Sonorasparv

	Sonorasparv; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar; Passerellidae
Släkte	Peucaea
Art	Sonorasparv; P. carpalis
Vetenskapligt namn
	§ Peucaea carpalis
Auktor	(Coues, 1873)
Utbredning
Synonymer
	Aimophila carpalis; Rostvingad sparv;

Sonorasparv^[2] (Peucaea carpalis) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.^[3] Den förekommer i torra buskmarker i sydvästra USA och nordvästra Mexiko. Arten minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Utseende och läte

Sonorasparv är en liten (13,5–14,5 cm) och rätt slank sparv, ytligt lik tjippsparven men kraftigare med större näbb och rundad stjärt. Karakteristiskt är ljust roströda hjässband, ostreckad gråaktig strupe med mörka strupsidestreck och rätt ljust och prydligt tecknad fjäderdräkt överlag. Ovansidan är fint streckad med rostfärgade mindre täckare som ofta är dolda. I flykten syns ljusa stjärthörn. Sången är en varierande ramsa med klara och behagliga toner och två vanliga mönster: en accelererande serie tjippande ljud och några få tjippande toner följt av en snabb drill. Lätet är ett kort ljust "chip".^[4]^[5]

Utbredning och underarter

Sonorasparv återfinns i sydvästra USA och nordvästra Mexiko. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:^[3]

Peucaea carpalis carpalis – förekommer från arida södra Arizona till nordvästra Mexiko (centrala Sonora)
Peucaea carpalis bangsi – förekommer i nordvästra Mexiko (från sydöstra Sonora till norra Sinaloa)
Peucaea carpalis cohaerens – förekommer i nordvästra Mexiko (centrala Sinaloa)

Underarten bangsi inkluderas ibland i coherens.^[6]

Släktestillhörighet

Tidigare placerades arten i släktet Aimophila, men genetiska studier visar att arterna i släktet inte är varandras närmaste släktingar.^[7] Den har därför tillsammans med flera andra arter lyfts ut till det egna släktet Peucaea. Sonorasparv står allra närmast arten kanelstjärtad sparv.^[7]

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[8]^[9]^[10]^[11] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[11]

Levnadssätt

Sonorasparv hittas i låglänt busköken i Arizona och Sonora, i Sinaloa i tropisk törnbuskmark. Den ses vanligen i smågrupper på jakt efter gräs- och ogräsfrön samt leddjur. Fågeln häckar mellan juni och början av oktober i samband med regn.^[5]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen uppskattas till 200 000 vuxna individer.^[12]

Namn

Sonorasparvens vetenskapliga artnamn carpalis kommer av grekiska karpos som betyder "handled", här syftande på de rostfärgade mindre täckarna nära karpalled.^[13] Arten kallades tidigare rostvingad sparv på svenska, men blev tilldelat ett nytt och mer unikt officiellt svenskt namn 2024 av Birdlife Sveriges taxonomikommitté, eftersom många amerikanska sparvar är rostvingade.

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2020 Peucaea carpalis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 409. ISBN 0-679-45120-X
^ [a b] Rising, J. (2020). Rufous-winged Sparrow (Peucaea carpalis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61950 20 mars 2020).
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ [a b] DaCosta, J.M., G.M. Spellman, P. Escalante, and J. Klicka (2009), A molecular systematic revision of two historically problematic songbird clades: Aimophila and Pipilo, J. Avian Biol. 40, 206-216.
^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
^ Partners in Flight. 2012. Databas för artbedömning Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör sonorasparv.
Bilder & media
Wikispecies har information om Peucaea carpalis.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2020 Peucaea carpalis . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11

[Sibley-4] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 409. ISBN 0-679-45120-X

[hbw-5] [a b] Rising, J. (2020). Rufous-winged Sparrow (Peucaea carpalis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61950 20 mars 2020).

[H&M-6] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[DaCosta-7] [a b] DaCosta, J.M., G.M. Spellman, P. Escalante, and J. Klicka (2009), A molecular systematic revision of two historically problematic songbird clades: Aimophila and Pipilo, J. Avian Biol. 40, 206-216.

[8] Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.

[9] Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.

[10] Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.

[Barker-11] [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

[12] Partners in Flight. 2012. Databas för artbedömning Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine.

[13] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]