Introduction to Programming Using Visual Basic

10th Edition Schneider Test Bank pdf download

https://testbankdeal.com/product/introduction-to-programming-
using-visual-basic-10th-edition-schneider-test-bank/

Download more testbank from https://testbankdeal.com

Instant digital products (PDF, ePub, MOBI) available
Download now and explore formats that suit you...

Introduction to Programming Using Visual Basic 10th

Edition Schneider Solutions Manual

https://testbankdeal.com/product/introduction-to-programming-using-
visual-basic-10th-edition-schneider-solutions-manual/

testbankdeal.com

Introduction to Programming Using Visual Basic 2012 9th

Edition Schneider Test Bank

https://testbankdeal.com/product/introduction-to-programming-using-
visual-basic-2012-9th-edition-schneider-test-bank/

testbankdeal.com

Introduction to Programming Using Visual Basic 2012 9th

Edition Schneider Solutions Manual

https://testbankdeal.com/product/introduction-to-programming-using-
visual-basic-2012-9th-edition-schneider-solutions-manual/

testbankdeal.com

Essentials of Psychology 6th Edition Bernstein Test Bank

https://testbankdeal.com/product/essentials-of-psychology-6th-edition-
bernstein-test-bank/

testbankdeal.com
Families and their Social Worlds 2nd Edition Seccombe Test
Bank

https://testbankdeal.com/product/families-and-their-social-worlds-2nd-
edition-seccombe-test-bank/

testbankdeal.com

History of the United States v. 1.0 Volume II 1st Edition

Trowbridge Test Bank

https://testbankdeal.com/product/history-of-the-united-
states-v-1-0-volume-ii-1st-edition-trowbridge-test-bank/

testbankdeal.com

Taxation of Individuals and Business Entities 2016 Edition

7th Edition Spilker Solutions Manual

https://testbankdeal.com/product/taxation-of-individuals-and-business-
entities-2016-edition-7th-edition-spilker-solutions-manual/

testbankdeal.com

Exploring Research 8th Edition Salkind Test Bank

https://testbankdeal.com/product/exploring-research-8th-edition-
salkind-test-bank/

testbankdeal.com

Clinical Psychology Science Practice And Culture 3rd

Edition Pomerantz Test Bank

https://testbankdeal.com/product/clinical-psychology-science-practice-
and-culture-3rd-edition-pomerantz-test-bank/

testbankdeal.com
Intermediate Algebra with Applications and Visualization
3rd Edition Rockswold Test Bank

https://testbankdeal.com/product/intermediate-algebra-with-
applications-and-visualization-3rd-edition-rockswold-test-bank/

testbankdeal.com
 Chapter 7 Arrays

Section 7.1 Creating and Using Arrays

1. After the following Dim statement is executed, how many elements will the array myVar
have?
Dim myVar(7) As Double
(A) 0
(B) 1
(C) 8
(D) 9
C

2. In the line of code

Dim scores() As Integer = {55, 33, 12}

the upper bound of the array scores is which of the following?

(A) 2
(B) 1
(C) 11
(D) 0
A

3. Each individual variable in the list

student(0), student(1), student(2)
is known as a(n)
(A) subscript.
(B) dimension.
(C) element.
(D) type.
C

4. In the statement
Dim scores(30) As Double

the number 30 designates which of the following?

(A) the highest value of the subscripts of the elements for the array scores
(B) the maximum value that can be assigned to any element in the array scores
(C) the data type for the array scores
(D) the value initially assigned to each element in the array scores
A

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

5. Which statement is true regarding the following Dim statement?
Dim states(49) As String, populations(49) As Double
(A) It is invalid since more than one array is dimensioned by a single Dim statement.
(B) It is invalid since the two arrays must have the same data type.
(C) The subscripts of states range from 1 to 49.
(D) The subscripts of populations range from 0 to 49.
D

6. The Count method returns what information about an array?

(A) the highest number that can be used as a subscript for the array
(B) the largest value that can be assigned to an array element
(C) the number of elements in the array
(D) The highest dimension of the array
C

7. In the line of code (where score is an array)

For index As Integer = 0 to (score.Count - 1)

the Count method is used to carry out which of the following tasks?
(A) determine the largest value for each of the elements
(B) determine the largest subscript in the array
(C) determine the smallest value for each of the elements
(D) declare a new array with the name Count
B

8. The ReDim statement causes an array to lose its current contents unless the word ReDim is
followed by the keyword
(A) CInt
(B) MyBase
(C) Preserve
(D) Add
C

9. Like other variables, array variables can be declared and assigned initial values at the same
time. (T/F)
T

10. After an array has been declared, its type (but not its size) can be changed with a ReDim
statement. (T/F)
F

11. If you use the ReDim statement to make an array smaller than it was, data in the eliminated
elements can be retrieved by using the Preserve keyword. (T/F)
F

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

12. The statement Dim nums(2) As Integer = {5, 6, 7} declares an array of three
elements. (T/F)
F

13. What will be the size of the array stones after the following two lines of code are executed?
Dim stones() As String = {"Watts", "Jagger", "Wood", "Richards"}
ReDim Preserve stones(10)
11

14. The statement

Dim newlist(10) As String

is used to declare an array where each element has the value 10. (T/F)
F

15. In the line of code

Function Sum(scores() As Integer) As Integer

the pair of parentheses that follows scores can be removed. (T/F)

F

16. In the line of code

Dim scores() As Integer = {55, 33, 12}

the upper bound of the array scores is 12. (T/F)

F

17. What two names are displayed in the list box when the button is clicked on?
Dim krispies(2) as String

Private Sub frmCereal_Load(...) Handles MyBase.Load

krispies(0) = "snap"
krispies(1) = "crackle"
krispies(2) = "pop"
End Sub
Private Sub btnDisplay_Click(...) Handles btnDisplay.Click
lstBox.Items.Add(krispies.Max)
lstBox.Items.Add(krispies.Last)
End Sub
(A) crackle and pop
(B) crackle and snap
(C) snap and crackle
(D) snap and pop
D

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

18. What two numbers are displayed in the list box when the button is clicked on?
Dim nums(2) as Integer

Private Sub frmNumbers_Load(...) Handles MyBase.Load

nums(0) = 5
nums(1) = 3
nums(2) = 4
End Sub
Private Sub btnDisplay_Click(...) Handles btnDisplay.Click
lstBox.Items.Add(nums.Average)
lstBox.Items.Add(nums.Max)
End Sub
(A) 4 and 5
(B) 4 and 4
(C) 3 and 5
(D) 3 and 4
A

19. Either a For...Next loop or a For Each loop can be used to display every other value from an
array in a list box. (T/F)
F

20. An array can contain both numeric and string values. (T/F)
F

21. A Function procedure can return a number, but cannot return an array of numbers. (T/F)
F

22. What names are displayed in the list box when the button is clicked on?
Private Sub btnDisplay_Click(...) Handles btnDisplay.Click
Dim names() As String = IO.File.ReadAllLines("Data.txt")
lstBox.Items.Clear()
For i As Integer = (names.Count - 1) To 0 Step -2
lstBox.Items.Add(names(i))
Next
End Sub
Assume the five lines of the file Data.txt contain the following entries: Bach, Borodin,
Brahms, Beethoven, Britain.
(A) Bach, Brahms, and Britain
(B) Britain, Beethoven, Brahms, Borodin, and Bach
(C) Bach, Borodin, Brahms, Beethoven, and Britain
(D) Britain, Brahms, and Bach
D

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

23. What names are displayed in the list box when the button is clicked on?
Private Sub btnDisplay_Click(...) Handles btnDisplay.Click
Dim file As String = "Ships.txt"
Dim ships() As String = FillArray(file)
lstBox.Items.Add(ships(2))
lstBox.Items.Add(ships.Min)
End Sub

Function FillArray(file As String) As String()

Dim names() As String = IO.File.ReadAllLines(file)
Return names
End Function
Assume the three lines of the file Ships.txt contain the following entries: Pinta, Nina, Santa
Maria.
(A) Pinta and Nina
(B) Santa Maria and Pinta
(C) Nina and Santa Maria
(D) Santa Maria and Nina
D

24. What numbers are displayed in the list box when the button is clicked on?
Private Sub btnDisplay_Click(...) Handles btnDisplay.Click
Dim file As String = "Beatles.txt"
Dim fabFour() As String = FillArray(file)
lstBox.Items.Add(Array.IndexOf(fabFour, "Ringo")
lstBox.Items.Add(fabFour.Count - 1)
End Sub

Function FillArray(file As String) As String()

Dim names() As String = IO.File.ReadAllLines(file)
Return names
End Function

Assume the four lines of the file Beatles.txt contain the following entries: John, Paul, Ringo,
George.
(A) 3 and 3
(B) 3 and 4
(C) 2 and 3
(D) 2 and 4
C

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

25. What names are displayed in the list box by the following program segment?
Dim newYork As String = "Manhatten,Bronx,Brooklyn,Queens,Staten Island"
Dim boroughs() As String = newYork.Split(","c)
lstBox.Items.Add(boroughs(0))
lstBox.Items.Add(boroughs.Min)

(A) Brooklyn and Queens

(B) Manhatten and Staten Island
(C) Bronx and Manhatten
(D) Manhatten and Bronx
D

26. What numbers are displayed in the list box by the following program segment?
Dim numbers As String = "1492,1776,1945"
Dim temp() As String = numbers.Split(","c)
Dim nums(2) As Integer
For i As Integer = 0 to 2
nums(i) = CInt(temp(i))
Next
lstBox.Items.Add(nums(1))
lstBox.Items.Add(nums.First)

(A) 1776 and 1492

(B) 1776 and 1776
(C) 1492 and 1492
(D) 1945 and 1492
A

27. What is the output of the following program segment?

Dim nums(8) As Integer
Dim total As Double = 0
For i As Integer = 0 To 8
nums(i) = i
Next
For k As Integer = 1 To 4
total += 10 ^ nums(k)
Next
txtBox.Text = CStr(total)

(A) 10000
(B) 11110
(C) 1110
(D) 0
B

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

28. What will be displayed when the following program segment is executed?
Dim temp() As String = IO.File.ReadAllLines("Data.txt")
Dim n As Integer = temp.Count - 1
Dim a(n) As Double
For k As Integer = 0 To n
a(k) = CDbl(temp(i))
Next
txtBox.Text = CStr(a(3))
Assume the five rows of the file Data.txt contain the following entries: 3, 2, 5, 1, 4.
(A) 1
(B) 2
(C) 3
(D) 4
A

29. What is the output of the following program segment?

Dim temp() As String = IO.File.ReadAllLines("Data.txt")
Dim n As Integer = temp.Count - 1
Dim numbers(n) As Double, h As Double = 0
For i As Integer = 0 To n
numbers(i) = CDbl(temp(i))
Next
For k As Integer = 0 to n
h += numbers(k)
Next
txtBox.Text = CStr(h)
Assume the four rows of the file Data.txt contain the following entries: 2, 4, 2, 3
(A) 11
(B) 2
(C) 7
(D) 4
A

30. Given the Dim statement below, which set of statements will initialize all elements of
myArray to 100?
Dim myArray(100) As Double

(A) myArray = 100

(B) For i As Integer = 0 To 100
(i) = 100
Next
(C) For j As Integer = 0 to 100
myArray(j) = 100
Next
(D) myArray() is already initialized to 100 by the Dim statement.
C

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

31. What is the output of the following program segment?
Dim c As Double
Dim temp() As String = IO.File.ReadAllLines("Data1.txt")
Dim n As Integer = temp.Count - 1
Dim a(n) As Double
For i As Integer = 0 To n
a(i) = CDbl(temp(i))
Next
temp() = IO.File.ReadAllLines("Data2.txt")
Dim b(n) As Double
For i As Integer = 0 To n
b(i) = CDbl(temp(i))
Next
For k As Integer = 0 To n
If a(k) = b(k) Then
c += 1
End If
Next
lstBox.Items.Add(c)
Assume the twenty rows of the file Data1.txt contain the following entries: 3, 2, 5, 1, 7, 8, 3,
5, 6, 2, 3, 6, 1, 6, 5, 5, 7, 2, 5, 3.
Assume the twenty rows of the file Data2.txt contain the following entries: 5, 3, 3, 4, 8, 2, 3,
5, 9, 5, 3, 7, 3, 7, 6, 3, 2, 1, 3, 4.
(A) 2
(B) 3
(C) 4
(D) 5
(E) 6
B

32. What is displayed in the message box by the following code?

Dim message As String
Dim teamNames() As String = {"Packers", "Jets", "Seahawks"}
ReDim Preserve teamNames(1)
message = teamNames(1)
MessageBox.Show(message)
(A) Packers
(B) Jets
(C) Seahawks
(D) 2
B

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

33. If the following statement appears in a program, the array scores must have been declared
using the String data type. (T/F)
scores(1) = 87
F

34. Consider the following Dim and assignment statements for myArray(). The assignment
statement will cause a "Subscript out of range" error. (T/F)
Dim myArray(50) As Double
myArray(34) = 51
F

35. Unless otherwise specified, Visual Basic assigns the value 0 to each element of a numeric
array when it is declared with a Dim statement. (T/F)
T

36. The following pair of statement is valid. (T/F)

Dim x = CInt(InputBox("Enter number of items (must be a positive integer)"))
ReDim myArray(x - 1)
T

37. A fractional number such as 4.6 is not allowed as a subscript. (T/F)

T

38. Consider the following Visual Basic statements:

Dim nums(4) As Double
For index As Integer = 0 To 4
nums(index) = 1 + (index * 2)
Next
What values are placed in the array by the above statements? (Show each element of the
array and the value for that element.)
nums(0)=1, nums(1)=3, nums(2)=5, nums(3)=7, nums(4)=9

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

38. What is the output of the following program when the button is clicked on?
Private Sub btnDisplay_Click(...) Handles btnDisplay.Click
Dim result As Double
Dim number(4) As Double
FillArray(number)
result = SumArray(number)
txtBox.Text = CStr(result)
End Sub
Sub FillArray(ByRef anyArray() As Double)
Dim temp() As String = IO.File.ReadAllLines("Data.txt")
For i As Integer = 0 To 4
anyArray(i) = CDbl(temp(i))
Next
End Sub
Function SumArray(anyArray() As Double) As Double
Dim total As Double
total = 0
For i As Integer = 0 To 4 Step 2
total += anyArray(i)
Next
Return total
End Function
Assume the five rows of the file Data.txt contain the following entries: 1, 3, 5, 7, 9
(A) 0
(B) 25
(C) 15
(D) None of the above
C

39. Which of the tasks is the Join function used to carry out in the following statement?
Dim line As String
line = Join(strArrData, ",")
(A) Join concatenates the values of all elements of the array strArrData, and adds a comma
delimiter between successive values.
(B) Join concatenates the values of all elements of line, and adds a comma to the end of the
line.
(C) Join parses or separates out all items of text that are delimited by a comma in
strArrData.
(D) Join parses or separates out all items of text that are delimited by a comma in line.
A

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

Section 7.2 Using LINQ with Arrays
1. What names are displayed in the list box by the following lines of code?

Dim oceans() As String = {"Atlantic", "Pacific", "Indian", "Arctic",

"Antartic"}
Dim query = From ocean in oceans
Where ocean.Length = 6
Select ocean
For Each ocean As String In query
lstBox.Items.Add(ocean)
Next
(A) Pacific and Indian
(B) Indian and Arctic
(C) Indian
(D) Atlantic and Pacific
B

2. What numbers are displayed in the list box by the following program segment?
Dim numbers() As Integer = {4, 7, 9, 3, 1}
Dim query = From number in numbers
Where number > 6
Select number
lstBox.Items.Add(query.Count)
lstBox.Items.Add(query.Average)
(A) 5 and 12
(B) 2 and 12
(C) 2 and 8
(D) 5 and 8
C

3. What numbers are displayed in the list box by the following program segment?
Dim numbers() As Integer = {4, 7, 9, 3, 1, 9, 7}
Dim query = From number in numbers
Where number > 6
Select number
lstBox.Items.Add(query.Count)
lstBox.Items.Add(query.Average)

(A) 7 and 12
(B) 4 and 8
(C) 2 and 12
(D) 7 and 8
B

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

4. What numbers are displayed in the list box by the following program segment?
Dim numbers() As Integer = {4, 7, 9, 3, 1, 7, 7}
Dim query = From number in numbers
Where number > 6
Select number
Distinct
lstBox.Items.Add(query.Count)
lstBox.Items.Add(query.Average)
(A) 5 and 12
(B) 2 and 12
(C) 2 and 8
(D) 5 and 8
C

5. What states are displayed in the list box by the following program segment?
Dim states() As String = {"Colorado", "New Mexico", "Arizona", "Utah"}
Dim query = From state in states
Where ContainsE(state)
Select state
For Each state in query
lstBox.Items.Add(state)
Next

Function ContainsE(word As String) As Boolean

If word.IndexOf("E") <> -1 Or word.IndexOf("e") <> -1 Then
Return True
Else
Return False
End If
End Function
(A) Colorado
(B) New Mexico
(C) Colorado, New Mexico, Arizona, Utah
(D) No states
B

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

6. What states are displayed in the list box by the following program segment?
Dim states() As String = {"Colorado", "New Mexico", "Arizona", "Utah"}
Dim query = From state in states
Where state.length < 5
Select state.ToUpper
For Each state in query
lstBox.Items.Add(state)
Next

(A) Utah
(B) COLORADO, NEW MEXICO, ARIZONA, UTAH
(C) UTAH
(D) No states
C

7. What numbers are displayed in the list box by the following program segment?
Dim states() As String = {"Colorado", "New Mexico", "Arizona", "Utah"}
Dim query = From state in states
Where state.EndsWith("o")
Select state.Length
For Each number in query
lstBox.Items.Add(number)
Next

(A) 8 and 10
(B) 8, 10, 7, 4
(C) 8
(D) 29
A

8. What names are displayed in the list box by the following program segment?
Dim tonightShow() As String = {"Allen", "Parr", "Carson", "Leno",
"O'Brien", "Leno"}
Dim query = From host in tonightShow
Where host.Length = 4
Select host
Distinct
For Each host in query
lstBox.Items.Add(host)
Next

(A) Parr, Leno, Leno

(B) Parr, Leno
(C) Leno
(D) No names
B

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

9. What numbers are displayed in the list box by the following program segment?
Dim numbers() As Double = {.5, 1, 2, 2.5}
Dim query = From number in numbers
Where number < 2
Let FormattedPer = number.ToString("P")
Select FormattedPer
For Each percent In query
lstBox.Items.Add(percent)
Next
(A) .5 and 1
(B) 50% and 100%
(C) 50.00%, 100.00%, 200.00%, 250.00%
(D) 50.00% and 100.00%
D

10. What years are displayed in the list box by the following program segment?
Dim years() As Integer = {1492, 1776, 1840, 1929, 1945, 2005}
Dim query = From year in years
Where Is20thCentury(year)
Select year
For Each yr in query
lstBox.Items.Add(yr)
Next

Function Is20thCentury(num As Integer) As Boolean

If (num >= 1900) and (num < 2000) Then
Return True
Else
Return False
End IF
End Function
(A) 1929 and 1945
(B) 1929
(C) 1492, 1776, 1840, 1929, 1945, 2005
(D) No years
A

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

11. What states are displayed in the list box by the following program segment?
Dim states() As String = {"Colorado", "New Mexico", "Arizona", "Utah"}
Dim query = From state in states
Order By state Ascending
Select state
lstBox.Items.Add(query.First)
lstBox.Items.Add(query.Min)

(A) Arizona and Colorado

(B) Arizona and Utah
(C) Colorado and Arizona
(D) Arizona and Arizona
D

12. What words are displayed in the list box by the following program segment?
Dim deadlySins() As String = {"pride", "greed", "anger", "envy",
"lust", "gluttony", "sloth"}
Dim query = From sin in deadlySins
Order By sin Ascending
Where sin.StartsWith("g")
Select sin
lstBox.Items.Add(query.First)
lstBox.Items.Add(query.Max)

(A) gluttony and greed

(B) gluttony and gluttony
(C) pride and gluttony
(D) greed and greed
A

13. What words are displayed in the list box by the following program segment?
Dim deadlySins() As String = {"pride", "greed", "anger", "envy",
"lust", "gluttony", "sloth"}
Dim query = From sin in deadlySins
Order By sin.Length Descending
Select sin.ToUpper
lstBox.Items.Add(query.First)
lstBox.Items.Add(query.Min)

(A) GLUTTONY and GLUTTONY

(B) GLUTTONY and SLOTH
(C) GLUTTONY and ANGER
(D) PRIDE and ENVY
C

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

14. What colleges are displayed in the list box by the following program segment?
Dim ivies() As String = {"Harvard", "Princeton", "Yale", "Dartmouth",
"Brown", "Columbia", "Univ. of PA", "Cornell"}
Dim query = From college in ivies
Order By college Descending
Select college
lstBox.Items.Add(query.First)
lstBox.Items.Add(query.Min)

(A) Yale and Brown

(B) Yale and Yale
(C) Brown and Brown
(D) Harvard and Brown
A

15. What colleges are displayed in the list box by the following program segment?
Dim ivies() As String = {"Harvard", "Princeton", "Yale", "Dartmouth",
"Brown", "Columbia", "Univ. of PA", "Cornell"}
Dim query = From college in ivies
Where college.Length <= 9
Order By college.Length Descending, college Descending
Select college
lstBox.Items.Add(query.Last)
lstBox.Items.Add(query.Min)

(A) Dartmouth and Princeton

(B) Yale and Brown
(C) Yale and Cornell
(D) Dartmouth and Yale
B

16. What colleges are displayed in the list box by the following program segment?
Dim ivies() As String = {"Harvard", "Princeton", "Yale", "Dartmouth",
"Brown", "Columbia", "Univ. of PA", "Cornell"}
Dim query = From college in ivies
Where college.Length <= 9
Order By college.Length Descending, college Ascending
Select college
lstBox.Items.Add(query.First)
lstBox.Items.Add(query.Max)

(A) Dartmouth and Princeton

(B) Yale and Brown
(C) Yale and Cornell
(D) Dartmouth and Yale
D

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

17. What words are displayed in the list box by the following program segment?
Dim dimensions() As String = {"width", "height", "depth"}
Dim query = From dimension in dimensions
Order By dimension.Length Descending, dimension Ascending
Select dimension
lstBox.DataSource = query.ToList
lstBox.SelectedIndex = Nothing

(A) width, height, depth

(B) height, depth, width
(C) height, width, depth
(D) depth, width, height
B

18. What numbers are displayed in the list box by the following program segment?
Dim numbers() As Integer = {5, 79, 8, 33, 27}
Dim query = From number in numbers
Let formattedNum = number.ToString("N0")
Order By formattedNum Ascending
Select formattedNum
lstBox.DataSource = query.ToList
lstBox.SelectedIndex = Nothing

(A) 5, 8, 27, 33, 79

(B) 79, 33, 27, 8, 5
(C) 27, 33, 5, 79, 8
(D) 5, 79, 8, 33, 27
C

19. In an ascending ordered array, the value of each element is

(A) less than or equal to the value of the next element.
(B) greater than or equal to the value of the next element.
(C) equal to the value of the next element.
(D) greater than the value of the next element.
A

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

20. Which of the following is NOT an example of an ordered array?
(A) years
1877 1944 2011 4301
(B) cities
Selah Wapato Yakima Zillah
(C) nbrhoods
Hockinson Brush Prairie Dollars Corner Battle Ground
(D) nums
457 457 457 458
C

21. Which of the following is an ordered descending array?

(A) years
1011 1112 1112 1377
(B) cities
Selah Wapato Yakima Zillah
(C) nbrhoods
Parkrose Hockinson Dollars Corner Battle Ground
(D) nums
459 457 457 458
C

22. Arrays are said to be ordered only if the values are in ascending order. (T/F)
F

23. Ascending is the default direction for an Order By clause. (T/F)

T

24. Searching successive elements of an ordered list beginning with the first element is known
as a binary search. (T/F)
F

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

Section 7.3 Arrays of Structures

1. Consider the following structure definition. Which Dim statement would correctly declare
an array of this structure for elements having subscripts from 0 through 30?
Structure carType
Dim yr As Integer
Dim make As String
Dim model As String
End Structure
(A) You cannot have an array of structures.
(B) Dim carType(30)
(C) Dim car(30) As carType
(D) Dim carType(30) As car
C

2. Consider the following Structure definition and declaration. Which assignment statement
would correctly record that player number 13 had three home runs so far this season?
Structure playerType
Dim fullname As String
Dim team As String
Dim position As String
Dim homerun As Double
Dim average As Double
Dim rbi As Double
End Structure

Dim player(45) As playerType

(A) player(13) = 3
(B) player(13).homerun(3)
(C) playerType(13).homerun = 3
(D) player(13).homerun = 3
(E) None of the above
D

3. Suppose a structure is created with the code

Structure stateUSA
Dim capCity As String
Dim stateNum As Integer
End Structure
in the Declarations section of the Code Editor. Which of the following statements correctly
declares a variable of type stateUSA?
(A) Dim stateUSA As stateWA
(B) Dim stateWA As Structure
(C) Dim stateWA As stateUSA
(D) Dim stateWA As Member
C

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

4. Suppose a structure is created with the code
Structure stateUSA
Dim capCity As String
Dim stateNum As Integer
End Structure
in the Declarations section of the Code window. The code
Dim stateWA As stateUSA
Dim message As String
stateWA.stateNum = 42
stateWA.capCity = "Olympia"
message = stateWA.capCity & " " & stateWA.stateNum
MessageBox.Show(message)
is placed in the Click event procedure for one of the program’s buttons. What output will be
displayed in the message box when the button is clicked on?
(A) 42 Olympia
(B) Olympia42
(C) 42Olympia
(D) Olympia 42
D

5. The members of a structure must all be of the same data type. (T/F)
F

6. Suppose a structure is created with the code

Structure stateUSA
Dim capCity As String
Dim yearFounded As Integer
End Structure
in the Declarations section of the Code window. In this structure, the variable capCity is
known as a member. (T/F)
T

7. Suppose a structure is created with the code

Structure stateUSA
Dim capCity As String
Dim stateNum As Integer
End Structure
in the Declarations section of the Code window. The following statement correctly makes
use of the stateNum member of this structure. (T/F)
Dim stateWA As stateUSA
StateWA.stateNum = 42
T

8. A structure can contain members that are simple variables only; members cannot be arrays.
(T/F)
F

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

9. When a variable with a user-defined data type is passed to a procedure, the corresponding
parameter in the Sub or Function statement must be declared to be of the same data type.
(T/F)
T

10. Suppose a structure and an array are created with the code

Structure Nation
Dim name As String
Dim continent As String
Dim population As Double 'in millions
Dim area As Double 'in square miles
End Structure

Dim nations(192) As Nation

in the Declarations section of the Code editor and the array is filled with data for the 193
member nations of the UN. What will be displayed in the list box when the following code
is executed?
Dim query = From country In nations
Where country.continent = "Africa"
Order By country.population Descending
Select country.name
lstBox.DataSource = query.ToList
lstBox.SelectedIndex = Nothing
(A) the names of the countries in Africa in alphabetical order
(B) the names of the countries in Africa beginning with the name of the least populous
country
(C) the names of the countries in Africa beginning with the name of the most populous
country
(D) the names of the countries in Africa in reverse alphabetical order
C

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

11. Suppose a structure and an array are created with the code

Structure Nation
Dim name As String
Dim continent As String
Dim population As Double 'in millions
Dim area As Double 'in square miles
End Structure

Dim nations(192) As Nation

in the Declarations section of the Code editor and the array is filled with data for the 193
member nations of the UN. What will be displayed in the list box when the following code
is executed?
Dim query = From country In nations
Order By country.area Descending
Select country.name, country.population
lstBox.Items.Add(query.First.name)
lstBox.Items.Add(1000000 * query.First.population)

(A) the name and population of the smallest country in the UN

(B) the name and population of the largest country in the UN
(C) the name and population of the least populous country in the UN
(D) the name and population of the most populous country in the UN
B

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

12. Suppose a structure and an array are created with the code

Structure Nation
Dim name As String
Dim continent As String
Dim population As Double 'in millions
Dim area As Double 'in square miles
End Structure

Dim nations(191) As Nation

in the Declarations section of the Code editor and the array is filled with data for the 192
member nations of the UN. What will be displayed in the DataGridView control when the
following code is executed?
Dim query = From country In nations
Where country.population > 200
Order By country.area Descending
Select country.name, country.continent
dgvNations.DataSource = query.ToList
dgvNations.CurrentCell = Nothing
(A) Two columns, with headers name and continent. The grid will display the countries
(along with their continents) whose populations are greater than 200 million people.
The countries will be displayed in order to their population, beginning with the most
populous country.
(B) Four columns, with each row containing data about a single country whose population
is greater than 200 million people. The countries will be displayed in order of their area,
beginning with the largest country.
(C) Two columns, with headers country.name and country.continent. The grid will display
the countries (along with their continents) whose populations are greater than 200
million people. The countries will be displayed in order to their area, beginning with the
largest country.
(D) Two columns, with headers name and continent. The grid will display the countries
(along with their continents) whose populations are greater than 200 million people.
The countries will be displayed in order to their area, beginning with the largest
country.
D

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

13. Suppose a structure and an array are created with the code

Structure Nation
Dim name As String
Dim continent As String
Dim population As Double 'in millions
Dim area As Double 'in square miles
End Structure

Dim nations(192) As Nation

in the Declarations section of the Code editor and the array is filled with data for the 193
member nations of the UN. What will be displayed in the DataGridView control when the
following code is executed?
Dim query = From country In nations
Where (country.continent = "Europe") And
country.name.StartsWith("S")
Let countryUC = country.name.ToUpper
Let pop = (1000000 * country.population).ToString("N0")
Let area = (country.area).ToString("N0")
Order By countryUC Ascending
Select countryUC, pop, area
dgvNations.DataSource = query.ToList
dgvNations.CurrentCell = Nothing

(A) Three columns, with headers country, population, and area. The grid will display the
countries in Europe (along with their populations and areas) whose names begin with
the letter S. The countries will be displayed capitalized in alphabetical order and their
populations and areas will be formatted with commas as thousands separators.
(B) Four columns, with headers countryUC, continent, pop, and area. The grid will display
the countries in Europe (along with their continents, populations and areas) whose
names begin with the letter S. The countries will be displayed capitalized in alphabetical
order and their populations and areas will be formatted with commas as thousands
separators.
(C) Three columns, with headers countryUC, pop, and area. The grid will display the
countries in Europe (along with their populations and areas) whose names begin with
the letter S. The countries will be displayed capitalized in alphabetical order and their
populations and areas will be formatted with commas as thousands separators.
(D) Three columns, with headers countryUC, pop, and area. The grid will display the
countries in Europe (along with their populations and areas) whose names begin with
the letter S. The countries will be displayed capitalized in reverse alphabetical order and
their populations and areas will be formatted with commas as thousands separators.
C

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

14. Which of the following methods is used to change the words in a column headers of a
DataGridView control?
(A) HeaderText
(B) HeaderName
(C) HeaderContent
(D) HeaderCaption
A

Section 7.4 Two-Dimensional Arrays

1. Given the following array, what value will be assigned to num?

myArray
num = myArray(3,4) 0 1 2 3 4
0 0 1 2 3 4
1 5 6 7 8 9
2 10 11 12 13 14
3 15 16 17 18 19
4 20 21 22 23 24
(A) 19
(B) 4
(C) 24
(D) 0
(E) None of the above
A

2. Assume the array nums has been filled as shown. What is the output of the following
program segment?

nums
0 1 2 3
s = 0 |------------------------
For k As Integer = 0 To 2 0 | 2 3 4 5
s += nums(k, k + 1) |
Next 1 | 6 5 4 3
lstBox.Items.Add(s) |
2 | 2 3 4 5
|
3 | 6 5 4 3
(A) 64
(B) 12
(C) 13
(D) 25
(E) None of the above
B

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

3. How many elements are in the array declared by
Dim myArray(3, 2) As Double
(A) 12
(B) 8
(C) 6
(D) 2
(E) None of the above
A

4. Which of the following types of variables is capable of holding the information contained in
a table that has four rows and four columns?
(A) one-dimensional arrays
(B) simple variables
(C) single-subscripted variables
(D) double-subscripted variables
D

5. Which of the following types of variables can only hold a single item of data?
(A) two-dimensional arrays
(B) simple variables
(C) single-subscripted variables
(D) double-subscripted variables
B

6. Which of the following declarations creates a two-dimensional array?

(A) Dim newVar(2, 2) As Double
(B) Dim newVar As Integer
(C) Dim newVar(2) As Double
(D) Dim newVar(2)
A

7. Which of the following declarations can be used to create a three-dimensional array?

(A) Dim newVar(3, 3) As Double
(B) Dim newVar(2, 2, 2) As Double
(C) Dim newVar(3) As Double
(D) Dim newVar(3)
B

8. Arrays that are capable of holding the contents of a table with several rows and columns, are
known as two-dimensional arrays or double subscripted variables. (T/F)
T

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

9. The statement
Dim nextVar(3, 5) As Double
declares a two-dimensional array that can store a table containing 4 columns and 6 rows of
numeric data. (T/F)
F

10. The statement

Dim nextVar(7, 8) As Double

declares a two-dimensional array that can store a table containing 7 rows and 8 columns of
numeric data. (T/F)
F

11. A two-dimensional array can be declared and initialized at the same time. (T/F)
T

12. If the two-dimensional array nums has three rows and six columns, then the value of
nums.GetUpperBound(0) is 3 and the value of nums.GetUpperBound(1) is 6. (T/F)
F

13. In the two-dimensional array declaration

Dim newVar(,) As Double = {{1, 2, 3}, {4, 5, 2054}, {6, 802, 2786}}
the comma in newVar(,) can be removed. (T/F)
F

14. The ReDim and Preserve keywords can be used with two-dimensional arrays. (T/F)
T

15. Arrays can only be one- or two-dimensional. (T/F)

F

16. ReDim statements cannot be used to change a one-dimensional array into a two-dimensional
array. (T/F)
T

17. ReDim statements can be used to change a one-dimensional array into a three-dimensional
array. (T/F)
F

18. Given the following statements, the first subscript in the second statement references a
column. (T/F)
Dim myArray(15, 20) As Double
myArray(5, 10) = 0
F

19. Two-dimensional arrays are often referred to as tables or matrices. (T/F)

T

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

20. The third statement below is NOT valid. (T/F)
row = 5
col = 3
someArray(col, row) = 25
F

21. Write code using a For...Next loop to fill a 5-by-5 matrix so that the two diagonals have
asterisks (*) in them as shown.
0 1 2 3 4
0 * *
1 * *
2 *
3 * *
4 * *
Ans: For i As Integer = 0 to 4
matrix(i, i) = "*"
matrix(i, 4 - i) = "*"
Next

© 2017 Pearson Education, Inc., Hoboken, NJ. All rights reserved.

Another Random Scribd Document
with Unrelated Content
förplägning, möttes hon åter i dörren af, — hvem målar hennes
öfverraskning, hennes fröjd! af — onkel Ludvig.
«Nog får du sedan veta allt det der, kära Lona! Laga nu så att vi få
oss något till bästa,» manade hennes far, när hon öfverhopade
Ludvig med frågor efter Ottilia.
«Förlåt söta far,» och med af glädje bevingade steg skyndade hon
ut.
En stund sednare satt «Hertola herrn» och hennes far vid sina
toddyglas i ett för oss ganska likgiltigt samtal. Ludvig tog plats vid
den unga värdinnans sida, der han njöt sin favoritdryck, thé försatt
med hallonsaft.
Direkte kommen från Petersburg, hade han tvenne dagar hvilat ut på
Rönnbacka; i dag hade han rest till Hertola för att helsa på sin bror,
och fann denne färdig att sätta sig i släden för att fara till Grönskog.
Som Ludvig i alla fall ämnat sig hit, följdes de åt; under vägen mötte
de Nordenskans, som genast vände om. De hade ätit middag hos
Petter.
Utom tusende hjertliga helsningar från Ottilia och hennes man,
erhöll hon bref jemte ett paket från sin vän. Ludvig skänkte henne
några goda nyss utkomna tyska böcker, en ritlåda, blyertspennor och
diverse sorter papper.
Under sitt vistande på Rönnbacka hade Leonna inhemtat de första
grunderna i teckningskonsten, och sommartiden öfvat sig på egen
hand; brist på tid äfvensom tillbehör hindrade henne sedan från ett
nöje, hvartill hon kände sig äga både håg och fallenhet. Hon såg nu
med glänsande ögon på sin lilla erhållna skatt, men snart föll det
henne in, huru föga tid hon fick disponera efter eget val och med en
tår i ögat, åtföljd af en suck, nedlade hon alltsammans tillika med
böckerna i dessas förvaringsrum. Detta undgick ej Ludvig, som
iakttagit henne; han utforskade lätt orsaken. Han lofvade öfvertala
hennes far att antaga fru Palman att förestå hushållningen på
Grönskog. Hon vore äfven ett passande sällskap för hans fru,
hvarigenom Leonna vunne större frihet.
Fru Nordenskans ville i början ej höra talas om förslaget, men när
Ludvig gjorde henne uppmärksam på att Leonna fallit af, att hennes
helsa led, och att hon var för ung att bråka med omsorgen vid en
stor landthushållning, då biföll hon, hvad hennes man genast hade
gillat, ehuru han af sig sjelf aldrig kommit att tänka derpå.
Om fjorton dagar skulle Ludvig Lurhjelm återvända till Petersburg,
men ville förut ännu en gång besöka Grönskog och då föra fru
Palman dit. Att hon icke med glädje skulle antaga förslaget, satte
han alldeles ej i fråga.
Ottilias bref ingaf Leonna den renaste glädje och tacksamhet mot
Försynens styrelse, som gjort hennes vän så lycklig i dess äktenskap
och husliga lif. Hon såg häruti en borgen för sin egen kärleks
framtid, som, ehuru mörk den nu äfven syntes vara, äfven en gång
säkert skulle klarna, om det vore den Allgodes vilja.
Den farhåga, som stundom velat innästla sig i hennes tankar, att
Ottilia en gång kunde ångra sitt val, var nu fullkomligt skingrad.
Feodor hade visst sökt ingifva henne ett högt begrepp om Ivanoffs
karakter och själsegenskaper, men hon fruktade likväl att denna
manliga sjelfständighet lätt kunde urarta till hårdhet mot den milda,
eftergifvande Ottilia. Nu lärde hon sig inse skilnaden mellan en ädel
sjelfkänsla — och sjelfvisk halsstarrighet. — Dess representanter
voro Ivanoff och hennes halfbror Petter.
Leonna hade ofta försökt tänka sig in i de personers äktenskapliga
förhållande, som hon antingen kände eller hört omtalas; och intet af
dem motsvarade det begrepp, ett ungt, oskyldigt och känslofullt
hjerta gör sig om en sådan förening; men genom den teckning,
Ottilia med så ljusa färger, så enkla drag, gjorde om sitt trefliga
husliga lif, sin make och dess moder, såg hon sin föreställning
realiserad i verkligheten. Hon jemförde detta med sina egna
iakttagelser ur sin brors och svägerskas husliga lefnad och nu fann
hon denna förbindelse dubbelt olyckligare än förut, och beklagade
dem å ömse sidor. Sjelfkära båda, ägde de ingendera undfallenhet
för den andras svagheter.
Samma ljufva förhoppning, Ottilia genom halfva ord lät henne ana,
och som hos dem var ett ämne för den renaste glädje, borde äfven
hafva funnits i hennes broders hus. Det sistanförda vore ingalunda i
de torftiga omständigheter, som kunna föranleda föräldrar att med
oro motse ankomsten af en ny tärande medlem. Huru många i
fattigdom stadde betrakta icke ett barn såsom en rikedom, såsom en
dyrbar gåfva af Gud! Denna tidpunkt syntes här afvaktas under knot
och missnöje å h a n s — med nyckfullhet och tvärhet å h e n n e s
sida.
När Leonna dagen derpå undersökte sitt paket, innehöll det utom
diverse små presenter ett manuskript af Ottilias egen hand, jemte
dessa ord:
«Som jag vet huru lifligt du intresserar dig för hvad som är ädelt och
godt, har det varit mig ett kärt nöje att göra dig närmare bekant
med den mans ungdom, som gör mitt lif till en himmel på jorden;
äfvensom med min goda svärmors upphöjda sinne och ädla hjerta.
Med bådas samtycke har jag för dig tecknat upp vissa tilldragelser i
deras lif, och skickar dem nu i form af en liten roman, som enligt min
öfvertygelse kan bära namnet:

"Sådan mor, sådan son."

Constance de —villes fader och närmaste anförvandter föllo offer för

folkraseriet i början af fransyska revolutionen. Efter många faror
anlände slutligen hennes mor, med sin blomstrande dotter
Constance, till Petersburg; der sökte och fann hon en tillflykt i —ska
envoyéns hus, hans fru var hennes kusin och barndomsvän.
Hittills hade moderskärleken förlänat styrka åt den svaga, fint
bildade qvinnan; nu dukade hon under för den sorg hon lidit, jemte
fruktan, brist och ansträngningar under den långa resan; äfven
ombyte af klimat gjorde sitt till, och döende anförtrodde hon sitt
barn åt sin rika kusins ömhet och ädelmod.
Denna fru, en dam af stora verlden, trodde sig fullkomligt uppfylla
den aflidnas önskan, då den unga Constance fick fullända sin
uppfostran under ledning af guvernanten i huset. Äfven sina behof
saknade den unga flickan icke, men väl deltagande och
moderskärlek; hon begret smärtsamt och länge sin oersättliga
förlust. De af modren från spädaste åren inplantade dyrbara
lärdomar till gudsfruktan och dygd, hade slagit djupa rötter i hennes
unga hjerta, och ju mera hon omgafs af köld och liknöjdhet samt
yttre flärd, desto omsorgsfullare fostrade hon sina dyrbara minnen.
Hon infördes i sällskapslifvet lika okonstlad som skön och väckte en
uppmärksamhet, som ådrog henne sina kusiners afund; den köld,
hvarmed hon af de sina der bemöttes, väckte till och med
fremmande personers uppmärksamhet.
Mamsell Dublance, guvernanten, skulle nu lemna ett hus, der hon
icke mera behöfdes, och såg sig derföre om efter en annan plats.
Men trött vid en underordnad ställning; utomdess i brist af
grundsatser och intrigant af naturen, blef hon med glädje varse, att
grefve * * *, som nyligen hemkommit från en utländsk resa, i
hemlighet betraktade Constance med passionens ögon. Som han var
ganska rik, beslöt hon använda denna upptäckt till sin fördel.
Med gifven anledning å guvernantens sida, gjorde grefven henne till
sin förtrogna, under det att han skickligt dolde sin passion för alla
andra, och visade sig vara häftigt intagen i envoyéns äldsta dotter,
ehuru det allmänt var bekant, att hon var förlofvad med en annan.
Ett möte ställdes till, hvari den oerfarna Constance endast såg
slumpen råda, ehuru hon, med qvinnans egna fina instinkt, länge
sett sig vara ett mål för den ömmaste kärlek, det mest grannlaga
uppförande på hans sida. Nog af, hon öfvertalades af den enda
person, som bevisat henne ett slags deltagande, och den hon som
uppfostrarinna varit van att hörsamma, ännu mera af sitt eget
hjerta, som talade för grefven, att ingå ett hemligt giftermål.
Grefve * * * förenade äfven i sin person allt, som kunde eröfra en
ung oerfaren flickas hjerta. I sina bästa år, med det fördelaktigaste
utseende, hade han en verldsmans lätta och intagande manér. Af
gammal familj, rik och oberoende, var han ansedd och oumbärlig i
de storas salonger, och utmärkt i alla afseenden. Dessa allmänt
kända förhållanden angaf han som lika många orsaker, hvarföre han
ej öppet vågade erkänna henne som sin maka. Dock svor han henne
evig trohet, och att hon aldrig skulle ångra en förbindelse, som
utgjorde hans fasta hopp om lefnadssällhet.
Samma dag, som guvernanten lemnade sin befattning i ministerns
hus, var äfven bestämd till att förena de älskande. Mot aftonen
afhemtades hon och Constance genom grefvens kammartjenare,
förklädd som hyrkusk. De fördes till grefvens praktfulla hotel, der
först en fransysk reformert, sedan en grekisk andelig förrättade
vigsel-ceremonien, i ett dertill ordnadt huskapell, ehuru den endast
försiggick i tvenne vittnens närvaro; det ena vittnet utgjordes af
mamsell Dublance.
Ännu samma afton förde grefven sin unga maka till en väl inredd
våning i en aflägsen förstad. Smaken och elegansen i deras hem
hade kunnat tillfredsställa en mera anspråksfull qvinnas önskningar
än Constances, som endast byggde hela sin lycka på sin mans
kärlek.
Ingen af familjen hade varseblifvit, att Constance följde bort med
guvernanten, och domestikerna fäste ej något afseende dervid. De
förra trodde, att hon inneslutit sig i den bortrestas kammare, då
ingen fann reda på nyckeln. Men när man ännu saknade henne
dagen derpå, gjordes en undersökning, och man fann då ett bref,
som Dublance dikterat, och det både hon och grefven haft den
största svårighet att förmå Constance att skrifva af.
I detta bref sade hon sig vara drifven af en oöfvervinnerlig längtan
att återse sitt fädernesland, Frankrike, och då hon tillika fattat en
häftig kärlek för en ung artist, hade hon med honom under mamsell
Dublances beskydd rest till Paris, deras gemensamma födelseort, för
att der blifva den unga mannens maka. Hon tackade sin tant och
onkel för all bevisad godhet; bad dem förlåta ett steg, hvartill, — det
hade hon nog insett, — de aldrig skulle bifallit, o. s. v.
I förstone ville onkeln uppröra himmel och jord för att efterspana
och återföra den obetänksamma flickan, men då fru och döttrar
syntes, om just icke med nöje, dock ganska likgiltigt anse den
händelse, som gjort dem fria från en ung person, som nästan
odeladt fästade allas uppmärksamhet, lemnade han saken derhän.
Ett rykte spreds ut, att Constance som sällskap åtföljde en förnäm
dam af deras bekanta, på dess resa till det italienska Sweitz.
Som grefve * * * allt fortsatte sina besök i huset, och alldeles
förträffligt spelade rolen af en olycklig älskare till den förlofvade
fröken, kunde ingen skymt af misstanke falla på honom; om man
också ej varit öfvertygad att hennes bref innehöll sanning.

Den lyckliga Constance bar redan första panten af deras kärlek på

sina armar, när grefven åtföljde en ärofull beskickning till ett
fremmande hof.
Skilsmessan var lika smärtsam för dem båda, och varade i tvenne år;
men nästan hvarje postdag erhöll Constance de mest kärlekslågande
bref, och allt hvad hon behöfde i öfverflöd.
Grefvens bankier var den som besörjde brefvexlingen.
Hon och Dublance lefde tyst och stilla under antagna namn,
undvikande hvarje bekantskap; de besökte endast kyrkan, och
någon gång de mindre theatrarne, af farhåga att igenkännas.
Grefven återkom ännu mera intagen i sin unga fru, som syntes
honom ännu skönare. Gossen öfverhopade han med en ömhet, som
förtjuste den unga modern. Han skänkte dem hvarje stund han
kunde göra sig lös från göromål och den verld, i hvilken han lefde.
Så förgingo några år, under hvilken tid grefven ofta reste bort, men
frånvaron var aldrig långvarig; under tiden blef Constance moder till
en dotter, och när den lilla Anna var två och Konstantin sju år, dog
mamsell Dublance, som en längre tid varit sjuklig.
Ehuru Constance, under en närmare bekantskap och kännedom af
hennes åsigter om lifvet, ej kunde skänka Dublance sin fulla aktning,
var hon dock hennes enda sällskap, ett slags beskydd inför verlden.
Grefven hade under guvernantens sista sjukdom varit bortrest;
återkommen öfverraskades han synbart vid nyheten om hennes död.
Icke utan en viss oro, sporde han efter hennes sista ögonblick, om
hon då haft sinnesredighet, och syntes lugnad när han hörde, att
hon först yrat, sedan varit mållös. Icke då, men väl efteråt, kunde
Constance tyda de oroligt forskande blickar, hvarmed han under
dessa frågor iakttog henne sjelf.
Några dagar sednare, lemnade han sin fru en större penningsumma,
och beredde henne på en längre skilsmessa; ty den stora egendom,
han egde nära polska gränsen, fordrade hans personliga närvaro; ett
år kunde säkert gå om, innan han kunde komma tillbaka.
Denna underrättelse var henne så smärtsam, att hon bönföll att få
resa med, såsom en ersättning, att hon försakade namnet af hans
maka inför verlden. «Dess dom bekymrar mig föga. Jag följer dig
under hvad namn du finner för godt,» sade hon. Rörd af detta bevis
på hennes uppoffrande ömhet, afböjde han det dock, ty vägens
längd och barnens späda ålder gjorde det «ogörligt.»
Mera än ett år hade gått förbi, och Constance hade endast erhållit
tvenne bref; i det sista hade han sagt sig vara så öfverhopad af
göromål och rättegångar, så väl med grannar som med dem, som
förvaltat hans egendom, att hans återresa till Petersburg ännu var
obestämd. Detta var antagligt nog; men det förekom henne som
låge något oförklarligt svalt i uttrycken, hvilket ej bådade något
godt.
Så förgingo åter några månader under oroliga aningar, hvilka oaktadt
allt hennes bemödande ej ville låta kufva sig; de skingrades väl af
barnens smek och joller, men Konstantins anletsdrag, som liknade
fadrens, kommo ofta hennes hjerta att klappa af oro öfver hans
tystnad, hans långvariga frånvaro.
Sedan Dublances död, hade hon varit i saknad af ett nöje, på hvilket
hon satte ett stort värde. För att söka förströelse ville hon besöka
fransyska operan. Hon kunde nu göra det, utan fruktan att
igenkännas, ty hennes slägtingar hade lemnat Ryssland, och hvilken
skulle också erinra sig henne efter så många års förlopp!
Under en mellanakt varseblef hon att de flestas blickar vände sig
mot en loge i granskapet af den Kejserliga. Hon lyssnade till sina
närmaste grannar för att erfara orsaken. De talade om den «vackra
polska grefvinnan,» och hon följde deras blickar; då såg hon en
dam, lika utmärkt för sin strålande skönhet, som för sin dyrbara
toilett. Ännu intagen af denna vackra syn, hörde Constance en af de
bredvid henne sittande damerna säga till en annan: «Publiken
tröttnar aldrig att beundra henne, ehuru de redan sett henne många
gånger.»
«Hon visar också allt större lyx,» invände en annan; «men hvar har
man grefven i afton?»
«Han står ju der i logen näst intill, och talar vid den feta furstinnan D
—, som alltid för sitt fullmånsansigte till torgs,» sade en tredje
skrattande.
Constance följde äfven denna anvisning, litet nyfiken att se den
lycklige, som var förenad med en sådan skönhet, och såg — sin
man.
Vid denna kära syn, glömde hon allt hvad som omgaf henne, och
fästade ej en tanke mera på den vackra grefvinnan, endast på
honom såg hon. Han var således återkommen. — — —
Ridån drogs upp; för att undvika uppseende måste hon vända sig till
skådebanan lik alla de andra. Aktörerna gjorde sitt bästa; sjöngo och
spelade förträffligt, men Constance hörde dem utan allt deltagande.
När akten var slut, flög hennes blick åter till logen, för att skåda sina
egna tankars hjelte, men han var icke mera der. Då sade hennes
granne: «Se der står grefve * * * och talar vid sin sköna fru! Ack, ett
vackrare, charmantare par har man aldrig ännu sett!»
Ja det var han; der stod han, och skänkte ett annat föremål sin
hyllning, han betraktade det med samma förtjusning, samma
lågande kärleksblickar, som han förr egnat henne sjelf. Constance
kunde ej mera tvifla om sin mans otrohet. Hon som aldrig vetat hvad
svartsjuka ville säga, led nu på en gång af alla dess qval.
Hon måste samla hela sin styrka för att uthärda till det ögonblick,
när hon, utan att väcka sina grannars anmärkningar, kunde aflägsna
sig. — —
Efter en i qvalfull smärta tillbringad natt, fattade hon det beslutet att
skrifva till sin man, likasom hon ännu vore okunnig om allt. Hon,
som aldrig hyst en tanke dold för honom, skulle nu förställa sig!
Efter många fruktlösa försök, var hon i stånd att sammanbinda
orden till mening.
Hon skref, att händelsen underrättat henne om hans återkomst, och
frågade hvarföre hon ännu ej fått se honom hos sig. Inom några
timmar bekom hon ett ganska vänligt svar: Hitintills hindrad, skref
han, ville han dagen derpå tillbringa aftonen hos henne och sina
barn.
Detta svar kom henne nästan att tro det allt endast varit ett
missförstånd, ett foster af en febersjuk fantasi. Ack den olyckliga, i
fara att drunkna, fattar ju så gerna i ett halmstrå, i tanke att finna
räddning! Tyvärr blef hon snart tagen ur denna korta villa.
Grefven kom, och medförde som vanligt skänker för henne och
barnen. För den fyraåriga Anna var fadren fremmande, men
Konstantin gjorde honom frimodiga frågor, hvarföre han varit borta
så länge.
Han bad Constance aflägsna barnen, emedan han hade något att
säga henne i förtroende. Lik delinqventen som afhör sin dom,
fästades hennes stela blickar vid hans läppar.
Icke utan att en stor förlägenhet röjdes i hela hans väsende,
underrättade grefven nu Constance, att han varit tvungen att ingå
ett giftermål, som varit en så bestämdt uttalad önskan från högre
ort, att han ej vågat vägra den. Men derigenom skulle hvarken hon
eller hennes barn blifva lidande. Hon hade ännu främsta rummet i
hans hjerta. Åt henne ville han anslå ett rikligt underhåll så länge
hon lefde; för barnens uppfostran och framtid ville han hafva all
omsorg ospard.
På det hon ej skulle göra sig några skrupler öfver hans tvegifte,
erkände han, eller rättare sagdt upplyste han, det deras vigsel
endast var ett gyckelspel, för att tillfredsställa hennes dåvarande
barnsliga fördomar. Den ena af presterna var en klockare, den andra
hans fransyska lakej. «De utförde begge sina roler så väl,» tillade
han, «att om mamsell Dublance ej varit med om komplotten och den
som uppgjort planen dertill, hade mamsellen ej anat detta
bedrägeri.»
Utan afbrott af Constance hade han fått tala från början till slut. Hon
satt der likblek och stum, med hopknäppta händer och stela blickar.
I medvetande af sitt omoraliska uppförande mot henne, hade
grefven tagit plats i soffans andra hörn, för att undvika hennes på
honom fästade blick, men nu när allt var sagdt, närmade han sig
deltagande; bad henne icke oroa sig, allt skulle blifva som det varit;
hans ömhet för henne och barnen vore sig alltid lik och hvarje stund,
han kunde komma ifrån, skulle han skänka åt dem.
Dessa ord åtföljdes af en smekning, men med ett utrop af fasa sköt
hon honom bort och vred, ännu allt stum, krampaktigt sina händer.
Då han såg att hennes smärta var för djup, för ny, att iklädas ord,
ringde han efter hennes båda qvinliga domestiker, sade att deras fru
hade blifvit sjuk, och anbefallte dem den största omsorg. Han sade
sig vilja återkomma dagen derpå, ty han var fullkomligt öfvertygad
att hon då besinnat sig.
Men dagen derpå erhöll han ett bref, hvarpå Constance arbetat hela
natten. Hennes oryggliga beslut var, att aldrig mer emottaga hans
besök. Hon som knappt lemnat barndomen, oerfaren och hänförd af
den ömmaste kärlek, hade, förlitande sig på hans heder, ingått
denna förbindelse, som hon trodde vara helgad af religionen. Väl
visste hon hvad hon derigenom försakade. Men det var ju honom
sjelf hon älskat, ej hans namn, icke hans rang, lycklig och säll hade
hon satt sig öfver menniskors omdömen; inför Gud var hon dock
hans lagliga maka. Men nu — sedan han sönderrifvit den slöja, som
betäckt hennes ögon, — var deras förening ett brott. Hvad hon
omedveten brutit, skulle en nådig Gud förlåta, men nu måste den
upphöra. —
Löftet om underhållet antog hon för barnen, emedan hon ej ägde
rätt att beröfva dem, hvad de hade rättighet att fordra, men för sin
egen del afslog hon det bestämdt. Allt hvad hon fått i en lyckligare
tid, ville hon dock behålla såsom ett minne af denna tid; med arbete
och sparsamhet vore det nog för hennes behof.
Om gossens framtida uppfostran ägde han som far rätt att besluta.
Hon önskade blott att ännu några år få behålla honom hos sig. Men
från Anna ville hon aldrig skiljas; hon ansåg sig hafva skicklighet
nog, att meddela henne de kunskaper, som fordrades.
Grefven svarade skriftligt: det han för närvarande ej ville motsäga
henne, men hoppades, att hon framdeles torde ändra sin åsigt. — —
Han sände tillika en anvisning på sin bankir, hos hvilken hon hvarje
år hade att lyfta intresse af ett betydligt kapital, insatt för barnens
räkning. Detta kunde användas efter behag.
I erfarenhetens och olyckans stora skola kunna få dagar utveckla
mera tankekraft och sjelfständighet, än under hela år, tillbragta vid
det vanligen så kallade lyckliga lifvets passgång.
Så hade äfven dessa dagar förändrat den glada bekymmerslösa
Constance, hvars lif i många år förflutit som vårdagar, endast
skuggade af de moln hennes mans frånvaro förorsakat; men då hon
aldrig tviflat på hans kärlek och trohet — dertill var hon sjelf alltför
renhjertad och oskyldig — motsågs alltid återseendet med förnyad
förtjusning. Nu såg hon sig på en gång beröfvad alla de illusioner,
som förljufvat hennes ensliga lefnad. Bedragen af den man hon
afgudat, var hon sårad i sina heligaste känslor, och det i samma
ögonblick, då hon offrade honom allt. — —
Men i stället att under overksamt pjunk bortgråta sina dagar,
utvecklade den unga qvinnan en själsstyrka och beslutsamhet i
handling, som omedveten af henne sjelf härtills legat i dvala. Hon
hyrde sig rum i en helt annan trakt af den stora Kejsarstaden; sålde
alla henne nu öfverflödiga blefna möbler, och behöll blott hvad som
fordrades till trenne enkla, men trefligt inredda rum. Hon höll blott
en piga samt en ung gosse i sin tjenst. Denna gosse var son till en af
grefvens lifegna, och endast två år äldre än Konstantin. Hon behöll
honom, på det att grefven, hvars aktning hon likväl aldrig ville
förlora, alltid igenom gossen kunde erfara huru hon lefde.
Innan hon beträdde sin nya boning, hade hon anlagt sorgdrägt för
sig och barnen, och gaf sig ut för att vara enka efter en militär, död
på en aflägsen ort. Hon beslöt att här lefva lika skild från umgänge
som förut. Hon ingick dock sedermera bekantskap med sin värdinna,
en enkefru med tvenne uppväxande döttrar. Snart öfvertalades hon
att lemna dem och några andra unga flickor lektioner i språk,
teckning och musik. Härigenom vann hon sin bergning, och kunde
spara räntan af sitt hopsamlade kapital för en oviss framtid.
Efter tvenne fåfänga försök af grefven, att vinna inträde i hennes
boning, hörde hon ej af honom på flera år.
Af allmänna bladen erfor hon, att han som ambassadör rest till * * *
* åtföljd af sin fru, der de utvecklade en lyx, svarande mot deras
rang och rikedom.
Om man undantager lektionstimmarna, lefde Constance endast i och
för sina barn. Hon lärde dem allt hvad deras ålder kunde mottaga,
och framför allt inskärpte hon en innerlig kärlek till Gud och dygden,
sanning och rättvisa. Konstantin ägde, både af naturen och sin mors
medverkan, en stark hederskänsla, men äfven ett kärleksfullt hjerta.
Af sin far, som han numera trodde vara död, behöll han alltid ett kärt
minne.
Lilla Anna var hans ögonsten. Aldrig har en moder bättre uppfyllt sitt
ansvarsfulla kall, än Constance. Sällan ha tvenne syskon mera älskat
hvarandra, och nästan afgudat sin mor, än Konstantin och Anna.
Den förstnämnde var i femtonde året, när grefve * * * återkom till
Petersburg, höljd af de lagrar han skördat på diplomatikens fält; som
belöning erhöll han nya gods med flera tusen själar.
Igenom en biljet, önskade han ett möte med Constance hos sin
bankir, för att med henne öfverlägga något rörande gossens framtid.
Han öfverlemnade åt henne sjelf att bestämma dagen och timman.
Det skedde, och de återsågo hvarandra efter sju år.
Hvad dessa åren förvandlat den förut blomstrande och kraftfulla
mannens utseende och gestalt! Han liknade nu en gubbe; ansigtet
var gulblekt och infallet, glansen i ögat var slocknad, och håret
skiftade i grått; äfven gestalten var sammanfallen.
Ovilkorligt studsade Constance tillbaka vid hans åsyn; så hade hon
aldrig kunnat föreställa sig honom. Lidandet och åren hade väl äfven
verkat på henne, men vid sina 32 år var hon ännu vacker, och
melankolien hade gifvit hennes ansigte ett högst intagande uttryck,
något som icke tillhörde jorden.
Förrän hon gick till detta möte, sökte hon beväpna sitt hjerta med
mod, för att med kallsinnighet återse den man, som allt ännu lefde i
hennes svaga hjerta; hon trodde sig vara viss om segren — men nu
—
Som han nu stod der, tog han den i hvarje rent qvinligt hjerta
högtrådande känslan medlidandet i anspråk, och den menskliga
sjelfkärleken hviskade: «Han har lidit genom förlusten af dig; hade
du varit den maka, som ledsagat honom på lefnadsbanan, skulle din
hand bortjagat hvarje smärta, åtminstone jemnat hvarje skrynka,
som nu bildat sig till djupa fåror i ett ansigte, som utmärktes af helsa
och lefnadslust, när du tillhörde honom.» — —
Men hågkomsten af denna tid medförde äfven minnet af den oförrätt
hon lidit af samma man, och den, efter sitt ofrivilliga fall, upphöjda
själen återtog sitt herravälde öfver hvarje annan jordisk känsla. Han
var åter för henne en likgiltig person, som hon hvarken älskade eller
hatade; men han var fader till hennes barn, och som sådan visade
han sig värd hennes aktning.
Äfven för honom syntes detta möte ej aflöpa utan sinnesrörelse,
men van att beherrska sina anletsdrag, anslog han snart äfven den
ton Constance syntes önska: en förbindlig artighet mot en bekant
person. Och som bankiren sjelf förde henne in i det rum, der grefven
redan väntade, gjorde dennes närvaro, att de å ömse sidor bibehöllo
fattningen. När han sedan på en vink af grefven lemnade rummet,
skred man genast till ändamålet af sammankomsten.
Det beslöts att Konstantin om två år skulle besöka universitetet, men
förut skulle han hemma hos sin mor, af en skicklig lärare inhemta
elementerna i latinen och ryska språket samt andra för honom
nödiga kunskaper. Denne man kunde genast tillträda sin befattning,
och grefven lofvade att dagen derpå sjelf införa honom till dem; ty
han satte alls icke i fråga, att det var honom tillåtet att se sina barn.
Constance ansåg sig äfven ej hafva rättighet att för denna enda
gång afslå hans önskan. Hon svarade: att som barnen trodde sin far
vara död, och grefven så mycket förändrat sig under dessa åren, att
gossen troligtvis ej kunde känna igen honom, vore det enligt hennes
tanke bäst, att han föreställdes dem som en slägtinge, till hvilken de
stodo i förbindelse. Dermed var grefven nöjd.
Constance hade rätt i sin förmodan; gossen drog ingen känsla till sin
far, som han nu för första gången såg i uniform och hörde af modren
benämnas «grefve.» Både han och den nioåriga Anna betraktade
honom med skygghet, ja nästan med en slags ovilja; desto mera
slöto de sig till läraren. Som rum voro lediga att hyra i samma gård,
kunde denne genast flytta dit och börja sin befattning. Grefvens visit
var kort; förhållandet var tvunget på alla sidor, och besöket
förnyades aldrig.
Läraren, som nu blef en medlem i deras lilla krets, var redan öfver
medelåldern. Han hade ingen kännedom om det förhållande, som
varit mellan grefven och Constance. Hon, som snart fann denna sin
farhåga ogrundad, gladde sig, när hon i sin sons ledare lärde känna
en ganska aktningsvärd man. Lärd utan pedanteri, rik på erfarenhet,
var han ett lika interessant som lärorikt sällskap för både yngre och
äldre.
Genom honom erfor hon efterhand, att grefven icke var lycklig i sitt
äktenskap. Hans fru var honom uppenbart otrogen. Svartsjuka och
harm hade drifvit honom att söka förströelser i höga spel och andra
utsväfningar, som inverkade menligt på hans helsa. Han hade nu på
begäran erhållit tjenstledighet, men frun hade stadnat qvar i * * * *.
Tiden var inne för Konstantins resa till universitetet, dit hans lärare
var honom följaktig. För första gången aflägsnad från sitt stilla hem
och de älskade, det inneslöt, såg ynglingen sig försatt i hvimlet af
några hundra kamrater. Van vid ensamheten, drog han sig ifrån
deras stojande umgänge, och blef af dem ansedd för dum och
inbilsk.
Emedan han var trägen och hade lätthet att fatta, förkortades hans
vistande der, och redan var hans resa utsatt till den innevarande
terminens slut, äfvensom en plats var ledig vid det rangregemente,
der han enligt grefvens önskan och sin egen böjelse skulle gå in; när
en händelse inträffade, som gaf en helt annan riktning så väl åt hans
tankar som handlingssätt och framtida öden.
Som redan är sagdt, ansågs han af kamraterna för stolt, eller dum
och — högfärdig, som merendels vill säga detsamma. En af dem,
känd för ett retsamt lynne, ansåg sig svårt förolämpad då Konstantin
nekat att deltaga i ett af honom föreslaget lustparti. Hemma hos sig
hade han derföre talt om Konstantin under försmädliga uttryck.
Dessa hördes af hans betjent, som låg i någon delo med Feodor,
hvilken följt med sin unga herre. Vid ett nytt gräl emellan dessa båda
gör den förra den slutsatsen: «Sådan herrn är, sådan är drengen.»
Feodor tog med häftighet sin unga husbondes parti. Drifven till det
yttersta utbrast han sluteligen: «Du säger, att min herre är stolt,
men du bör äfven veta att han är son till en stor, rik och förnäm
man, som nog gör honom till detsamma med tiden.» På illistigt sätt,
under sken af dispyt, lockades Feodor af den andre att säga allt
hvad han visste, och den andre var ej sen att rapportera detta för sin
husbonde.
Utan minsta aning om allt detta, spatserade Konstantin en dag i
allmänna promenaden tillika med sin lärare. I det de gingo förbi en
grupp af ynglingar, hörde de den, som stod dem närmast, yttra till
de öfriga och med afsigt att höras af de förbigående: «Der går den
furst- eller grefliga bastarden med sin mentor.»
Detta yttrande var obegripligt för vår Konstantin, men då han
påtagligt fann detta förnärmande talesätt riktadt mot sig, ville han
genast begära en förklaring, men Tschukoff — detta var lärarens
namn — afhöll honom derifrån. Hemkommen ville han s k r i f v a och
affordra den andra en förklaring, oaktadt alla föreställningar, huru
lätt ett misstag kunde råda, då flera menniskor, än de, varit i
promenaden.
Under denna deras strid, stod dörren öppen till det rum der Feodor
gick och sysslade. Man plägade ej väga sina ord i hans närvaro, ty
man kände hans trohet och tillgifvenhet. Det namn som nämndes,
väckte likväl Feodors uppmärksamhet, och så snart han fått reda på
hvarom talet handlade, störtade han in, omfattade sin unga
husbondes knän och bekände att han varit orsaken till alltsammans,
bad honom om att straffa sig, men besvor honom också att sedan
förlåta hvad han brutit af oförstånd, men ingalunda af ondt uppsåt.
«Jag förlåter dig visst, blott du tillstår hvarföre du behagat smida
ihop en sådan osanning,» sade den förvånade Konstantin, som
nästan trodde ynglingen vara förryckt.
«Ack Herre! Det är ingen osanning. Jag har ju varit i er mors hus
från sex års ålder, och jag skulle ej känna vår husbonde grefve * *
*, som dagligen kom dit, bara han var i Petersburg. Jag hade ofta
sett honom förut, ty mina föräldrar äro hans lifegna. Minnes ni ej
Andruschka, som dagligen förde många goda saker till ert hus. Allt
detta kom från grefven och Andruschka var min far. Jag var
visserligen strängt nekad att omtala för någon detta förhållande, och
har äfven aldrig gjort det förr än nu, då högfärds-djefvuln regerade
mig.» — — —
Man bör kunna uppfatta den djupa aktningsfulla kärlek Konstantin
hyste för sin mor, den höga tanken han gjort sig om hennes själs
renhet, för att rätt begripa hans smärtsamma känslor vid denna
upptäckt.
Nu mera var han icke den stolta ynglingen; den oförtjenta vanäran
hade förlamat själ och kropp. Han satt dyster och sluten inom sig
sjelf. Blott någon gång hörde Tschukoff de orden: «O min mor! Anna
och jag äro således brottets barn, och du» — — — Han fortsatte
aldrig meningen, men det låg något tröstlöst i hans stela blick. —
Naturligtvis afstod han från alla frågor till den omnämnda unga
herrn. Denne och hans sällskapsbröder ansågo Konstantin för feg,
emedan han undvek dem. Men de gjorde honom åter orätt. Ehuru
han nu ansåg sitt lif af intet värde, var en duell i hans ögon ingen
handling af rättvisa, endast sjelfhämd.
Omsider blef han lugnare, åtminstone till det yttre. Han längtade
hem för att få veta hvad som var sanning eller ej, ty Tschukoff kunde
ej gifva honom någon upplysning. Snart var han innesluten i
modrens armar, öfverhopad af hennes och Annas ömhetsbetygelser,
men få minuter förflöto innan det forskande modersögat upptäckte
att något tungt tryckte ynglingens sinne och hjerta.
De blefvo omsider allena. Han omtalade då allt och bönföll om
förklaring. Han liknade en brottsling, som afvaktar sin dom.
Man föreställe sig hvad verkan detta skulle göra på en mor med
Constances hjerta och tänkesätt.
Hon meddelade honom allt hvad vi redan känna; tyst och
uppmärksam på hvarje ord, satt han der; då och då förde han den
hand till sina läppar, som han höll innesluten i sin. Då hon upphört
att tala, höjde han en tacksam blick till höjden och sade: «Gud vare
evinnerligen lofvad, som förde dig ren ur denna skärseld, ty på hvem
och på hvad skulle jag mera tro här i verlden, om jag funnit dig, min
så ömt dyrkade mor, vara en hycklerska! Jag hade då förlorat tron på
dygden, på mig sjelf och hela menskligheten. — Men han, han, —
för min far vill och skall jag aldrig erkänna honom.»
«Förlåt hans fel, min son! och tänk på honom i dina böner,
hädanefter lika som förut; ty han älskar dig, och sörjer med
faderskärlek för din uppfostran och framtid.»
«Hvad jag fått kan jag ej återgifva, men väl förakta mig sjelf, om jag
hädanefter skulle låta honom skjuta mig fram i verlden; dervid blir
det,» försäkrade ynglingen. «Var icke ni, min mor, både till börd,
skönhet och hjertats egenskaper värdig att blifva hans maka! och
med sina lumpna penningar tror han sig kunna godtgöra allt! —
Aldrig en kopek tar jag af honom!» — —
Hans beslut stod fast; i stället att gå in vid det regemente grefven
önskat, och der Konstantin genom honom varit säker om snar
befordran, tog han tjenst vid ett grenadierregemente, färdigt att
afgå till turkiska gränsen.
Lemnad af sin älskling var den blomstrande Anna modrens tröst och
glädje. Hon var i lycklig okunnighet om allt det, som afhandlats
emellan mor och son.

Anna hade nyss fyllt sexton år, när hon en dag erhöll tillstånd af sin
mor att, i sällskap med deras värdinna och ett par af hennes
bekanta, göra en liten lustfärd på Newa. Dagen var utmärkt vacker
och sällskapet trefligt; de voro inalles fem damer samt en äldre man
med sin unga son.
De landade vid ett af de vackra lustställen, som ligga vid stranden,
intogo några förfriskningar hos Sweitzaren, och promenerade sedan
omkring till dess solen, som sänkte sig bakom de lummiga träden,
manade till hemresan. Slupen, som på bestämda timmar gjorde sina
turer, gaf sitt tecken, och våra lustfarare måste skynda sig, för att
komma i lagom tid till bryggan. Lika ifriga som de, voro några unga
herrar insvepte i slängkappor, dem man flera gånger mött under
promenaden.
Anna var händelsevis den sista som skulle stiga i slupen. I samma
ögonblick sköt en af roddarene oförsigtigtvis båten från land, och
Anna föll i vattnet.
Som blixten störtade en af de omnämnda unga herrarna fram,
kastade af sig hatt och kappa, lutade sig långt öfver relingen och
fattade tag i Annas kläder, innan hon ännu hann försvinna i det här
temmeligen djupa vattnet, som af slupens hastiga vändning kommit i
svallning. Ett utrop af förskräckelse hördes af hennes lilla sällskap;
fruntimren vredo sina händer, och deras enda manliga följeslagare
hindrades af trängseln att komma fram, ty alla de andra unga
männerna — af förenämnda sällskap — rusade till, för att
tillbakahålla den som sökte rädda flickan.
I sin ifver om honom, syntes de föga bekymra sig om henne. Deras
sakta men häftigt uttalade: «För Guds skull ers Höghet!» besvarades
af denna med ett befallande och ogillande «tyst!» De drogo sig
tillbaka, i synnerhet som ett par af båtkarlarna i detsamma upplyfte
den af en stöt mot slupen och af förskräckelse sanslösa flickan.
Inom ett ögonblick hade den unga mannen svept omkring henne
den varma duk, som han nästan ryckte från en af fruntimren, och
der ofvanpå sin egen kappa. Glömsk af sig sjelf satt han nu
fördjupad i hennes åskådande, och stödde den ännu vanmäktiga,
under det att den goda frun, under hvilkens vård Constance
anförtrott sin unga dotter, försökte alla medel att återkalla hennes
lifsandar; hvilket omsider lyckades.
Undertiden trängde sig en af hans följeslagare åter fram;
vördnadsfullt hviskade denne några ord i hans öra; dessa återförde
honom till besinning. «Du har rätt» svarade han, och svepte
skyndsamt in sig i den slängkappa denne bjöd honom, samt tryckte
hatten djupt ned öfver den höga pannan. «Likväl kan ingen här
känna igen mig, så framt ej er obetänksamhet förråder mig.»
När Anna första gången uppslog ögonen, var h a n s blick det första
hon såg; djupt rodnande sänkte hon dem åter och lutade sig mot sin
qvinliga grannes bröst. «O Gud hvad skall mamma säga, när jag
kommer hem!» hviskade hon.
«Frukta icke dyra flicka! Jag skall sjelf föra dig hem, och förbereda
din mor,» svarade han, och tillade sedan sakta, men med en röst
som trängde ända in i hennes hjerta: «Haf blott förtroende till mig,
och vänd icke bort dina milda ögon. Denna stund skall alltid vara mig
en ljuspunkt i minnets skattkammare! Säg mig hvad du heter?»
«Anna,» hviskade hon blygt.
«Tack du hulda! Det namnet var mig kärt förut; nu är det mig
dyrbart!»
Anlända till stranden, befallte han fram en hyrkusk med sin
droschka. Sedan han sjelf burit flickan ur slupen, bjöd han frun sätta
sig upp och understöda den darrande Anna. Sjelf intog han kuskens
plats, sedan han tillsagt denne och sitt följe att der afvakta hans
återkomst. Derpå frågade han efter deras boning.
Enligt sitt löfte gick han in förut, och beredde på varsamt sätt
Constance på hvad som händt, lade sedan dottern i modrens armar,
och med några knappt hörbara ord bjöd han dem farväl. De
återsågo honom aldrig.

En långsamt tärande sjukdom var följden af den enda gång, Anna

varit undan modersögat. En af de englar, som omgåfvo oskuldens
plågoläger, och manade till tålamod samt hviskade ljufva ord om tro
och hopp och sällheten af ett återseende i en högre verld, der ingen
ståndsskillnad finnes, antog ständigt bilden af hennes unga sköna
räddare.
En dag våren derpå mönstrades, på ett af förstädernas stora torg,
ett nyss anländt regemente grenadierer, som med tapperhet utmärkt
sig i flera träffningar vid turkiska gränsen.
Manövern var slutad, officerare stodo i grupper af anhöriga och
vänner, hvilka samlat sig för att välkomna dem. Manskapet hvilade i
skuggan af de omgifvande husen.
Det högre befälet hade jemte generalitetet begifvit sig bort, endast
en ung skön reslig man i den vackra uhlanuniformen, ridande en
eldig arab, hade lemnat sig efter. Han red nu omkring platsen och
närmade sig i allt trängre kretsar till ett hörnhus, på hvars höga,
med pelare omgifna trappa en ung fanjunkare stod med armen
omkring fanans stång.
Var det kanhända dennes ädla allvarliga utseende och hållning, som
redan under mönstringen väckt ädlingens uppmärksamhet? Allt nog,
med blicken oafvändt fästad på honom, syntes han i begrepp att
tilltala den unga mannen, som nu stod der så ensam. Då hördes från
sidogatan den sång, hvarmed de andeliga af grekiska kyrkan
beledsaga sina döda till grafven. Snart vände en likprocession förbi
samma hörn. Enligt sedvanan låg den döda med obetäckt ansigte.
Det var en ung flicka, i sin hvita drägt med myrtenkransen i de
blonda lockarna. Döden hade endast med lätt hand vidrört
anletsdragen, ett leende syntes sväfva på de bleka läpparna.
Några fruntimmer gingo efteråt, bland dem modren; ej så mycket
utmärkt genom klädseln, som af den djupa smärta, som låg i den
blick, hon ömsom riktade mot höjden än mot jorden.
Ett lätt utrop af smärtsam öfverraskning undföll den ridande, som
stadnat helt nära trappan; detta besvarades med en dof suck i hans
granskap. Han såg sig om.
Der stod den unga fanjunkaren, blek, med stirrande blick följande
liktåget; handen pressad mot bröstet. Hans hufvud sjönk mot den
närmaste pelaren.
«Hur är det med dig, unga kamrat?» frågade uhlanen med
deltagande röst. «Var det åsynen af den döda, som grep dig så?
tillhörde hon dig på något sätt?»
«Det var Anna! det var min syster, arma moder!» Smärtan har en
ton, en accent, som djupt griper den känslofulles hjerta.
«Din syster! Jag bedrog mig således ej på likheten! Jag beklagar af
allt hjerta din förlust, och vill alltid vara din vän! Adjö, vi träffas snart
åter.»
Trumman ljöd; manskapet samlades, mekaniskt intog Konstantin sitt
led. De troppade af till kasernen.
Fri från tjensten, skyndade han till modrens boning. Hon var nyss
hemkommen från Annas graf. Hvilket återseende!
Dagen derefter besökte Konstantins unga gynnare kasernen, han
kallades fram.
I ganska nådiga uttryck lät denne honom veta, att han, för att bättre
kunna sörja för hans framtida befordran, ville antaga honom vid sitt
eget regemente.
Konstantin visste nu hvem han hade för sig, kände att detta var
samma korps, i hvilken hans far sökt anställa honom, och några
ögonblick smickrade det hans stolthet, att utan dennes medverkan
komma in i den; men snart hviskade samma stolta känsla: «Du har
icke dig sjelf att tacka för denna utmärkelse, det är minnet af din
syster, — ögonblickets nyck,» och han bönföll att få qvarblifva, der
han tjent upp sig från soldat och der han var afhållen af fordna
kamrater, samt med vänskap omfattad af sina förmän. Med dem
vore det ett nöje att offra lif och blod för kejsare och fädernesland,
och då de alla voro likasinnade som han, anhöll han att Fursten ville
vara så nådig och utverka att detta regemente åter blefve användt i
aktiv tjenstgöring.
Förundrad öfver ett afslag, som var lika oförväntadt som sällsynt, var
Fursten för ädel att, lik många andra s t o r a och i c k e s t o r a, låta
de underordnade med misshag umgälla, att de ej mottagit lyckan i
den form, deras förmän funnit för godt. Han biföll hans begäran och
L—ski regementet var sedan bland de första som fördes i elden, när
kriget bröt ut 1808.
Gradvis hade Konstantin uppstigit till kompanichef, och hvem vet
huru långt han hunnit, om ej finnarnes kulor vid Revolax satt ett mål
för hans krigiska bana.
I enlighet med sin karakter höll han ett i modrens och sin lärares
närvaro uttaladt löfte, att under fadrens lifstid hvarken tala fransyska
språket eller erkänna någon talang, som kunde utvisa en högre
bildning (ehuru han odlade den i hemlighet, endast för att ej
derigenom igenkännas, i fall fadren ville spana efter honom).
Med fadrens död, och den ljufva tillfredsställande känslan att blott
för sin egen skull blifva älskad, hade den tyngd, som hittills tryckt
hans för hedern så ömtåliga sinne, alldeles försvunnit.
Att Constance led af förlusten af sitt ena barn, och det andras
beständiga frånvaro, inses lätt, men dess af ädla grundsatser
upphöjda själ nedtrycktes ej af sorgen. Anna, den späda blomman,
var nu förvarad undan lifvets stormar — och att Konstantin en dag
skulle återkomma, hoppades hon af en nådig Gud. Af grefven hade
hon ingenting hört, sedan hon underrättat honom om dotterns död,
och frånsagt sig allt vidare understöd af honom; till dess hon genom
tidningarna och ryktet sporde hans frånfälle.

Se så goda Leonna, nu nedlägger jag min författarpenna, ty hvad

sedan passerat känner du, äfven att den finska flickan uppskattas af
dem som en liten juvel, och hon är så tacksam, så lycklig i sin
dyrbara infattning! Förstår du denna guldsmedsliknelse? jag känner
ingen mera träffande.
O t t i l i a.»

Leonna var ock den som förstod att värdera vänskapens förtroende
och att besvara detsamma. Härtills hade Ottilia endast anat hennes
böjelse för Feodor, nu fick hon erfara allt, äfven hans uppförande
nemligen så, som det uppfattades af den älskande flickan, jemte
hennes oro öfver hans tystnad, den hon likväl tillskref
omständigheterna, ej någon glömska.

Onkel Ludvig hade rest bort. Fru Palman var installerad i sin
befattning. Leonna upphörde ej derföre med all verksamhet i
hushållet, men hon ägde mera ledighet och lugn. Modrens lynne var
sig likt, men hon blygdes att låta en fremmande höra detta jemna
gnatande, och Leonna kunde nu undvika att träffa henne allena.
Vintern var förbi; vårsolen smälte drifvan; jorden grönskade, allt
knoppades för att fira uppståndelsens högtid, och Leonnas hjerta
började äfven njuta af förnyad lefnadslust.
Man räknade de sista dagarna af Maj, när Petter Nordenskans en
dag kom till Grönskog för att be sin syster tillbringa någon tid hos
Maria, som hvarje dag väntade sin nedkomst. Sjelf måste han göra
en resa, såväl i tjenståliggande som andra affärer «på obestämd
tid,» sade han; en annan skulle under tiden sköta sysslan.
Hans far var icke af det sentimentala folket, likväl förtröt honom den
likgiltighet, sonen visade att fara bort hemifrån sin hustru vid ett
sådant tillfälle.
Leonna följde honom, men undrade inom sig, hvarföre ej Hedda
kunde vara hos sin syster. Hon erfor sedan af sin svägerska, att
Hedda hade rest hemifrån utan att någon kände hvar hon nu
vistades.
Ett besynnerligt öde syntes sväfva öfver alla Leonnas utflygter
hemifrån, ty knappt hade hon varit en vecka der, förrän hon åter
efterskickades. Den biljet, budet medförde, upplyste henne hvarföre
det skedde. Fadrens ord lydde så:
«Blif icke ängslig barn, men skynda dig hem. Mamma fick slag i natt
och har ej, efter som vi tro, många timmar qvar. Hon kan ej mera
tala, men hennes ögon irra omkring efter dig. Gumman Palman
bevisar genom hundrade exempel, att hon ej har ro förr än du
kommer! Din hulda far
Ad. Fred. v. Nordenskans.»

När Leonna underrättade sin svägerska om denna oväntade bortresa

och anledningen dertill, syntes hon väl ledsen, men då det ej kunde
hjelpas, tog hon som vanligt saken kallt.
Äfven nu syntes slumpen eller ödet, huru man vill kalla det,
stadfästa fru Palman i sin öfvertygelse eller vantro — eller kan
verkeligen den flyende lifsandan uppehållas, i dess jordiska
omklädnad, af en ouppfylld önskan?! — ty Leonna fann modrens
händer redan kalla och känslolösa, men den förut kringirrande
blicken fästade sig snart på henne med ett svagt uttryck af
tillfredsställelse — och det var slut.
Att nu återvända till svägerskan, hade af folket ansetts som en
vanvördnad för modrens minne; äfven hade Leonna mycket att
bestyra hemma; den varma årstiden gjorde skyndsamhet nödvändig.
Det bud som medförde notisen om dödsfallet, återkom med
underrättelse att unga frun nedkommit med en dotter.
Liket bisattes, begrafningen skulle försiggå, när Petter kom tillbaka.
Dagen efter bisättningen besökte Leonna sin svägerska. Hon fann
henne rask, men barnet var svagt och klent. Med blandad känsla af
smärta och glädje, tryckte hon den späda till sitt hjerta, som hon
trodde, för både första och sista gången.
Åtta dagar derefter kom Petter hem. Kapten Nordenskans reste
genast åtföljd af sin dotter, för att med honom öfverlägga om
anstalterna för begrafningen, och Leonna öfverraskades vid åsynen
af den lillas friska och förändrade utseende.
Man öfverenskom att begrafningsgästerna skulle samlas hos den
yngre Nordenskans. Några af dessa borde först blifva vittnen till
barnets dop. Efter jordfästningen skulle allesamman följas åt till
Grönskog och dröja der till andra dagen öfver middagen.
Sedan begrafningsstöket var förbi, blef hemlifvet ganska trefligt för
Leonna. Med den hjertligt välmenande fru Palman kunde hon språka
om sina frånvarande vänner, äfven om Feodor, ehuru gumman visst
icke anade huru dyrbar han var för flickan. Hennes far var också
meddelsammare än förr, vid bordet eller när de om aftnarna voro
tillsamman.
Tiden skred lugnt sin gång. Fru Palman var outtröttlig i dagens värf
och Leonna delade sin tid bland nyttiga och behagliga
sysselsättningar; ibland annat hade hon tagit en egen vård om
trädgården. Läsaren bör dock icke tro, att hon gick der från morgon
till qväll med mulliga händer och brynte sig i solen. Nej, dertill
använde hon morgonstunderna. Den uppfriskande morgonluften har
ju i alla tider varit ett skönhetsmedel, obekant eller ringa aktadt af
salongens bleka sylfider. Utvandringar gjorde hon äfven i det gröna,
merendels med en bok till sällskap, sedan hennes öfriga göromål
tilläto sådant.
En söndag i medlet af Juli, reste hon med sin far till kyrkan, för att
sedan äta middag på prestgården. Som följderna af denna lilla
utflygt, och de personer, med hvilka hon nu gör bekantskap, i
betydlig mån komma att inverka på riktningen af hennes karakter
och framtid, utbedja vi oss läsarens tålamod och sluta här första
delen af vår skildring.
 LEONNA.
ANDRA DELEN.
Leonna lär sig känna en fru med verldston och
en annan af värde.
O mkring tre mil från kyrkbyn, i en annan trakt af socknen, låg en
herrgård med vidsträckta ägor, från långliga tider ett fideikommiss
för Bärendorfska familjen. Egendomen var på sednare tider ganska
vanvårdad, ty nuvarande ägaren, lagman Bärendorf, bodde i
hufvudstaden, der han innehade tjenst; han hade efter sin faders
död arrenderat bort den åt en man, som endast sökte ögonblickets
nytta, utan att bry sig om framtiden eller vårda de fordna
anläggningarna. Undertiden lefde lagmannen med sin familj på stor
fot i Åbo, och ansåg det småaktigt att revidera utgifter och
inkomster, förrän de förra togo öfverhanden. Han uppsade då
arrendatoren. Fru och barn skulle bo på godset; sjelf tog han sig
tjenstledighet denna sommar, för att se till egendomen, som han
endast trenne gånger besökt under tjugu år.
Andra gången detta skedde, medföljde hans fru på besöket. Ehuru
de varit gifta i flera år, gjorde hon nu först personlig bekantskap med
sin svärfar. Sedan dess hade hon hvarken återsett honom eller
Johanneshof förrän nu.
Under de några veckor hon der passerat, såg Leonna dagen, och
kapten Nordenskans, hvilken stod i affärsförbindelse med gamla
herrn på Johanneshof, hade bjudit unga herrskapet till faddrar åt sin
dotter.
Någon tid efter denna tilldragelse hade, helt oväntadt för
arfvingarna, den redan till åren komne mannen gift sig för andra
gången, ehuru han snart åter blef enkling; och hans son,
lagmannen, som öppet visat missnöje med detta giftermål, kom icke
mera till Johanneshof i sin fars lifstid. Som redan är sagdt, hade han
arrenderat bort egendomen.
Ryktet hade väl omtalat denna familjs hitflyttning, men ingen af våra
bekanta hade ännu sett dem.
Samma söndag, vi omnämnt i slutet af förra delen, såg Leonna i
kyrkan tvenne okända fruntimmer inträda i främsta bänken framme
vid choret. Deras ankomst väckte desto större uppseende, som
halfva predikan då redan var förbi. Den ena af dessa damer, var ett
ännu vackert men blekt medelålders fruntimmer med ett förnämt,
men graciöst väsende. En röd kaschmirs långschal var smakfullt
draperad öfver en rock af svart siden. På hufvudet hade hon en
enkel spetsmössa med ljusröda band; hatten tog hon genast ganska
ogeneradt af sig, för värmens skull.
Den andra var något utstyrd, ty toiletten öfverensstämde icke med
personens utseende och ålder. Hennes safflorsröda tyllklädning med
korta ärmar, dess bara hals och axlar endast omgifna af en
kolleretrimsa; dess med blomster prydda hatt o. s. v., skulle väl
anstått en tjuguårig tärna, men hos henne sqvallrade en viss
snörpning vid munnen, och vissa linier vid pannan, om ett och annat
tiotal mera. Utomdess såg hon pretentiös och tvungen ut, och hela
hennes figur antog en marionettlik rörelse, när hon tilltalades af sin
granne, eller trodde att någon bemärkte henne.
Leonna, som satt midt emot dem på andra sidan i choret, hade en
stund varit ett mål för den först omnämnda damens förstulna blickar,
hvarefter denna tycktes hviska några ord till sin följeslagerska,
hvilken, hittills upptagen af sin egen värda person och jemkning om
sin paryr, nu gaf sig tid att begagna den på ett svart band hängande
lorgnetten, och rikta blicken på Leonna. Den stackars flickan
rodnade af blygsel och harm öfver ett så oskickligt beteende i Guds
hus, och första gången afvaktade hon med otålighet gudstjenstens
slut, då hennes far kom till bänken för att afhemta henne.
Straxt efter deras ankomst till prestgården, körde en ståtlig vagn in
på gården och en betjent i livré hjelpte de tvenne omtalta damerna
derutur.
Pastorn gick emot dem, förde dem i salen, presenterade dem för sin
hustru och deras öfriga gäster.
Den ena af damerna var fru lagmanskan Bärendorf, den andra
hennes kusin fröken Renata Strutz.
Lagmanskan sade sig vara «charmerad» att göra fröken
Nordenskans' «connaissance» och utbad sig det nöjet, att genast
härifrån få föra henne med sig till Johanneshof, der hennes tvenne
äldre flickor skulle mottaga henne med «förtjusning.» Hon
«reklamerade» sin rättighet som gudmor till fröken Leonna, och ville
ej veta af någon «refus.»
Kapten Nordenskans ansåg detta som en stor heder och förmån för
sin dotter, och Leonna på sin sida intogs af lagmanskans artighet och
lediga manér. De voro således lätt öfvertalade.
Efter kaffet ville lagmanskan bryta upp. Hon skulle göra ett besök
hos friherrinnan Perlkrans, som öfver sommaren hyrt sig rum på
Löfsala rusthåll.
«Friherrinnan är köttslig moster till Bärendorf, och utomdess en
charmant gumma,» sade hon. «Jag har, sedan jag kom hit på orten,
ej varit i tillfälle att göra henne min visit. Hon skulle få skäl till
missnöje om jag underlät det, när jag är henne så nära, derföre
måste vi redan rekommendera oss.»
Pastorskan ville öfvertala lagmanskan att dröja en stund. Det vore
god tid ännu, menade hon, då hennes nåd och fröknarna troligen
dröja qvar öfver natten på Löfsala.
«Dertill äro vi något för manstarka!» invände lagmanskan leende.
«På Löfsala saknas ej rum, och utomdess är värdsfolket väl försedt
med hvad som kan behöfvas för deras hyresgäst, att taga emot
fremmande hvad tid som helst,» försäkrade pastorskan. «Löfsala
mor skulle anse sig vara i sjunde himlen, om hon finge herbergera
fröken Leonna både som granne och gudmor för hennes lilla son.»
—
«Ja, är det icke märkvärdigt, hvad bondfolk gerna åberopar sig
bekantskap med bättre folk, bara för det de bo i en och samma
socken,» anmärkte fröken Strutz.
To u t c o m m e c h e z n o u s, hade hennes kusin gerna svarat,
men fröken hade troligen ej förstått tillämpningen, och ingen
svarade på hennes anmärkning.
Snart rullade vagnen utföre «prestgårdsbacken,» och inom några
ögonblick voro de på den vackra skogsväg, som förde till rusthållet.
Leonna hade ej färdats den vägen sedan Feodors möte med hennes
bror. Hvilka minnen väckte ej dess åsyn — —!
Under åkandet hörde hon, huru damerna sinsemellan gjorde
temmeligen bittra anmärkningar öfver en person, som lagmanskan
betecknade med «la bourgeoise,» men för mycket upptagen af egna
tankar, fattade Leonna blott, att denna för närvarande var på
Johanneshof, och att de önskade dess bortresa m. m. d.
Ungefär klockan sex var man framme vid Löfsala. Rusthållarmor
öppnade sjelf grinden och friherrinnan stod på trappan färdig att
taga emot.
Friherrinnan Perlkrans var, efter hvad Leonna sedan erfor, fyllda
sjuttio år, men hon var en af dessa sällsynta, som ännu i ålderdomen
bibehålla ungdom. Ännu hade ej åren böjt hennes gestalt, eller
fördunklat glansen i hennes mörka blå ögon, hvilka allvarliga, och
likväl så vänliga, blickade omkring sig. Likväl hade antingen sorg
eller bekymmer plöjt en fåra på hennes vackra hvälfda panna, och
håret var silfverhvitt. Under en hvit nettelduksmössa, omgifven af ett
gredelint band, låg håret slätt kammadt åt sidorna. Klädd i en rock af
hemväfdt bomullstyg bar hon den så väl, att mången dam i siden
och sammet skulle i hennes närvaro synts mindre väl klädd.
Med hjertlighet omfamnade hon lagmanskan Bärendorf, sedan sade
hon: «Förra veckan erfor jag först händelsevis, att ni flyttat till
Johanneshof, och jag gläder mig att vara er så nära, men kan detta
unga fruntimmer vara din dotter? då har hon utomordentligt
förändrat sig på tio år.»
«Nej bästa tant, det här är fröken Nordenskans från Grönskog; jag
enleverade henne från prestgården, der hon med sin far, jemte oss,
var till middagen.»
«Välkommen min lilla vän!» och den gamla drog Leonna till sig,
kysste hennes panna och skådade henne sedan med synbart
välbehag i de mörka ögonen. «Min goda värdinna här på Löfsala har
talat om er med så många loford, att jag gläder mig att så
oförmodadt få göra er bekantskap.» Glad och tacksam öfver denna
mottagning tryckte Leonna den ännu vackra handen till sina läppar.
Fröken Strutz såg förnärmad ut, att ha blifvit så förbisedd. Hon
presenterades nu af sin kusin lagmanskan.
I friherrinnans «välkommen!» låg väl artighet, men ej en skymt af
den förra hjertligheten.
Lagmanskan lät snart öfvertala sig att dröja der öfver natten.
Sällskapet satte sig på den öfverbyggda trappan, som söndagen till
prydnad var omgifven af rönn- och björklöf. I stället för thé, som
friherrinnan aldrig nyttjade om sommaren, förtärde man
sockervatten försatt med hallon- och lingonsaft.
«Huru och af hvem har tant fått anvisning på detta rätt trefliga
ställe?» frågade fru Bärendorf.
«Ödet styr ibland så der underligt,» svarade friherrinnan med en
vacker blick. «Min läkare har redan länge förordnat mig saltsjöbad
och landtluft, men än yppades en, än en annan svårighet.» — —
«Hvarföre valde ej min tant Johanneshof till vistelseort, en vik af
saltsjön vattnar äfven dess stränder,» inföll lagmanskan.
«Du vet af gammalt hvad värde jag sätter på oberoende,» svarade
tanten leende. «Äfven var jag okunnig om att ni flyttat dit.» —
«Men genom hvem kom min tant hit?» frågade den andra.
«Jo ser du, värdinnan här är systerdotter till min gamla Anna, och
tidigt i våras kom hon till Borgå, så väl för att helsa på sin moster,
som för att sätta sin stjufdotter i syskola hos ett fruntimmer, som syr
kläder åt andra,» svarade tanten. «Då omtalade hon för mig, huru
lyckligt hon var gift, och hvilken vacker belägenhet detta rusthåll
ägde, med ett ord hon gjorde mig helt pickhågad att komma hit. Här
trifs jag också oförlikneligt väl.»
«Har min tant gjort någon bekantskap med grannarna häromkring?»
«Ännu icke. Du känner mina små egenheter, till hvilka också hör
trögheten att komma hemifrån. — Mitt värdsfolk är dessutom
ovanligt städade och trefliga menniskor; dagligt sällskap har jag
äfven i det fruntimmer jag nyss nämnde, hos hvilket rusthållarens
dotter varit för att lära sy. Äfven hon är hitkommen för att under
några veckor njuta landtluft och begagna bad, för att vederqvicka sig
efter flera års träget arbete och stillasittande.»
«Hvad heter hon? månne hon är skicklig klädsömmerska?» frågade
lagmanskan med synbart intresse.
«Hennes namn är Sellzing,» svarade friherrinnan; «hon har bott i
Borgå i åtta eller nie år, der hon med sitt arbete försörjt både sig
sjelf och en sjuklig åldrig far. Han har varit död sedan ett år. Ehuru
hon ganska litet vidrör deras fordna öden och förhållanden har jag
dock hört, att hon är barnfödd i Reval, der hennes far varit
handlande.»
«Månne hon syr väl och får kläderna att sitta väl och efter modet?»
inföll lagmanskan, som föga syntes vara intresserad i en
sömmerskas öden.
«Säker om det förra, sätter jag ej det andra i fråga, då hon arbetar
för alla de bättre husen, och ofta nödgas använda både natt och
dag, för att medhinna allt. Derigenom har äfven hennes helsa lidit.»
——
«Hvilken lyckträff för mig,» utbrast lagmanskan lifligt. «Hon måste
komma till oss på en liten tid; ty i anseende till flickorna, som växa
så horribelt, är jag just i behof af en sådan menniska.» — —
«Du glömmer,» och i friherrinnans ton och blick låg en lindrig
förebråelse, «du glömmer att denna m e n n i s k a nu är hitkommen,