Politikåret 1981
| Politikåret 1981 | |
 | |
| 1980 · 1981 · 1982 | |
| Humaniora och kultur | |
|---|---|
| Datorspel · Film · Konst · Litteratur · Musik · Radio · Serier · Teater · TV | |
| Samhällsvetenskap och samhälle | |
| Ekonomi · Krig · Politik · Sport | |
| Teknik och vetenskap | |
| Meteorologi · Teknik · Vetenskap |
Händelser
[redigera | redigera wikitext]Januari
[redigera | redigera wikitext]- 4 januari - 43-årige Pinto Balsemao blir ny premiärminister i Portugal.[1]
- 10 januari
- Zimbabwes arbetsminister Edgar Tekere avskedas.[1]
- Fackföreningen Solidaritet genomför en stor strejk i Polen mot regimens vägran på krav på 40 timmars arbetsvecka och lediga lördagar.[1]
- 14 januari – Cirka 600 polismän går till aktion mot demonstranter vid Stilla vid Altaälven i Norge.[1]
- 15 januari
- Gösta Bohman firas på 70-årsdagen.[1]
- Lech Walesa besöker romersk-katolska kyrkans påve Johannes Paulus II.[1]
- 20 januari – Ronald Reagan tillträder som USA:s 40:e president.[1]
- 20-25 januari – Ambassadgisslan flygs, efter förhandlingar, från Teheran via Alger och Wiesbaden och slutligen till New York.[1]
- 23 januari – I Sydkorea omvandlas dödsdomen mot oppositionsledaren Kim Dae Jung till livstids fängelse.[1]
- 25 januari – Mao Zedongs änka Jiang Qing döms till döden, då domarna mot De fyras gäng faller i Peking. Övriga åtta döms till fängelse.[1]
- 26 januari – Greklands premiärminister Georgis Rallis blir första grekiska premiärminister att besöka Sverige.[1]
- 29 januari – Spaniens premiärminister Adolfo Suárez avgår efter kritik, i kölvattnet av den ekonomiska krisen, med hög arbetslöshet, samt det politiska våldet.[1]
- 30 januari – Norges statsminister Odvar Nordli avgår av hälsoskäl.[1]
- 31 januari – Fackföreningen Solidaritet och regeringen i Polen enas om tre lediga lördagar i veckan, samt sex timmars arbete den fjärde lördagen.[1]
Februari
[redigera | redigera wikitext]- Februari – Våldsamma ungdomskravaller rasar i månadens början i Västberlin och Zürich, där det protesteras mot tilltagande arbetslöshet samt bostadsbrist.[1]
- 2 februari – Sydkoreas president Chun Doo-hwan besöker USA.[1]
- 3 februari – Gro Harlem Brundtland blir Norges och Nordens första kvinnliga statsminister.[1]
- 8 februari – Sveriges socialdemokratiska arbetareparti noteras för 50,5 % vid en SIFO-undersökning.[1]
- 10 februari – Sveriges kungapar inleder ett fyra dagars statsbesök i Tanzania.[1]
- 11 februari – General Wojciech Jaruzelski efterträder Josef Pinowski som premiärminister i Polen.[1]
- 18 februari – USA:s president Ronald Reagan lägger fram sitt ekonomiska program, med besparingr om 41,4 miljarder amerikanska dollar, inför USA:s kongress.[1]
- 23 februari - I Spanien misslyckas ett kuppförsök med skottlossning i parlamentet.[1]
- 24 februari – Sveriges kungapar avslutar ett fyra dagars statsbesök i Saudiarabien.[1]
- 25 februari – Islands president Vigdís Finnbogadóttir inleder ett tre dagars statsbesök i Danmark.[1]
Mars
[redigera | redigera wikitext]- Mars – Den svenska regeringen och socialdemokraterna förhandlar om en skattereform.
- 8 mars – Internationella kvinnodagen firas i Sverige med stor uppslutning.[1]
- 11 mars – Augusto Pinochet väljs om som president i Chile på en åttaårsperiod.[1]
- 18 mars
- Västtyskland skakas av en opinionsundersökning från Stern, som pekar på stark antisemitism.[1]
- Sveriges riksdag har utrikespolitisk debatt. Både Olof Palme och Ola Ullsten beklagar supermakternas/industriländernas syn på konflikter ur perspektivet öst-väst.[1]
- 20 mars – Argentinas tidigare president Isabel Perón döms till åtta års fängelse, skyldig för två fall av korruption, av en federal domstol.[1]
- 29 mars – General Roberto Eduardo Viola efterträder general Jorge Rafael Videla som president i Argentina.[1]
- 30 mars – USA:s president Ronald Reagan utsätts för ett misslyckat attentat i Washington DC, där han emellertid skottskadas.[1]
April
[redigera | redigera wikitext]- 1 april - Ett misslyckat statskuppförsök genomförs i Thailand.[1]
- 6 april - Mark Eyskens utses till ny premiärminister i Belgien efter Wilfried Martens.[1]
- 7 april - Sveriges statsminister Thorbjörn Fälldin anländer till Kina för ett en veckas besök, där han bland annat får träffa Deng Xiaoping.[1]
- 24 april – Socialdemokraterna och mitten (Centerpartiet och Folkpartiet) i Sverige enas om en kompromiss i skattefrågan under vad som har kallats Den underbara natten. Detta leder till att Moderaterna så småningom lämnar regeringen.
Maj
[redigera | redigera wikitext]- 1 maj
- Första maj präglas i Sverige av socialdemokratiskt krav på nyval, i Polen av att partiledarna för första gången sedan det kommunitstiska maktövertgandet går i tåget, och av inställt firande i Wien sedan socialdemokraten Heinz Nittel mördats.[1]
- I USA förklaras Demokratiska partiets senator Harrison A. Williams skyldig av en jury för korruption och mutbrott.[1]
- 5 maj – Moderaterna lämnar Sveriges regering i protest mot skattekompromissen den 24 april.[1]
- 8 maj
- Japans premiärminister [Zenko Suzuki] avslutar ett statsbesök i Afghanistan.[1]
- Thorbjörn Fälldin avgår som Sveriges statsminister.[1]
- 10 maj – Parti Socialiste bildar regering i Frankrike och François Mitterrand blir president.
- 13 maj - Romersk-katolska kyrkans påve Johannes Paulus II skadas allvarligt då han beskjutits på Petersplatsen.[1]
- 14 maj – Sveriges riksdag beslutar att på försök stänga igen Systembolagets butiker på lördagar under perioden juni-september.[1]
- 19 maj – Thorbjörn Fälldin bildar en ny svensk regering av center- och folkpartister.
- 20 maj – Sveriges riksdag beslutar att pricka hanbdelsminister Staffan Burenstam-Linder för hanteringen av Telubaffären.[1]
- 21 maj – François Mitterrand tillträder som president i Frankrike.[1]
- 22 maj – Den nya Fälldinregeringen tillträder i Sverige.[1]
- 26 maj - I Italien lämnar kristdemokratiske premiärminister Arnaldo Forlani in en avskedsansökan.[1]
- 27 maj - Svenske politikern Olof Palme talar på Metallinternationalens kongress i Washington, D.C.. Han kritiserar amerikanske presidenten Ronald Reagans ekonomiska politik, samt kapprustningen.[1]
- 28 maj
- Sveriges socialminister Karin Söder talar på Folknykterhetens dag i Pildammsparken i Malmö, och prisar Systembolagets stängning på lördagen, samt menar att det närmaste målet är att alkoholkonsumtionen i Sverige sänks med minst 20 % under 1980-talet, och att de vuxnas alkoholvanor måste ändras för att påverka barnen.[1]
- Folkpartiet noteras för 3,4 % vid Sveriges Radios opinionsundersökning.[1]
Juni
[redigera | redigera wikitext]- 4 juni – Egyptens president Anwar Sadat och Israels premiärminister Menachem Begin möts i Sharm el Sheikh.[1]
- 9 juni – Sveriges riksdag beslutar att förbjuda spridning av videovåld till barn under 15 år i Sverige från 1 juli 1981.[1]
- 13 juni – Sveriges tidigare statsminister Tage Erlander fyller 80 år, och firas för sina samhällsinsats med bland annat inrättandet av en professur vid hans namn vid naturvetenskapliga forskningsrådet.[1]
- 14 juni – USA:s utrikesminister Alexander Haig anländer till Peking för ett fyra dagar långt besök.[1]
- 15 juni - I Warszawa inleds en rättegång mot fyrao liktänkande.[1]
- 16 juni – Sveriges utrikesminister Ola Ullsten anländer till Polen för ett två dagar långt besök.[1]
- 28 juni - I Italien bildar Giovanni Spadolini den 45:e regeringen sedan 1945.[1]
Juli
[redigera | redigera wikitext]- 6 juli – Argentinas tidigare president Isabel Perón friges efter drygt sex års husarrest.[1]
- 21 juli - I Sovjetunionen döms oppositinelle Felix Serebrov till fyra års arbetsläger följt av fem års förvisning.[1]
- 27 juli - Från Iran meddelas att Mohammad Ali Rajai valts till ny president.[1]
- 29 juli - USA:s kongress godkänner ett förslag från president Ronald Reagan som innebär att USA sänker skatterna.[1]
- 31 juli - Svenske politikern Olof Palme avslutar Almedalsveckan.[1]
Augusti
[redigera | redigera wikitext]- 2 augusti - Mohammad Ali Rajai tillträder som president i Iran.[1]
- 4 augusti - I Warszawa genomförs stora protester mot den svåra livsmedelssituationen i Polen.[1]
- 5 augusti - Egyptens president Anwar Sadat anländer till USA för möte med USA:s president Ronald Reagan.[1]
- 10 augusti - Sveriges statsminister Thorbjörn Fälldin talar i Nairobi och lovar ökad svensk u-hjälp till bland annat energi. Han besöker under sin Afrikaresa även Zimbabwe, Moçambique, Zaire, samt kritiserar apartheid i Sydafrika.[1]
- 13 augusti - 20-årsminnet av Berlinmurens byggande 1961 uppmärksammas i både öst och väst.[1]
- 14 augusti - Polens kommunistpartiledare Stanislaw Kania och regeringschef Wojciech Jaruzelski besöker Sovjetunionens president Leonid Brezjnev på Krim.[1]
- 17 augusti – Sveriges tidigare handelsminister Staffan Burenstam-Linder frikänns från en prickning för hanteringen av Telubaffären.[1]
- 24 augusti – Svensk kravallpolis stormar Irans ambassad på Lidingö, som ockuperas av 33 iranska studenter som protesterar mot avrättningar och våldsdåd i Iran.[1]
- 26 augusti
- Sveriges handelsminister Björn Molin talar på Svenska beklädnadsarbetareförbundets kongress i Stockholm, och blir därmed första borgerliga statsråd att tala då ett LO-förbund hr kongress.[1]
- Egyptens president Anwar Sadat och Israels premiärminister Menachem Begin möts på Anwar Sadats lantställe utanför Alexandria.[1]
- 31 augusti – Sydkoreas premiärminister Nam Duck Woo anländer till Stockholm för två dagars statsbesök.[1]
September
[redigera | redigera wikitext]- 1 september - I Centralafrikanska republiken genomförs en oblodig armékupp där president David Dacko störtas.[1]
- 10 september - Fackföreningen Solidaritet kräver fria val i Polen.[1]
- 11 september - Kristdemokraten Dries van Agt bildar koalitionsregering i Nederländerna efter tre och en halv månaders förhandlingar.[1]
- 15 september - Egypten kräver att Sovjetunionen kallar hem ambassadören och sex ambassadtjänstemän inom 48 timmar.[1]
- 21 september – Brittiska Honduras blir självständigt som Belize.
- 23 september – Sveriges kungapar avslutar ett 10 dagars statsbesök i Kina, vilket är det första svenska kungabesöker där.[1]
- 24 september – Zimbabwes president Robert Mugabe undertecknar ett utvecklingssamarbete i Stockholm under ett Sverigebesök.[1]
- 28 september
- USA:s och Sovjetunionens utrikesministrar Alexander Haig och hans kollega Andrej Gromyko samtalar i fem timmar på Sovjetunionens FN-ambassad.[1]
- Frankrikes senat röstar för dödsstraffets avskaffande, och giljotinerna förpassas efter 189 år till museerna.[1]
Oktober
[redigera | redigera wikitext]- 3 oktober - Ali Khamenei väljs till ny president i Iran.[1]
- 6 oktober
- Egyptens president Anwar Sadat mördas vid ett attentat under en militärparad.
- Sveriges riksdag inleder sitt arbetsår 1981/1982.[1]
- 14 oktober
- Kåre Willoch bldar högerregering i Norge.[1]
- Sveriges riksdag har allmänpolitisk debatt.[1]
- 22 oktober - I Cancún i Mexiko möts i dagarna åtta ledarna för åtta i-länder och 14 u-länder för att diskutera världsfattigdom och svält.[1]
- 26 oktober
- Finlands president Urho Kekkonen lämnar in sin avskedsansökan efter 25 år på posten.
- Islands president Vigdís Finnbogadóttir inleder ett tre dagars statsbesök i Sverige.[1]
- 27 oktober - Urho Kekkonen meddelar att han avgår som president i Finland.[1]
- 29 oktober - Mir-Hossein Mousavi utses till Irans nya premiärminister.[1]
- 30 oktober - I Sverige föreslår moderata riksdagskvinnan Inger Lindquist att sexklubbarna förbjuds.[1]
November
[redigera | redigera wikitext]- 3 november - Turkiets tidigare premiärminister Bülent Ecevit döms av en domstol i Ankara till fyra månaders fängelse för kritiska yttranden mot militärjuntan.[1]
- 11 november - Polen firar sin självständighetsdag för första gången under kommunistiskt styre.[1]
- 17 november – Sveriges kungapar besöker USA och avslutar resan med att den 22 november få träffa USA:s president Ronald Reagan.[1]
- 22 november
- Sovjetunionens president Leonid Brezjnev inleder ett officiellt besök i Västtyskland.[1]
- Nästan en halv miljon människor hyllar Francisco Franco i Madrid, på dagen sex år efter hans död.[1]
- 19 november - En domstol i Milano dömer 19 medlemmar i Röda brigaderna till diverse fängelsestraff.[1]
- 23 november - I Danmark döms Fremskridtspartiets ledare Mogens Glistrup till fyra års fängelse för skattebrott.[1]
- 30 november - Frankrikes president François Mitterrand inleder ett tvådagarsbesök i Algeriet.[1]
December
[redigera | redigera wikitext]- 3 december – Den svenska regeringen föreslår, att man ska kunna genomföra ett namnbyte under livet om man vill och att makar ska få välja vilket av bådas efternamn de vill ha.
- 13 december - I Polen övertas makten av ett militärråd, och undantagstillstånd införs. Fackföreningen Solidaritet förbjuds.[1]
- 14 december - Israels Knesset beslutar att annektera Golanhöjderna, som varit ockuperade sedan Sexdagarskriget.[1]
- 19 december - Sovjetunionens president Leonid Brezjnev fyller 75 år och firas med att tilldelas diverse ordnar och andra utmärkelser.[1]
- 22 december - General Leopoldo Galtieri ersätter Roberto Viola som Argentinas president.[1]
- 23 december - Svenske politikern Gunnar Sträng fyller 75 år och firas med att av Socialdemokraterna med att få en resa till valfri ort tillsammans med hustrun Ingrid samt en vänbok.[1]
- 30 december - Anker Jørgensen presenterar Danmarks nya regering.[1]
Okänt datum
[redigera | redigera wikitext]- Den svenska regeringen presenterar under andra halvan av året omfattande besparingsförslag för att minska budgetunderskottet.
Val och folkomröstningar
[redigera | redigera wikitext]- 10 maj - Socialisten François Mitterrand vinner presidentvalet i Frankrike.[1]
- 17 maj - Italien säger i en folkomröstning ja till lagen som ger kvinnorna rätt till laglig abort.[1]
- 26 maj - Småpartier noterar flera framgångar vid parlamentsvalet i Nederländerna.[1]
- 14 juni - Schweiz säger i en folkomröstning ja till en författningsreform som ger båda könen lika rättigheter.[1]
- 21 maj - Socialisterna vinner parlamentsvalet i Frankrike.[1]
- 16 juli - Med 42 % vinner SDP i Storbritannien framgång vid fyllnadsvalet i Warrington.[1]
- 14 september – Høyre går framåt vid Stortingsvalet i Norge.[1]
- 13 maj - Hosni Mubarak vinner presidentvalet i Egypten.[1]
- 18 oktober
- Grekland går till Europaparlamentsval.
- PASOK vinner parlamentsvalet i Grekland.[1]
- 27 oktober - Andrew Young vinner borgmästarvalet i Atlanta.[1]
- 1 november - Desourpartiet vinner alla 136 platser vid parlamentsvalet i Tunisien.[1]
- 8 november - Belgien går till parlamentsval.[1]
- 15 november - Abdus Sattar vinner parlamentsvalet i Bangladesh.[1]
- 17 november - Kommunalvalen i Danmark slutar i bakslag för Socialdemokratiet.[1]
- 22 november - Lars Werner väljs om som partiordförande på VPK.s kongress i Södertälje.[1]
- 26 november - SDP vinner fyllnadsvalet i Liverpoolförstaden Crosby.[1]
- 29 november - Premiärminister Robert Muldoons regerande nationella parti misslyckas med att få majoritet i presidentvalet Nya Zeeland.[1]
- 1 december - 54-årige liberalen Roberto Suazo Cordova väljs av folket till president i Honduras.[1]
- 8 december – Folketingsvalet i Danmark slutar i liberala framgångar.[1]
Organisationshändelser
[redigera | redigera wikitext]- 14 februari – I Sverige håller Centerpartiet extrastämma.[1]
- 2 mars
- Labourpartiet i Storbritannien uppges ha splittrats, och ett socialdemokratiskt parti bildats.[1]
- Nordiska rådet inleder sin 29:e session i Köpenhamn.[1]
- 3 mars – Leonid Brezjnev väljs om som generalsekreterare i Sovjetunionens kommunistparti.[1]
- 26 mars - Ett socialdemokratiskt parti bildas formellt i Storbritannien.[1]
- 4 april - Gro Harlem Brundtland väljs till ordförande i Det norske Arbeiderparti vid partikongressen i Hamar.[1]
- 14 april - Erich Honecker omväljs på ytterligare en femårsperiod som ordförande i SED.[1]
- 14 maj
- Sveriges riksdag beslutar med siffrorna 225-80 att på försök stänga igen Systembolaget på lördagarna under perioden juni-september.[1]
- Europarådet stänger av Turkiett ills vidare, tills "demokratin återställts".[1]
- 15 juni – I Sverige håller Centerpartiet stämma i Ronneby. Thorbjörn Fälldin väljs om som ordförande.[1]
- 22 juni – Hua Guofeng avsätts som ordförande för Kinas kommunistparti.[1]
- 14 juli - Polens kommunistparti inleder sin kongress i Warszawa. Stanislaw Kania väljs om som förste sekreterare.[1]
- 21 juli - G7-mötet i Ottawa avslutas.[1]
- 17 september - FN högtidlighåller Dag Hammarskjölds minne, på dagen 20 år efter hans död.[1]
- 19 september – I Sverige bildas Miljöpartiet på ett möte i Örebro.[1]
- 27 september - Denis Healey väljs till ny vice ordförande för det brittiska Labourpartiet.[1]
- 30 september – Sveriges socialdemokratiska arbetareparti beslutar på sin 28:e kongress, i Folkets hus i Stockholm om att verka för löntagarfonder.[1]
- 18 oktober - Stanislaw Kania avgår som Polens kommunistpartiledare, och efterträds av regeringschefen Wojciech Jaruzelski.[1]
- 25 oktober – I Sverige väljs Ulf Adelsohn till moderaternas partiledare efter Gösta Bohman.[1]
- 6 november – Sveriges socialdemokratiska arbetareparti firar 100-årsminnet av August Palms tal 1981.[1]
Födda
[redigera | redigera wikitext]- 3 mars – Julius Malema, ordförande i ANC:s ungdomsförbund 2008–2011.
- 8 juli – Sabine Herold, talesperson för Alternative libérale 2008–2009.
- 24 augusti – Vera Kobalia, Georgiens ekonomi- och hållbar utvecklingsminister sedan 2010.
- 14 november – Carl Emanuelsson, talesperson för Feministiskt initiativ sedan 2011.
Avlidna
[redigera | redigera wikitext]- 22 januari - Nils G. Hansson, svensk politiker i Bondeförbundet/Centerpartiet.[1]
- 11 maj - Heinz-Herbert Karry, 61, ekonomiminister i Hessen (mördad).[1]
- 6 februari - Frederika av Hannover, 63, tidigare grekisk drottning.[1]
- 30 maj – Ziaur Rahman, Bangladeshs president 1977–1981.
- 30 augusti – Mohammad Ali Rajai, Irans president 2–30 augusti 1981.
- 28 september – Rómulo Betancourt, Venezuelas president 1945–1948 och 1959–1964.
- 6 oktober – Anwar Sadat, Egyptens president 1970–1981 (mördad).[1]
- 18 december - Mehmet Shehu, Albaniens premiärminister (självmord).[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg bh bi bj bk bl bm bn bo bp bq br bs bt bu bv bw bx by bz ca cb cc cd ce cf cg ch ci cj ck cl cm cn co cp cq cr cs ct cu cv cw cx cy cz da db dc dd de df dg dh di dj dk dl dm dn do dp dq dr ds dt du dv dw dx dy dz ea eb ec ed ee ef eg eh ei ej ek el em en eo ep] Horisont 1981. Bertmarks
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Politikåret 1981.
