syd

Svenska

Substantiv

syd

• uttal: sy:dsyːd

1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: nedåt om jordklotet placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst

   Synonymer: söder

   Antonymer: norr

   Besläktade ord: sunnan, sydlig

   Sammansättningar: sydost, sydpol, sydvind, sydväst, sydöst

   Se även: nord, norr; öst, ost, öster; väst, väster

Översättningar

Översättningar

• bokmål: sør ^(no)
• danska: syd ^(da)
• engelska: south ^(en)
• franska: sud ^(fr) m
• galiciska: sur ^(gl)
• grekiska: νότος ^(el) m (nótos)
• hebreiska: דרום ^(he) m (daróm), נֶגֶב ^(he) m (négev)
• italienska: sud ^(it)
• japanska: 南 ^(ja) (みなみ, minami), 南方 ^(ja) (なんぽう, nanpou)
• jiddisch: דרום m (dorem)
• nederländska: zuiden ^(nl) n
• nynorska: sør
• polska: południe ^(pl) n
• portugisiska: sul ^(pt) m
• ryska: юг ^(ru)
• spanska: sur ^(es) m
• sydsamiska: åarjel
• tjeckiska: jih ^(cs) m
• tyska: Süd ^(de), Süden ^(de)
• ukrainska: пі́вдень ^(uk) m (pívdenʹ)
• vepsiska: suvi