brotta
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Svenska
[redigera]Verb
[redigera]| Böjningar av brotta | Aktiv | Passiv | ||
|---|---|---|---|---|
| Infinitiv | brotta | brottas | ||
| Presens | brottar | brottas | ||
| Preteritum | brottade | brottades | ||
| Supinum | brottat | brottats | ||
| Imperativ | brotta | – | ||
| Particip | ||||
| Presens | brottande, brottandes | |||
| Perfekt | (brottad) | |||
| ||||
brotta
- (med partikel ner eller ned) ta ner någon genom att utkämpa brottning
- Fraser: brotta ner, brotta ned
- Etymologi: Belagt sedan 1682.[1] Se etymologi för brottas.
- Besläktade ord: brottare, brottas (reciprokt), brottning
- Grammatik: "Brotta" används aldrig utan partikel i denna betydelse. Man kan brotta ned någon men inte brotta någon.
- (reflexivt: brotta sig, bildligt) kämpa eller tränga sig igenom en svår eller trång situation, ofta genom att använda mycket kraft och ansträngning
- Vanliga konstruktioner: brotta sig fram, brotta sig in
- 2005: Fasansfull kamp för självplågare (DN):
- - Det är framförallt fruktansvärt jobbigt mentalt att brotta sig fram i snåren under lång tid...
- - Det är framförallt fruktansvärt jobbigt mentalt att brotta sig fram i snåren under lång tid...
- 2007: Kineser ska lära sig kökultur (DN):
- Inte brotta sig in i bussen i en gemensam klunga.
- Inte brotta sig in i bussen i en gemensam klunga.