Poliziotteschi
Poliziotteschi (Italian pronunciation: [polittsjotˈteski]) films constitute a subgenre of crime and action film that emerged in Italy in the late 1960s and reached the height of their popularity in the 1970s. Poliziotteschi films are also known as poliziottesco, Italo-crime, Euro-crime, poliziesco or simply Italian crime films.
Etymology of the noun
In Italian, poliziesco is the grammatically correct Italian adjective (resulting from the fusion of the noun polizia "police" and the desinence -esco "related to", akin to the English "-esque") for police-related dramas, ranging from Ed McBain's police procedural novels to forensic science investigations. Poliziesco is used generally to indicate every detective fiction production where police forces (Italian or foreign) are the main protagonists.
Instead the term poliziottesco, a fusion of the words poliziotto ("policeman") and the same -esco desinence, has prevailed (over the more syntactically-correct Poliziesco all'Italiana) to indicate 1970s-era Italian-produced "tough cop" and crime movies. Recurring elements in poliziotteschi films include graphic and brutal violence, organized crime, car chases, vigilantism, heists, gunfights, and corruption up to the highest levels. The protagonists were generally working class loners, willing to act outside of a corrupt or overly bureaucratic system. The prevalence of Poliziottesco over Poliziesco all'Italiana closely follows the success of the term Spaghetti Western over Western all'Italiana, being shorter and more vivid – though in both instances the term that has come to be used more frequently by English-speaking fans of the genre (poliziotteschi, Spaghetti Westerns) was originally used pejoratively by critics, to denigrate the films themselves and their makers.
Podcasts:
-
by Disney
Belle (Swedish)
by: DisneyLilla stad, den är lugn och vilsam.
Varje dag är som den igår.
Lilla stad, litet folk som bor där, börjar da'n så här:
Stadsfolket:
Bonjour! (x5)
Se där går bagar'n med sitt bröd som alltid, av samma
välkända modell, varje morgon samma sak;
Framifram och bakibak (?) in den småstad där vi bor.
Bagar'n:
God morgon Belle!
Belle:
God morgon monsieur!
Bagar'n:
Vart är du på väg?
Belle:
Till bokhandlar'n, jag har just läst en underbar saga
om en bönstjälk och en jätte och...
Bagar'n:
SÃ¥ fint... MARIE, BAGUETTERNA! SKYNDA!
Stadsfolket:
Hon verkar konstig, inget tal om saken.
En distraherad madmoiselle.
Inga fester går hon på.
Hon har huvu't i det blå.
Hon är faktiskt ganska konstig den där Belle.
Man:
Bonjour!
Kvinna:
God dag!
Man:
Hur mår familjen?
Kvinna:
Bonjour!
Man:
God dag!
Kvinna:
Och hur mår frun?
Kvinna:
VILL HA SEX ÄGG!
Man:
Dom är för dyra!
Belle:
Jag vill nåt mer än leva småstadsliv...
Bokhandlar'n:
Ã…h, Belle!
Belle:
God morgon, jag har kommit för att lämna tillbaks boken jag lånade.
Bokhandlar'n:
He, har du läst klart den redan?
Belle:
Åh, jag kunde inte lägga ner den! Finns det nåt nytt?
Bokhandlar'n:
He he he, inte sen igår.
Belle:
Det gör inget, då tar jag... Den här!
Bokhandlar'n:
Den där?! Men du har ju läst den två gånger!
Belle:
Ja, den är min favorit. Fjärran länder, djärva dueller,
magiska trollformler. En förklädd prins!
Bokhandlar'n:
Om den är så bra, så behåll den du.
Belle:
Men monsieur!
Bokhandlar'n:
Inga men!
Belle:
Ja, men tack då! Tack så mycket!
Stadsfolket:
Den flickan hon är inte alls som andra,
försöker nog va' originell.
Kanske något är på tok,
hon går jämt gömd i en bok.
Ja, hon är en riktig gåta den där Belle.
Belle:
Åååh, det är så jag minns den,
hennes första ... vill gå hem.
Här får hon syn på prinsen,
men det vet hon inte förrän i kapitel fem.
Kvinna:
Såklart att hennes namn betyder skönhet,
för den har ingen paralell.
Man:
Bakom hennes vackra skal,
är förvirringen total, hon är inte alls som vanligt folk.
Stadsfolket:
Som du och jag och vanligt folk, nej inte alls
som vanligt folk är Belle.
Lefoux:
Du pricka' varenda en Gaston! Du e världens bästa skytt!
Gaston:
Det är sant...
Lefoux:
Inget djur i världen har en chans mot dig... Ha ha!
Ingen flicka heller för den delen!
Gaston:
Jag vet, Lefoux!
Och jag tänker sikta in mig på den där.
Lefoux:
Va?! Uppfinnarens dotter?
Gaston:
Just hon är den lyckliga mö jag tänker äkta.
Lefoux:
Men hon är...
Gaston:
Den vackraste flickan i stan!
Lefoux:
Jag vet, men...
Gaston:
Då är hon det bästa, och förtjänar jag inte det bästa?!
Lefoux:
Men det är klart! Jo men visst gör du!
Gaston:
Den första gången som jag mötte henne, sa jag hon var sensationell.
Och min spegel visar mig, att hon aldrig säger nej.
Ska jag gifta mig, så tror jag det blir Belle.
Tjejer:
Se där, går han. Han är väl stilig?
Monsieur, Gaston. Mitt hjärtas pest.
Det slår så fort, mitt hjärta lider!
Han är en lång, mörk, stark och vacker ...
En massa babbel som jag inte orkar skriva ner...
Belle:
Jag kanske vill nåt mer än leva småstadsliv!
Gaston:
... så ska nog Belle bli min!
Stadsfolk:
Se där går hon så speciell och sällsynt,
en mycket märklig madmoiselle.
Ja, det vore bäst förstås, om hon var en av oss.
Men en underlig och särskild sort, en vacker, men en särskild sort,
en underlig och särskild sort... är Belle!
Bonjour (x4)