Data Structures And Algorithm Analysis In Java

3rd Edition Weiss Solutions Manual install

download

https://testbankfan.com/product/data-structures-and-algorithm-
analysis-in-java-3rd-edition-weiss-solutions-manual/

Download more testbank from https://testbankfan.com

We believe these products will be a great fit for you. Click
the link to download now, or visit testbankfan.com
to discover even more!

Data Structures And Algorithm Analysis In C++ 4th

Edition Weiss Solutions Manual

https://testbankfan.com/product/data-structures-and-algorithm-
analysis-in-c-4th-edition-weiss-solutions-manual/

Data Structures And Algorithms In Java 1st Edition

Peter Drake Solutions Manual

https://testbankfan.com/product/data-structures-and-algorithms-
in-java-1st-edition-peter-drake-solutions-manual/

Starting Out with Java From Control Structures through

Data Structures 3rd Edition Gaddis Solutions Manual

https://testbankfan.com/product/starting-out-with-java-from-
control-structures-through-data-structures-3rd-edition-gaddis-
solutions-manual/

Data Structures and Abstractions with Java 5th Edition

Carrano Solutions Manual

https://testbankfan.com/product/data-structures-and-abstractions-
with-java-5th-edition-carrano-solutions-manual/
Data Structures and Abstractions with Java 4th Edition
Carrano Solutions Manual

https://testbankfan.com/product/data-structures-and-abstractions-
with-java-4th-edition-carrano-solutions-manual/

Starting Out with Java From Control Structures through

Data Structures 3rd Edition Gaddis Test Bank

https://testbankfan.com/product/starting-out-with-java-from-
control-structures-through-data-structures-3rd-edition-gaddis-
test-bank/

Starting Out With Java From Control Structures Through

Data Structures 2nd Edition Gaddis Solutions Manual

https://testbankfan.com/product/starting-out-with-java-from-
control-structures-through-data-structures-2nd-edition-gaddis-
solutions-manual/

Data Structures and Abstractions with Java 4th Edition

Carrano Test Bank

https://testbankfan.com/product/data-structures-and-abstractions-
with-java-4th-edition-carrano-test-bank/

Data Structures and Algorithms in C++ 2nd Edition

Goodrich Solutions Manual

https://testbankfan.com/product/data-structures-and-algorithms-
in-c-2nd-edition-goodrich-solutions-manual/
CHAPTER 6

Priority Queues (Heaps)

6.1 Yes. When an element is inserted, we compare it to the current minimum and change the minimum if the new

element is smaller. deleteMin operations are expensive in this scheme.

6.2

6.3 The result of three deleteMins, starting with both of the heaps in Exercise 6.2, is as follows:

6.4 (a) 4N

(b) O(N2)

(c) O(N4.1)

(d) O(2N)

6.5 public void insert( AnyType x )

{
if ( currentSize = = array.length - 1 )
enlargeArray( array.length * 2 + 1 );

©2012 Pearson Education, Inc. Upper Saddle River, NJ. All Rights Reserved.
 // Percolate up
int hole = + + currentSize;
for ( ; hole > 1 && x.compareTo( array[ hole / 2 ] ) < 0; hole
/ = 2)
array[ hole ] = array[ hole/2 ];
array[ 0 ] = array[ hole ] = x;
}

6.6 225. To see this, start with i = 1 and position at the root. Follow the path toward the last node, doubling i

when taking a left child, and doubling i and adding one when taking a right child.

6.7 (a) We show that H(N), which is the sum of the heights of nodes in a complete binary tree of N nodes, is

N − b(N), where b(N) is the number of ones in the binary representation of N. Observe that for N = 0 and

N = 1, the claim is true. Assume that it is true for values of k up to and including N − 1. Suppose the left and

right subtrees have L and R nodes, respectively. Since the root has height  log N  , we have

H (N ) = log N  + H (L) + H (R )
= log N  + L − b(L) + R − b(R)
= N − 1 + (  Log N  − b(L) − b(R) )

The second line follows from the inductive hypothesis, and the third follows because L + R = N − 1. Now the

last node in the tree is in either the left subtree or the right subtree. If it is in the left subtree, then the right

subtree is a perfect tree, and b(R) = log N  − 1 . Further, the binary representation of N and L are identical,

with the exception that the leading 10 in N becomes 1 in L. (For instance, if N = 37 = 100101, L = 10101.) It

is clear that the second digit of N must be zero if the last node is in the left subtree. Thus in this case,

b(L) = b(N), and

H(N) = N − b(N)

If the last node is in the right subtree, then b(L) =  log N  . The binary representation of R is identical to

N, except that the leading 1 is not present. (For instance, if N = 27 = 101011, L = 01011.) Thus

b(R) = b(N) − 1, and again

H(N) = N − b(N)

(b) Run a single-elimination tournament among eight elements. This requires seven comparisons and

generates ordering information indicated by the binomial tree shown here.

©2012 Pearson Education, Inc. Upper Saddle River, NJ. All Rights Reserved.
 The eighth comparison is between b and c. If c is less than b, then b is made a child of c. Otherwise, both

c and d are made children of b.

(c) A recursive strategy is used. Assume that N = 2k. A binomial tree is built for the N elements as in part (b).

The largest subtree of the root is then recursively converted into a binary heap of 2 k − 1 elements. The last

element in the heap (which is the only one on an extra level) is then inserted into the binomial queue

consisting of the remaining binomial trees, thus forming another binomial tree of 2 k − 1 elements. At that

point, the root has a subtree that is a heap of 2 k − 1 − 1 elements and another subtree that is a binomial tree of

2k−1 elements. Recursively convert that subtree into a heap; now the whole structure is a binary heap. The

running time for N = 2k satisfies T(N) = 2T(N/2) + log N. The base case is T(8) = 8.

6.9 Let D1, D2, . . . ,Dk be random variables representing the depth of the smallest, second smallest, and kth

smallest elements, respectively. We are interested in calculating E(Dk). In what follows, we assume that the

heap size N is one less than a power of two (that is, the bottom level is completely filled) but sufficiently

large so that terms bounded by O(1/N) are negligible. Without loss of generality, we may assume that the kth

smallest element is in the left subheap of the root. Let pj, k be the probability that this element is the jth

smallest element in the subheap.

Lemma.

k −1
For k > 1, E (Dk ) =  p j ,k (E (D j ) + 1) .
j =1

Proof.

An element that is at depth d in the left subheap is at depth d + 1 in the entire subheap. Since

E(Dj + 1) = E(Dj) + 1, the theorem follows.

©2012 Pearson Education, Inc. Upper Saddle River, NJ. All Rights Reserved.
 Since by assumption, the bottom level of the heap is full, each of second, third, . . . , k − 1th smallest

elements are in the left subheap with probability of 0.5. (Technically, the probability should be half − 1/(N −

1) of being in the right subheap and half + 1/(N − 1) of being in the left, since we have already placed the kth

smallest in the right. Recall that we have assumed that terms of size O(1/N) can be ignored.) Thus

1  k − 2
p j ,k = pk − j ,k = k −2  
2  j −1 

Theorem.

E(Dk)  log k.

Proof.

The proof is by induction. The theorem clearly holds for k = 1 and k = 2. We then show that it holds for

arbitrary k > 2 on the assumption that it holds for all smaller k. Now, by the inductive hypothesis, for any

1  j  k − 1,

E (D j ) + E (Dk − j )  log j + log k − j

Since f(x) = log x is convex for x > 0,

log j + log k − j  2 log ( k 2 )

Thus

E (D j ) + E (Dk − j )  log( k 2 ) + log ( k 2 )

Furthermore, since pj, k = pk − j, k,

p j ,k E (D j ) + pk − j ,k E (Dk − j )  p j ,k log ( k 2 ) + pk − j ,k log ( k 2 )

From the lemma,

k −1
E (Dk ) =  p j , k (E (D j ) + 1)
j =1
k −1
=1+  p j, k E(D j )
j =1

Thus

©2012 Pearson Education, Inc. Upper Saddle River, NJ. All Rights Reserved.
 k −1
E ( Dk )  1 +  p j , k log ( k 2)
j =1
k −1
 1 + log ( k 2)  p j , k
j =1

 1 + log ( k 2)
 log k

completing the proof.

It can also be shown that asymptotically, E(Dk)  log(k − 1) − 0.273548.

6.10 (a) Perform a preorder traversal of the heap.

(b) Works for leftist and skew heaps. The running time is O(Kd) for d-heaps.

6.12 Simulations show that the linear time algorithm is the faster, not only on worst-case inputs, but also on

random data.

6.13 (a) If the heap is organized as a (min) heap, then starting at the hole at the root, find a path down to a leaf by

taking the minimum child. The requires roughly log N comparisons. To find the correct place where to move

the hole, perform a binary search on the log N elements. This takes O(log log N) comparisons.

(b) Find a path of minimum children, stopping after log N − log log N levels. At this point, it is easy to

determine if the hole should be placed above or below the stopping point. If it goes below, then continue

finding the path, but perform the binary search on only the last log log N elements on the path, for a total of

log N + log log log N comparisons. Otherwise, perform a binary search on the first log N − log log N

elements. The binary search takes at most log log N comparisons, and the path finding took only log N − log

log N, so the total in this case is log N. So the worst case is the first case.

(c) The bound can be improved to log N + log*N + O(1), where log*N is the inverse Ackerman function (see

Chapter 8). This bound can be found in reference [17].

6.14 The parent is at position (i + d − 2) d  . The children are in positions (i − 1)d + 2, . . . , id + 1.

6.15 (a) O((M + d N) logd N).

(b) O((M + N) log N).

(c) O(M + N2).

(d) d = max(2, M/N). (See the related discussion at the end of Section 11.4.)

©2012 Pearson Education, Inc. Upper Saddle River, NJ. All Rights Reserved.
6.16 Starting from the second most signficant digit in i, and going toward the least significant digit, branch left for

0s, and right for 1s.

6.17 (a) Place negative infinity as a root with the two heaps as subtrees. Then do a deleteMin.

(b) Place negative infinity as a root with the larger heap as the left subheap, and the smaller heap as the right

subheap. Then do a deleteMin.

(c) SKETCH: Split the larger subheap into smaller heaps as follows: on the left-most path, remove two

subheaps of height r − 1, then one of height r, r + 1, and so one, until l − 2. Then merge the trees, going

smaller to higher, using the results of parts (a) and (b), with the extra nodes on the left path substituting for

the insertion of infinity, and subsequent deleteMin.

6.19

6.20

6.21 This theorem is true, and the proof is very much along the same lines as Exercise 4.20.

6.22 If elements are inserted in decreasing order, a leftist heap consisting of a chain of left children is formed. This

is the best because the right path length is minimized.

6.23 (a) If a decreaseKey is performed on a node that is very deep (very left), the time to percolate up would be

prohibitive. Thus the obvious solution doesn’t work. However, we can still do the operation efficiently by a

combination of remove and insert. To remove an arbitrary node x in the heap, replace x by the merge of its

left and right subheaps. This might create an imbalance for nodes on the path from x’s parent to the root that

©2012 Pearson Education, Inc. Upper Saddle River, NJ. All Rights Reserved.
 would need to be fixed by a child swap. However, it is easy to show that at most logN nodes can be affected,

preserving the time bound.

This is discussed in Chapter 11.

6.24 Lazy deletion in leftist heaps is discussed in the paper by Cheriton and Tarjan [10]. The general idea is that if

the root is marked deleted, then a preorder traversal of the heap is formed, and the frontier of marked nodes is

removed, leaving a collection of heaps. These can be merged two at a time by placing all the heaps on a

queue, removing two, merging them, and placing the result at the end of the queue, terminating when only

one heap remains.

6.25 (a) The standard way to do this is to divide the work into passes. A new pass begins when the first element

reappears in a heap that is dequeued. The first pass takes roughly 2*1*(N/2) time units because there are N/2

merges of trees with one node each on the right path. The next pass takes 2*2*(N/4) time units because of the

roughly N/4 merges of trees with no more than two nodes on the right path. The third pass takes 2*3*(N/8)

time units, and so on. The sum converges to 4N.

(b) It generates heaps that are more leftist.

6.26

6.27

6.28 This claim is also true, and the proof is similar in spirit to Exercise 4.20 or 6.21.

©2012 Pearson Education, Inc. Upper Saddle River, NJ. All Rights Reserved.
6.29 Yes. All the single operation estimates in Exercise 6.25 become amortized instead of worst-case, but by the

definition of amortized analysis, the sum of these estimates is a worst-case bound for the sequence.

6.30 Clearly the claim is true for k = 1. Suppose it is true for all values i = 1, 2, . . . , k. A Bk + 1 tree is formed by

attaching a Bk tree to the root of a Bk tree. Thus by induction, it contains a B0 through Bk − 1 tree, as well as the

newly attached Bk tree, proving the claim.

6.31 Proof is by induction. Clearly the claim is true for k = 1. Assume true for all values i = 1, 2, . . . ,k. A Bk + 1

k 
tree is formed by attaching a Bk tree to the original Bk tree. The original thus had   nodes at depth d. The
d 

 k 
attached tree had   nodes at depth d−1, which are now at depth d. Adding these two terms and using a
 d − 1

well-known formula establishes the theorem.

6.32

6.33 This is established in Chapter 11.

6.38 Don’t keep the key values in the heap, but keep only the difference between the value of the key in a node

and the value of the parent’s key.

6.39 O(N + k log N) is a better bound than O(N log k). The first bound is O(N) if k = O(N/log N). The second

bound is more than this as soon as k grows faster than a constant. For the other values (N/log N) = k = (N),

the first bound is better. When k = (N), the bounds are identical.

©2012 Pearson Education, Inc. Upper Saddle River, NJ. All Rights Reserved.
Exploring the Variety of Random
Documents with Different Content
jag länge förutsett skulle inträffa, vi voro, du och jag — i
Helsingfors."

"Jaså, inte förlofvade!" sade Erik med lättadt hjerta för sig sjelf
men ansåg dock för tids- och platsenligast att något skarpt tilltala sin
kusin. Dessutom kände han sig i viss mon förnärmad genom det
gyckel Jenny uppenbart tillät sig med honom. Han sade derföre:

"Jag kan inte gilla dessa tokerier. Du vet att jag menar det
uppriktigt väl med dig och jag fruktar…"

"Nåväl Erik", föll den unga tärnan honom, plötsligt alldeles

allvarsam, i talet, "nåväl, jag vill då också uppriktigt berätta för dig
min underliga dröm i natt. Tänk sedan om mig hvad du vill."

"Berätta!" sade Erik icke utan en viss nyfikenhet.

"Vi voro i Helsingfors, du och jag, kusin", började Jenny, "och vi

befunno oss i ett stort sällskap. Der talades mycket om allehanda
allvarliga ting, om folkets rätt och nationalitet, om gammal och ny
kultur och andra stora lifsfrågor. Jag tyckte, i drömmen förstås, att
det var mycket uppbyggligt, i synnerhet då en af talarne med varm
vältalighet skildrade sitt ur seklerlång dvala uppvaknande folks stora
framtidsförhoppningar och tillika med varnande stämma hotade med
andligt beroende och undergång om detta folk skulle lita på
någonting annat, än sina egna krafter; men han sade att dessa
krafter voro två och att man icke behöfde misströsta om framgång
ifall de inginge en förening med hvarandra. Jag förstod nog att det
var fråga om det finska folket och dess ädla kamp för sitt andliga
sjelfbestånd och jag kände inom mig att den ena af de två verkande
krafterna måste ådagalägga mycken hängifven kärlek för den stora
saken, och, väl icke afsäga sig sina minnen, sin färg och sitt namn,
men dock i viss mon strida under den andres baner. Det var den
svenska kraften, medan det finska elementet deremot i fulla
andedrag insöp det nya lifvet och med väckt hopp gick sin framtid till
mötes. Men der uppträdde en annan talare och sade att bredvid det
finska folket fanns, och det just inom dess eget land, dess allra
farligaste fiende. Denne bar skepnaden af en vän, men var likväl
genom hela sin ställning i samhället så mäktig och framstående att
han hotade qväfva det egentliga folkets utveckling, och denne falske
vän var det svenska elementet i Finland. — Då, Erik, vredgades jag
och såg mig om efter dig, ty jag hoppades att du skulle uppträda
och med ett manligt ord tillbakavisa beskyllningen om falskhet, men
jag såg dig inte, och då jag gick att söka dig, fann jag dig omsider i
en krets af muntra unga flickor, med hvilka du skämtsamt bytte ord
om samma sak, för hvilken derborta hjertan och hjernor glödde. Jag
vände om och, man är så underligt stark i drömmen, uppträdde sjelf
inför den stora församlingen och sade högt att jag skulle bevisa dem
huru hjertligt och uppriktigt svenskarne menade väl med Finland och
att de båda folken ingått ett evinnerligt fostbrödralag, som beseglats
i hundrade blodiga strider. De församlade männen bugade sig blott
artigt leende, men den förste talaren störtade ut och en underbar,
oemotståndlig makt förmådde mig att följa honom. Då jag kom ut
befann jag mig i en vacker trädgård och der såg jag dig gå arm i
arm med ett ungt fruntimmer. Jag förstod då att I voren förlofvade
med hvarandra. Jag vaknade."

Erik såg brydd ut, men Jenny fortfor, och vid det hon talade antog
hela hennes väsende ett sällsamt uttryck af inspiration:

"Jag inslumrade dock snart åter och en annan dröm framställde

sig för mig, helt olik den förra. Det var ett stort haf, på hvilket en
liten farkost sträfvade att uppnå en aflägsen ö. I den vackra slupen
befunno sig en roddare och jag, men vi förföljdes österifrån af ett
stort, hemskt vidunder. Roddaren var en stark man och skötte sina
åror med kraft och ifver, men som han rodde mycket starkare med
den högra än den venstra armen var det lätt att förutse att han, i
stället för att komma till målet, skulle ro förbi detsamma samt till slut
upphinnas af vidundret. Om han nu, för att få kosan ställd rätt fram,
icke ansträngde fulla kraften af sin högra arm, så saktades åter
farten — och det mörka spöket österifrån var i raskt antågande.
Dystra tvifvel om framgång bemäktigade sig roddaren och jag led
med honom. Men då rann det mig i hågen att jag ju kunde hjelpa till
på den sidan der hjelp behöfdes. Hurtigt fattade jag en åra och gick
till verket. Vår färd gick nu rakt på den efterlängtade ön, hvilken vi
också uppnådde. Här stego vi i land och roddaren vände sig till mig
och sade: 'Stor tack för handräckningen; när två krafter förenas
medför det välsignelse, och som vi arbetat tillsammans i nödens
stund så torde vi väl också framdeles trifvas tillsammans.' Så skedde,
och vi bodde på ön i allsköns endrägt. Medan han plöjde åkern,
skötte jag om blomstergården. Hans kraft tröttnade aldrig, och jag
tröttnade aldrig att bereda honom glädje med mina blommor. Han
var lika stolt öfver mina blommor som jag öfver hans präktiga
skördar. Och de utländingar som besökte oss prisade vårt samlif
såsom förnuftigt och godt. Men vidundret lemnade oss i ro, ty, ehuru
det gerna velat uppsluka våra skördar, så kunde det å andra sidan
icke riktigt uthärda doftet af våra blommor. Likväl måste vi vara på
vår vakt för detsamma. Derföre, när den ena blundade väcktes han
genast af den andra. Det var ett lif, fullt af verksamhet och värde, ett
sådant lif som jag ville lefva för alltid. Och nu, Erik, får du tänka om
mig hvad du vill."

Så talade Jenny och den unge mannen svarade tankfull:

 "Du har gifvit mig en sträng lexa, Jenny lilla, och du kan vara
öfvertygad derom att jag förstår de två drömmames dubbelmening.
Men säg mig nu", tillade han i något muntrare ton ehuru han dervid
icke kunde undertrycka en viss förlägenhet: "hvem var min vackra
drömbrud och hvem var roddaren, hvars tvifvelsmål om framgång du
så lyckligt häfde?"

"Bruden, kusin Erik", ljöd Jennys svar, "var inte jag och roddaren
till den aflägsna ön var inte du."

"Aha", utropade kusinen, som plötsligt fick ljus i saken, "hvad jag
länge varit blind!"

Med ett leende af det mildaste behag räckte Jenny honom handen
och sade:

"Låt det nu vara såsom det är och fråga inte vidare."

Hon steg upp, tog åter hans arm och de två kusinerna gingo
under tystnad hem.

17.

Mellanspel.

Då Jenny och Erik kommo fram till bostaden stod en ispänd,

grönmålad schäskärra på gården och tant Agatha skyndade emot
dem, utropande:
 "Ack, så bra att ni kom, i synnerhet, du Erik, välkommen,
välkommen! Vi ha, såsom du ser, fått alldeles oförväntade
främmande, herr länsman Salamander…"

"Smilander, om jag får be", inföll en herre som nu vände sig om

och helsade.

"Min systerson, ingeniör Stenrot", fortfor den gamla damen sin

presentation och tillade artigt: "Var så god och tag en liten smörgås,
sedan kan ju herr Sim… befallningsman för min systerson utlägga
sitt ärende, han förstår sig bättre på sådana saker än vi fruntimmer."

"Vi administrativa tjenstemän", sade kronans myndige man, "böra

gå ordentligt tillväga; men", tillade han i en nedlåtande ton, hvilken
på det högsta förargade Erik, "men jag vill inte afslå fruns
inbjudning."

Fruntimren drogo sig tillbaka och herrarne satte sig till bordet,
som var dukadt i den rymliga förstuguqvisten.

"Godt bränvin, det här", inledde länsmannen, sedan han tagit sig
en sup, samtalet, "af Imatravärdens bästa kummin. Ja, ja,
svenskarne förstå sig på bränvin, det är bekant."

"Finnarne jemväl", svarade Erik torrt. "Hvad behagas? Öl eller

porter?"

"Porter!" utbrast Smilander plumpt. "Det var gentilt, det."

Frukosten intogs under nästan ömsesidig tystnad. Då den var

afslutad och Erik bjudit länsmannen en cigarr, sporde han höfligt:
 "Och hvad förskaffar min tant äran af ert besök, herr
befallningsman?"

"Ah — ja — hm, jag gjorde liksom bekantskap med damerna i går

vid fallet", genmälte Smilander, "och så ville jag i dag aflägga min
visit hos herrskapet. Är den äldre verkligen er tant, herr ingeniör,
eller är det bara såder som på resor brukas? Den yngre…"

"Herre!" utropade Erik, "säg mig kort och tydligt, hvad är

ändamålet med er visit?"

"Inte så het, min herre", sade nu den objudne gästen i myndig

ton, "vi administrativa tjenstemän måste ha noga reda uppå de
främlingar som komma hit till orten."

Erik rodnade af förtrytelse och afvägde just de uttryck, i hvilka han

skulle ge den pållugne mannen en tillrättavisning, då Jenny, som af
den ängsliga tanten fått höra anledningen till besöket, inträdde från
salen och, vändande sig till länsmannen, yttrade: "Är det fråga om
våra pass, så kunna vi dermed inte tjena nu, men vi skola skrifva
efter dem till Wiborg om herr Simlander önskar det?"

"Simlander", utbrast denne på ett föga höfligt sätt, "jag heter

Smilander och fordrar att herrskapet skall dokumentera sig, eftersom
ni ä' utländingar."

"Så mycket höfligare borde ni bemöta dem!" föll nu Erik något

häftigt i talet. "Herrn har ju hört att fruntimren äro min tant, fröken
Stråle, och min kusin, fröken Bertram, hvad vill herrn mera?"

"Stråle, Bertram?" återtog länsmannen förargad. "Och höflig kan

jag nog vara, om man visar mig tillbörlig respekt. Nå, den här saken
börjar se kinkig ut för er, skall jag säga. Är då den yngre inte den
äldres dotter?"

"Fröken Stråle är fröken Bertrams moster", svarade Erik häftigt

och steg upp. "Jag tycker det kan nu vara nog med förklaringar."

"Niin se puuhta kahtowa luulis, så den tror som från trädet glor
[finskt ordstäf], men se jag vill se passen, jag", menade länsmannen
och afslutade sin sats med en föga höfvisk hvissling.

"Jenny, gå in igen, jag ber", sade Erik med knappt återhållen

vrede, "så skall jag nog lära den här herrn litet folkvett."

"Folkvett?" skrek Smilander. "Jag skall säga munsjörn att vi

administrativa tjenstemän här i Finland inte låta hutla med oss.
Skaffa hit passen eller…"

"Se så, nu har min kusin lemnat oss och vi äro på tu man hand,
herre", afbröt Erik med bister uppsyn, "säg nu, hvad vill herrn
egentligen ha? Passen skall ni få se när de anländt från Wiborg."

"Hå, hå, var lagom stursk, herre. Hvar har han då sitt eget pass,
hä?
Kan herrn dokumentera sig sjelf?"

"Jag vet inte med hvilken rättighet ni examinerar mig, herre, —

men se der kommer, såsom kallad, någon som skall ge er
administrativa myndighet bättre besked än jag i denna sak. Halloh,
Birger, stanna för en liten stund din häst och stig af, jag ber."

Den sålunda anropade var vår vän Birger Ros. Han steg af hästen
och Erik, som gick honom till mötes, meddelade i korta ordalag det
bryderi, hvaruti fruntimren råkat. Ros log åt länsmannens enfaldiga
tjenstenit, såsom han kallade det, och nalkades med en höflig
helsning denne värdige personage, hvilken under tiden förfogat sig
till grinden och med synbart intresse tycktes betrakta den sist
ankomnes ridhäst.

"Ädelt kreatur, herr doktor", sade han sedan han besvarat Ros'
helsning.

"Åhja", menade denne, "men här är nu fråga om något annat."

"Jaså, hvad då?" sporde länsmannen i det han fortfor att noga
betrakta hästen.

"Jo", återtog Ros, "var god arrangera den här saken med passen.
Jag känner herrskapet, det är fröken Stråle och hennes systerdotter
fröken Bertram från Stockdolm."

"Ja, ja, men passen", sade länsmannen, denna gång dock i

betydligt höfligare ton än förut.

"Dem skall herrn få, så snart de anländt från Wiborg. Se så, var
inte vidlyftig nu, utan lemna herrskapet i fred. Jag känner fruntimren
från Stockholm och…"

"Hur f-n känner doktorn dem också? Alltså alldeles inte polskor —
det var dumt — utan bara svenskor."

"Vackert så!" inföll Erik.

"Åhja vackra, men inte farliga, nå strunt då i passbestyret tills

vidare, fastän det var skada att det inte blef litet krångel utaf. Hvad
sägs emellertid om fyrahundra mark för kreaturet der? Skulle tro att
fyrahundra kontant ä' pengar för doktorn i dessa tider?"
 "Hästen är inte till salu", svarade Ros torrt; "men var nu god och
kom med mig, jag har några andra affärer att göra upp med herr
Smilander."

"Resonabel och gentil, jag är alltid gentil och resonabel. Ber om

min komplimang till damerna. Åh, se der äro de. Adjö, mina damer,
tag inte illa upp besöket, men vi administrativa…" I detta ögonblick
körde drängen fram schäsen och fortsättningen afbröts. Ros, som
lofvat Erik att snart återkomma och redan en stund sutit i sadeln,
helsade vördnadsfullt fruntimren och lät sin muntra springare sätta
af i raskt traf. Länsmannen följde efter.

"Herr Ros ser bra ut till häst", anmärkte tant Agatha.

"En fulländad ryttare", menade Erik.

"Kommer du ihog", frågade Jenny skalkaktigt, "vår äfventyrliga

ridt från Inveloch Castle till Mount Nevis?"

"Ganska väl", genmälte kusinen muntert, "och jag minnes jemväl

återvägen då vi fingo tillbringa natten i ett bondvärdshus, alla tre i
ett rum, medan tant derborta i staden höll på att dö af ängslan. Det
var egentligen du och Ros, som med edra evinnerliga sidoutflykter
fördröjde hemfärden."

"Men det var roligt", sade Jenny tankfullt. "Tant glömde snart sin
öfverståndna ängslan och det var vid detta tillfälle vi egentligen lärde
känna Ros. Han var utmärkt intressant då han med sina skildringar
från Finland förkortade de ofrivilliga väntningstimmarne under den
stormiga natten. Och vid Loch Lomonds stränder, Erik, kommer du
ihåg hans djerfva fantasier om Finlands framtid?"
 "Ja visst, Jenny", svarade denne smått ironiskt, "och den höga
klippan, i hvilken Ros, med ögonskenlig fara för sitt lif, högg in
bokstäfverna J.B., tvåhundra fot öfver vattenytan, samt huru
förlägen han blef då jag påstod att hans B på afstånd såg ut som ett
R…"

"Och ditt melodiska flöjtspel sedan", afbröt Jenny honom, "den

der vackra sommarqvällen!"

"Jaså, då ni lemnade mig ensam på stranden, medan ni rodde

omkring på sjön. Ja, ja, Jenny", tillade Erik, "jag börjar kunna tyda
drömmar, åtminstone sådana som handla om sjöar och båtar och så
vidare."

En blick af Jenny, en af de der underliga blickarne igen, tystade

talaren och samtalet antog snart en mera likgiltig riktning. Erik
förtäljde om sina reseintryck från sin tur genom Finland. Efter vid
pass två timmar återkom Birger Ros. Men visiten blef endast kort.
Affärer af vigt fordrade hans snara hemkomst, posten måste
expedieras, med mera. Det oaktadt framställdes vördsamt och
upptogs vänligt en inbjudning från Aina och tant Betty (ty äfven
Birger och hans syster hade en gammal tant, det passar så bra i
berättelsen) att tillbringa hela den följande dagen på Muistola, då
Erik äfven skulle medtaga sina saker och tills vidare uppslå sitt
högqvarter hos sin finske vän. Sålunda var allt väl arrangeradt för
den närmaste framtiden.

18.

Idylliskt lif.
 För Birger Ros begynte en tid af mycken verksamhet. Reparationer
å mangård och ladugård samt åkerbruksarbeten utan all ända togo
hans omsorger i fullt anspråk. Icke alltid lätt häfda affärsbekymmer
undanträngde för en tid nästan alla högre flygande tankar — en
hvila för hans själ som tycktes bekomma honom synnerligen bra.
Åtminstone gaf blekheten på hans kind småningom rum för en
friskare färg och ögat blixtrade åter af lefnadslust och medveten inre
kraft. Huruvida den nästan dagligen återkommande åsynen af Jenny
Bertram jemväl bidrog till denna fördelaktiga förändring i den unge
Muistolaherrns yttre utseende, lemna vi dock osagdt. I alla fall
utöfvade den helsosamma praktiska verksamheten, såsom vanligtvis
hos kraftfulla naturer, ett välgörande inflytande på honom. För de
öfriga medlemmarne i vår lilla krets af bekanta vid Wuoksens strand
antogo förhållandena också rätt angenäma former. Tant Agatha och
den fryntliga tant Betty blefvo mycket snart goda vänner, och som
den tiden var inne då "bär insyltas och safter beredas", en konst,
hvari tant Betty icke hade sin like i hela trakten, så befann sig den
vänliga tant Agatha snart åter försatt i de tider då hon såsom
blomstrande prostdotter skötte hushållet för sin salig fader,
kyrkoherden i N. församling i Jemtland. Lilla kaffepannan illustrerade
för- och eftermiddagar de sträfsamma gamla damernas köksbestyr,
och till ett litet parti "mariage" om qvällen hade den artige Erik
förskaffat kort åt de två tanterna, såväl den "verkliga", hvilken ibland
tog sig friheten att litet "banna upp" honom för hans pojkstreck, som
ock den "präktiga" tant Betty, hvars förklarade gullgosse den muntre
svensken inom ett par dagar blifvit. De gamla spelade alltså
mariage, medan de unga damerna promenerade och musicerade på
Ojala samt musicerade och promenerade på Muistola, troget
biträdde af den outtröttligt beställsamme Erik. Ros var sällan ledig
utom om qvällarne, då han ibland kunde vara ganska underhållande
i sitt samtal, och Jenny företog någon gång om dagarne långa
ridfärder helt allena, troligen, vi förmoda det, för att begrunda allt
hvad hon fått höra så intressant framställt qvällen förut. En följd
häraf blef att Aina och Erik ganska ofta uteslutande voro hänvisade
till hvarandras sällskap, hvilket förhållande alldeles icke tycktes
framkalla någon ledsnad hos dem.

Sålunda förflöto ett par veckor af Augusti månad i mycken trefnad

och allsköns ro. September månad inträdde och väderleken började
bli ombytlig. Lifvet inom hus fick nu företräde framför det i skog och
mark. Qvällarne blefvo nu längre och promenaderna kortare. Aina
började tala om den instundande skolterminen och Jenny kunde icke
dölja ett visst intresse för den blott två gånger i veckan
ankommande posten. Hon väntade måhända någon underrättelse af
vigt, ty äfven unga flickor kunna någongång föra en innehållsdiger
brefvexling. Erik var i allmänhet densamme som förut, utom att han
stundom såg helt djupsinnig ut, och hans kusin förklarade att han
antingen förde en dagbok eller skref vers. Han delade Jennys
otålighet när postdagen stundade, och man hade anmärkt att han
skrifvit flera bref till Stockholm. Nyss hade han erhållit ett bref
derifrån, hvilket synbarligen bragte honom i det yppersta lynne. Den
dag detta inträffat, var Ojalaherrskapet om qvällen på besök hos den
Ros'ka familjen. Tant Agatha, som fått del af innehållet i Eriks bref,
strålade af förnöjelse och stolthet samt kastade betydelsefulla blickar
på Jenny, hvilka denna icke förstod eller icke låtsade förstå.

Det lilla sällskapet satt församladt omkring thebordet då Ros, efter

att ha vexlat en leende blick med Erik, hviskade något till tant Betty,
som derefter mycket förvånad lemnade rummet för att dock snart
återkomma, åtföljd af en tjensteflicka som framsatte en bricka med
höga glas och en butelj champagne. Ros ifyllde glasen och
uppmanade vännerna att med honom förena sig uti en välgångsskål
för hans vän Erik Stenrot, som med dagens post fått en glad
underrättelse från Stockholm, den nämligen, att han erhållit
ordinarie anställning vid bergsstaten. Skålen dracks under lifliga
lyckönskningar från alla sidor och de två tanterna voro icke de som
minst gladde sig åt vår unge väns framgång.

Jenny räckte sin kusin handen och sade leende:

"Lycka till, nu gifter du dig bestämdt snart, snälle Erik", hvaröfver

denne blef något förlägen och tant Agatha alldeles "perplex",
isynnerhet som hon icke kunde begripa, hvarföre Aina Ros skulle
rodna och Jenny bara skratta. Det var i den gamla damens tycke
mycket opassande å hvardera sidan och hon ämnade just ge sin
systerdotter en vink derom att unga flickor icke brukade fria sjelf, då
Erik raskt uppsteg och, fattande den ännu djupare rodnande Aina vid
handen samt glädtigt nickande åt Birger, med strålande anlete och
fri från all förlägenhet förklarade att Aina och han voro trolofvade.
Han utbad sig de båda tanternas välsignelse, "ty Jenny, den skalken,
har gifvit mig sin välsignelse på förhand."

Nu följde omfamningar och kyssar i tillbörlig mängd. Tant Betty

tycktes liksom ha förutsett att så ske skulle, men den nog mycket
öfverraskade riktiga tanten utbrast, likväl i den vänligaste ton i
verlden: "Ja, det der hade jag bort förutse, då du i ditt bref till Jenny
ordade så mycket om fennomanskorna." Den goda damen sökte
derefter med sin blick Jenny, men mötte icke sin systerdotters öga.
Hvad tant Agatha deremot såg tillfredsställde henne icke, ehuru hon
ganska väl drog sig till minnes att Jenny för längesedan förklarat att
hon och Erik blott höllo af hvarandra som kusiner. Nu lutade Jenny
tyst sin panna mot Ainas axel: den öfvergifna, såsom tanten tyckte,
stödjande sig på den lyckliga. Men denna bittra föreställning gaf
dock snart rum för hennes hjertas behof att deltaga i det unga
parets sällhet. Icke länge dröjde heller Jenny i Ainas armar utan hon
lyfte åter sitt lilla hufvud, och skakande trotsigt sina mörka lockar
tryckte hon ett ögonblick derefter med en blick full af tro och hopp
Birger Ros' hand och skyndade sedan att muntert lyckönska de två
tanterna.

Qvällen förflöt under hvarjehanda glädtigt samspråk; blott öfver

Birger Ros' breda panna hvilade ett moln som hans starka vilja
förgäfves sökte förjaga. Han var öfver hufvud taget ganska fåordig
och då hans blick någon gång, liksom af en händelse, mötte Jennys,
kunde den anande flickan, trots alla hans bemödanden att dölja det,
upptäcka att ett djupt vemod åter tyngde på den älskades själ. Intet
ord om kärlek hade sedan det betydelsefulla sammanträffandet vid
Imatra blifvit utbytt dem imellan, och ehuru de ofta i hvarandras
sällskap besökt det ställe der Birgers sinnesnärvaro räddat dens lif,
som utgjorde föremålet för hans lika djupa och passionerade som
stumma och grannlaga kärlek, ehuru de ofta besökt denna för båda
så minnesvärda plats, der naturen af deras ömsesidiga känslor
uppenbarat sig på ett så egendomligt sätt, så hade dock endast
deras blickar talat — hans om djup sorg och den ödesdigra edens
orygglighet, medan hennes deremot hade belönat hans tysta
hyllning med en lifvande förhoppnings glans i de sköna ögonen.
Hvarifrån hon erhöll kraft till denna förhoppnings upprätthållande var
en gåta för Birger, men att Jenny sjelf trodde på sina ögons löften,
derom var han förvissad. Hennes blickars trösterika evangelium hade
för den unge mannen blifvit ett verkligt själsbehof. — Han talade
ofta med Jenny om sin framtida verksamhet i fosterländskt syfte. Allt
klarare och klarare framstod för honom öfvertygelsen att blott ett
broderligt arbete hand i hand med den svenska bildningen i Finland,
hvilken för detta land utgjorde dess enda pålitliga föreningslänk med
mensklighetens allmänna framåtskridande i högre frihet och kultur,
var dess framtidsförhoppningars säkraste ankargrund. En utveckling i
denna anda förhindrade, enligt hans åsigt, på intet vis, ja, den
fastmera understödde och påskyndade uppblomstringen af den
finska nationaliteten. Vid sådana tillfallen, då Jennys rika själ med en
älskande qvinnas hela hängifvenhet hängde vid hans läppar, då
mötte ofta hans inspirerade öga det hoppfulla löftet i hennes
strålande blick, det löftet att äfven han skulle blifva en af dem som
med gladt mod lade handen till det goda verket och hon den lyckliga
qvinna, vid hvars barm han finge hvila ut och samla nya krafter till
nya strider i ljusets tjenst. Det var andliga högtidsstunder i bådas lif,
kända och njutna endast af de två invigda.

Då stunden nalkades att Ojalaherrskapet skulle bryta upp,

förklarade Birger att han till häst ville åtfölja damerna, något som
mycket bidrog att lugna tant Agatha, hvars inbillning blifvit
uppskrämd af tjenstefolkets berättelser om fångar som rymt från
Wiborgs häkte och skulle uppehålla sig i skogarne deromkring,
berättelser som för öfrigt med mera eller mindre skäl hvarje
annalkande höst upprepas i dessa trakter af Wiborgs län. Emellertid
anlände tant Agatha och Jenny lyckligen till sitt provisoriska hem och
Birger Ros anträdde efter ett kort afsked sin återridt till Muistola.
Nästan fullständigt mörker hade nu inträdt, ty dystra moln jagade på
himlen och tilläto månen att blott då och då upplysa landskapet.

19.

Nattligt äfventyr.
 Försjunken i djupa tankar fortsatte emellertid Birger Ros sin
ensliga ridt i den tysta Augustiqvällen. Månen dolde sig bakom moln
och mörkret tilltog isynnerhet då vår ryttare inkom i den alldeles
obebodda skogstrakt af vid pass halfannan fjerdingsvägs längd som
han hade att passera innan han uppnådde Muistolas för öfrigt också
blott glest bebodda egor. Hästen, återhållen af tygeln, tvangs att
hejda sin otålighet medan dess ryttare fortsatte sina betraktelser,
hvilka icke tycktes leda hans sinne på den behagliga stråten till ett
fridomstråladt framtidshem. Birger Ros älskade den andliga kamp för
sitt fäderneslands utveckling, i hvilken han hade för afsigt att snart
åter kasta sig, nu sedan han lyckats att i någon mon utreda den
intrasslade härfvan af sina ekonomiska angelägenheter, hvilkas
tillstånd ovilkorligen hänvisade honom till nödvändigheten att
uppsöka åt sig en annan förvärfskälla än det lilla godsets knappa,
hårdt anlitade inkomster. Han älskade denna kamp emedan han
älskade sitt fosterland varmt och uppriktigt och ansåg det för sin
pligt att deråt egna sina krafter. Hans ekonomiska ställning oroade
honom på långt när icke så mycket som den kinkiga belägenhet, i
hvilken han befann sig gentemot sina bundsförvandter på stridens
fält och som i hans ekonomiska betryck endast sågo en passande
förevändning för honom att på ett skickligt sätt draga sig ur deras
leder, ty hans afundsmän predikade i tal och skrift att han blifvit en
affälling från den finska saken. Ryktet om det afslagna anbudet från
regeringens sida hade i mycket vanställda former blifvit kringspridt.
Det berättades nämligen att han afslagit detsamma hufvudsakligen
blott derföre att det erbjudna honorariet icke tillfredsställde hans
fordringar och i detta afseende påpekade man, såsom sqvallret
städse gör, illvilligt nog, hans ekonomis klena skick såsom den
klippa, emot hvilken hans forna föresatser strandat. It detta lumpna
förtal log Birger stolt, ty han kände med sig sjelf att han innan kort
tydligt skulle ådagalägga sin karakters renhet och sjelfständighet.
Men han log icke åt den afsöndrade ställning i lifvet som nu fallit på
hans lott i följd af brytningen med hans vapenbröder, hvilkas
välmenande men ensidiga ifver dref dem, detta förutsåg han, i en
riktning som ha.ns nu mognade ande icke kunde gilla, emedan
denna riktning ledde förbi, icke till det föresatta målet: den finska
nationalitetens kraftiga höjande. Han var måhända mera finne i sitt
innersta hjerta än mången af de mest öfverspända, så kallade
fennomanerne, men han var icke längre blind för sitt partis brister
och han erkände, emedan han var en högsint ande, tacksamt den
verksamma hjelp som den goda saken rönte af alliansen med dess
naturligaste bundsförvandt i hela verlden, det svenska elementet i
Finland. Han hade på senare tider, ehuru icke utan en svår inre strid
och många återfall i sin förra lidelsefulla och hänsynslösa ensidighet,
kommit till den öfvertygelse att en innerlig förening af landets
andliga krafter är den enda praktiska utväg att med tiden, bredvid
och trots den ryska påtryckningen, kunna i Finland väcka och
underhålla ett sannt folkligt lif. Hvad den svenska talande delen af
befolkningen vidkom var det öfvervägande flertalet af de densamma
till buds stående krafterna villigt att, utan förnekande af sitt andliga
samband med det svenska moderlandets kultur, träda i det
gemensamma fosterlandssträfvandets leder. Ett större motstånd
väntade han sig deremot från den fennomanska sidan, framkallad i
icke obetydlig mon af ofta omedveten, i alla fall obefogad fruktan för
det svenska elementets fortfarande andliga hegemoni, en plats, från
hvars bibehållande denna sidas kanske yppersta män med ädel
hängifvenhet för det allmänna bästa frivilligt afstått, fordrande blott
ett lika berättigande för sin nationalitet som för den finska i den
gemensamma utvecklingen, och en förnuftig, icke brådstörtad
öfvergång till detta nya skede af Suomifolkets lif såsom en egen,
odelbar nation. Det var en sådan ståndpunkt som Birger Ros
sträfvade att göra fullt klar för sig, ty han insåg att hans personliga
uppgift i det förestående arbetet var ganska svårlöst. Det gällde
nämligen, sådan var den vanne fosterlandsvännens åsigt, ingenting
mindre än att öfvertyga såväl massan af det finska talande folket
som ock särskildt, hvad svårare var, det starka fennomanska partiet
om den oafvisliga nödvändigheten att förbinda sig med det i landet
förhanden varande svenska elementet. Med själen helt och hållet
upptagen af detta svåra värf kände Birger Ros dubbelt tyngre
omöjligheten att förverkliga sin egen individuella lycka och behofvet
af den själens styrka som blott tillfredsställandet af denna naturliga
önskan kunde bereda honom, ty hjertats frid är en god
skattkammare att i lifvets strid draga vexel uppå. Hans väns och
systers äfven i yttre form försiggångna kärleksförening kunde
naturligtvis icke underlåta att i ännu bjertare färgton framställa för
hans själ mörkret i hans eget hjertelif. I denna sak såg han ingen
möjlighet till en lycklig utgång. Han längtade derföre å andra sidan
till och med efter den ädla stridens hetta för att i densamma kunna
glömma sin personliga olycka.

Leka ett blindt öde eller väsenden af en högre naturordning, än

den vi menniskor tillhöra, med händelsernas gång i vårt lif? Sitta
andar af högre rang, än vi äro, vid rodret af den makt vi kalla slump?
Det fromma hjertat har bredt en herrlig slöja öfver vår naturs
bristfällighet i detta afseende och kallar denna sin barnaljufva tro en
gudomlig försyn, som omedelbart ingriper äfven i vårt personliga lif;
men upproriska hjertan finnas som våga, till föga båtnad för sitt
själslugn, tvifla på sanningen af denna allt försonande föreställning.
Då Ros' högtsträfvande ande kommit till denna punkt i
skärskådandet af hans framtidsutsigter sammandrog en känsla af
onämbar sorg hans varma, liffulla hjerta, som derjemte hotades att
krossas under den nästan öfverväldigande tyngden af tanken på det
glädjelösa lif som jemväl förestod den älskade, till lycka och
lefnadsnjutning berättigade, sköna qvinnan.

Förgäfves sökte han skaka ifrån sig dessa dystra bilder, då

lyckligtvis en yttre omständighet kom hans feberaktigt arbetande själ
till hjelp. Ljudet af ett ovanligt buller ett stycke framför honom nådde
nämligen genom nattens stillhet plötsligt hans öra. Han tyckte sig
förnimma något som liknade en häftig ordvexling, åtföljd af
svordomar och utrop, hvarvid finska och svenska ord vildt blandades
om hvarandra. Påskyndande sin villigt i galopp öfvergående häst
befann sig vår enslige ryttare snart på stället. Vid skenet af den ur
molnen frambrytande månen mötte en besynnerlig syn Birger Ros'
förvånade blickar.

En vagn låg kullstjelpt vid vägkanten och två karlar höllo på att,
under utösandet af vilda svordomar och hotelser på finska språket,
ur densamma framdraga en häftigt emotstretande mansperson, som
på god svenska bad våldsverkarne "draga åt h-e" samt förgäfves
ropade på hjelp af kusken och skjutsbonden. Dessa lågo nämligen
ett stycke derifrån på marken bevakade af en tredje karl med yxa i
handen. Linorna som hållit hästarne vid vagnen voro afskurna och
tistelstången var afbruten. En fjerde person höll de tre urspända och
uppskrämda hästarne några famnar från stället.

På vida kortare tid än vi behöft för att beskrifva uppträdet hade

Ros öfverskådat situationen och med ett ljudligt utrop af: "Stå på er
derinne en stund!" red han utan vidare ikull den på vakt stående
karlen samt vred dervid yxan ur dennes hand.

"Perkele!" röt en af de vid vagnen sysselsatte, öfverraskade

röfrarne på finska, "hvem ha vi der?"
 Ett döfvande slag af yxan fällde honom till marken. Kusken och
skjutsbonden började nu resa sig.

"Hitåt, hitåt, befallningsman", ropade Ros med thordönsstämma

på finska, "hitåt! och tag röfrarne innan de hinna fly!"

Denna krigslist och kamratens fall väckte oro hos den andra vid
vagnen sysselsatte våldsverkaren och då Ros nu styrde sin häst
mellan honom och ekipaget, gaf detta den derinom befintlige
resanden rådrum att något hemta sig från sin förvirring.

"Är ni sårad?" frågade Ros i det han kastade en blick in i det

kullstjelpta åkdonet.

Han erhöll blott till svar en framräckt revolver och de hastigt

utstötta orden: "Se här, nu har jag den, skjut!"

Fattande den laddade revolvern såg sig Ros om efter fienderna

som, beväpnade med störar, tycktes vilja upptaga striden. Två skott
ur revolvern hejdade deras framträngande, och då nu kusken och
skjutsbonden, svängande stycken af den brutna tistelstången samt i
förhoppning på den anropade länsmannens ankomst, jemväl
nalkades, drogo sig röfrarne skyndsamt tillbaka. Den karl som hållit
hästarne släppte dessa, hvilka, så godt de kunde med de sårade
benen, började lunka utåt vägen.

"Mina hästar, mina hästar!" skrek skjutsbonden och ilade efter

dem, medan kusken, på Ros' befallning, hjelpte den resande ur
vagnen. Så snart denne hade fötterna på marken sträckte han på sin
lilla, runda figur och utropade modigt: "Jag har ännu en revolver",
samt aflossade, utan att sigta, två eller tre skott efter de i
skogsbrynet försvinnande röfrarne, som flydde med all hast.
 "Spara edra skott, herre", sade nu Ros, som återvände från en
rundridt omkring vagnen och försökte tygla sin uppskrämda häst,
hvilket omsider lyckades honom. "Är ni sårad eller skadad?"

"Nej, inte det jag vet; jag fick blott en duktig stöt när vagnen
stjelpte", svarade den resande med genuint svenskt uttal, hvarvid
Ros dock icke vidare fästade sig. Den främmande tillade i det han
försigtigt nalkades Ros: "Men hejda då er ystre Bucephalus så att jag
kan få trycka min räddares hand. Det var, minsann, hjelp i rättan tid
— uff!"

Ros steg af och öfverlemnade sin häst att hållas åt den resandes
kusk, hvilken såg mycket förlägen ut. Den återvändande
skjutsbonden, släpande efter sig sina ledbrutna hästkrakar, jemrade
sig deröfver att de blifvit skadade vid vagnens stjelpande, och den
lille, runde resanden trädde fram till Ros. Månen utgjöt sitt fullaste
sken öfver denna invid den kullfallne vagnen i den ensliga skogen
församlade, egendomliga grupp.

Den resande skakade imellertid hjertligt Ros' hand utan att

uttömma sig i ett onödigt ordsvall och denne vände sig snart
derefter till kusken med en fråga huru det gått till att vagnen stjelpt?

"Jo", svarade den tillsporde, "det var så mörkt att man inte kunde
se handen framför sig och röfrarne höllo väl, såsom de bruka, en lina
spänd tvärs öfver vägen, hästarne stupade och vagnen stjelpte i
landsvägsdiket. Skjutsbonden och jag, som sutit på bocken, slängdes
i skogen och stötte oss så att vi förlorade sansen samt inte kommo
oss före innan månen tittade fram och nådig herrn var rackrarne på
halsen. Det var bestämdt tio karlar."
 "Åh nej", invände Ros, "jag såg blott tre utom den som höll
hästarne. Men min herre", tillade han vändande sig till den resande,
"det klokaste är väl nu att vi söka lyfta upp vagnen och så godt sig
göra låter reparera skadorna samt sedan bege oss till mitt hem,
hvilket inte är så långt härifrån."

"Tack, tack, min herre", svarade den resande och alla grepo verket
an. Lyckligtvis voro hjulen oskadade och med tillhjelp af yxan och
några repstumpar voro snart ett slags fimmelstänger bragte till stånd
samt Ros' häst spänd framför vagnen. Kusken fattade tömmarne och
följde efter Ros och den resande herrn, som gingo till fots i motsatt
riktning mot den hittills iakttagna; skjutsbonden med sina skadade
hästar slutade tåget.

20.

Nya öfverraskningar.

Knappast hade den i slutet af förra kapitlet beskrifna karavanen

satt sig i rörelse, innan åter ljudet af menniskoröster hördes. Snart
framkom på en ginväg ur skogen Erik Stenrot med några af gårdens
karlar, som voro beväpnade. Man hade hört skotten och skyndat
efter ljudet i den förmodan att möjligtvis de af ryktet omtalade
förlupne fångarne vågat anfalla någon resande. På qvällen hade man
sett en vagn passera förbi Muistola gård.

"Jag tror", utropade Erik, icke utan en viss oro då han med blicken
öfverfor det besynnerliga tåget, "att här varit strid å färde? Nå,
gudskelof, att du är helbregda, Birger! Var det verkligen röfvare och
hvem är det som skjutit?"

"Den herrn", svarade Ros, "hade blifvit öfverfallen af några karlar,

troligen förrymda fångar, och ett par skott lossades."

"Det vill säga", inföll nu den resande, "den här herrn, hvars namn
jag inte ens ännu efterfrågat, har enligt all sannolikhet räddat såväl
mitt som ock de der två karlarnes lif."

Erik studsade synbarligen vid ljudet af den resandes röst och

närmade sig honom för att om möjligt i månskenet uppfånga den
resandes anletsdrag.

"Ert namn, min ädle räddare!" fortfor denne. "Var god säg mig
hvem det är, som jag kanske har att tacka för mitt lif?"

"Jag heter Ros och har en egendom här nära intill", var Birgers
svar.

"Nåväl, herr Ros", återtog den andre, "ni har gjort mig och dessa
två menniskor en ganska väsentlig tjenst och gamle Jakob Stråle
från Stockholm är eder tacksamme vän."

"Hvad!" utropade, utom sig af förvåning, Erik och fattade ifrigt den
resandes hand, "morbror Stråle! Hvad i Guds namn för morbror hit?"

Den gamle herrn, ty Stråle var en äldre man, betraktade med icke
mindre förundran vår vän Erik och utbrast:

"Och hvad, hvad gör du här, här midt i ödemarken, gunstig herre?
Jag tror minsann att detta Finland är ett förtrolladt land. Men jag kan
gissa, om inte hvad du gör här, så dock ungefär hvem som lockat dig
just hit. Huru fick du reda på Jenny?"

"Till höger kusk", hördes nu Ros' stämma och en af karlarne

skyndade att öppna grinden. Efter några befallningar till karlarne
vände sig Ros till den resande och sade:

"Välkommen hos mig, herr Stråle, men ursäkta att jag straxt åter
måste aflägsna mig för att varna mina grannar på Ojala, dit
rymmarne möjligtvis tagit kosan. Min vän Erik, var du värd i mitt
ställe. Farväl, tills i morgon."

Och i yrande sporrsträck bar det af på vägen till Ojala på den från
vagnen urspända hästen. Två beridna drängar åtföljde Ros,
beväpnade med hvar sin bössa och yxa.

"Rask karl, den der Ros", sade gamle Stråle, "men Ojala, hvad har
han att skaffa med Ojala?"

"Stig in, morbror", sade Erik och tillade sedan tveksamt: "Då
morbror befinner sig i denna trakt af verlden, så trodde jag att det
var bekant hvem som bodde på Ojala."

"Visst vet jag det", menade Stråle, "och jag var just på väg dit
då…"

I detta ögonblick skyndade emot dem ett ungt fruntimmer. Det var
Aina.

"Ack, Erik!" utropade hon, "hvar är Birger? Tjenstefolket har

alldeles skrämt upp tant Betty, så att…"
 Hon tystnade rodnande då hon nu först bemärkte den främmande
herrn.

"Med Birger har det ingen fara", genmälte Erik, "han har blott ridit
tillbaka till Ojala för att der hålla vakt, och när vi väl kommit in,
skolen I få höra det intressanta äfventyret af den här herrns egen
mun."

Med dessa ord förde han den främmande till Birgers rum, hvarest
herr Stråle i hast iordningställde sin något illa medfarna drägt. Under
tiden frågade han Erik, hvem det unga fruntimret var som kallat
honom vid namn?

"Min värds syster", svarade Erik undvikande. "Men se så, morbror,

stig in till fruntimren och tillfredsställ deras och min nyfikenhet
angående den förskräckliga händelsen på landsvägen."

Vi öfverhoppa presentationerna, hvarvid intet nämdes om

förlofningen, äfvensom herr Stråles berättelse om förloppet vid
röfvarnes anfall samt hans och de två karlarnes räddning genom
Ros' modiga mellankomst. Efter några utrop af förvåning och fasa
samt glädje att "allt slutats så väl" inbjöd tant Betty med landtlig
artighet den ärade gästen att efter så mycken skrämsel och
ansträngning hålla tillgodo ett glas "varmt". Herr Stråle, en jovialisk,
gammal ungkarl, tackade fryntligt för inbjudningen och bryggde sig
en rätt stadig toddy, drack och hade snart så intagit båda damerna
till sin fördel att tant Betty, då hon efter den händelserika dagen
ändtligen kom i säng, sade till Aina: "då alla svenskar jag hittills
träffat äro så hyggliga karlar, så är det väl bara prat hvad
pastorsadjunkten (som sannolikt var fennoman) brukar säga,
nämligen att svenskarne 'kuggat' Finland." Aina åter var rätt belåten
dermed att hennes fästmans morbror varit så vänlig emot henne. Då
kunde han väl icke heller ha något emot deras förlofning. — Efter
intagen landtlig qvällsvard åtskildes sällskapet och lade sig till hvila
icke utan att dock egna ett visst deltagande åt den frånvarande
Birger, som begifvit sig af för att hålla vakt öfver fruntimrens på
Ojala nattro.

"Den vakten gör han gerna", hade tant Betty yttrat, hvartill herr
Stråle svarat ett menande "jaså". I öfrigt tycktes den främmande
herrn helst undvika att tala om ändamålet med sitt oförväntade
besök hos sin syster och sin myndling Jenny.

21.

Vid kaffebordet.

Den första menniska som den gladlynte stockholmaren mötte då

han följande morgon efter omsorgsfullt gjord toilett utträdde på
husets lilla balkong var hans räddare från gårdagsqvällen, hvilken
redan återvändt från sin nattliga vaktgöring och nu, gående sin gäst
till mötes, helsade honom välkommen. Ehuru Birger, som af tant
Betty fått höra att deras gäst var en slägting till såväl Erik som ock
Ojalaherrskapet, gerna velat utforska den gamle herrns egentliga
afsigt med detta oväntade besök, hvarom ingenting förljudits i den
förtroliga sällskapskretsen, hade han dock häri vida mindre
framgång än den fintlige juristen i det välbemantlade förhör han lät
sin värd undergå. Understödd af de meddelanden Stråle redan
qvällen förut under samtalets lopp lyckats erhålla, visste han nu att
så leda tråden af deras samspråk att han ganska snart trodde sig
vara det sanna förhållandet på spåren. Den väl öfverståndna nattliga
vakten gaf honom härvid en ypperlig anledning till hvarjehanda
spörjsmål. Stråle tackade varmt men icke utan en liten skymt af
skalkaktighet i blicken den unge doktorn för dennes omsorg om hans
systers säkerhet samt prisade den Stråleska familjen lycklig som i
det aflägsna Finland i en och samma person vunnit en räddare, en
beskyddare och en tvifvelsutan mycket förekommande gästvän. Om
Jenny nämde den gamle herrn intet enda ord. Men då Erik, som med
sin närvaro ökat sällskapet, frågade huruvida det icke vore lämpligt
att han skulle rida ut till Ojala för att förbereda tant Agatha och
kusin Jenny på det oväntade besöket, svarade herr Stråle helt enkelt
att då Erik öfverlemnat den för behöflig ansedda nattvakten öfver
slägtingarnes säkerhet åt en annan, han lika gerna kunde låta
morbrodern sjelf anmäla sitt besök. Arten af det svar, som tycktes
sväfva på Eriks läppar, föranledde honom dock att skämtsamt
tillägga: "att det tvifvelsutan fanns heligare föremål att bevaka än
unga kusiner, till exempel gamla onklar, att icke tala om den
frånvarande gästvännens härd."

Erik rodnade märkbart men han hjelptes ur sin förlägenhet af den

vackra Ainas inträde, som, efter ett glädtigt och lika hjertligt
"godmorgon" till alla tre herrarne, började servera kaffet. Birger
omtalade nu att han till frukosten ditväntade länsmannen som skulle
anställa polisundersökning angående det nattliga öfverfallet, samt
öfvertaga ledningen af våldsverkarnes efterspanande, om hvilkas
sannolika tillhåll man dessutom redan fått någon kunskap, väggledd
af de spår de vid sin flykt lemnat efter sig.

"Stackars karlar", sade herr Stråle, "jag skulle nästan önska dem
friheten, redan derföre att deras misslyckade anfall beredt mig en så
öfverraskande angenäm bekantskap som min räddares och fröken
Ainas."
 "Säg lika gerna blott Aina, snälla morbror", inföll Erik, "ty jag säger
det genast rent ut. Aina är min fästmö."

"Då säger jag med synnerlig glädje 'Aina' till den älskvärdaste af
mina finska vänner," utropade den gamle herrn muntert och fattade
med en anstrykning af galanteri Ainas hand för att kyssa densamma,
men den rodnande unga flickan slog sina vackra armar omkring
onkelns hals och tryckte en kyss på den gamle ungkarlens ingalunda
motsträfviga mun.

"Bra gjordt, Aina lilla!" sade den upprymde juristen; "men blif icke
svartsjuk på mig, Erik, ehuru jag är ungkarl", tillade han med en
komisk suck. — Han ökade den allmänna sinnesstämningens
munterhet, då han med utsökt belefvenhet och gammaldags sirlig
artighet framträdde till tant Betty, som tillkommit under tiden, och
vördsamt anhöll att i betraktande af det blifvande intima förhållandet
emellan deras familjer, nu redan få kalla fröken Ros för "kusin",
hvartill den fryntliga gamla damen rodnande gaf sitt samtycke. Med
Birger utbytte Stråle ett hjertligt handslag i det han menade: att det
var mycket roligare att kalla sin räddare du än herr doktor, hvilken
titel ovilkorligen påminte honom om läkare, menniskor som han väl i
allmänhet högaktade, men af hvilka han hittills icke behöft och
hoppades att icke så snart heller behöfva någon "räddning".

Ett bud från länsmannen anlände emellertid och aflemnade ett

bref. Detta gaf anledning till uppbrott från kaffebordet. Det
högvigtiga brefvets innehåll skola vi meddela i nästa kapitel.

22.