Svart kärrhök

	Svart kärrhök; Status i världen: Starkt hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Hökfåglar; Accipitriformes
Familj	Hökar; Accipitridae
Släkte	Kärrhökar; Circus
Art	Svart kärrhök; C. maurus
Vetenskapligt namn
	§ Circus maurus
Auktor	(Temminck, 1828)
Utbredning

Svart kärrhök^[2] (Circus maurus) är en starkt utrotningshotad fågel i familjen hökar som förekommer i södra Afrika.^[3]

Utseende och läten

Svart kärrhök är en medelstor (48–53 cm) karakteristiskt tecknad kärrhök. Fjäderdräkten är svart med tydligt svartvitbandad stjärt, vit övergump och gula ben, gult öga och gul vaxhud. Vita hand- och armpennor på vingundersidan skapar en mycket stor vit vingfläck som kontrasterar med den svarta kroppen och svarta täckare. Ungfågeln är mörkbrun med kraftig streckning och fläckning, men har tydligt vit övergump och bandad stjärt. Honan tigger med "pi pi pi pi pi". Även skriande "wheep" hörs i spelflykt och kacklande "chak chak chak" som varningsläte.^[1]

Utbredning och systematik

Svartvit kärrhök förekommer i södra Sydafrika, framför allt i Västra Kapprovinsen men också mycket mer sällsynt och oregelbundet i Norra och Östra Kapprovinsen samt Fristatsprovinsen. En mycket liten population finns även i nordvästra Namibia. Utanför häckningstid påträffas den i större delen av Namibia och Lesotho, tillfälligt i Botswana och Swaziland.^[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Genetiska studier visar vidare att kärrhökarna är inbäddade i höksläktet Accipiter så som det är traditionellt är konstituerat. De står faktiskt närmare duvhöken genetiskt än vad den senare står nära sparvhöken. Det medför att antingen bör de distinkta kärrhökarna inkluderas i Accipiter eller så bör Accipiter delas upp i flera mindre släkten. Inga internationella taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat resultaten från studierna i deras taxonomier.^[5]^[6]^[7]^[8]

Status och hot

Svart kärrhök har ett relativt stort utbredningsområde, men är mycket fåtalig med en världspopulation uppskattad till under 1 000 vuxna individer. Den trots också minska i antal. Den verkar ha försvunnit helt från jordbruksområden och är därför beroende av skyddad miljö i dess kärnområde. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som starkt hotad.^[1]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2017 Circus maurus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 1 februari 2018.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Kemp, A.C., Kirwan, G.M., Christie, D.A. & Sharpe, C.J. (2020). Black Harrier (Circus maurus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53028 2 mars 2020).
^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör svart kärrhök.
Bilder & media
Wikispecies har information om Circus maurus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2017 Circus maurus . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.3. Läst 1 februari 2018.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[hbw-4] Kemp, A.C., Kirwan, G.M., Christie, D.A. & Sharpe, C.J. (2020). Black Harrier (Circus maurus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53028 2 mars 2020).

[5] Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.

[6] Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.

[7] Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.

[8] Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]