Hoppa till innehållet

Rödbrun härmtrast

Från Wikipedia
Rödbrun härmtrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljHärmtrastar
Mimidae
SläkteToxostoma
ArtRödbrun härmtrast
T. rufum
Vetenskapligt namn
§ Toxostoma rufum
Auktor(Linnaeus, 1758)
Utbredning

Rödbrun härmtrast[2] (Toxostoma rufum) är en tätting i familjen härmtrastar som förekommer i östra Nordamerika, känd för sin mycket rika sångrepertoar.[3]

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Utseende

[redigera | redigera wikitext]

Rödbrun härmtrast är en medelstor härmtrast med en kroppslängd på 23,5 till 30 centimeter.[4] Den är starkt rödbrun ovan med vita vingband och tunna mörka streck på dess beige undersida.[5] Det vita bröstet är täckt av droppformade fläckar. Stjärten är lång, rödbrun och rundad med blekare hörn. Ögonen är lysande gula. Den bruna näbben är lång och nerböjd. Könen liknar varandra.[6] Den västliga underarten (se nedan) är något mer kanelbrun ovan, har vitare vingband och mörkare fläckar. [7][8]

Läte

[redigera | redigera wikitext]
Rödbrun härmtrasts sång (filinformation)
{{{description}}}


Med över 1.100 varianter kan hanen rödbrun härmtrast kan ha den största sångrepertoaren av alla nordamerikanska fåglar.[9] Sången består av olika fraser som upprepas upp till tre gånger, men som kan hålla på i flera minuter.[10][11]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Rödbrun härmtrast delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Toxostoma rufum rufum – förekommer från sydöstra Kanada till Gulfstaterna (främst öster om Klippiga bergen)
  • Toxostoma rufum longicauda – förekommer från södra och centrala Kanada till östra Colorado och Kansas, övervintrar i sydöstra USA

En enda gång har arten påträffats i Europa, i Dorset, Storbritannien 5 februari 1967.[12]

Dess närmaste släktingar är långnäbbad härmtrast och den möjligen utdöda cozumelhärmtrasten.[13]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Rödbrun härmtrast förekommer i olika typer av miljöer men föredrar skogskanter och täta buskage[14] där den ofta söker efter föda bland torra löv på marken.[15] Den förekommer också i jordbruksområden och stadsnära natur, men är mindre benägen att hålla sig nära bebyggelse än andra arter.[7][6] Arten lever ett tillbakadraget liv och ses enstaka eller i par. Fågeln är en allätare som intar både insekter, maskar, sniglar och ibland ödlor och groddjur, men även nötter, bär och frön.[16]

Häckning

[redigera | redigera wikitext]
Bo med ägg

Rödbruna härmtrastar är vanligtvis monogama fåglar, men kan byta partner, till och med mitt under en och samma säsong.[16][17] I sydöstra USA häckar från februari och mars, i norr i maj och juni. Hanen och honan bygger boet tillsammans[6] i en tät buske eller lågt i ett träd, vanligtvis upp till drygt två meter ovan mark.[10] De parar sig efter det.[6] Honan lägger tre till fem blå- eller grönaktiga rödbrunfläckade ägg[14] som ruvas av båda könen i mellan elva och 14 dagar. De hjälps även åt med att mata ungarna som är flygga nio till 13 dagar efter kläckning. Rödbrun härmtrast lägger två, ibland tre kullar per år.[18] Hanen försvarar aggressivt boet och är känd för att attackera andra djur och till och med människor.[19]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Det senaste århundradet har arten expanderat västerut när prärien beskogats.[20] Arten minskar dock i antal i vissa områden på grund av habitatförlust.[21][22][23] Mellan 1966 och 2015 har populationen minskat med så mycket som 41%.[24] Den betraktas dock ändå inte som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 4,9 miljoner häckande individer.[25]

Även om det är sällsynt drabbas rödbrun härmtrast av boparasiten brunhuvad kostare. Den försvarar sig dock oftast genom att kasta ut kostarens ägg ur boet.[26][27] Röd kardinal och grå kattfågel konkurrerar med rödbrun härmtrast om samma levnadsmiljö,[28] varvid härmtrasten oftast körs iväg.[29] Grå kattfågel har till och med setts invadera rödbrun härmtrasts bon för att förstöra äggen.[6] I övrigt är artens största hot ormar, rovfåglar och katter.[30]

I kulturen

[redigera | redigera wikitext]

Rödbrun härmtrast är deltstaten Georgias officiella fågel. Den är även inspirationskälla för det före detta NHL-laget Atlanta Thrashers.[31]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Toxostoma rufum Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Sibley, David Allen (2000). National Audubon Society: The Sibley Guide to Birds. New York: Alfred A. Knopf. sid. 412. ISBN 0-679-45122-6 
  5. ^ American Museum of Natural History Birds of North America Western Region. DK Publishing. 2003. sid. 318. ISBN 978-0-7566-5868-7. https://books.google.com/books?id=ob1ZZiZ3RKYC&pg=PA318 
  6. ^ [a b c d e] Gray, Philip (2007). ”Toxostoma rufum”. Animal Diversity Web. University of Michigan Museum of Zoology. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Toxostoma_rufum.html. Läst 22 juni 2012. 
  7. ^ [a b] Brewer, David (2001). Wrens, Dippers and Thrashers. Pica / Christopher Helm. sid. 229. ISBN 978-1-873403-95-2. https://books.google.com/books?id=-r35SXfm9BYC&pg=PA229 
  8. ^ Bent, Arthur Cleveland (1948) (PDF). Life histories of North American nuthatches, wrens, thrashers and their allies. Smithsonian Institution United States National Museum Bulletin (195). Washington, DC: United States Government Printing Office. sid. 374–375. http://si-pddr.si.edu/dspace/bitstream/10088/10012/1/USNMB_1951948_unit.pdf  Arkiverad 30 december 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ Catchpole, Clive K.; J.B. Slater; Peter (2003). Bird Song: Biological Themes and Variations. Cambridge University Press. sid. 167. ISBN 0-521-41799-6. https://books.google.com/books?id=sB24pLg4gywC&printsec=frontcover 
  10. ^ [a b] Brewer, David (2001). Wrens, Dippers and Thrashers. Pica / Christopher Helm. sid. 230. ISBN 978-1-873403-95-2. https://books.google.com/books?id=-r35SXfm9BYC&pg=PA229 
  11. ^ Hartshorne, Charles (1956). ”The Monotony Threshold in Singing Birds”. The Auk 77 (2): sid. 176–192. doi:10.2307/4081470. http://sora.unm.edu/node/20421. 
  12. ^ Tarsiger.com Fynd av rödbrun härmtrast i västpalearktis
  13. ^ Zink, Robert M.; Dittmann, Donna L. (1999). ”Evolutionary Patterns of Morphometrics, Allozymes, and Mitochondrial DNA in Thrashers (Genus Toxostoma)”. The Auk 116 (4): sid. 1021–38. doi:10.2307/4089682. http://sora.unm.edu/sites/default/files/journals/auk/v116n04/p1021-p1038.pdf. 
  14. ^ [a b] Semenchuk, Glen Peter (1992). The Atlas of Breeding Birds of Alberta. Federation of Alberta Naturalists. sid. 234. ISBN 0-9696134-0-7. https://books.google.com/books?id=LEHmk-8V0rYC&pg=PA234 
  15. ^ ”Florida Fish and Wildlife Conservation Commission: A collaborative study of Florida's birdlife.” (PDF). Arkiverad från originalet den 9 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140509001445/http://legacy.myfwc.com/bba/docs/bba_BRTH.pdf. Läst 21 juli 2012. 
  16. ^ [a b] ”Gray Catbird, Northern Mockingbird and Brown Thrasher” (PDF). http://www.portal.state.pa.us/portal/server.pt/document/706640/mockingbirds_pdf. Läst 3 juli 2012. 
  17. ^ Fergus, Charles (2003). Wildlife of Virginia and Maryland: and Washington, D.C.. Stockpole. sid. 308. ISBN 978-0811728218 
  18. ^ James, Ryan M. (2009). Adirondack Wildlife: A Field Guide. University Press of New England. sid. 155. ISBN 978-1-58465-749-1. https://books.google.com/books?id=7FI0D_YAI6QC&pg=PA155 
  19. ^ ”Species: Brown Thrasher Toxostoma rufum”. Vancouver Avian Research Centre. Vancouver Avian Research Centre. 2012. Arkiverad från originalet den 4 november 2013. https://web.archive.org/web/20131104161723/http://birdvancouver.com/b_brown_thrasher.html. Läst 3 juli 2012. 
  20. ^ Cavitt JF, Haas CA. 2000. Brown Thrasher (Toxostoma rufum), no. 557. In: A. Poole (ed.). The Birds of North America Online. Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, New York.
  21. ^ ”Brown Thrasher (Toxostoma rufum) – Michigan Bird Atlas” (PDF). Arkiverad från originalet den 11 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160311191655/http://mibirdatlas.org/portals/12/mba2010/brthaccount.pdf. Läst 8 juli 2012. 
  22. ^ ”New Jersey Endangered and Threatened Species Field Guide”. http://www.conservewildlifenj.org/species/fieldguide/view/Toxostoma%20rufum/. Läst 8 juli 2012. 
  23. ^ ”BROWN THRASHER (Toxostoma rufum): Guidance for Conservation” (PDF). audubon.org. Arkiverad från originalet den 8 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140508222818/http://ny.audubon.org/sites/default/files/documents/hrvc_brownthrasher.pdf#. Läst 8 juli 2012. 
  24. ^ Sauer, J. R., D. K. Niven, J. E. Hines, D. J. Ziolkowski, Jr., K. L. Pardieck, J. E. Fallon, and W. A. Link (2017). The North American Breeding Bird Survey, Results and Analysis 1966–2015. Version 2.07.2017. USGS Patuxent Wildlife Research Center, Laurel, MD, USA.
  25. ^ Partners in Flight (2017). Avian Conservation Assessment Database. 2017.
  26. ^ ”The Birds of North America Online: Brown Thrasher”. http://bna.birds.cornell.edu/bna/species/557/articles/introduction. 
  27. ^ Rothstein, S. I. (1971). ”Observation and Experiment in the Analysis of Interactions between Brood Parasites and Their Hosts”. The American Naturalist 105 (941): sid. 71–74. doi:10.1086/282702. 
  28. ^ Eastman, John; Hansen, Amelia (1997). Birds of Forest, Yard, and Thicket. Stackpole. sid. 181. ISBN 978-0-8117-2680-1 
  29. ^ Eastman, John (2012). The Eastman Guide to Birds. Stackpole. sid. 181. ISBN 978-1-81174-522-9. https://books.google.com/books?id=4s039PKpc4kC&pg=PA181 
  30. ^ ”Facts about Brown Thrasher: Encyclopedia of Life”. http://eol.org/pages/1050708/details. 
  31. ^ Haywood, Karen Diane (2005). Georgia. Marshall Cavendish. sid. 4. ISBN 0-7614-1862-8. https://books.google.com/books?id=xnHXsc60ygEC&pg=PT5 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Katalogdata
​ • Arkive: toxostoma-rufum, brown-thrasher/toxostoma-rufum​​​​​ • GBIF: 5231694​​​ • Inaturalist: 14898​ • ITIS: 178627​ • IUCN: 22711099​ • NCBI: 58210​ • Fossilworks: 129842​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: C8F9F2D013E9D057​​​ • Xeno-canto: Toxostoma-rufum​​​​​​
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Rödbrun_härmtrast&oldid=55717621”