yrke

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
yrke

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av yrke  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ yrke yrket yrken yrkena
Genitiv yrkes yrkets yrkens yrkenas

yrke n

  1. sysselsättning för att tjäna pengar
    Synonymer: profession
    Han var skomakare till yrket.
    Sammansättningar: bristyrke, legitimationsyrke, manschettyrke, serviceyrke, statusyrke, vårdyrke, yrkesavund, yrkesboxare, yrkesexamen, yrkesfara, yrkesfiskare, yrkesfiske, yrkesfärdighet, yrkesgren, yrkesgrupp, yrkeshemlighet, yrkeshögskola, yrkesinspektion, yrkesinspektör, yrkeskolelev, yrkeskunnig, yrkeskvinna, yrkeskår, yrkeslegitimation, yrkesliv, yrkesman, yrkesmässig, yrkesmördare, yrkespolitiker, yrkesroll, yrkessjukdom, yrkesskada, yrkesskicklig, yrkesskicklighet, yrkesskola, yrkesspelare, yrkesspråk, yrkesstatus, yrkesstolthet, yrkesutbildning, yrkesutövare, yrkesutövning, yrkesval, yrkesvägledning
    Se även: anställning, arbete, befattning, bransch, fack, göromål, hantering, hantverk, jobb, kall, korporation, näringsfång, tjänst, syssla, sysselsättning, åliggande, ämbete

Översättningar

[redigera]

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]

yrke n

  1. yrke