Hoppa till innehållet

Sigurd Agrell

Från Wikipedia
Sigurd Agrell
Sigurd Agrell, okänt datum.
Född16 januari 1881[1][2]
Rämmens församling[1][2], Sverige
Död19 april 1937[1][2] (56 år)
Lunds stadsförsamling[2], Sverige
BegravdNorra kyrkogården i Lund[3]
Medborgare iSverige[2]
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningSpråkvetare, poet, översättare, författare
ArbetsgivareLunds universitet
BarnIvar Agrell (f. 1912)
Jan Agrell (f. 1918)
Redigera Wikidata
Sigurd Agrells grav på Norra kyrkogården i Lund.

Per Sigurd Agrell, född 16 januari 1881 på Rämmens bruk i Värmland, död 19 april 1937 i Lund,[4] var en svensk poet, runolog och professor i slaviska språk.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Sigurd Agrells föräldrar var bruksägaren Frans Vilhelm Agrell och Ida Vendela Örtenholm.[5] Efter mogenhetsexamen vid Norrmalms latinläroverk 1898 inskrevs han vid Uppsala universitet, men efter att ha blivit fil.lic. där 1907 fortsatte han sina studier vid Lunds universitet. Han disputerade 1908 och blev filosofie doktor 1909, varpå han fick en docentur vid samma universitet.[5]

År 1921 blev han professor i slaviska språk vid Lunds universitet, efter att ha varit lärare där sedan 1908. Agrell översatte flera böcker, bland annat Ivan Bunins noveller, slaviska sagor och Tolstojs Anna Karenina. Agrell arbetade vid sidan om sina slaviska studier frenetiskt med runologiska problem och utgav en mängd arbeten i ämnet.

Agrell började sin poetiska karriär som 16-årig gymnasist i Örebro med översättningar och egna dikter i Lingvo internacia, en tidskrift på esperanto som börjat utkomma 1895 i Uppsala. Som student vid Uppsala universitet var Agrell medlem i det litterära studentkotteriet Les quatre diables, dit också Sven Lidman, John Landquist och Harald Brising hörde. Hans poesi är symbolistisk och formsäker, men med den moderna fria versens inträngande i svensk poesi tystnade Agrell efterhand som poet. Samtidigt gled hans fokus allt mer över på filologiska spörsmål och även runologi.

I Lund blev han känd som en excentrisk figur fylld av galna upptåg och infall. Mytbildningen kring honom var, och är fortfarande, omfattande. Han figurerar ofta i andras biografier och memoarer, såsom Sven Lidmans, Bertil Malmbergs, Tage Erlanders, Anders Österlings och Sigfrid Siwertz'. Österling kännetecknar sålunda Agrell med bland annat dessa ord i Minnets vägar (1967):

"Av de många sällsamma fåglar som uppenbarat sig i Lund var ju Sigurd Agrell en av de sällsammaste. Den lärde slavisten och poeten hade ett oemotståndligt behov av att figurera. Det fanns hos honom ett fantasiöverskott, som tog de bisarraste uttryck, ett halvt barnsligt och halvt intellektuellt överdåd i repliker och attityder."

Agrell är för eftervärlden kanske mest känd för sina runologiska arbeten och teorier, bland annat uthark-teorin. Han fokuserade på runmagi och talmystik (gematri). För det sistnämnda utsattes han i tidningen Lundagård för grym parodi av fysikern och skämtaren John Tandberg.

Sigurd Agrell var gift med gymnastikdirektören Anna Elvira Osterman som var dotter till en kustsergeant.[5] Han var far till militärpsykologen Jan Agrell och zoofysiologen Ivar Agrell, och farfar till litteraturvetaren Beata Agrell och historikern Wilhelm Agrell, samtliga professorer.

Agrell ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund.

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]

Diktsamlingar

[redigera | redigera wikitext]

Viktigare filologiska arbeten

[redigera | redigera wikitext]
  • Aspektänderung und Aktionsartbildung beim polnischen Zeitworte : Ein Beitrag zum Studium der indogermanischen Präverbia und ihrer Bedeutungsfunktionen. Lunds universitets årsskrift. Första avdelningen, Teologi, juridik och humanistiska ämnen, 99-0507131-8 ; 4:2. Lund. 1908. Libris 489461 
  • Intonation und Auslaut im Slavischen. Archives d'études orientales, 99-1264913-3 ; 7. Upsala: s.n. 1913. Libris 1319783 
  • Zur slavischen Lautlehre. Lunds universitets årsskrift. Första avdelningen, Teologi, juridik och humanistiska ämnen, 99-0507131-8 ; 11:4. Lund: Gleerup. 1915. Libris 1741724 
  • Slavische Lautstudien. Lunds universitets årsskrift. Första avdelningen, Teologi, juridik och humanistiska ämnen, 99-0507131-8 ; 12:3. Lund: Gleerup. 1917. Libris 1741730 

Viktigare runologiska arbeten

[redigera | redigera wikitext]

Redaktörskap

[redigera | redigera wikitext]
  • Slaviska myter och sagor : med kulturhistorisk inledning av Sigurd Agrell. Myter och sagor, 99-0786040-9 ; 9. Stockholm: Natur och kultur. 1929. Libris 664365 

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c] Sverker Ek, P Sigurd Agrell, Svenskt biografiskt lexikon, vol. 01, s. 282, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 5604, läs online, läst: 23 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e] Sveriges dödbok 1830–2020, åttonde utgåvan, Sveriges Släktforskarförbund, november 2021, läst: 21 januari 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ Agrell, Per Sigurd, Svenskagravar.se, läs online, läst: 20 juni 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Dödsdatum enligt Wilhelm Norlind & Bror Olsson: Lunds universitets matrikel 1939 (Lund 1940), s 522.
  5. ^ [a b c] Ek, Sverker: Sigurd Agrell i Svenskt biografiskt lexikon (1918)

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Undervisningstitlar
Företräddes av
Hjalmar Holmquist 		 Inspektor för Wermlands nation
1933 − 1937 		Efterträddes av
Hugo Odeberg
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sigurd_Agrell&oldid=55257144”