Ohms lag
Ohms lag beskriver förhållandet mellan elektrisk spänning, elektrisk resistans och elektrisk ström för en linjär resistor. Den är uppkallad efter den tyske fysikern Georg Ohm som i boken Die galvanische Kette mathematisch bearbeitet år 1827 lade fram belägg för förhållandet mellan de nämnda elektriska storheterna.
Den elektriska spänningen U över en resistans är proportionell mot den elektriska strömmen I:
Sambandet kan också formuleras som ([1]):
eller
där
- U = Spänning [V] - Anm: U härrör från tyskans Unterschied som betyder skillnad det vill säga potentialskillnad.
- I = Ström [A] - Anm: I härrör från franskans intensité de courant det vill säga strömstyrka.
- R = Resistans [Ω]
För icke-linjära resistorer är R inte konstant utan en funktion av spänning, ström, ljus, värme eller någon annan faktor.
För likspänning och medelvärdesbildade växelstorheter, effektivvärden, gäller:
där
- P = Effekt [W]
- U = Spänningens effektivvärde [V]
- I = Strömmens effektivvärde [A]
Ohms lag gäller för likström och likspänning. För växelspänning tillkommer en induktiv eller kapacitiv komponent förutom den resistiva och förhållandet mellan spänning och ström anges i stället med en impedans Z:
Om en elektrisk komponent som påförs en växelspänning inte orsakar fasförskjutning mellan spänning och ström, beter sig komponenten som en resistor enligt Ohms lag. Med effektlagen (1) kan effekten som utvecklas i den elektriska komponenten beräknas om enbart strömstyrka och resistans är kända.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Ohms lag”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ohms-lag. Läst 26 mars 2018.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Ohms lag.
- Om Ohms lag, med kalkylator