koffert

Svenska

Substantiv

Böjningar av koffert	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	koffert	kofferten	koffertar	koffertarna
Genitiv	kofferts	koffertens	koffertars	koffertarnas

en koffert (kista)

koffert u

1. kista avsedd för transport, vanligen försedd med två handtag; ett större och mer otympligt bagage än en resväska

   Sammansättningar: Amerikakoffert

   Se även: kappsäck, kista, trunk, väska, resväska

2. (något ålderdomligt) bagageutrymme (på en bil)

Etymologi: Av lågtyska koffer, koffert, kuffer, kuffert, av franska coffre (”låda, kista”), av fornfranska cofre, av latinska cophinus (”korg”) grekiska κόφινος (kóphinos, ”korg”).

Översättningar

kista avsedd för transport

• bokmål: koffert m
• engelska: steamer trunk ^(en)
• nynorska: koffert m
• portugisiska: baú ^(pt) m
• ryska: сундук ^(ru) m
• tyska: Koffer ^(de) m, Überseekoffer m

bagageutrymme (på en bil)

• bokmål: bagasjerom n
• engelska: trunk ^(en)
• nynorska: bagasjerom n
• portugisiska: porta-malas ^(pt)
• tyska: Kofferraum ^(de) m