Hoppa till innehållet

Vsevolod Pudovkin

Från Wikipedia
Vsevolod Pudovkin
Född28 februari 1893
Penza[1]
Död30 juni 1953[1][2][3] (60 år)
Jūrmala, Lettland
BegravdNovodevitjekyrkogården
Medborgare iKejsardömet Ryssland, Sovjetryssland och Sovjetunionen
Utbildad vidMoskvauniversitetet
Allryska statliga kinematografiska institutet,
6. Moskva Gymnasium
SysselsättningSkådespelare, regissör[4][5], pedagog, författare, filmregissör, manusförfattare[4], publicist
ArbetsgivareMezjrabpom-Rus
Allryska statliga kinematografiska institutet
Mosfilm
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti (–)
Utmärkelser
Leninorden (1935)
Förtjänstfull konstarbetare i Ryska SFSR (1940)
Statliga Stalinpriset (1941)
Arbetets Röda Fanas orden (1944)
Statliga Stalinpriset (1947)
Folkets artist i Sovjetunionen (1948)
Statliga Stalinpriset (1950)
Leninorden (1950)
Arbetets Röda Fanas orden (1953)
Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945”
Röda fanans orden
Medalj till minne av Moskvas 800-årsjubileum
Redigera Wikidata

Vsevolod Illarionovitj Pudovkin (ryska: Всеволод Илларионович Пудовкин), född 16 februari 1893 i Penza, Kejsardömet Ryssland, död 20 juni 1953 i Jūrmala, Lettiska SSR, Sovjetunionen, var en sovjetisk filmregissör, manusförfattare, skådespelare och filmteoretiker.

Mest känd är Vsevolod Pudovkin förmodligen för sina tre verk En moder (1926), S:t Petersburgs sista dagar (1927; beställt till oktoberrevolutionens tioårsminne) och Storm över Asien (1928). Filmen Desertören (1933) fick dock kritik i Sovjetunionen och anklagades för att vara formalistisk.

Pudovkins senare produktion består till stor del av historiska dramer, däribland Moskva brinner (1939), Tåget över Alperna (1941) och Svarta havets hjälte (1947).

År 1932 blev Pudovkin professor vid Moskvas filmakademi (VGIK). Han tilldelades Leninorden två gånger och Stalinpriset tre gånger.

Filmografi som regissör (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Uppslagsordet Pudovkin, Vsevolod från Nationalencyklopedins internettjänst. Hämtat 2008-02-10.
  • Gillespie, David C. (2003). Russian cinema. Harlow, Essex, England: Longman.
  1. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Пудовкин Всеволод Илларионович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Vsevolod-Illarionovich-Pudovkintopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 15661, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.acmi.net.au .[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]