Robert Mugabe

Citat relaterade till Robert Mugabe.

Citat av Robert Mugabe

Ian Smith är ansvarig för att minst 50 000 av mitt folk dödades. Jag har ärr som följd av hans tyranni, vilket Storbritannien och USA har överseende med. Jag träffar hans offer varje dag. Ändå går han fri. Hans gods är fritt. Han talar fritt. Vi lär honom demokrati. Vi har gett honom tillbaka hans mänsklighet.
- Mugabe inför FN:s generalförsamling 26/9 -07. Citerat ur Proletären nr 48/2007.

De kan gå och hänga sig
- Mugabe om den zimbabwiska oppositionen enligt Dagens Nyheters nätupplaga, 15 mars 2007.

Vi har slagits för vårt land, vi har slagits för vårt självbestämmande, så små vi är har vi ändå vunnit vår självständighet och vi är beredda att utgjuta vårt blod. Så, du Blair, behåll ditt England och låt mej behålla mitt Zimbabwe.
- We have fought for our land, we have fought for our sovereignty, small as we are we have won our independence and we are prepared to shed our blood…. So, Blair keep your England, and let me keep my Zimbabwe. Tal i Johannesburg 2002. Citerat ur The Independent, 3/9 2002, sid. 1.

Vi hatar inte deras hudfärg, dock deras ondska.
- What we hate is not the color of their skins but the evil that emanates from them. Tal i baptistkyrka i Harlem, New York, Förenta Staterna, 2000. Citerat ur National Review, 27/5 2002.

Zimbabwe är fritt. Ni är äntligen herrar i ert eget land. På KPMLr:s, det kommunistiska partiets i Sverige, arbetarklassens och alla progressivas i Sverige vägnar, vill jag passa på att lyckönska er till er stora seger över imperialism, kolonialism och rasism.
Tusentals kilometer från Zimbabwe har vi följt och stött varje fas i er kamp. Varje seger eller motgång har lika mycket känts som en seger eller motgång för oss. ZANU:s stora seger i valet fyllde oss med en obeskrivlig glädje. Trots alla kilometer som skiljer oss åt, kunde inget avstånd i världen dämpa den glädje vi då kände.
- Kommunistiska partiets Roger Gross hälsar Robert Mugabe då de tu möts i samband med Zimbabwes självständighetsfirande 1980. Citerat ur Proletären nr 28/1980, sid. 6