(eBook PDF) An Introduction to Language 10th

Edition pdf download

https://ebooksecure.com/product/ebook-pdf-an-introduction-to-
language-10th-edition/

Download more ebook from https://ebooksecure.com

We believe these products will be a great fit for you. Click
the link to download now, or visit ebooksecure.com
to discover even more!

(eBook PDF) Language Development: An Introduction 10th

Edition

http://ebooksecure.com/product/ebook-pdf-language-development-an-
introduction-10th-edition/

(eBook PDF) An Introduction to Language 11th Edition

http://ebooksecure.com/product/ebook-pdf-an-introduction-to-
language-11th-edition/

(Original PDF) An Introduction to Language 9th

Australia Edition

http://ebooksecure.com/product/original-pdf-an-introduction-to-
language-9th-australia-edition/

(eBook PDF) An Introduction to Language Australia New

Zealand Edition

http://ebooksecure.com/product/ebook-pdf-an-introduction-to-
language-australia-new-zealand-edition/
An Introduction to Language 11th Edition Victoria
Fromkin - eBook PDF

https://ebooksecure.com/download/an-introduction-to-language-
ebook-pdf/

(eBook PDF) Language in Mind: An Introduction to

Psycholinguistics 2nd Edition

http://ebooksecure.com/product/ebook-pdf-language-in-mind-an-
introduction-to-psycholinguistics-2nd-edition/

(eBook PDF) Born to Talk: An Introduction to Speech and

Language Development 7th Edition

http://ebooksecure.com/product/ebook-pdf-born-to-talk-an-
introduction-to-speech-and-language-development-7th-edition/

(eBook PDF) Born to Talk: An Introduction to Speech and

Language Development 6th Edition

http://ebooksecure.com/product/ebook-pdf-born-to-talk-an-
introduction-to-speech-and-language-development-6th-edition/

(eBook PDF) Language in Mind: An Introduction to

Psycholinguistics by Julie Sedivy

http://ebooksecure.com/product/ebook-pdf-language-in-mind-an-
introduction-to-psycholinguistics-by-julie-sedivy/
 Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 Contents
Preface xi
About the Authors ix

Chapter 1 Chapter 2
What Is Language? 1 Morphology: The
Words of Language 33
Linguistic Knowledge 1
Knowledge of the Sound System 2 Content Words and Function Words 35
Knowledge of Words 3
Morphemes: The Minimal
Arbitrary Relation of Form and
Units of Meaning 36
Meaning 3
The Discreteness of Morphemes 38
The Creativity of Linguistic
Bound and Free Morphemes 39
Knowledge 5
Knowledge of Sentences and
Prefixes and Suffixes 40
Nonsentences 7
Infixes 41
Linguistic Knowledge and
Circumfixes 41
Roots and Stems 42
Performance 8
Bound Roots 43
What Is Grammar? 9
Rules of Word Formation 43
Descriptive Grammars 9
Derivational Morphology 44
Prescriptive Grammars 10
Inflectional Morphology 46
Teaching Grammars 12
The Hierarchical Structure of Words 49
Universal Grammar 13
Rule Productivity 52
The Development of Grammar 14
Sign Languages: Evidence for
Exceptions and Suppletions 54
Language Universals 15
Lexical Gaps 55
Other Morphological Processes 56
What Is Not (Human) Language 16 Back-Formations 56
The Birds and the Bees 16 Compounds 57
Can Animals Learn Human “Pullet Surprises” 60
Language? 19
Sign Language Morphology 60
Language and Thought 21
Morphological Analysis: Identifying
Summary 25 Morphemes 61
References for Further Reading 27
Summary 65
Exercises 28
References for Further Reading 66
Exercises 66

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 vi Contents

Chapter 3 Lexical Semantics (Word Meanings) 152

Syntax: The Sentence Theories of Word Meaning 153
Patterns of Language 76 Reference 154
Sense 155
What the Syntax Rules Do 77 Lexical Relations 155
What Grammaticality Is Not Based On 80 Semantic Features 158
Sentence Structure 81 Evidence for Semantic Features 159
Constituents and Constituency Tests 82 Semantic Features and Grammar 159
Syntactic Categories 84 Argument Structure 162
Phrase Structure Trees 87 Thematic Roles 163
Building Phrase Structure Trees 95 Pragmatics 165
The Infinity of Language: Recursive Pronouns and Other Deictic Words 166
Rules 100 Pronouns and Situational
What Heads the Sentence 104 Context 167
Structural Ambiguities 105 Pronouns and Linguistic Context 168
More Structures 107 Implicature 170
Transformational Analysis 109 Maxims of Conversation 171
The Structure Dependency of Rules 111 Presupposition 174
UG Principles and Parameters 114 Speech Acts 174
Sign Language Syntax 117 Summary 175
Appendix A 119 References for Further Reading 177
Exercises 178
Appendix B 121
Appendix C 127
Chapter 5
Summary 128 Phonetics: The Sounds
References for Further Reading 129 of Language 189
Exercises 129
Sound Segments 190
Identity of Speech Sounds 191
Chapter 4
The Phonetic Alphabet 192
The Meaning of Language 139
Articulatory Phonetics 194
What Speakers Know Consonants 195
about Sentence Meaning 140 Place of Articulation 195
Truth 140 Manner of Articulation 197
Entailment and Related Notions 141 Phonetic Symbols for American
Ambiguity 142 English Consonants 203
Compositional Semantics 143 Vowels 205
Semantic Rules 144 Tongue Position 205
Semantic Rule I 145 Lip Rounding 207
Semantic Rule II 146 Diphthongs 207
Nasalization of Vowels 208
When Compositionality Goes Awry 147
Tense and Lax Vowels 208
Anomaly 147
Metaphor 149 Major Phonetic Classes 208
Idioms 150 Noncontinuants and Continuants 209

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 Contents vii

Obstruents and Sonorants 209 Slips of the Tongue: Evidence for

Consonantal Sounds 209 Phonological Rules 251
Syllabic Sounds 210
Prosodic Phonology 252
Prosodic Features 210 Syllable Structure 252
Tone and Intonation 211 Word Stress 253
Sentence and Phrase Stress 254
Phonetic Symbols and Spelling
Intonation 255
Correspondences 213
Sequential Constraints of Phonemes 256
The “Phonetics” of Signed Languages 215
Lexical Gaps 257
Summary 216
Why Do Phonological Rules Exist? 258
References for Further Reading 218
Optimality Theory 259
Exercises 218
Phonological Analysis 260
Chapter 6 Summary 264
Phonology: The Sound References for Further Reading 265
Patterns of Language 224 Exercises 266

The Pronunciation of Morphemes 225

Chapter 7
The Pronunciation of Plurals 225
Additional Examples Language in Society 279
of Allomorphs 228
Dialects 279
Phonemes: The Phonological Units Regional Dialects 281
of Language 230 Phonological Differences 283
Illustration of Allophones 230 Lexical Differences 284
Phonemes and How to Find Them 232 Syntactic Differences 284
Complementary Distribution 233 Dialect Atlases 285
The Need for Similarity 235 Social Dialects 287
The “Standard” 288
Distinctive Features of Phonemes 235
African American English 291
Feature Values 236
Latino (Hispanic) English 295
Nondistinctive Features 237
Genderlects 297
Phonemic Patterns May Vary across
Sociolinguistic Analysis 300
Languages 238
Natural Classes of Speech Sounds 239 Languages in Contact 301
Feature Specifications for American Lingua Francas 301
English Consonants and Vowels 241 Contact Languages: Pidgins and
Creoles 302
The Rules of Phonology 241
Creoles and Creolization 306
Feature-Changing Rules 243
Bilingualism 309
Assimilation Rules 243
Codeswitching 310
Dissimilation Rules 245
Segment Insertion and Deletion Language and Education 312
Rules 247 Second-Language Teaching Methods 312
From One to Many and from Many to Teaching Reading 313
One 249 Literacy in the Deaf Community 315
The Function of Phonological Bilingual Education 316
Rules 250 Minority Dialects 318

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 viii Contents

Language in Use 318 Comparative Reconstruction 365

Styles 319 Historical Evidence 369
Slang 319
Jargon and Argot 320 Extinct and Endangered Languages 371
Taboo or Not Taboo? 320 The Genetic Classification of Languages 374
Euphemisms 322 Languages of the World 375
Racial and National Epithets 323
Language and Sexism 323 Types of Languages 378
Marked and Unmarked Forms 324 Why Do Languages Change? 381
Secret Languages and Language
Summary 384
Games 325
References for Further Reading 385
Summary 326 Exercises 386
References for Further Reading 328
Exercises 329
Chapter 9

Chapter 8 Language Acquisition 394

Language Change: The Syllables The Linguistic Capacity of Children 394
of Time 337 What’s Learned, What’s Not? 395
Stages in Language Acquisition 398
The Regularity of Sound Change 338
The Perception and Production of Speech
Sound Correspondences 339
Sounds 398
Ancestral Protolanguages 339
Babbling 400
Phonological Change 340 First Words 401
Phonological Rules 341 Segmenting the Speech Stream 402
The Great Vowel Shift 342 The Acquisition of Phonology 404
The Acquisition of Word Meaning 406
Morphological Change 344
The Acquisition of Morphology 408
Syntactic Change 345 The Acquisition of Syntax 411
The Acquisition of Pragmatics 415
Lexical Change 350
The Development of Auxiliaries:
Change in Category 350
A Case Study 416
Addition of New Words 351
Setting Parameters 419
Word Coinage 351
The Acquisition of Signed Languages 420
Words from Names 353
Blends 354 The Role of the Linguistic Environment:
Reduced Words 355 Adult Input 422
Borrowings or Loan Words 356 The Role of Imitation, Reinforcement,
Loss of Words 359 and Analogy 422
Semantic Change 360 The Role of Structured Input 424
Broadening 361
Knowing More Than One Language 425
Narrowing 361
Childhood Bilingualism 426
Meaning Shifts 361
Theories of Bilingual Development 427
Reconstructing “Dead” Languages 361 Two Monolinguals in One Head 428
The Nineteenth-Century The Role of Input 429
Comparativists 362 Cognitive Effects of Bilingualism 429
Cognates 363 Second Language Acquisition 430

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 Contents ix

Is L2 Acquisition the Same as L1 Neurolinguistic Studies of Sentence

Acquisition? 430 Structure 473
Native Language Influence in L2
Acquisition 432 Language and Brain Development 474
The Creative Component of L2 Left Hemisphere Lateralization for
Acquisition 433 Language in Young Children 475
Heritage Language Learners 434 Brain Plasticity 476
Is There a Critical Period for L2 The Critical Period 476
Acquisition? 434 The Modular Mind: Dissociations
of Language and Cognition 479
Summary 436
Linguistic Savants 479
References for Further Reading 438
Specific Language Impairment 481
Exercises 438
Genetic Basis of Language 482
Summary 482
References for Further Reading 486
Chapter 10 Exercises 487
Language Processing
and the Human Brain 444
Chapter 11
The Human Mind at Work 444 Computer Processing
Comprehension 445 of Human Language 495
The Speech Signal 446
Speech Perception 447 Computers That Talk and Listen 495
Bottom-up and Top-down Computational Phonetics and Phonology 496
Models 449 Speech Recognition 496
Lexical Access and Word Speech Synthesis 498
Recognition 451 Computational Morphology 502
Syntactic Processing 453 Computational Syntax 503
Speech Production 456 Computational Semantics 505
Lexical Selection 456 Computational Pragmatics 507
Application and Misapplication Computational Sign Language 508
of Rules 458 Applications of Computational Linguistics 509
Planning Units 458 Computer Models of Grammar 509
Frequency Analysis, Concordances,
Brain and Language 461 and Collocations 510
The Human Brain 461 Computational Lexicography 511
The Localization of Language The Culturomic Revolution 512
in the Brain 462 Twitterology 513
Aphasia 463 Information Retrieval and
Split Brains 470 Summarization 514
Dichotic Listening 471 Spell Checkers 515
Event-Related Potentials 471 Machine Translation 516
Neural Evidence of Grammatical Computational Forensic Linguistics 518
Phenomena 472 Trademarks 518
Neurolinguistic Studies of Speech Interpreting Legal Terms 519
Sounds 472 Speaker Identification 519

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 x Contents

Summary 521 Consonantal Alphabet Writing 536

References for Further Reading 523 Alphabetic Writing 537
Exercises 523
Writing and Speech 539
Spelling 542
Texting 544
Chapter 12
The Current English Spelling
Writing: The ABCs of Language 527 System 544
Spelling Pronunciations 546
The History of Writing 528
Pictograms and Ideograms 528 Pseudo-writing 547
Cuneiform Writing 529
Summary 548
The Rebus Principle 531
References for Further Reading 549
From Hieroglyphics to the Alphabet 532
Exercises 550
Modern Writing Systems 533
Glossary 555
Word Writing 534
Syllabic Writing 535 Index 587

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 Preface

Well, this bit which I am writing, called Introduction, is really the er-h’r’m of the book,
and I have put it in, partly so as not to take you by surprise, and partly because I can’t
do without it now. There are some very clever writers who say that it is quite easy not to
have an er-h’r’m, but I don’t agree with them. I think it is much easier not to have all the
rest of the book.

A. A. Milne, Now We Are Six, 1927

The last thing we find in making a book is to know what we must put first.

Blaise Pascal (1623–1662)

The tenth edition of An Introduction to Language continues in the spirit of our

friend, colleague, mentor, and coauthor, Victoria Fromkin. Vicki loved lan-
guage, and she loved to tell people about it. She found linguistics fun and
fascinating, and she wanted every student and every teacher to think so, too.
Though this edition has been completely rewritten for improved clarity and
currency, we have nevertheless preserved Vicki’s lighthearted, personal ap-
proach to a complex topic, including witty quotations from noted authors
(A. A. Milne was one of Vicki’s favorites). We hope we have kept the spirit
of Vicki’s love for teaching about language alive in the pages of this book.
The first nine editions of An Introduction to Language succeeded, with the
help of dedicated teachers, in introducing the nature of human language to
tens of thousands of students. This is a book that students enjoy and under-
stand and that professors find effective and thorough. Not only have majors
in linguistics benefited from the book’s easy-to-read yet comprehensive pre-
sentation, but also majors in fields as diverse as teaching English as a sec-
ond language, foreign language studies, general education, the cognitive and
neurosciences, psychology, sociology, and anthropology have enjoyed learning
about language from this book.

Highlights of This Edition

This edition includes new developments in linguistics and related fields
that will strengthen its appeal to a wider audience. Much of this information
will enable students to gain insight and understanding about linguistic issues
xi

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 xii Preface

and debates appearing in the national media and will help professors and stu-
dents stay current with important linguistic research. We hope that it may
also dispel certain common misconceptions that people have about language
and language use.
Exercises (250) continue to be abundant in this edition, and more research-
oriented exercises have been added for those instructors who wish their
students to pursue certain topics more deeply. Many of the exercises are mul-
tipart, amounting to more than 300 opportunities for “homework” so that in-
structors can gauge their students’ progress. Some exercises are marked as
“challenge” questions: they go beyond the scope of what is ordinarily expected
in a first course in language study. An answer key is available to instructors
to assist them in areas outside of their expertise.
Chapter 1, “What Is Language?” continues to be a concise introduction
to the general study of language. It contains many “hooks” for engaging stu-
dents in language study, including “Language and Thought,” which takes up
the Sapir-Whorf hypotheses; the universal properties of languages including
signed languages of the deaf; a consideration of animal “languages”; and the
occasional silliness of self-appointed mavens of “good” grammar who beg us
not to carelessly split infinitives and who find sentence-ending prepositions an
abomination not to be put up with.
Chapter 2, “Morphology: The Words of Language,” launches the book
into the study of grammar with morphology, the study of word formation,
as that is the most familiar aspect of grammar to most students. The ­subject
is treated with clarity and an abundance of simple illustrations from non-­
English languages to emphasize the universality of word structure including
the essentials of derivational versus inflectional morphology, free and bound
morphemes, and the hierarchical structure of words.
Chapter 3, “Syntax: The Sentence Patterns of Language,” is the most
heavily revised chapter of former editions. Once it has introduced the univer-
sal and easily understood notions of constituency, syntactic categories (parts
of speech), phrase structure trees, structural ambiguity and the infinite scope
of language, the chapter delves into the now nearly universally accepted
X-bar grammatical patterns for describing the deeper and more subtle
­syntactic structures of English and other languages. The topic is approached
slowly and developed painstakingly so as to inform and not overwhelm. In
particular, the current views on binary branching, heads and complements,
­selection (both C- and S-), and transformational analysis within the X-bar
framework are carefully explained and illustrated. Formalisms are held to the
bare minimum ­required to enhance clarity. Non-English examples abound in
this chapter as throughout the entire book, and the weighty elements of the-
ory are lightened by the inclusion of insightful examples and explanations,
supplemented as ­always by quotations, poetry, cartoons, and humor.
Chapter 4, “The Meaning of Language,” on semantics, has been more
finely structured so that the challenging topics of this complex subject can
be digested in smaller pieces. Still based on the theme of “What do you know
about meaning when you know a language?” the chapter first introduces stu-
dents to truth-conditional semantics and the principle of compositionality.

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 Preface xiii

Following that are discussions of what happens when compositionality fails,

as with idioms, metaphors, and anomalous sentences. Lexical semantics takes
up various approaches to word meaning, including the concepts of reference
and sense, semantic features, argument structure, and thematic roles. The
most dramatic upgrade of this chapter is a newly expanded and modernized
section on pragmatics. Here we discuss and illustrate in depth the influence
of situational versus linguistic context on the communicative content of ut-
terances, the significance of implicature in comprehension, Grice’s Maxims of
Conversation, presuppositions, and J. L. Austin’s speech acts.
Chapter 5, “Phonetics: The Sounds of Language,” retains its former or-
ganization and continues to embrace IPA (International Phonetics Association)
notation for English in keeping with current practices, with the sole exception
of using /r/ in place of the technically correct /ɹ/ when illustrating English.
We continue to mention alternative notations that students may encounter in
other publications.
Chapter 6, “Phonology: The Sound Patterns of Language,” has been
streamlined by relegating several complex examples (e.g., metathesis in
Hebrew) to the exercises, where instructors can opt to include them if it is
thought that students can handle advanced material. The chapter continues
to be presented with a greater emphasis on insights through linguistic data
accompanied by small amounts of well-explicated formalisms, so that the
student can appreciate the need for formal theories without experiencing the
burdensome details.
Chapter 7, “Language in Society,” has been moved forward in the book
from previous editions to emphasize its growing importance as a major sub-
field of linguistics. Growth in this area of study, even in the few years since
the ninth edition, has been astronomical. We have strived heartily to present
the established facts and principles of sociolinguistics while bringing up to
date subjects such as banned languages (it’s still happening); dead and dying
languages (also still happening); gender differences; minority dialects such as
Hispanic English (“Spanglish”); languages in contact such as pidgins, creoles,
and lingua francas that may be found in linguistically heterogeneous areas;
the use of computers in sociolinguistic analysis; second language teaching;
and bilingual education, among others.
Chapter 8, “Language Change: The Syllables of Time,” has been ­updated
with the latest research on language families, language relatedness, and lan-
guage typology. Also, in response to reviewers’ requests, a detailed and more
complex illustration of the application of the comparative method to two
contemporary dialects to reconstruct their ancestor—often called “internal
­reconstruction”—is now part of this chapter.
Chapter 9, “Language Acquisition,” has been thoroughly restructured and
rewritten to enhance clarity since the ninth edition. In addition, much of what
has been learned about second language acquisition (adult learning of a for-
eign language) has been folded into this chapter along with an entirely new
section on “heritage languages,” the learning of an intrafamily language after
immigration to a country where that language is not spoken (e.g., Yiddish by
Jews who emigrated from Russia).

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 xiv Preface

Chapter 10, “Language Processing and the Human Brain,” could well
have been entitled “psycholinguistics and neurolinguistics” but that may have
made the subject seem overly daunting. This chapter combines a straight-
forward discussion of many of the issues that regard the psychology of
­language—what the mind does—with the neurology of language—what the
brain does—during language usage. Dramatic changes in the understanding
of the brain’s role in language processing are occurring virtually every day
owing to the rapid enhancement of the ability of neurolinguists to measure
brain activity to tiny degrees of sensitivity at extremely precise locations. This
chapter reports on those techniques and some of the results regarding lan-
guage and the brain that ensue. The psycholinguistic portion of this chapter
appeared as the first half of chapter 9 in the ninth edition; the second and
greater portion of this chapter is an enlargement and updating of chapter 2
from the ninth and previous editions.
Chapter 11, “Computer Processing of Human Language,” is an expan-
sion into a full chapter of what was the second half of chapter 9 in the ninth
edition. The fundamentals of computational linguistics are still covered and
have been clarified and expanded, but the force driving the promotion of the
subject into a chapter of its own is the astonishing progress in the application
of computers to human languages, which has burgeoned to a degree hardly
imaginable even as we wrote previous editions. Anchoring the extensive new
material in this chapter is the introduction of the Culturomic Revolution in
the computer processing of language, in which computers have analyzed bil-
lions (with a b) of lines of text with results that will astonish even the most
blasé readers. Culturomics, which is concerned with published, written texts,
is soon to be augmented by “twitterology,” a study of “on-the-fly” language
usage by billions of people (i.e., “twitterers”) in thousands of languages, only
beginning to be linguistically analyzed as the this edition goes to press. But
those who wish to keep abreast of the power of computers applied to language
will find this chapter indispensable.
Chapter 12, “Writing: The ABCs of Language,” has undergone a mild re-
writing to further improve clarity. Texting and twittering, while largely un-
studied by linguists, are included in a new section adding a further dimension
to what it means to write a language.
Terms that appear bold in the text are defined in the revised glossary at
the end of the book. The glossary has been expanded and improved so that the
tenth edition provides students with a linguistic lexicon of nearly 700 terms,
making the book a worthy reference volume.
The order of presentation of chapters 2 through 6 was once thought to
be nontraditional. Our experience, backed by previous editions of the book
and the recommendations of colleagues throughout the world, has convinced
us that it is easier for the novice to approach the structural aspects of lan-
guage by first looking at morphology (the structure of the most familiar lin-
guistic unit, the word). This is followed by syntax (the structure of sentences),
which is also familiar to many students, as are numerous semantic concepts.
We then proceed to the more novel (to students) phonetics and phonology,
which students often find daunting. However, the book is written so that in-
dividual instructors can present material in the traditional order of phonetics,

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 Preface xv

phonology, morphology, syntax, and semantics (chapters 5, 6, 2, 3, and 4)

without confusion, if they wish.
As in previous editions, the primary concern has been basic ideas rather
than detailed expositions. This book assumes no previous knowledge on the
part of the reader. An updated list of references at the end of each chapter is
included to accommodate any reader who wishes to pursue a subject in more
depth. Each chapter concludes with a summary and exercises to enhance the
students’ interest in and comprehension of the textual material.

Additional Resources
Linguistics CourseMate. An Introduction to Language includes Linguistics
CourseMate, which helps students gain a deeper and more comprehensive un-
derstanding of the textual material.
Linguistics CourseMate includes:
• an interactive eBook, with highlighting, note taking and search capabilities
• interactive learning tools including:
• Quizzes
• Flashcards
• Audio files
• Web Links
• and more!
Go to www.cengagebrain.com to access these resources, and look for this
icon to find resources related to your text in Linguistics CourseMate.
Answer Key. The Answer Key for An Introduction to Language contains an-
swers to all of the exercises in the core text, and is available to instructors
through the publisher.
Instructor Companion Web Site. This password-protected companion site
contains useful resources for instructors—including chapter-level PowerPoint
lecture slides, and a downloadable version of the Answer Key. Go to www.­
cengagebrain.com to access the site.

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 xvi Preface

Acknowledgments
Our endeavor to maintain the currency of linguistic concepts in times of rapid
progress has been invaluably enhanced by the following colleagues, to whom
we owe an enormous debt of gratitude:
Natasha Abner University of California, American Sign
Los Angeles Language
Byron Ahn University of California, Syntax
Los Angeles
Susia Curtiss University of California, Neurolinguistics
Los Angeles
Kyle Johnson University of Massachusetts, Syntax
Amherst
Craig Melchert University of California, Historical linguistics
Los Angeles
Robyn Orfitelli University of California, Language acquisition
Los Angeles
Maria “Masha” Polinsky Harvard University Heritage languages
Jessica Rett University of California, Semantics
Los Angeles
Erik Thomas North Carolina Sociolinguistics
State University
Kie Zuraw University of California, Phonology
Los Angeles
Brook Danielle Lillehaugen undertook the daunting task of writing the
­ nswer Key to the ninth and tenth editions. Her thoroughness, accuracy, and
A
insightfulness in construing solutions to problems and discussions of issues
are appreciated by all who avail themselves of this useful document, ­including
us, the authors.
We also express deep appreciation for the incisive comments of six review-
ers of the ninth edition, known to us as R2 through R7, whose frank assess-
ment of the work, both critical and laudatory, heavily influenced this new
edition:
Anna Szabolcsi, Department of Linguistics, New York University
Kathryn Wolfe-Quintero, Department of World Languages, University of
South Florida
Nicholas Sobin, Department of Languages and Linguistics, University of
Texas, El Paso
Virginia Lewis, Department of Languages, Literature, and Speech
­Communication, Northern State University
Ulrike Christofori, Department of Humanities, Social Sciences, and Educa-
tion, San Joaquin Delta College
Omer Silva-Villena, Departamento de Lenguas, Literatura, y Comuni-
cación, Universidad de la Frontera, Chile

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 Preface xvii

We continue to be deeply grateful to the individuals who have sent us

s­ uggestions, corrections, criticisms, cartoons, language data, and exercises
over the course of many editions. Their influence is still strongly felt in this
tenth edition. The list is long and reflects the global, communal collabora-
tion that a book about language—the most global of topics—merits. To each
of you, our heartfelt thanks and appreciation. Know that in this tenth edition
lives your contribution:1
Adam Albright, Massachusetts Institute of Technology; Otto Santa Ana, Uni-
versity of California, Los Angeles; Rebecca Barghorn, University of Oldenburg;
Seyed Reza Basiroo, Islamic Azad University; Karol Boguszewski, ­Poland;
­Melanie Borchers, Universität Duisburg-Essen; Donna Brinton, Emeritus,
­University of California, Los Angeles; Daniel Bruhn, University of California,
Berkeley; Lynn A. Burley, University of Central Arkansas; Ivano ­Caponigro,
University of California, San Diego; Ralph S. Carlson, Azusa Pacific Univer-
sity; Robert Channon, Purdue University; Judy Cheatham, Greensboro Col-
lege; Leonie Cornips, Meertens Institute; Antonio Damásio, University of
Southern California; Hanna Damásio, University of Southern California; Julie
­Damron, Brigham Young University; Rosalia Dutra, University of North Texas;
­Christina Esposito, Macalester College; Fred Field, California State University,
­Northridge; Susan Fiksdal, Evergreen State College; Beverly Olson Flanigan
and her teaching assistants, Ohio University; Jackson Gandour, Purdue Uni-
versity, West Lafayette; Jule Gomez de Garcia, California State University,
San Marcos; Deborah Grant, Independent consultant; Loretta Gray, Central
­Washington University; Xiangdong Gu, Chongqing University; Helena Halmari,
University of London; Karin Hedberg, Sam Houston State University; ­Sharon
Hargus, University of Washington; Benjamin H. Hary, Emory University;
­Tometro Hopkins, Florida International University; Eric Hyman, University
of North Carolina, Fayetteville; Dawn Ellen Jacobs, California Baptist Univer-
sity; Seyed Yasser Jebraily, University of Tehran; Kyle Johnson, University of
Massachusetts, Amherst; Paul Justice, San Diego State University; Simin
Karimi, University of Arizona; Edward Keenan, University of California, Los
Angeles; Robert D. King, University of Texas; Sharon M. Klein, California State
University, Northridge; Nathan Klinedinst, Institut Jean Nicod/CNRS, Paris;
Otto Krauss, Jr., late, unaffiliated; Elisabeth Kuhn, Virginia ­Commonwealth
University; Peter Ladefoged, late, University of California, Los Angeles;
Mary Ann Larsen-Pusey, Fresno Pacific University; Rabbi Robert Layman,
­Philadelphia; Byungmin Lee, Korea; Virginia “Ginny” Lewis, Northern State
University; David Lightfoot, Georgetown University; Ingvar Lofstedt, Univer-
sity of ­California, Los Angeles; Giuseppe Longobardi, Università di Venezia;
Harriet Luria, Hunter College, City University of New York; Jeff MacSwan,
Arizona State University; Tracey McHenry, Eastern Washington University;
Pamela Munro, University of California, Los Angeles; Tom Nash, Southern
­Oregon University; Carol Neidle, Boston University; Don Nilsen, Arizona State
University; Reiko Okabe, Nihon University, Tokyo; John Olsson, Forensic

1Some affiliations may have changed or are unknown to us at this time.

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 xviii Preface

­ inguistic Institute, Wales, U.K.; ­A njali Pandey, Salisbury University; Barbara

L
Hall Partee, University of Massachusetts, Amherst; Fernanda Pratas, Uni-
versidade Nova de Lisboa; ­Vincent D. Puma, Flagler College; Mousa Qasem,
Kuwait University; Ian Roberts, Cambridge University; Tugba Rona, Istanbul
International Community School; Natalie Schilling-Estes, Georgetown Univer-
sity; Philippe Schlenker, Institut Jean-Nicod, Paris and New York University;
Carson Schütze, University of California, Los Angeles; Bruce Sherwood, North
Carolina State University; Koh Shimizu, Beijing; Dwan L. Shipley, Washington
University; Muffy Siegel, Temple University; Andrew Simpson, University of
Southern California; Neil Smith, University College London; Nancy Stenson,
University of Minnesota, Twin Cities; Donca Steriade, Massachusetts Institute
of Technology; Mel Storm, Emporia State University; Nawaf Sulami, Univer-
sity of Northern Iowa; Megha Sundara, University of California, Los Angeles;
Robert (Bob) Trammell, Florida Atlantic University, Boca Raton; Dalys Vargas,
College of Notre Dame; Willis Warren, Saint Edwards University; Donald K.
Watkins, University of Kansas; Walt Wolfram, North Carolina State University;
Maria Luisa Zubizarreta, University of Southern California.
Please forgive us if we have inadvertently omitted any names, and if we
have spelled every name correctly, then we shall believe in miracles.
Finally, we wish to thank the editorial and production team at Cengage
Learning. They have been superb and supportive in every way: Michael
­Rosenberg, publisher; Joan M. Flaherty, development editor; Daniel Saabye,
content project manager; Erin Bosco, Assistant Editor; Janine Tangney, Media
Editor.
Last but certainly not least, we acknowledge our debt to those we love
and who love us and who inspire our work when nothing else will: Nina’s
son, Michael; Robert’s children Zack and Emily together with a trio—soon
to be a quartet—of grandchildren: Cedar, Luke, Juniper, and ?; our parents
and ­siblings; and our dearly beloved and still deeply missed colleagues, Vicki
Fromkin and Peter Ladefoged.
The responsibility for errors in fact or judgment is, of course, ours alone. We
continue to be indebted to the instructors who have used the earlier editions
and to their students, without whom there would be no tenth edition.

Robert Rodman
Nina Hyams

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 About the Authors
Victoria Fromkin received her bachelor’s degree in economics from the
University of California, Berkeley, in 1944 and her M.A. and Ph.D. in linguis-
tics from the University of California, Los Angeles, in 1963 and 1965, respec-
tively. She was a member of the faculty of the UCLA Department of Linguistics
from 1966 until her death in 2000, and served as its chair from 1972 to 1976.
From 1979 to 1989 she served as the UCLA Graduate Dean and Vice Chancel-
lor of Graduate Programs. She was a visiting professor at the Universities of
Stockholm, Cambridge, and Oxford. Professor Fromkin served as president of
the Linguistics Society of America in 1985, president of the Association of
Graduate Schools in 1988, and chair of the Board of Governors of the Acad-
emy of Aphasia. She received the UCLA Distinguished Teaching Award and the
Professional Achievement Award, and served as the U.S. Delegate and a mem-
ber of the Executive Committee of the International Permanent Committee of
Linguistics (CIPL). She was an elected Fellow of the American Academy of Arts
and Sciences, the American Association for the Advancement of Science, the
New York Academy of Science, the American Psychological Society, and the
Acoustical Society of America, and in 1996 was elected to membership in the
National Academy of Sciences. She published more than one hundred books,
monographs, and papers on topics concerned with phonetics, phonology, tone
languages, African languages, speech errors, processing models, aphasia, and
the brain/mind/language interface—all research areas in which she worked.
Professor Fromkin passed away on January 19, 2000, at the age of 76.

Robert Rodman received his bachelor’s degree in mathematics from the

University of California, Los Angeles, in 1961, a master’s degree in mathemat-
ics in 1965, a master’s degree in linguistics in 1971, and his Ph.D. in linguis-
tics in 1973. He has been on the faculties of the University of California at
Santa Cruz, the University of North Carolina at Chapel Hill, Kyoto Industrial
College in Japan, and North Carolina State University, where he is currently a
professor of computer science. His research areas are forensic linguistics and
computer speech processing. Robert resides in Raleigh, North Carolina, with
his two rescued greyhounds Gracie and Shelby-Sue.

Nina Hyams received her bachelor’s degree in journalism from Boston Uni-
versity in 1973 and her M.A. and Ph.D. degrees in linguistics from the Gradu-
ate Center of the City University of New York in 1981 and 1983, respectively.
She joined the faculty of the University of California, Los Angeles, in 1983,
where she is currently a professor of linguistics. Her main areas of research
are childhood language development and syntax. She is author of the book

xix

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 xx About the Authors

Language Acquisition and the Theory of Parameters (D. Reidel Publishers,

1986), a milestone in language acquisition research. She has also published
numerous articles on the development of syntax, morphology, and semantics
in children. She has been a visiting scholar at the University of Utrecht and
the University of Leiden in the Netherlands and has given numerous lectures
throughout Europe and Japan. Nina lives in Los Angeles with her pal Spot, a
rescued border collie mutt and his olde English bulldogge companion, the ever
soulful Nellie.

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
 1
What Is Language?

When we study human language, we are approaching what some might call the “human
essence,” the distinctive qualities of mind that are, so far as we know, unique to man.

NOAM CHOMSKY, Language and Mind, 1968

Whatever else people do when they come together—whether they play, fight,
make love, or make automobiles—they talk. We live in a world of language. We
talk to our friends, our associates, our wives and husbands, our lovers, our teach-
ers, our parents, our rivals, and even our enemies. We talk face-to-face and over
all manner of electronic media, and everyone responds with more talk. Hardly a
moment of our waking lives is free from words, and even in our dreams we talk
and are talked to. We also talk when there is no one to answer. Some of us
talk aloud in our sleep. We talk to our pets and sometimes to ourselves.
The possession of language, perhaps more than any other attribute, distin-
guishes humans from other animals. According to the philosophy expressed in
the myths and religions of many peoples, language is the source of human life
and power. To some people of Africa, a newborn child is a kintu, a “thing,” not
yet a muntu, a “person.” It is only by the act of learning language that the child
becomes a human being. To understand our humanity, we must understand the
nature of language that makes us human. That is the goal of this book. We be-
gin with a simple question: what does it mean to “know” a language?

Linguistic Knowledge
Do we know only what we see, or do we see what we somehow already know?
CYNTHIA OZICK, “What Helen Keller Saw,” New Yorker, June 16 & 23, 2003
1

Copyright 201 Cengage Learning. All Rights Reserved. May not be copied, scanned, or duplicated, in whole or in part. Due to electronic rights, some third party content may be suppressed from the eBook and/or eChapter(s).
Editorial review has deemed that any suppressed content does not materially affect the overall learning experience. Cengage Learning reserves the right to remove additional content at any time if subsequent rights restrictions require it.
Another Random Scribd Document
with Unrelated Content
jag länge förutsett skulle inträffa, vi voro, du och jag — i
Helsingfors."

"Jaså, inte förlofvade!" sade Erik med lättadt hjerta för sig sjelf
men ansåg dock för tids- och platsenligast att något skarpt tilltala sin
kusin. Dessutom kände han sig i viss mon förnärmad genom det
gyckel Jenny uppenbart tillät sig med honom. Han sade derföre:

"Jag kan inte gilla dessa tokerier. Du vet att jag menar det
uppriktigt väl med dig och jag fruktar…"

"Nåväl Erik", föll den unga tärnan honom, plötsligt alldeles

allvarsam, i talet, "nåväl, jag vill då också uppriktigt berätta för dig
min underliga dröm i natt. Tänk sedan om mig hvad du vill."

"Berätta!" sade Erik icke utan en viss nyfikenhet.

"Vi voro i Helsingfors, du och jag, kusin", började Jenny, "och vi

befunno oss i ett stort sällskap. Der talades mycket om allehanda
allvarliga ting, om folkets rätt och nationalitet, om gammal och ny
kultur och andra stora lifsfrågor. Jag tyckte, i drömmen förstås, att
det var mycket uppbyggligt, i synnerhet då en af talarne med varm
vältalighet skildrade sitt ur seklerlång dvala uppvaknande folks stora
framtidsförhoppningar och tillika med varnande stämma hotade med
andligt beroende och undergång om detta folk skulle lita på
någonting annat, än sina egna krafter; men han sade att dessa
krafter voro två och att man icke behöfde misströsta om framgång
ifall de inginge en förening med hvarandra. Jag förstod nog att det
var fråga om det finska folket och dess ädla kamp för sitt andliga
sjelfbestånd och jag kände inom mig att den ena af de två verkande
krafterna måste ådagalägga mycken hängifven kärlek för den stora
saken, och, väl icke afsäga sig sina minnen, sin färg och sitt namn,
men dock i viss mon strida under den andres baner. Det var den
svenska kraften, medan det finska elementet deremot i fulla
andedrag insöp det nya lifvet och med väckt hopp gick sin framtid till
mötes. Men der uppträdde en annan talare och sade att bredvid det
finska folket fanns, och det just inom dess eget land, dess allra
farligaste fiende. Denne bar skepnaden af en vän, men var likväl
genom hela sin ställning i samhället så mäktig och framstående att
han hotade qväfva det egentliga folkets utveckling, och denne falske
vän var det svenska elementet i Finland. — Då, Erik, vredgades jag
och såg mig om efter dig, ty jag hoppades att du skulle uppträda
och med ett manligt ord tillbakavisa beskyllningen om falskhet, men
jag såg dig inte, och då jag gick att söka dig, fann jag dig omsider i
en krets af muntra unga flickor, med hvilka du skämtsamt bytte ord
om samma sak, för hvilken derborta hjertan och hjernor glödde. Jag
vände om och, man är så underligt stark i drömmen, uppträdde sjelf
inför den stora församlingen och sade högt att jag skulle bevisa dem
huru hjertligt och uppriktigt svenskarne menade väl med Finland och
att de båda folken ingått ett evinnerligt fostbrödralag, som beseglats
i hundrade blodiga strider. De församlade männen bugade sig blott
artigt leende, men den förste talaren störtade ut och en underbar,
oemotståndlig makt förmådde mig att följa honom. Då jag kom ut
befann jag mig i en vacker trädgård och der såg jag dig gå arm i
arm med ett ungt fruntimmer. Jag förstod då att I voren förlofvade
med hvarandra. Jag vaknade."

Erik såg brydd ut, men Jenny fortfor, och vid det hon talade antog
hela hennes väsende ett sällsamt uttryck af inspiration:

"Jag inslumrade dock snart åter och en annan dröm framställde

sig för mig, helt olik den förra. Det var ett stort haf, på hvilket en
liten farkost sträfvade att uppnå en aflägsen ö. I den vackra slupen
befunno sig en roddare och jag, men vi förföljdes österifrån af ett
stort, hemskt vidunder. Roddaren var en stark man och skötte sina
åror med kraft och ifver, men som han rodde mycket starkare med
den högra än den venstra armen var det lätt att förutse att han, i
stället för att komma till målet, skulle ro förbi detsamma samt till slut
upphinnas af vidundret. Om han nu, för att få kosan ställd rätt fram,
icke ansträngde fulla kraften af sin högra arm, så saktades åter
farten — och det mörka spöket österifrån var i raskt antågande.
Dystra tvifvel om framgång bemäktigade sig roddaren och jag led
med honom. Men då rann det mig i hågen att jag ju kunde hjelpa till
på den sidan der hjelp behöfdes. Hurtigt fattade jag en åra och gick
till verket. Vår färd gick nu rakt på den efterlängtade ön, hvilken vi
också uppnådde. Här stego vi i land och roddaren vände sig till mig
och sade: 'Stor tack för handräckningen; när två krafter förenas
medför det välsignelse, och som vi arbetat tillsammans i nödens
stund så torde vi väl också framdeles trifvas tillsammans.' Så skedde,
och vi bodde på ön i allsköns endrägt. Medan han plöjde åkern,
skötte jag om blomstergården. Hans kraft tröttnade aldrig, och jag
tröttnade aldrig att bereda honom glädje med mina blommor. Han
var lika stolt öfver mina blommor som jag öfver hans präktiga
skördar. Och de utländingar som besökte oss prisade vårt samlif
såsom förnuftigt och godt. Men vidundret lemnade oss i ro, ty, ehuru
det gerna velat uppsluka våra skördar, så kunde det å andra sidan
icke riktigt uthärda doftet af våra blommor. Likväl måste vi vara på
vår vakt för detsamma. Derföre, när den ena blundade väcktes han
genast af den andra. Det var ett lif, fullt af verksamhet och värde, ett
sådant lif som jag ville lefva för alltid. Och nu, Erik, får du tänka om
mig hvad du vill."

Så talade Jenny och den unge mannen svarade tankfull:

 "Du har gifvit mig en sträng lexa, Jenny lilla, och du kan vara
öfvertygad derom att jag förstår de två drömmames dubbelmening.
Men säg mig nu", tillade han i något muntrare ton ehuru han dervid
icke kunde undertrycka en viss förlägenhet: "hvem var min vackra
drömbrud och hvem var roddaren, hvars tvifvelsmål om framgång du
så lyckligt häfde?"

"Bruden, kusin Erik", ljöd Jennys svar, "var inte jag och roddaren
till den aflägsna ön var inte du."

"Aha", utropade kusinen, som plötsligt fick ljus i saken, "hvad jag
länge varit blind!"

Med ett leende af det mildaste behag räckte Jenny honom handen
och sade:

"Låt det nu vara såsom det är och fråga inte vidare."

Hon steg upp, tog åter hans arm och de två kusinerna gingo
under tystnad hem.

17.

Mellanspel.

Då Jenny och Erik kommo fram till bostaden stod en ispänd,

grönmålad schäskärra på gården och tant Agatha skyndade emot
dem, utropande:
 "Ack, så bra att ni kom, i synnerhet, du Erik, välkommen,
välkommen! Vi ha, såsom du ser, fått alldeles oförväntade
främmande, herr länsman Salamander…"

"Smilander, om jag får be", inföll en herre som nu vände sig om

och helsade.

"Min systerson, ingeniör Stenrot", fortfor den gamla damen sin

presentation och tillade artigt: "Var så god och tag en liten smörgås,
sedan kan ju herr Sim… befallningsman för min systerson utlägga
sitt ärende, han förstår sig bättre på sådana saker än vi fruntimmer."

"Vi administrativa tjenstemän", sade kronans myndige man, "böra

gå ordentligt tillväga; men", tillade han i en nedlåtande ton, hvilken
på det högsta förargade Erik, "men jag vill inte afslå fruns
inbjudning."

Fruntimren drogo sig tillbaka och herrarne satte sig till bordet,
som var dukadt i den rymliga förstuguqvisten.

"Godt bränvin, det här", inledde länsmannen, sedan han tagit sig
en sup, samtalet, "af Imatravärdens bästa kummin. Ja, ja,
svenskarne förstå sig på bränvin, det är bekant."

"Finnarne jemväl", svarade Erik torrt. "Hvad behagas? Öl eller

porter?"

"Porter!" utbrast Smilander plumpt. "Det var gentilt, det."

Frukosten intogs under nästan ömsesidig tystnad. Då den var

afslutad och Erik bjudit länsmannen en cigarr, sporde han höfligt:
 "Och hvad förskaffar min tant äran af ert besök, herr
befallningsman?"

"Ah — ja — hm, jag gjorde liksom bekantskap med damerna i går

vid fallet", genmälte Smilander, "och så ville jag i dag aflägga min
visit hos herrskapet. Är den äldre verkligen er tant, herr ingeniör,
eller är det bara såder som på resor brukas? Den yngre…"

"Herre!" utropade Erik, "säg mig kort och tydligt, hvad är

ändamålet med er visit?"

"Inte så het, min herre", sade nu den objudne gästen i myndig

ton, "vi administrativa tjenstemän måste ha noga reda uppå de
främlingar som komma hit till orten."

Erik rodnade af förtrytelse och afvägde just de uttryck, i hvilka han

skulle ge den pållugne mannen en tillrättavisning, då Jenny, som af
den ängsliga tanten fått höra anledningen till besöket, inträdde från
salen och, vändande sig till länsmannen, yttrade: "Är det fråga om
våra pass, så kunna vi dermed inte tjena nu, men vi skola skrifva
efter dem till Wiborg om herr Simlander önskar det?"

"Simlander", utbrast denne på ett föga höfligt sätt, "jag heter

Smilander och fordrar att herrskapet skall dokumentera sig, eftersom
ni ä' utländingar."

"Så mycket höfligare borde ni bemöta dem!" föll nu Erik något

häftigt i talet. "Herrn har ju hört att fruntimren äro min tant, fröken
Stråle, och min kusin, fröken Bertram, hvad vill herrn mera?"

"Stråle, Bertram?" återtog länsmannen förargad. "Och höflig kan

jag nog vara, om man visar mig tillbörlig respekt. Nå, den här saken
börjar se kinkig ut för er, skall jag säga. Är då den yngre inte den
äldres dotter?"

"Fröken Stråle är fröken Bertrams moster", svarade Erik häftigt

och steg upp. "Jag tycker det kan nu vara nog med förklaringar."

"Niin se puuhta kahtowa luulis, så den tror som från trädet glor
[finskt ordstäf], men se jag vill se passen, jag", menade länsmannen
och afslutade sin sats med en föga höfvisk hvissling.

"Jenny, gå in igen, jag ber", sade Erik med knappt återhållen

vrede, "så skall jag nog lära den här herrn litet folkvett."

"Folkvett?" skrek Smilander. "Jag skall säga munsjörn att vi

administrativa tjenstemän här i Finland inte låta hutla med oss.
Skaffa hit passen eller…"

"Se så, nu har min kusin lemnat oss och vi äro på tu man hand,
herre", afbröt Erik med bister uppsyn, "säg nu, hvad vill herrn
egentligen ha? Passen skall ni få se när de anländt från Wiborg."

"Hå, hå, var lagom stursk, herre. Hvar har han då sitt eget pass,
hä?
Kan herrn dokumentera sig sjelf?"

"Jag vet inte med hvilken rättighet ni examinerar mig, herre, —

men se der kommer, såsom kallad, någon som skall ge er
administrativa myndighet bättre besked än jag i denna sak. Halloh,
Birger, stanna för en liten stund din häst och stig af, jag ber."

Den sålunda anropade var vår vän Birger Ros. Han steg af hästen
och Erik, som gick honom till mötes, meddelade i korta ordalag det
bryderi, hvaruti fruntimren råkat. Ros log åt länsmannens enfaldiga
tjenstenit, såsom han kallade det, och nalkades med en höflig
helsning denne värdige personage, hvilken under tiden förfogat sig
till grinden och med synbart intresse tycktes betrakta den sist
ankomnes ridhäst.

"Ädelt kreatur, herr doktor", sade han sedan han besvarat Ros'
helsning.

"Åhja", menade denne, "men här är nu fråga om något annat."

"Jaså, hvad då?" sporde länsmannen i det han fortfor att noga
betrakta hästen.

"Jo", återtog Ros, "var god arrangera den här saken med passen.
Jag känner herrskapet, det är fröken Stråle och hennes systerdotter
fröken Bertram från Stockdolm."

"Ja, ja, men passen", sade länsmannen, denna gång dock i

betydligt höfligare ton än förut.

"Dem skall herrn få, så snart de anländt från Wiborg. Se så, var
inte vidlyftig nu, utan lemna herrskapet i fred. Jag känner fruntimren
från Stockholm och…"

"Hur f-n känner doktorn dem också? Alltså alldeles inte polskor —
det var dumt — utan bara svenskor."

"Vackert så!" inföll Erik.

"Åhja vackra, men inte farliga, nå strunt då i passbestyret tills

vidare, fastän det var skada att det inte blef litet krångel utaf. Hvad
sägs emellertid om fyrahundra mark för kreaturet der? Skulle tro att
fyrahundra kontant ä' pengar för doktorn i dessa tider?"
 "Hästen är inte till salu", svarade Ros torrt; "men var nu god och
kom med mig, jag har några andra affärer att göra upp med herr
Smilander."

"Resonabel och gentil, jag är alltid gentil och resonabel. Ber om

min komplimang till damerna. Åh, se der äro de. Adjö, mina damer,
tag inte illa upp besöket, men vi administrativa…" I detta ögonblick
körde drängen fram schäsen och fortsättningen afbröts. Ros, som
lofvat Erik att snart återkomma och redan en stund sutit i sadeln,
helsade vördnadsfullt fruntimren och lät sin muntra springare sätta
af i raskt traf. Länsmannen följde efter.

"Herr Ros ser bra ut till häst", anmärkte tant Agatha.

"En fulländad ryttare", menade Erik.

"Kommer du ihog", frågade Jenny skalkaktigt, "vår äfventyrliga

ridt från Inveloch Castle till Mount Nevis?"

"Ganska väl", genmälte kusinen muntert, "och jag minnes jemväl

återvägen då vi fingo tillbringa natten i ett bondvärdshus, alla tre i
ett rum, medan tant derborta i staden höll på att dö af ängslan. Det
var egentligen du och Ros, som med edra evinnerliga sidoutflykter
fördröjde hemfärden."

"Men det var roligt", sade Jenny tankfullt. "Tant glömde snart sin
öfverståndna ängslan och det var vid detta tillfälle vi egentligen lärde
känna Ros. Han var utmärkt intressant då han med sina skildringar
från Finland förkortade de ofrivilliga väntningstimmarne under den
stormiga natten. Och vid Loch Lomonds stränder, Erik, kommer du
ihåg hans djerfva fantasier om Finlands framtid?"
 "Ja visst, Jenny", svarade denne smått ironiskt, "och den höga
klippan, i hvilken Ros, med ögonskenlig fara för sitt lif, högg in
bokstäfverna J.B., tvåhundra fot öfver vattenytan, samt huru
förlägen han blef då jag påstod att hans B på afstånd såg ut som ett
R…"

"Och ditt melodiska flöjtspel sedan", afbröt Jenny honom, "den

der vackra sommarqvällen!"

"Jaså, då ni lemnade mig ensam på stranden, medan ni rodde

omkring på sjön. Ja, ja, Jenny", tillade Erik, "jag börjar kunna tyda
drömmar, åtminstone sådana som handla om sjöar och båtar och så
vidare."

En blick af Jenny, en af de der underliga blickarne igen, tystade

talaren och samtalet antog snart en mera likgiltig riktning. Erik
förtäljde om sina reseintryck från sin tur genom Finland. Efter vid
pass två timmar återkom Birger Ros. Men visiten blef endast kort.
Affärer af vigt fordrade hans snara hemkomst, posten måste
expedieras, med mera. Det oaktadt framställdes vördsamt och
upptogs vänligt en inbjudning från Aina och tant Betty (ty äfven
Birger och hans syster hade en gammal tant, det passar så bra i
berättelsen) att tillbringa hela den följande dagen på Muistola, då
Erik äfven skulle medtaga sina saker och tills vidare uppslå sitt
högqvarter hos sin finske vän. Sålunda var allt väl arrangeradt för
den närmaste framtiden.

18.

Idylliskt lif.
 För Birger Ros begynte en tid af mycken verksamhet. Reparationer
å mangård och ladugård samt åkerbruksarbeten utan all ända togo
hans omsorger i fullt anspråk. Icke alltid lätt häfda affärsbekymmer
undanträngde för en tid nästan alla högre flygande tankar — en
hvila för hans själ som tycktes bekomma honom synnerligen bra.
Åtminstone gaf blekheten på hans kind småningom rum för en
friskare färg och ögat blixtrade åter af lefnadslust och medveten inre
kraft. Huruvida den nästan dagligen återkommande åsynen af Jenny
Bertram jemväl bidrog till denna fördelaktiga förändring i den unge
Muistolaherrns yttre utseende, lemna vi dock osagdt. I alla fall
utöfvade den helsosamma praktiska verksamheten, såsom vanligtvis
hos kraftfulla naturer, ett välgörande inflytande på honom. För de
öfriga medlemmarne i vår lilla krets af bekanta vid Wuoksens strand
antogo förhållandena också rätt angenäma former. Tant Agatha och
den fryntliga tant Betty blefvo mycket snart goda vänner, och som
den tiden var inne då "bär insyltas och safter beredas", en konst,
hvari tant Betty icke hade sin like i hela trakten, så befann sig den
vänliga tant Agatha snart åter försatt i de tider då hon såsom
blomstrande prostdotter skötte hushållet för sin salig fader,
kyrkoherden i N. församling i Jemtland. Lilla kaffepannan illustrerade
för- och eftermiddagar de sträfsamma gamla damernas köksbestyr,
och till ett litet parti "mariage" om qvällen hade den artige Erik
förskaffat kort åt de två tanterna, såväl den "verkliga", hvilken ibland
tog sig friheten att litet "banna upp" honom för hans pojkstreck, som
ock den "präktiga" tant Betty, hvars förklarade gullgosse den muntre
svensken inom ett par dagar blifvit. De gamla spelade alltså
mariage, medan de unga damerna promenerade och musicerade på
Ojala samt musicerade och promenerade på Muistola, troget
biträdde af den outtröttligt beställsamme Erik. Ros var sällan ledig
utom om qvällarne, då han ibland kunde vara ganska underhållande
i sitt samtal, och Jenny företog någon gång om dagarne långa
ridfärder helt allena, troligen, vi förmoda det, för att begrunda allt
hvad hon fått höra så intressant framställt qvällen förut. En följd
häraf blef att Aina och Erik ganska ofta uteslutande voro hänvisade
till hvarandras sällskap, hvilket förhållande alldeles icke tycktes
framkalla någon ledsnad hos dem.

Sålunda förflöto ett par veckor af Augusti månad i mycken trefnad

och allsköns ro. September månad inträdde och väderleken började
bli ombytlig. Lifvet inom hus fick nu företräde framför det i skog och
mark. Qvällarne blefvo nu längre och promenaderna kortare. Aina
började tala om den instundande skolterminen och Jenny kunde icke
dölja ett visst intresse för den blott två gånger i veckan
ankommande posten. Hon väntade måhända någon underrättelse af
vigt, ty äfven unga flickor kunna någongång föra en innehållsdiger
brefvexling. Erik var i allmänhet densamme som förut, utom att han
stundom såg helt djupsinnig ut, och hans kusin förklarade att han
antingen förde en dagbok eller skref vers. Han delade Jennys
otålighet när postdagen stundade, och man hade anmärkt att han
skrifvit flera bref till Stockholm. Nyss hade han erhållit ett bref
derifrån, hvilket synbarligen bragte honom i det yppersta lynne. Den
dag detta inträffat, var Ojalaherrskapet om qvällen på besök hos den
Ros'ka familjen. Tant Agatha, som fått del af innehållet i Eriks bref,
strålade af förnöjelse och stolthet samt kastade betydelsefulla blickar
på Jenny, hvilka denna icke förstod eller icke låtsade förstå.

Det lilla sällskapet satt församladt omkring thebordet då Ros, efter

att ha vexlat en leende blick med Erik, hviskade något till tant Betty,
som derefter mycket förvånad lemnade rummet för att dock snart
återkomma, åtföljd af en tjensteflicka som framsatte en bricka med
höga glas och en butelj champagne. Ros ifyllde glasen och
uppmanade vännerna att med honom förena sig uti en välgångsskål
för hans vän Erik Stenrot, som med dagens post fått en glad
underrättelse från Stockholm, den nämligen, att han erhållit
ordinarie anställning vid bergsstaten. Skålen dracks under lifliga
lyckönskningar från alla sidor och de två tanterna voro icke de som
minst gladde sig åt vår unge väns framgång.

Jenny räckte sin kusin handen och sade leende:

"Lycka till, nu gifter du dig bestämdt snart, snälle Erik", hvaröfver

denne blef något förlägen och tant Agatha alldeles "perplex",
isynnerhet som hon icke kunde begripa, hvarföre Aina Ros skulle
rodna och Jenny bara skratta. Det var i den gamla damens tycke
mycket opassande å hvardera sidan och hon ämnade just ge sin
systerdotter en vink derom att unga flickor icke brukade fria sjelf, då
Erik raskt uppsteg och, fattande den ännu djupare rodnande Aina vid
handen samt glädtigt nickande åt Birger, med strålande anlete och
fri från all förlägenhet förklarade att Aina och han voro trolofvade.
Han utbad sig de båda tanternas välsignelse, "ty Jenny, den skalken,
har gifvit mig sin välsignelse på förhand."

Nu följde omfamningar och kyssar i tillbörlig mängd. Tant Betty

tycktes liksom ha förutsett att så ske skulle, men den nog mycket
öfverraskade riktiga tanten utbrast, likväl i den vänligaste ton i
verlden: "Ja, det der hade jag bort förutse, då du i ditt bref till Jenny
ordade så mycket om fennomanskorna." Den goda damen sökte
derefter med sin blick Jenny, men mötte icke sin systerdotters öga.
Hvad tant Agatha deremot såg tillfredsställde henne icke, ehuru hon
ganska väl drog sig till minnes att Jenny för längesedan förklarat att
hon och Erik blott höllo af hvarandra som kusiner. Nu lutade Jenny
tyst sin panna mot Ainas axel: den öfvergifna, såsom tanten tyckte,
stödjande sig på den lyckliga. Men denna bittra föreställning gaf
dock snart rum för hennes hjertas behof att deltaga i det unga
parets sällhet. Icke länge dröjde heller Jenny i Ainas armar utan hon
lyfte åter sitt lilla hufvud, och skakande trotsigt sina mörka lockar
tryckte hon ett ögonblick derefter med en blick full af tro och hopp
Birger Ros' hand och skyndade sedan att muntert lyckönska de två
tanterna.

Qvällen förflöt under hvarjehanda glädtigt samspråk; blott öfver

Birger Ros' breda panna hvilade ett moln som hans starka vilja
förgäfves sökte förjaga. Han var öfver hufvud taget ganska fåordig
och då hans blick någon gång, liksom af en händelse, mötte Jennys,
kunde den anande flickan, trots alla hans bemödanden att dölja det,
upptäcka att ett djupt vemod åter tyngde på den älskades själ. Intet
ord om kärlek hade sedan det betydelsefulla sammanträffandet vid
Imatra blifvit utbytt dem imellan, och ehuru de ofta i hvarandras
sällskap besökt det ställe der Birgers sinnesnärvaro räddat dens lif,
som utgjorde föremålet för hans lika djupa och passionerade som
stumma och grannlaga kärlek, ehuru de ofta besökt denna för båda
så minnesvärda plats, der naturen af deras ömsesidiga känslor
uppenbarat sig på ett så egendomligt sätt, så hade dock endast
deras blickar talat — hans om djup sorg och den ödesdigra edens
orygglighet, medan hennes deremot hade belönat hans tysta
hyllning med en lifvande förhoppnings glans i de sköna ögonen.
Hvarifrån hon erhöll kraft till denna förhoppnings upprätthållande var
en gåta för Birger, men att Jenny sjelf trodde på sina ögons löften,
derom var han förvissad. Hennes blickars trösterika evangelium hade
för den unge mannen blifvit ett verkligt själsbehof. — Han talade
ofta med Jenny om sin framtida verksamhet i fosterländskt syfte. Allt
klarare och klarare framstod för honom öfvertygelsen att blott ett
broderligt arbete hand i hand med den svenska bildningen i Finland,
hvilken för detta land utgjorde dess enda pålitliga föreningslänk med
mensklighetens allmänna framåtskridande i högre frihet och kultur,
var dess framtidsförhoppningars säkraste ankargrund. En utveckling i
denna anda förhindrade, enligt hans åsigt, på intet vis, ja, den
fastmera understödde och påskyndade uppblomstringen af den
finska nationaliteten. Vid sådana tillfallen, då Jennys rika själ med en
älskande qvinnas hela hängifvenhet hängde vid hans läppar, då
mötte ofta hans inspirerade öga det hoppfulla löftet i hennes
strålande blick, det löftet att äfven han skulle blifva en af dem som
med gladt mod lade handen till det goda verket och hon den lyckliga
qvinna, vid hvars barm han finge hvila ut och samla nya krafter till
nya strider i ljusets tjenst. Det var andliga högtidsstunder i bådas lif,
kända och njutna endast af de två invigda.

Då stunden nalkades att Ojalaherrskapet skulle bryta upp,

förklarade Birger att han till häst ville åtfölja damerna, något som
mycket bidrog att lugna tant Agatha, hvars inbillning blifvit
uppskrämd af tjenstefolkets berättelser om fångar som rymt från
Wiborgs häkte och skulle uppehålla sig i skogarne deromkring,
berättelser som för öfrigt med mera eller mindre skäl hvarje
annalkande höst upprepas i dessa trakter af Wiborgs län. Emellertid
anlände tant Agatha och Jenny lyckligen till sitt provisoriska hem och
Birger Ros anträdde efter ett kort afsked sin återridt till Muistola.
Nästan fullständigt mörker hade nu inträdt, ty dystra moln jagade på
himlen och tilläto månen att blott då och då upplysa landskapet.

19.

Nattligt äfventyr.
 Försjunken i djupa tankar fortsatte emellertid Birger Ros sin
ensliga ridt i den tysta Augustiqvällen. Månen dolde sig bakom moln
och mörkret tilltog isynnerhet då vår ryttare inkom i den alldeles
obebodda skogstrakt af vid pass halfannan fjerdingsvägs längd som
han hade att passera innan han uppnådde Muistolas för öfrigt också
blott glest bebodda egor. Hästen, återhållen af tygeln, tvangs att
hejda sin otålighet medan dess ryttare fortsatte sina betraktelser,
hvilka icke tycktes leda hans sinne på den behagliga stråten till ett
fridomstråladt framtidshem. Birger Ros älskade den andliga kamp för
sitt fäderneslands utveckling, i hvilken han hade för afsigt att snart
åter kasta sig, nu sedan han lyckats att i någon mon utreda den
intrasslade härfvan af sina ekonomiska angelägenheter, hvilkas
tillstånd ovilkorligen hänvisade honom till nödvändigheten att
uppsöka åt sig en annan förvärfskälla än det lilla godsets knappa,
hårdt anlitade inkomster. Han älskade denna kamp emedan han
älskade sitt fosterland varmt och uppriktigt och ansåg det för sin
pligt att deråt egna sina krafter. Hans ekonomiska ställning oroade
honom på långt när icke så mycket som den kinkiga belägenhet, i
hvilken han befann sig gentemot sina bundsförvandter på stridens
fält och som i hans ekonomiska betryck endast sågo en passande
förevändning för honom att på ett skickligt sätt draga sig ur deras
leder, ty hans afundsmän predikade i tal och skrift att han blifvit en
affälling från den finska saken. Ryktet om det afslagna anbudet från
regeringens sida hade i mycket vanställda former blifvit kringspridt.
Det berättades nämligen att han afslagit detsamma hufvudsakligen
blott derföre att det erbjudna honorariet icke tillfredsställde hans
fordringar och i detta afseende påpekade man, såsom sqvallret
städse gör, illvilligt nog, hans ekonomis klena skick såsom den
klippa, emot hvilken hans forna föresatser strandat. It detta lumpna
förtal log Birger stolt, ty han kände med sig sjelf att han innan kort
tydligt skulle ådagalägga sin karakters renhet och sjelfständighet.
Men han log icke åt den afsöndrade ställning i lifvet som nu fallit på
hans lott i följd af brytningen med hans vapenbröder, hvilkas
välmenande men ensidiga ifver dref dem, detta förutsåg han, i en
riktning som ha.ns nu mognade ande icke kunde gilla, emedan
denna riktning ledde förbi, icke till det föresatta målet: den finska
nationalitetens kraftiga höjande. Han var måhända mera finne i sitt
innersta hjerta än mången af de mest öfverspända, så kallade
fennomanerne, men han var icke längre blind för sitt partis brister
och han erkände, emedan han var en högsint ande, tacksamt den
verksamma hjelp som den goda saken rönte af alliansen med dess
naturligaste bundsförvandt i hela verlden, det svenska elementet i
Finland. Han hade på senare tider, ehuru icke utan en svår inre strid
och många återfall i sin förra lidelsefulla och hänsynslösa ensidighet,
kommit till den öfvertygelse att en innerlig förening af landets
andliga krafter är den enda praktiska utväg att med tiden, bredvid
och trots den ryska påtryckningen, kunna i Finland väcka och
underhålla ett sannt folkligt lif. Hvad den svenska talande delen af
befolkningen vidkom var det öfvervägande flertalet af de densamma
till buds stående krafterna villigt att, utan förnekande af sitt andliga
samband med det svenska moderlandets kultur, träda i det
gemensamma fosterlandssträfvandets leder. Ett större motstånd
väntade han sig deremot från den fennomanska sidan, framkallad i
icke obetydlig mon af ofta omedveten, i alla fall obefogad fruktan för
det svenska elementets fortfarande andliga hegemoni, en plats, från
hvars bibehållande denna sidas kanske yppersta män med ädel
hängifvenhet för det allmänna bästa frivilligt afstått, fordrande blott
ett lika berättigande för sin nationalitet som för den finska i den
gemensamma utvecklingen, och en förnuftig, icke brådstörtad
öfvergång till detta nya skede af Suomifolkets lif såsom en egen,
odelbar nation. Det var en sådan ståndpunkt som Birger Ros
sträfvade att göra fullt klar för sig, ty han insåg att hans personliga
uppgift i det förestående arbetet var ganska svårlöst. Det gällde
nämligen, sådan var den vanne fosterlandsvännens åsigt, ingenting
mindre än att öfvertyga såväl massan af det finska talande folket
som ock särskildt, hvad svårare var, det starka fennomanska partiet
om den oafvisliga nödvändigheten att förbinda sig med det i landet
förhanden varande svenska elementet. Med själen helt och hållet
upptagen af detta svåra värf kände Birger Ros dubbelt tyngre
omöjligheten att förverkliga sin egen individuella lycka och behofvet
af den själens styrka som blott tillfredsställandet af denna naturliga
önskan kunde bereda honom, ty hjertats frid är en god
skattkammare att i lifvets strid draga vexel uppå. Hans väns och
systers äfven i yttre form försiggångna kärleksförening kunde
naturligtvis icke underlåta att i ännu bjertare färgton framställa för
hans själ mörkret i hans eget hjertelif. I denna sak såg han ingen
möjlighet till en lycklig utgång. Han längtade derföre å andra sidan
till och med efter den ädla stridens hetta för att i densamma kunna
glömma sin personliga olycka.

Leka ett blindt öde eller väsenden af en högre naturordning, än

den vi menniskor tillhöra, med händelsernas gång i vårt lif? Sitta
andar af högre rang, än vi äro, vid rodret af den makt vi kalla slump?
Det fromma hjertat har bredt en herrlig slöja öfver vår naturs
bristfällighet i detta afseende och kallar denna sin barnaljufva tro en
gudomlig försyn, som omedelbart ingriper äfven i vårt personliga lif;
men upproriska hjertan finnas som våga, till föga båtnad för sitt
själslugn, tvifla på sanningen af denna allt försonande föreställning.
Då Ros' högtsträfvande ande kommit till denna punkt i
skärskådandet af hans framtidsutsigter sammandrog en känsla af
onämbar sorg hans varma, liffulla hjerta, som derjemte hotades att
krossas under den nästan öfverväldigande tyngden af tanken på det
glädjelösa lif som jemväl förestod den älskade, till lycka och
lefnadsnjutning berättigade, sköna qvinnan.

Förgäfves sökte han skaka ifrån sig dessa dystra bilder, då

lyckligtvis en yttre omständighet kom hans feberaktigt arbetande själ
till hjelp. Ljudet af ett ovanligt buller ett stycke framför honom nådde
nämligen genom nattens stillhet plötsligt hans öra. Han tyckte sig
förnimma något som liknade en häftig ordvexling, åtföljd af
svordomar och utrop, hvarvid finska och svenska ord vildt blandades
om hvarandra. Påskyndande sin villigt i galopp öfvergående häst
befann sig vår enslige ryttare snart på stället. Vid skenet af den ur
molnen frambrytande månen mötte en besynnerlig syn Birger Ros'
förvånade blickar.

En vagn låg kullstjelpt vid vägkanten och två karlar höllo på att,
under utösandet af vilda svordomar och hotelser på finska språket,
ur densamma framdraga en häftigt emotstretande mansperson, som
på god svenska bad våldsverkarne "draga åt h-e" samt förgäfves
ropade på hjelp af kusken och skjutsbonden. Dessa lågo nämligen
ett stycke derifrån på marken bevakade af en tredje karl med yxa i
handen. Linorna som hållit hästarne vid vagnen voro afskurna och
tistelstången var afbruten. En fjerde person höll de tre urspända och
uppskrämda hästarne några famnar från stället.

På vida kortare tid än vi behöft för att beskrifva uppträdet hade

Ros öfverskådat situationen och med ett ljudligt utrop af: "Stå på er
derinne en stund!" red han utan vidare ikull den på vakt stående
karlen samt vred dervid yxan ur dennes hand.

"Perkele!" röt en af de vid vagnen sysselsatte, öfverraskade

röfrarne på finska, "hvem ha vi der?"
 Ett döfvande slag af yxan fällde honom till marken. Kusken och
skjutsbonden började nu resa sig.

"Hitåt, hitåt, befallningsman", ropade Ros med thordönsstämma

på finska, "hitåt! och tag röfrarne innan de hinna fly!"

Denna krigslist och kamratens fall väckte oro hos den andra vid
vagnen sysselsatte våldsverkaren och då Ros nu styrde sin häst
mellan honom och ekipaget, gaf detta den derinom befintlige
resanden rådrum att något hemta sig från sin förvirring.

"Är ni sårad?" frågade Ros i det han kastade en blick in i det

kullstjelpta åkdonet.

Han erhöll blott till svar en framräckt revolver och de hastigt

utstötta orden: "Se här, nu har jag den, skjut!"

Fattande den laddade revolvern såg sig Ros om efter fienderna

som, beväpnade med störar, tycktes vilja upptaga striden. Två skott
ur revolvern hejdade deras framträngande, och då nu kusken och
skjutsbonden, svängande stycken af den brutna tistelstången samt i
förhoppning på den anropade länsmannens ankomst, jemväl
nalkades, drogo sig röfrarne skyndsamt tillbaka. Den karl som hållit
hästarne släppte dessa, hvilka, så godt de kunde med de sårade
benen, började lunka utåt vägen.

"Mina hästar, mina hästar!" skrek skjutsbonden och ilade efter

dem, medan kusken, på Ros' befallning, hjelpte den resande ur
vagnen. Så snart denne hade fötterna på marken sträckte han på sin
lilla, runda figur och utropade modigt: "Jag har ännu en revolver",
samt aflossade, utan att sigta, två eller tre skott efter de i
skogsbrynet försvinnande röfrarne, som flydde med all hast.
 "Spara edra skott, herre", sade nu Ros, som återvände från en
rundridt omkring vagnen och försökte tygla sin uppskrämda häst,
hvilket omsider lyckades honom. "Är ni sårad eller skadad?"

"Nej, inte det jag vet; jag fick blott en duktig stöt när vagnen
stjelpte", svarade den resande med genuint svenskt uttal, hvarvid
Ros dock icke vidare fästade sig. Den främmande tillade i det han
försigtigt nalkades Ros: "Men hejda då er ystre Bucephalus så att jag
kan få trycka min räddares hand. Det var, minsann, hjelp i rättan tid
— uff!"

Ros steg af och öfverlemnade sin häst att hållas åt den resandes
kusk, hvilken såg mycket förlägen ut. Den återvändande
skjutsbonden, släpande efter sig sina ledbrutna hästkrakar, jemrade
sig deröfver att de blifvit skadade vid vagnens stjelpande, och den
lille, runde resanden trädde fram till Ros. Månen utgjöt sitt fullaste
sken öfver denna invid den kullfallne vagnen i den ensliga skogen
församlade, egendomliga grupp.

Den resande skakade imellertid hjertligt Ros' hand utan att

uttömma sig i ett onödigt ordsvall och denne vände sig snart
derefter till kusken med en fråga huru det gått till att vagnen stjelpt?

"Jo", svarade den tillsporde, "det var så mörkt att man inte kunde
se handen framför sig och röfrarne höllo väl, såsom de bruka, en lina
spänd tvärs öfver vägen, hästarne stupade och vagnen stjelpte i
landsvägsdiket. Skjutsbonden och jag, som sutit på bocken, slängdes
i skogen och stötte oss så att vi förlorade sansen samt inte kommo
oss före innan månen tittade fram och nådig herrn var rackrarne på
halsen. Det var bestämdt tio karlar."
 "Åh nej", invände Ros, "jag såg blott tre utom den som höll
hästarne. Men min herre", tillade han vändande sig till den resande,
"det klokaste är väl nu att vi söka lyfta upp vagnen och så godt sig
göra låter reparera skadorna samt sedan bege oss till mitt hem,
hvilket inte är så långt härifrån."

"Tack, tack, min herre", svarade den resande och alla grepo verket
an. Lyckligtvis voro hjulen oskadade och med tillhjelp af yxan och
några repstumpar voro snart ett slags fimmelstänger bragte till stånd
samt Ros' häst spänd framför vagnen. Kusken fattade tömmarne och
följde efter Ros och den resande herrn, som gingo till fots i motsatt
riktning mot den hittills iakttagna; skjutsbonden med sina skadade
hästar slutade tåget.

20.

Nya öfverraskningar.

Knappast hade den i slutet af förra kapitlet beskrifna karavanen

satt sig i rörelse, innan åter ljudet af menniskoröster hördes. Snart
framkom på en ginväg ur skogen Erik Stenrot med några af gårdens
karlar, som voro beväpnade. Man hade hört skotten och skyndat
efter ljudet i den förmodan att möjligtvis de af ryktet omtalade
förlupne fångarne vågat anfalla någon resande. På qvällen hade man
sett en vagn passera förbi Muistola gård.

"Jag tror", utropade Erik, icke utan en viss oro då han med blicken
öfverfor det besynnerliga tåget, "att här varit strid å färde? Nå,
gudskelof, att du är helbregda, Birger! Var det verkligen röfvare och
hvem är det som skjutit?"

"Den herrn", svarade Ros, "hade blifvit öfverfallen af några karlar,

troligen förrymda fångar, och ett par skott lossades."

"Det vill säga", inföll nu den resande, "den här herrn, hvars namn
jag inte ens ännu efterfrågat, har enligt all sannolikhet räddat såväl
mitt som ock de der två karlarnes lif."

Erik studsade synbarligen vid ljudet af den resandes röst och

närmade sig honom för att om möjligt i månskenet uppfånga den
resandes anletsdrag.

"Ert namn, min ädle räddare!" fortfor denne. "Var god säg mig
hvem det är, som jag kanske har att tacka för mitt lif?"

"Jag heter Ros och har en egendom här nära intill", var Birgers
svar.

"Nåväl, herr Ros", återtog den andre, "ni har gjort mig och dessa
två menniskor en ganska väsentlig tjenst och gamle Jakob Stråle
från Stockholm är eder tacksamme vän."

"Hvad!" utropade, utom sig af förvåning, Erik och fattade ifrigt den
resandes hand, "morbror Stråle! Hvad i Guds namn för morbror hit?"

Den gamle herrn, ty Stråle var en äldre man, betraktade med icke
mindre förundran vår vän Erik och utbrast:

"Och hvad, hvad gör du här, här midt i ödemarken, gunstig herre?
Jag tror minsann att detta Finland är ett förtrolladt land. Men jag kan
gissa, om inte hvad du gör här, så dock ungefär hvem som lockat dig
just hit. Huru fick du reda på Jenny?"

"Till höger kusk", hördes nu Ros' stämma och en af karlarne

skyndade att öppna grinden. Efter några befallningar till karlarne
vände sig Ros till den resande och sade:

"Välkommen hos mig, herr Stråle, men ursäkta att jag straxt åter
måste aflägsna mig för att varna mina grannar på Ojala, dit
rymmarne möjligtvis tagit kosan. Min vän Erik, var du värd i mitt
ställe. Farväl, tills i morgon."

Och i yrande sporrsträck bar det af på vägen till Ojala på den från
vagnen urspända hästen. Två beridna drängar åtföljde Ros,
beväpnade med hvar sin bössa och yxa.

"Rask karl, den der Ros", sade gamle Stråle, "men Ojala, hvad har
han att skaffa med Ojala?"

"Stig in, morbror", sade Erik och tillade sedan tveksamt: "Då
morbror befinner sig i denna trakt af verlden, så trodde jag att det
var bekant hvem som bodde på Ojala."

"Visst vet jag det", menade Stråle, "och jag var just på väg dit
då…"

I detta ögonblick skyndade emot dem ett ungt fruntimmer. Det var
Aina.

"Ack, Erik!" utropade hon, "hvar är Birger? Tjenstefolket har

alldeles skrämt upp tant Betty, så att…"
 Hon tystnade rodnande då hon nu först bemärkte den främmande
herrn.

"Med Birger har det ingen fara", genmälte Erik, "han har blott ridit
tillbaka till Ojala för att der hålla vakt, och när vi väl kommit in,
skolen I få höra det intressanta äfventyret af den här herrns egen
mun."

Med dessa ord förde han den främmande till Birgers rum, hvarest
herr Stråle i hast iordningställde sin något illa medfarna drägt. Under
tiden frågade han Erik, hvem det unga fruntimret var som kallat
honom vid namn?

"Min värds syster", svarade Erik undvikande. "Men se så, morbror,

stig in till fruntimren och tillfredsställ deras och min nyfikenhet
angående den förskräckliga händelsen på landsvägen."

Vi öfverhoppa presentationerna, hvarvid intet nämdes om

förlofningen, äfvensom herr Stråles berättelse om förloppet vid
röfvarnes anfall samt hans och de två karlarnes räddning genom
Ros' modiga mellankomst. Efter några utrop af förvåning och fasa
samt glädje att "allt slutats så väl" inbjöd tant Betty med landtlig
artighet den ärade gästen att efter så mycken skrämsel och
ansträngning hålla tillgodo ett glas "varmt". Herr Stråle, en jovialisk,
gammal ungkarl, tackade fryntligt för inbjudningen och bryggde sig
en rätt stadig toddy, drack och hade snart så intagit båda damerna
till sin fördel att tant Betty, då hon efter den händelserika dagen
ändtligen kom i säng, sade till Aina: "då alla svenskar jag hittills
träffat äro så hyggliga karlar, så är det väl bara prat hvad
pastorsadjunkten (som sannolikt var fennoman) brukar säga,
nämligen att svenskarne 'kuggat' Finland." Aina åter var rätt belåten
dermed att hennes fästmans morbror varit så vänlig emot henne. Då
kunde han väl icke heller ha något emot deras förlofning. — Efter
intagen landtlig qvällsvard åtskildes sällskapet och lade sig till hvila
icke utan att dock egna ett visst deltagande åt den frånvarande
Birger, som begifvit sig af för att hålla vakt öfver fruntimrens på
Ojala nattro.

"Den vakten gör han gerna", hade tant Betty yttrat, hvartill herr
Stråle svarat ett menande "jaså". I öfrigt tycktes den främmande
herrn helst undvika att tala om ändamålet med sitt oförväntade
besök hos sin syster och sin myndling Jenny.

21.

Vid kaffebordet.

Den första menniska som den gladlynte stockholmaren mötte då

han följande morgon efter omsorgsfullt gjord toilett utträdde på
husets lilla balkong var hans räddare från gårdagsqvällen, hvilken
redan återvändt från sin nattliga vaktgöring och nu, gående sin gäst
till mötes, helsade honom välkommen. Ehuru Birger, som af tant
Betty fått höra att deras gäst var en slägting till såväl Erik som ock
Ojalaherrskapet, gerna velat utforska den gamle herrns egentliga
afsigt med detta oväntade besök, hvarom ingenting förljudits i den
förtroliga sällskapskretsen, hade han dock häri vida mindre
framgång än den fintlige juristen i det välbemantlade förhör han lät
sin värd undergå. Understödd af de meddelanden Stråle redan
qvällen förut under samtalets lopp lyckats erhålla, visste han nu att
så leda tråden af deras samspråk att han ganska snart trodde sig
vara det sanna förhållandet på spåren. Den väl öfverståndna nattliga
vakten gaf honom härvid en ypperlig anledning till hvarjehanda
spörjsmål. Stråle tackade varmt men icke utan en liten skymt af
skalkaktighet i blicken den unge doktorn för dennes omsorg om hans
systers säkerhet samt prisade den Stråleska familjen lycklig som i
det aflägsna Finland i en och samma person vunnit en räddare, en
beskyddare och en tvifvelsutan mycket förekommande gästvän. Om
Jenny nämde den gamle herrn intet enda ord. Men då Erik, som med
sin närvaro ökat sällskapet, frågade huruvida det icke vore lämpligt
att han skulle rida ut till Ojala för att förbereda tant Agatha och
kusin Jenny på det oväntade besöket, svarade herr Stråle helt enkelt
att då Erik öfverlemnat den för behöflig ansedda nattvakten öfver
slägtingarnes säkerhet åt en annan, han lika gerna kunde låta
morbrodern sjelf anmäla sitt besök. Arten af det svar, som tycktes
sväfva på Eriks läppar, föranledde honom dock att skämtsamt
tillägga: "att det tvifvelsutan fanns heligare föremål att bevaka än
unga kusiner, till exempel gamla onklar, att icke tala om den
frånvarande gästvännens härd."

Erik rodnade märkbart men han hjelptes ur sin förlägenhet af den

vackra Ainas inträde, som, efter ett glädtigt och lika hjertligt
"godmorgon" till alla tre herrarne, började servera kaffet. Birger
omtalade nu att han till frukosten ditväntade länsmannen som skulle
anställa polisundersökning angående det nattliga öfverfallet, samt
öfvertaga ledningen af våldsverkarnes efterspanande, om hvilkas
sannolika tillhåll man dessutom redan fått någon kunskap, väggledd
af de spår de vid sin flykt lemnat efter sig.

"Stackars karlar", sade herr Stråle, "jag skulle nästan önska dem
friheten, redan derföre att deras misslyckade anfall beredt mig en så
öfverraskande angenäm bekantskap som min räddares och fröken
Ainas."
 "Säg lika gerna blott Aina, snälla morbror", inföll Erik, "ty jag säger
det genast rent ut. Aina är min fästmö."

"Då säger jag med synnerlig glädje 'Aina' till den älskvärdaste af
mina finska vänner," utropade den gamle herrn muntert och fattade
med en anstrykning af galanteri Ainas hand för att kyssa densamma,
men den rodnande unga flickan slog sina vackra armar omkring
onkelns hals och tryckte en kyss på den gamle ungkarlens ingalunda
motsträfviga mun.

"Bra gjordt, Aina lilla!" sade den upprymde juristen; "men blif icke
svartsjuk på mig, Erik, ehuru jag är ungkarl", tillade han med en
komisk suck. — Han ökade den allmänna sinnesstämningens
munterhet, då han med utsökt belefvenhet och gammaldags sirlig
artighet framträdde till tant Betty, som tillkommit under tiden, och
vördsamt anhöll att i betraktande af det blifvande intima förhållandet
emellan deras familjer, nu redan få kalla fröken Ros för "kusin",
hvartill den fryntliga gamla damen rodnande gaf sitt samtycke. Med
Birger utbytte Stråle ett hjertligt handslag i det han menade: att det
var mycket roligare att kalla sin räddare du än herr doktor, hvilken
titel ovilkorligen påminte honom om läkare, menniskor som han väl i
allmänhet högaktade, men af hvilka han hittills icke behöft och
hoppades att icke så snart heller behöfva någon "räddning".

Ett bud från länsmannen anlände emellertid och aflemnade ett

bref. Detta gaf anledning till uppbrott från kaffebordet. Det
högvigtiga brefvets innehåll skola vi meddela i nästa kapitel.

22.