Hoppa till innehållet

Sojuz 11

Från Wikipedia
Sojuz 11
(Союз-11)
ModellSojuz 7K-OKS
AnropЯнтарь (Jantar - "bärnsten")
Färdens tid23 dagar 18 tim 21 min 43 sek
Massa6 790 kg
NSSDC-ID1971-053A[1]
Uppskjutning
StartplatsBajkonur 1/5
Start6 juni 1971, 07:55:09 UTC
RaketSojuz
Landning
LandningsplatsKazakstan
Landning30 juni 1971, 02:16:52 UTC
Omloppsbana
Varv383 st[2]
Sträcka15,932 miljoner km
Apogeum237 km
Perigeum163 km
Banlutning51,5°
Besättning
BesättningGeorgij Dobrovolskij (1) Sovjetunionen
Viktor Patsajev (1) Sovjetunionen
Vladislav Volkov (2) Sovjetunionen
Dockning
RymdstationSaljut 1
Dockning7 juni 1971, 07:49
Ur dockning29 juni 1971, 18:28
Kronologi
Föregående uppdrag
Sojuz 10
Nästa uppdrag
Sojuz 12

Sojuz 11 (ryska: Союз-11) var en flygning i det sovjetiska rymdprogrammet. Flygningen gick till rymdstationen Saljut 1. Farkosten sköts upp med en Sojuz-raket från Kosmodromen i Bajkonur den 6 juni 1971. Farkosten dockade med rymdstationen den 7 juni 1971. De tre kosmonauterna i besättningen förolyckades vid landningen.

Sojuz 11:s huvudbesättning var Aleksej Leonov, Valerij N. Kubasov och Pjotr Kolodin. En medicinsk undersökning fyra dagar före starten antydde att Kubasov kunde ha tuberkulos. Vid sjukdom i besättningen sade reglerna att besättningen skulle bytas ut mot reservbesättningen, som var Georgij Dobrovolskij, Viktor Patsajev och Vladislav Volkov.

Landningen genomfördes under tystnad och var den dittills bästa med avseende på hur nära man kom den tänkta landningsplatsen. När personal kom till platsen och öppnade kapseln hittade man de tre kosmonauterna döda i sina säten. För att få plats med tre personer i kapseln använde man inga rymddräkter under start och landning.

När landningskapseln separerar från det övriga Sojuz-skeppet sker det med sprängbultar, som exploderar en i taget. I Sojuz 11:s fall exploderade alla på en gång och en liten ventil skadades, så att luften i kapseln läckte ut.

De tre kosmonauterna fick en stor statsbegravning i nekropolen vid Kremlmuren vid Röda torget i Moskva. En av kistbärarna var den amerikanske astronauten Thomas P. Stafford. De tre fick även kratrar på månen uppkallade efter sig.

Efter olyckan

[redigera | redigera wikitext]

Innan Sojuz flög igen genomgick den stora förändringar. Bland annat återinfördes rymddräkter under start och landning, vilket ledde till att det endast fanns plats för två kosmonauter.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Soyuz 11, 9 april 2008.