fjät
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]Böjningar av fjät | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | fjät | fjätet | fjät | fjäten |
Genitiv | fjäts | fjätets | fjäts | fjätens |
fjät
- (ålderdomligt) steg
- 1928: Natten går tunga fjät, Arvid Rosén:
- Natten går tunga fjät runt gård och stuva / kring jord som sol’n förlät skuggorna ruva
- Natten går tunga fjät runt gård och stuva / kring jord som sol’n förlät skuggorna ruva
- 1928: Natten går tunga fjät, Arvid Rosén:
- (ålderdomligt) fotspår
- 1915: Den siste mohikanen, James Fenimore Cooper (översatt av Tom Wilson):
- »Var? Låt mig se spåren av mitt barn!» sade Munro, i det han ivrigt böjde undan buskarna och lutade sig ned över det nästan utplånade avtrycket. Ehuru det fjät, som hade lämnat efter sig detta märke, varit lätt och snabbt, var det ännu fullt synbart.
- »Var? Låt mig se spåren av mitt barn!» sade Munro, i det han ivrigt böjde undan buskarna och lutade sig ned över det nästan utplånade avtrycket. Ehuru det fjät, som hade lämnat efter sig detta märke, varit lätt och snabbt, var det ännu fullt synbart.
- 1915: Den siste mohikanen, James Fenimore Cooper (översatt av Tom Wilson):
- Sammansättningar: tuppfjät
- Etymologi: Av fornsvenska fiæt, motsvarande danskans fjed och isländska fet ("steg"), av germansk rot *feta-, av indoeuropeiska *pedo-, vilket även är ursprung till grekiska πέδον (pedon), "mark", "plats", sanskrit पद् (pád), "spår", "steg", "plats", litauiska pėda; besläktat med fot, fittja och fjätter.[1]