lecture8
lecture8
Jan Åslund
[email protected]
Associate Professor
Lecture 8
Γ̇w /2 w
l2
l1
Γ
Vx k y
Γ̇w /2 w
l2
l1
Γ
Vx k y
Γ̇L
ẏ
Vx
Γ̇w /2 w
l2
l1
Γ
Vx k y
Fyr
l1 l2
w
Fyf m , Iz
Fyr
Model for tire force:
Model for spring stiffness: !
Γ̇L ẏ
Fyf = ky Fyr = Cα α = Cα Γ+ +
Vx Vx
Fyr
l1 l2
w
Fyf m , Iz
Fyr
!
Γ̇L ẏ
m ÿ + l1 Γ̈ = −Fyf − 2Fyr = −ky − 2Cα Γ+ +
Vx Vx
!
Γ̇L ẏ
Iz Γ̈ = l1 Fyf − 2l2 Fyr = l1 ky − 2l2 Cα Γ+ +
Vx Vx
In matrix form
ml1 m Γ̈ 1 2Cα L 2Cα Γ̇ 2Cα k Γ 0
+ + =
Iz 0 ÿ Vx 2l2 Cα L 2l2 Cα ẏ 2l2 Cα −l1 k y 0
a0 s 3 + a1 s 2 + a2 s + a3 = 0
Arbetsgång:
1) Givet en avdriftsvinkel α beräknas Fy α då Fx = 0, t.ex. genom att läsa
av figur 1.23 eller motsvarande.
2) Maximala longitudinella kraften Fxmax i fallet Fy = 0 är känd.
3) Fxmax och Fy α är halvaxlarna i ellipsen
Figur 1.42 illustrerar hur ellipserna ges av Fxmax och kurvan Fy (α).
lt
dFy ky0 α
= x
dx 1 − is
Friktionsmodell: s 2 2
dFx dFy W
+ ≤µ
dx dx lt
I vilozonen: s 2 2
ky0 α
kt is µW
+ ·x ≤
1 − is 1 − is lt
lc µW (1 − is )
= p
lt 2 (Cs is )2 + (Cα α)2
där
kt lt 2
Cs =
2
0
ky lt 2
Cα =
2
Om lc /lt ≥ 1 så finns ingen glidzon
k t l t is
1−is
x
lt
1 kt is lt is
Fx = lt = Cs
2 1 − is 1 − is
ky0 lt α
1−is
x
lt
1 ky0 αlt α
Fy = lt = Cα
2 1 − is 1 − is
dFx
dx
x
lc lt
I glidzonen gäller att
dFx µW Cs is
= p
dx lt (Cs is )2 + (Cα α)2
dFy
dx
x
lc lt
I glidzonen gäller att
dFy µW Cα α
= p
dx lt (Cs is )2 + (Cα α)2
mus
ktr ct
Statisk styvhet
Dynamisk styvhet för ickerullande hjul
Dynamisk styvhet för rullande hjul
z0
Bilen kör på en sinusformad väg med våglängd λ = 20 m och amplitud
A = 5 cm och håller hastigheten v = 60 km/h. Vilka värden kommer
kraften mellan däck och väg att variera mellan?
ms 2 (cs + k)
G (s) =
ms 2 + cs + k
Kraften svänger med amplituden |G (iω)|A och totala kraften mellan däck
och underlag varierar mellan
ms
z1
ks csh
mus
ktr ct z2
z0
Dynamiska ekvationer
ms z̈1 + ks z1 − ks z2 = 0
mus z̈2 − ks z1 + (ks + ktr )z2 = 0
Kan skrivas
Mz̈ + Az = 0
där matriserna
ms 0 ks −ks
M= , A=
0 mus −ks ks + ktr
z1 = Z1 cos(ωn t − ϕ)
z2 = Z2 cos(ωn t − ϕ)
det(−ωn2 M + A) = 0
och egenvektorerna
Z1
Z=
Z2
ges av det homogena ekvationssystemet
(−ωn2 M + A)Z = 0
A1 = ms mus
B1 = ms ks + ms ktr + mus ks
C1 = ks ktr
ms
z1
ks
ktr
ks
mus
ktr z2
Mz̈ + C ż + Az = f(t)
där
csh −csh 0
C= , f(t) =
−csh csh + ct ct ż0 + ktr z0
Genom att transformera systemet får vi
G (s)z(s) = f(s)
där
G (s) = s 2 M + sC + A
max(z0 − z2 )
= |1 − G02 (iω)|
Z0
varierar när man ändrar