad ännu vanligare förekom, sällade sig till
rymlingarne mot Västanfjällen.
Rymlingarne var ett folk, som byggde och bodde i obygderna där,
under fiske, jakt och begynnande odling, efter egna samhällslagar
och oberoende af den öfverhet, hvars utstötta men oåtkomliga
olycksbarn de oåterkalleligen voro.
 FRÅN GRÄNSLANDET I NORDVÄST
MINNESRELIKER FRÅN ETT STRÖFTÅG

Under sommaren 1906 företog författaren häraf i sällskap med en

ung journalist inom Västernorrlands län ett längre ströftåg efter
västgränsen till de tre nordligaste länen. Därunder fördes till boks en
hel riklig skörd af anteckningar om gammalt och fornt. Af dessa
kulturella ortminnen skall man här nedan meddela åtskilligt, som rör
Jämtlands nordligaste fjällhörn jämte ett och annat, som står i
närmaste sammanhang därmed äfven inom det öfriga gränslandet.

I Frostviken, Jämtlands nordligaste fjällhörn, omtalades åtskilliga

sammanstötningar, som i gammal tid förekommit mellan de äldsta
nybyggarne i detta gränsland och de här sommarvistande lapparne,
hvilka tilltrodde sig den uråldriga rätten till landet.
Den förste nybyggaren, som trängde upp ofvanför Gäddedet,
Frostvikens nuvarande kyrkoby, fick taga till flykten för lapparne. De
jagade honom en dryg sträcka intill Lermon vid Frostvikssjön, såsom
vattnet då kallades. Nu heter det Kvarnbergsvattnet. Det är
Faxälfvens närmaste källsjö ofvanför Strömsvattnet och sträcker sig
från Gäddede ett stycke in öfver gränsen till Norge.
När den flyende nådde Lermon, såg han sjön helt svagt tillfrusen,
ty det var något lidet inpå höstsidan. I oträngd sak skulle ingen ha
gett sig ut på den isen, men nu var ju »lifvet till låns». Den förföljde
frestade isen och kom undan, lapparne vågade sig inte efter honom.
I början af 1800-talet bodde en ensam nybyggare i den afsides
belägna trakten vid Inviken under Sjougdnäs kapell, hörande till
Frostviken. En gång, då han skulle gå ut och fodra sin häst om
kvällen, blef han dödskjuten af två lurande lappar, som äfven senare
mördade hans hustru. Barnen, minderåriga och öfvergifna som de
Welcome to our website – the ideal destination for book lovers and
knowledge seekers. With a mission to inspire endlessly, we offer a
vast collection of books, ranging from classic literary works to
specialized publications, self-development books, and children's
literature. Each book is a new journey of discovery, expanding
knowledge and enriching the soul of the reade

Our website is not just a platform for buying books, but a bridge
connecting readers to the timeless values of culture and wisdom. With
an elegant, user-friendly interface and an intelligent search system,
we are committed to providing a quick and convenient shopping
experience. Additionally, our special promotions and home delivery
services ensure that you save time and fully enjoy the joy of reading.

Let us accompany you on the journey of exploring knowledge and

personal growth!

textbookfull.com