kall

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även kall’ och kal.

Svenska

[redigera]

Adjektiv

[redigera]
Böjningar av kall  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum kall kallare  
Neutrum kallt
Bestämd
singular
Maskulinum kalle kallaste
Alla kalla
Plural kalla
  Predikativt
Singular Utrum kall kallare kallast
Neutrum kallt
Plural kalla
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning kallt

kall

  1. med låg temperatur
    Det kan bli tämligen kallt under vinterhalvåret.
    Antonymer: varm
    Sammansättningar: kallbad, kallbrand, kalldusch, kallfront, kallhamra, kallmur, iskall, kallpressa, kallsvett, svinkall
    Fraser: kall som is
  2. som ej visar känslor; känslokall
    Antonymer: varm
    Sammansättningar: kallblodig, kallhamrad, kallsinnig, kallsint
  3. exakt, jämn, precis, utan felmarginal
    Bruket i Kvarnsveden vid Dalälven där maskinerna valsat tidningspapper sedan år 1900 kallt.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska kalder, kaller, av fornnordiska kaldr, från urindoeuropeiska *gel- ("kall").
Besläktade ord: kallna
Se även: ljum, ljummen

Översättningar

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av kall 1 Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kall kallet kall kallen
Genitiv kalls kallets kalls kallens
Böjningar av kall 2 Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kall kalla kalla kalla
Genitiv kalls kallas kallas kallas

kall n

  1. livsuppgift, kallelse
    Meronymer: yrke
  2. (vardagligt) substantivering av adjektivet kall; en kall öl
    Fyra kalla tack!

kall m

  1. (orsamål) karl
    Etymologi: Av fornnordiska karl.
    Besläktade ord: keling

Översättningar

[redigera]

Älvdalska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av kall  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kall kalln kaller kallär
Ackusativ kall kalln kalla kallą
Dativ kalle kallem kallum kallum

kall m

  1. man, karl
    Besläktade ord: kelingg