eremit

Svenska

Substantiv

Böjningar av eremit	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	eremit	eremiten	eremiter	eremiterna
Genitiv	eremits	eremitens	eremiters	eremiternas

eremit

1. person som dragit sig undan världen; enstöring

   Etymologi: Av fornsvenska ærmite, via latinska eremita av grekiska ἐρημίτης (erēmítēs).

   Sammansättningar: eremitkrabba, eremitkräfta, eremitkoja, eremitliv, eremitorden

   Besläktade ord: eremitisk

Översättningar

person som dragit sig undan världen

• bokmål: eremitt m, enstøing, einstøing m
• engelska: hermit ^(en)
• finska: erakko ^(fi)
• franska: ermite ^(fr) mf
• isländska: einbúi ^(is) m, einsetumaður m
• katalanska: ermità ^(ca) m, ermitana ^(ca) f
• polska: pustelnik ^(pl) m
• ryska: еремит ^(ru) m, отшельник ^(ru) m
• spanska: ermitaño ^(es) m
• tyska: Einsiedler ^(de) m, Eremit ^(de) m, Einsiedlerin ^(de) f, Eremitin f

Danska

Substantiv

Böjningar av eremit	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	eremit	eremitten	eremitter	eremitterne
Genitiv	eremits	eremittens	eremitters	eremitternes

eremit u

1. eremit

   Synonymer: eneboer

   Sammansättningar: eremitkrebs