reffen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för reffen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv reffen
Presensparticip reffend
Perfektparticip gerefft
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich reffe  du reffst  er, sie, es refft 
Plural wir reffen  ihr refft  sie reffen 
Preteritum Singular ich reffte  du refftest  er, sie, es reffte 
Plural wir refften  ihr refftet  sie refften 
Imperativ
Singular - reffe ! -
Plural - refft ! reffen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich reffe  du reffest  er, sie, es reffe 
Plural wir reffen  ihr reffet  sie reffen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich reffte  du refftest  er, sie, es reffte 
Plural wir refften  ihr refftet  sie refften 

reffen

  1. reva, infånga
    Använding: die Segel reffen - att reva seglen