Ryukyudvärguv
| Ryukyudvärguv Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Ugglefåglar Strigiformes |
| Familj | Ugglor Strigidae |
| Släkte | Otus |
| Art | Ryukyudvärguv O. elegans |
| Vetenskapligt namn | |
| § Otus elegans | |
| Auktor | (Cassin, 1852) |
Ryukyudvärguv[2] (Otus elegans) är en östasiatisk fågel i familjen ugglor som förekommer på öar från södra Japan till norra Filippinerna.[3]
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Utseende
[redigera | redigera wikitext]Ryukyudvärguven är en långvingad, medelstor (19-22 cm) och mörkt rostbrun dvärguv med korta örontofsar som ofta inte är synliga. På hjässan syns mörka fläckar, fin marmorering och mörka streck på manteln och på skapularerna (fjädrarna på skuldrorna) ett tydligt, vitt band. I ansiktet syns vitt på ögonbryn och hakan. Undersidan är fint bandad och kraftigt streckad. Fötterna är relativt stora, med fjäderförsedda tarser. Den saknar kragen hos japansk dvärguv (O. semitorques) med släktingar och är mer fläckad än orientdvärguven (O. sunia).[4][5]
Läten
[redigera | redigera wikitext]Ryukyudvärguven är en ljudlig fågel. Från hanen hörs repetitiva och nästan hostande "ko-ho ko-ho". Honan svarar ibland med nasala "niea", ibland också ett diskant tjatter som påminner om tiggande tornfalksungar.[4]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Ryukyudvärguv delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]
- Otus elegans elegans – förekommer på Ryukyuöarna (söder om Japan)
- Otus elegans interpositus – förekommer på Daitoöarna
- Otus elegans botelensis – förekommer på ön Lanyu (utanför sydöstra Taiwan)
- Otus elegans calayensis – förekommer i norra Filippinerna i Batan och Babuyanöarna, bland annat på Itbayat, Batan, Sabtang, Calayan, Camiguin Norte och möjligen flera öar
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Ryukyudvärguven förekommer i subtropisk städsegrön skog från havsnivå till åtminstone 550 meters höjd, lokalt i eller intill byar. Den är nattaktiv och lever huvudsakligen av insekter, men även spindlar, små däggdjur och småfåglar. Fågeln häckar mellan mars och juli. Den bygger sitt bo i ett trädhål, ofta ett gammalt hackspettsbo. Arten är förmodligen huvudsakligen stannfågel, men det har föreslagits att nordliga populationer är flyttfåglar.[5]
Status
[redigera | redigera wikitext]Ryukyudvärguven har ett mycket litet utbredningsområde på ett antal små öar. Den påverkas dessutom negativt av habitatförstörelse. Populationen anses dock inte vara fragmenterad eller begränsad till några enstaka lokaler, varför internationella naturvårdsunionen kategoriserar den som nära hotad.[1] Världspopulationen har inte uppskattats men beskrivs som vanlig i Ryukyuöarna. På Lanyu tros det finnas 150-230 individer.[6]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Birdlife International 2012 Otus elegans Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ [a b] Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869
- ^ [a b] Holt, D.W., Berkley, R., Deppe, C., Enríquez Rocha, P., Petersen, J.L., Rangel Salazar, J.L., Segars, K.P., Wood, K.L. & Marks, J.S. (2019). Ryukyu Scops-owl (Otus elegans). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54964 1 januari 2019).
- ^ König, C.; Weick, F.; Becking, J.-H. 1999. Owls: a guide to the owls of the world. Pica Press, Robertsbridge, U.K.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Otus elegans.- Läten på xeno-canto.org
|