Nejlikbroskskivling
Nejlikbroskskivling | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Svampar Fungi |
Stam | Basidiesvampar Basidiomycota |
Klass | Agaricomycetes |
Ordning | Agaricales |
Familj | Marasmiaceae |
Släkte | Marasmius |
Art | Nejlikbroskskivling M. oreades |
Vetenskapligt namn | |
§ Marasmius oreades | |
Synonymer | |
Collybia oreades (Bolton) P. Kumm. 1871[1] Agaricus pseudomouceron Bull. 1812[2] Agaricus oreades Bolton 1792[3] Agaricus pratensis Huds. 1778[4] Agaricus coriaceus Lightf. 1777[5] Scorteus oreades (Fr.) anon. [6] |
Den mykologiska karaktären hos nejlikbroskskivling: | |||||||||
|
|
|
| ||||||
|
|
|
Nejlikbroskskivling eller nejlikbrosking[7] , Marasmius oreades,[8] är en svampart som tillhör divisionen basidiesvampar. Den beskrevs först av Bolton och fick sitt nu gällande namn av Elias Fries 1836. Nejlikbrosking ingår i släktet Marasmius och familjen Marasmiaceae.[9][10][11] Arten är reproducerande i Sverige.[11] Inga underarter finns listade.[9]
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Nejlikbroskskivlingen är en oansenlig, liten svamp, gulbrun till blekt beige, med 2-6 cm stor hatt. Hatten är som ung välvd men får senare en svag puckel. Foten är cirka 4-7 cm hög, smal och mycket seg. Den har en doft som påminner om kryddnejlika och bittermandel.[12][13]
Växtsätt och utbredning
[redigera | redigera wikitext]Svampen är allmän i södra och mellersta Sverige och växer mellan maj och november på ängar och gräsmattor, i hagar och vid vägkanter, i så kallade häxringar. Dessa ringar uppstår genom att svampens mycel växer utåt från platsen där sporerna först grott. Även om fruktkropparna inte vuxit upp syns ofta mycelets närvaro genom kraftigare gräsväxt i ringen.[12][14]
Användning
[redigera | redigera wikitext]Nejlikbroskskivlingen är en utmärkt matsvamp som kan stekas eller friteras. Den kan också torkas och malas för att användas som krydda vid matlagningen. Endast hatten används.[13] Elias Fries skrev i Sveriges ätliga och giftiga svampar (1860-1866): "Ehuru ätlig och välsmakande är den som näringsmedel af föga vigt, men mycket eftersökt och värderad som krydda på köttsoppor o.s.v., hvilka den meddelar en ganska angenäm smak."[7]
Svampen kan förväxlas med den giftiga gifttrattskivling, som dock har tätare skivor och luktar annorlunda, eller gul åkerskivling, som inte är giftig men inte heller är någon matsvamp.[13]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ P. Kumm. (1871) , In: Führ. Pilzk. (Zwickau):116
- ^ Bull. (1812) , In: Hist. Champ. France (Paris):578, tab. 144;528:2
- ^ Bolton (1792) , In: Hist. fung. Halifax, App. (Huddersfield):151
- ^ Huds. (1778) , In: Fl. Angl., Edn 2 2:616
- ^ Lightf. (1777) , In: Fl. Scot. 2:1020
- ^ , www.speciesfungorum.org
- ^ [a b] ”Nejlikbrosking - vår minsta matsvamp”. Naturhistoriska riksmuseet. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190822081918/https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/nejlikbroskingvarminstamatsvamp.2798.html. Läst 22 augusti 2019.
- ^ E.M. Fries (1836) , In: Anteckn. Sver. Ätl. Svamp.:52
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/marasmius+oreades/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Species Fungorum. Kirk P.M., 2010-11-23
- ^ [a b] Dyntaxa Marasmius oreades
- ^ [a b] ”nejlikbroskskivling”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/nejlikbroskskivling.
- ^ [a b c] ”Nejlikbrosking - Marasmius oreades”. svampguiden.se. http://svampguiden.com/art/visa/marasmius_oreades.
- ^ Marasmius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör Nejlikbroskskivling.