landsort

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av landsort  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ landsort landsorten
Genitiv landsorts landsortens

landsort

  1. allt det i ett land som inte är huvudstad
    Sammansättningar: landsortsbo, landsortshåla, landsortskommun, landsortspress, landsortsstad, landsortsteater, landsortstidning, landsortsupplaga
    Se även tesaurus: Land

Översättningar

[redigera]