etikett

Se även Etikett.

Svenska

Substantiv

Böjningar av etikett	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	etikett	etiketten	etiketter	etiketterna
Genitiv	etiketts	etikettens	etiketters	etiketternas

etikett u

• uttal: etɪˈket

1. lapp, ofta självhäftande, för märkning av namn och innehåll på varor

   På etiketten stod det att vinet kom från Sydafrika.

   Etymologi: Sedan 1779 av franska étiquette, till fornfranska estiquer ”sticka; sätta fast”. Besläktat med sticka och engelska ticket ”biljett”.

   Synonymer: beteckning, märke, märkning

   Besläktade ord: etikettera, etikettering

   Sammansättningar: skivetikett, tändsticksetikett

2. (oskriven) uppfattning om hur man förväntas uppföra sig; etikettsbrott

   Att det är etikett att hålla kniven i höger och gaffeln i vänster hand innebär inte att det är absolut fel att hålla omvänt.

   Etymologi: Sedan 1773. Ursprungligen i sammansättningen hovetikett, en konkret lista över sociala regler som gällde vid hovet.

   Synonymer: konvenans, sed, skick

   Sammansättningar: etikettsbrott, etikettsfråga, etikettsregel

   Fraser: vett och etikett

Översättningar

varumärkning

• engelska: label ^(en)
• nederländska: etiket ^(nl) n
• polska: etykietka ^(pl), naklejka ^(pl)
• ryska: этике́тка ^(ru) f
• spanska: marbete ^(es) m
• tyska: Etikett ^(de) n

social uppförandekod

• engelska: etiquette ^(en)
• franska: étiquette ^(fr) f
• japanska: 礼儀 ^(ja)
• nederländska: etiquette ^(nl)
• polska: etykieta ^(pl)
• tyska: Etikette ^(de) f