Hoppa till innehållet

tjäle

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av tjäle  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ tjäle tjälen
Genitiv tjäles tjälens

tjäle

  1. frusen mark, frost i marken
    2009: Kommer aldrig att få veta om hon hör, Kerstin Norborg:
    Här på Romanäs är vintern istället ovanligt sen, tjälen har ännu inte satt sig i marken.
    Etymologi: Av fornsvenska þiæli, thiæli, þiæle, thiæle.
    Sammansättningar: tjälbildning, tjälbinda, tjälblomma, tjälblomster, tjälbrott, tjälbränna, tjälbunden, tjäldjup, tjäldoppa, tjäldrag, tjälgång, tjälfall, tjälfarlig, tjälfri, tjälfrysa, tjälharva, tjälisolering, tjälknöl, tjällossning, tjällyftning, tjällös, tjälmust, tjälrök, tjälskada, tjälskjutning, tjälskorpa, tjälskott, tjälsyra, tjälsådd, tjältoppa, tjälvatten
    Se även: islossning, permafrost, potthål
    Besläktade ord: tjäla, tjälad
    Se även tesaurus: Avkylning, Köld

Översättningar

[redigera]