Reichsnährstand

Reichsnährstand, RNST ("Riksnäringsståndet"), var en ståndsorienterad organisation inom den nazistiska lantbrukspolitiken 1933–1945. Organisationen var inrättad som en statlig förvaltning och hade egna stadgar såväl som budget och befogenheter.^[1]

I samband med maktövertagandet 1933 ställdes organisationen under Reichsbauernführer ("Riksbondeledare") Walther Darrés ledning i syfte att inordna organisationen i den process som kallades Gleichschaltung, likriktning.^[2]

Organisatoriskt kontrollerades detta genom att RNST skapade en standard för lantbruksekonomiska kooperativa föreningar, marknadsförbund och liknande.^[3] Reichsnährstand hade sitt huvudkontor i det som senare kom att kallas "Riksbondestaden" Goslar.

Arbetet inom RNST inriktades på sammankoppling av produktion, producenter och priset på lantbruksprodukter.

Därtill hade man som uppgift att uppmärksamma sina medlemmars sociala och kulturella intressen. Tilltagande motsättningar mellan RNST och partidistriktsledare (så kallade Gauleiter) och Deutsche Arbeitsfront ledde med tiden till en urholkning av RNST:s organisatoriska självstyre. På det sättet blev RNST, som till sist kom att bedriva en halvstatlig politik i det polykratiskt organiserade nazistiska systemet^[4] i och med inledningen till andra världskriget, mer och mer ett instrument för jordbruksministeriet respektive NSDAP.^[2]

Historik

Reichsnährstand inrättades åtta veckor efter att Walther Darré tillträtt sin befattning. Han hade redan i augusti 1930 framgångsrikt byggt upp den personellt och organisatoriskt omfångsrika agrarpolitiska apparaten (aA) och tillsammans med statsskreteraren Herbert Backe den 13 september 1933 ^[2] tagit fram Gesetz über den vorläufigen Aufbau des Reichsnährstandes (Lag om den kommande uppbyggnaden av Reichnährstandes).^[1] I §2 av denna lag heter det:

Riksministern för försörjning och lantbruk kan befullmäktiga Reichsnährstand eller någon av dess avdelningar, att reglera produktionen, försäljningen, priset såväl som prisomfånget avseende lantbruksprodukter när det så anses erforderligt, baserat på vad som anses nödvändigt för nationalekonomin och efterfrågan.

Den 26 september 1933 bemyndigades Darré att fastslå fasta priser för spannmål och 8 december samma år kom den grundläggande Första förordningen om uppbyggandet av Reichsnährstand som från 1934 införde en differentierad jordbrukspolitik för alla områden av lantbruket.^[5]

Nazisterna stod nu inför uppgiften att få förtroende av bönderna i de sydtyska, katolska områdena, allt i syfte att ge sin maktplattform en stabil bas att stå på och för att kunna förverkliga sitt Blut und Boden-program. Därnäst kom uppgiften att förena alla de namnkunniga bondeföreningarna, till exempel Reichslandbund eller den inflytelserika Vereinigung der Christlichen Bauernvereine, under ett och samma tak. Med stöd av lagen av år 1933 om den kommande uppbyggnaden av Reichsnährstand blev alla som arbetade inom jordbruk, fiske och trädgårdsbruk föremål för likriktning (Gleichschaltung) och tvångsanslutna till fackförbundet Landwirtschaftkammer. Landet delades in i 26 avdelningar, Landesbauernschaften. Under dessa organiserades regionala så kallade Kreisbauernschaften och lokala Ortsbauernschaften. Varje bauernschaft hade en ledare med titeln Bauernführer. På det här sättet försvårades eller förhindrades även möjligheten till urbanisering.

Mellan 1933 och 1939 minskade antalet arbetstillfällen i jordbruket med 440 000 till 1,4 miljoner. Ett ytterligare mål var att kontrollera produktionen, försäljningen och prisnivåerna inom jordbruksområdet. Regimen hade som mål att öka Tysklands självförsörjning från 68 % (1928) till 83 % (1938). Även en produktionsstegring förväntades, men också nationella högre priser på jordbruksprodukter jämfört med internationella prisnivåer.

Organisation

Reichsnährstand delades in i tre underavdelningar:

Der Mensch (Människan): Avdelningen ansvarade för ideologisk utbildning och övervakning av bondesamhällets så kallade Blutreinheit (ung. blodrenlighet).
Der Hof (Gården): Avdelningen ansvarade för lantbruksproduktionen och dess produkter.
Der Markt (Marknaden): Avdelningen svarade för fördelning av lantbruksprodukterna. Man kontrollerade också utbud, efterfrågan och prisnivåer.

Konflikter

Motsättningarna mellan RNST och Gau-ledningen ledde i januari 1935 till att Führerns ställföreträdare, Rudolf Hess, utfärdade en bestämmelse för förhållandet mellan RNST och NSDAP. I denna förbjöd han uttryckligen

/.../ alla partimedlemmar att på vilket sätt som helst lägga sig i Reichsnährstands uppgifter.

På det här sättet satte han säkerställandet av det tyska folkets livsmedelsförsörjning i fokus. I dokumentet fastslås också att

/.../medan det personliga inflytandet av högre befattningshavare inom partiet och jordbruksministeriet garanterar att det rör sig om partiets vilja, skall nya utnämningar av Orts-, Kreis- och Landesbauernführer även i framtiden endast göras i samarbete med behöriga Gauleiter.“^[6]

Till någon större förändring i rangordningen ledde emellertid inte beslutet.^[6]

Riksbondedagen

Reichserntedankfest (Riksskördefesten), även kallad Reichsbauerntag (Riksbondedagen) ägde rum årligen i början av oktober 1933 till 1938 (med undantag för 1937, då den inställdes på grund av mul- och klövsjuka) i Bückeberg i närheten av Hameln. Från 1934 färdades sedan partitopparna i bilkortége från Riksbondedagen till Goslar. I Goslar paraderade sedan SS, SA och jägarförband. Med Kaiserpfalz i fonden, i skenet av luftvärnsstrålkastare och otaliga facklor, svor på kvällen tusentals Bauernführer sin trohetsed till Adolf Hitler. Från 1939, i och med andra världskrigets utbrott, upphörde firandet.

Förändring och avveckling

Ungefär två veckor efter att Darré avskedats från sin post i regeringen, underställde Herbert Backe 16 maj 1942 riks- och landsavdelningarna Reichsamt für Agrarpolitik. Detta var den slutliga nedmonteringen av det ursprungliga RNST och nu följde en omvandling av RNST till en rent försörjningspolitisk organisation. NSDAP övertog ansvaret för den jordbrukspolitiska inriktningen och förespråkarna för Blut und Boden-ideologin kom nu att stå i direkt beroende av partiet.^[7]

Se även

Referenser

Noter

^ [a b] Rudolf Kluge, Heinrich Krüger: Verfassung und Verwaltung im Großdeutschen Reich. Reichsbürgerkunde. 2., neubearb. Aufl., Berlin 1939, S. 110.
^ [a b c] Uffa Jensen: Reichsnährstand. Ur: Wolfgang Benz m.fl: Enzyklopädie des Nationalsozialismus. Stuttgart 2007, sid 750, ISBN 978-3-423-34408-1
^ Bundesinstitut für Kultur und Geschichte der Deutschen im Östlichen Europa: Archivführer zur Geschichte Ostbrandenburgs bis 1945. München/Oldenbourg 2007, sid. 191 f., ISBN 3-486-58252-6
^ Horst Gies: Die Rolle des Reichsnähstandes im nationalsozialistischen Herrschaftssystem, i Gerhard Hirschfelds & Lothar Kettenackers Der Führerstaat. Studien zur Struktur und Politik des Dritten Reiches Stuttgart 1981, sid 290 ff, ISBN 3-12-915350-0.
^ Hans Kehrl: Krisenmanger im Dritten Reich. Mit kritischen Anmerkungen und einem Nachwort von Erwin Viefhaus. Düsseldorf 1973, S. 52.
^ [a b] Daniela Münkel: Nationalsozialistische Agrarpolitik und Bauernalltag. Frankfurt a.M. / New York 1996, S. 157, ISBN 3-593-35602-3. (Quelle: BA Koblenz, R 16 I, Nr. 2058. Hervorhebung im Original.)
^ Florian Cebulla: Rundfunk und ländliche Gesellschaft 1924-1945. Göttingen 2004, sid 286, ISBN 3-525-35145-3

Tryckta källor

Bedürftig, Friedemann (2008). Tredje riket från uppgång till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. sid. 312. ISBN 978-91-88858-32-0

Översättning

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.

Litteratur

Spurensuche Harzregion e.V., Erntedank und „Blut und Boden“ – Bückeberg/Hameln und Goslar 1933 bis 1938 – NS-Rassekult und die Widerrede von Kirchengemeinden. Spuren Harzer Zeitgeschichte, Sonderband 2. Papierflieger Verlag, Clausthal-Zellerfeld 2009,ISBN 978-3-86948-048-0

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Reichsnährstand.
Bilder & media
Reichsnährstandsgesetz vom 13. September 1933
Reichsnährstand

[KlugeKrueger196-1] [a b] Rudolf Kluge, Heinrich Krüger: Verfassung und Verwaltung im Großdeutschen Reich. Reichsbürgerkunde. 2., neubearb. Aufl., Berlin 1939, S. 110.

[Jensen750-2] [a b c] Uffa Jensen: Reichsnährstand. Ur: Wolfgang Benz m.fl: Enzyklopädie des Nationalsozialismus. Stuttgart 2007, sid 750, ISBN 978-3-423-34408-1

[3] Bundesinstitut für Kultur und Geschichte der Deutschen im Östlichen Europa: Archivführer zur Geschichte Ostbrandenburgs bis 1945. München/Oldenbourg 2007, sid. 191 f., ISBN 3-486-58252-6

[4] Horst Gies: Die Rolle des Reichsnähstandes im nationalsozialistischen Herrschaftssystem, i Gerhard Hirschfelds & Lothar Kettenackers Der Führerstaat. Studien zur Struktur und Politik des Dritten Reiches Stuttgart 1981, sid 290 ff, ISBN 3-12-915350-0.

[5] Hans Kehrl: Krisenmanger im Dritten Reich. Mit kritischen Anmerkungen und einem Nachwort von Erwin Viefhaus. Düsseldorf 1973, S. 52.

[Muenkel57-6] [a b] Daniela Münkel: Nationalsozialistische Agrarpolitik und Bauernalltag. Frankfurt a.M. / New York 1996, S. 157, ISBN 3-593-35602-3. (Quelle: BA Koblenz, R 16 I, Nr. 2058. Hervorhebung im Original.)

[7] Florian Cebulla: Rundfunk und ländliche Gesellschaft 1924-1945. Göttingen 2004, sid 286, ISBN 3-525-35145-3

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]