The Kianian, also Kias or Kianids or Kaianids, are a dynasty of Iranian tradition and folklore. Considered collectively, the Kianian kings are the heroes of the Avesta, the sacred texts of Zoroastrianism, and of the Shahnameh, Iran's national epic.
As an epithet of kings and the reason the dynasty is so called, Middle- and New Persian "Kia(an)" is a continuation of Avestan kavi (or kauui) "king" and also "poet-sacrificer" or "poet-priest." The word is also etymologically related to the Avestan notion of kavaēm kharēno, the "divine royal glory" that the Kianian kings were said to hold. The Kiani Crown is a physical manifestation of that belief.
The earliest known foreshadowing of the major legends of the Kayanian kings appears in the Yashts of the Avesta, where the dynasts offer sacrifices to the gods in order to earn their support and to gain strength in the perpetual struggle against their enemies, the Anaryas (not Aryans, sometimes identified as the Turanians).
Så nära ligger sömnen
under alla täcken sval
svept och gömd i filtar
plast, nylon, cellofan
Min mun vid termometern
fuskar Mig febersvag
& det känns som om
Jag glömt någonting kvar?
Jag tappar mina kläder
Jag tappar värmen
grad för grad
Nu skakar Mina händer
värre varje dag
som cesium & syre
brinner Jag alldeles klart
& det känns som om
Jag glömt någonting kvar?
Refr:
Hon är vaken
Jag vet att hon är vaken
Jag är vaken
Hon vet att Jag är vaken
Vi är vakna
Visst syns det att Vi
vaknat nyss
och väntar?
Så nära känner lukten
nu kan Jag slappna av
& utanför på trappan
får frosten Dig att tappa tag
Det har hunnit bli oktober
nu fryser gräset & går av
& Jag hatar allt
som böjs & går av
Refr.
Tänk om Jag har fel