Hoppa till innehållet

Nejlikbroskskivling

Från Wikipedia
Nejlikbroskskivling
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
StamBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningAgaricales
FamiljMarasmiaceae
SläkteMarasmius
ArtNejlikbroskskivling
M. oreades
Vetenskapligt namn
§ Marasmius oreades
Synonymer
Collybia oreades (Bolton) P. Kumm. 1871[1]
Agaricus pseudomouceron Bull. 1812[2]
Agaricus oreades Bolton 1792[3]
Agaricus pratensis Huds. 1778[4]
Agaricus coriaceus Lightf. 1777[5]
Scorteus oreades (Fr.) anon. [6]

Den mykologiska karaktären hos nejlikbroskskivling:


hymenium:
skivor


hatt:
välvd


skivtyp:
vidfästa


ätlighet:
delikat




fot:
bar


sporavtryck:
vit


ekologi:
saprofyt

Nejlikbroskskivling eller nejlikbrosking[7] , Marasmius oreades,[8] är en svampart som tillhör divisionen basidiesvampar. Den beskrevs först av Bolton och fick sitt nu gällande namn av Elias Fries 1836. Nejlikbrosking ingår i släktet Marasmius och familjen Marasmiaceae.[9][10][11] Arten är reproducerande i Sverige.[11] Inga underarter finns listade.[9]

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Nejlikbroskskivlingen är en oansenlig, liten svamp, gulbrun till blekt beige, med 2-6 cm stor hatt. Hatten är som ung välvd men får senare en svag puckel. Foten är cirka 4-7 cm hög, smal och mycket seg. Den har en doft som påminner om kryddnejlika och bittermandel.[12][13]

Växtsätt och utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Svampen är allmän i södra och mellersta Sverige och växer mellan maj och november på ängar och gräsmattor, i hagar och vid vägkanter, i så kallade häxringar. Dessa ringar uppstår genom att svampens mycel växer utåt från platsen där sporerna först grott. Även om fruktkropparna inte vuxit upp syns ofta mycelets närvaro genom kraftigare gräsväxt i ringen.[12][14]

Nejlikbroskskivlingen är en utmärkt matsvamp som kan stekas eller friteras. Den kan också torkas och malas för att användas som krydda vid matlagningen. Endast hatten används.[13] Elias Fries skrev i Sveriges ätliga och giftiga svampar (1860-1866): "Ehuru ätlig och välsmakande är den som näringsmedel af föga vigt, men mycket eftersökt och värderad som krydda på köttsoppor o.s.v., hvilka den meddelar en ganska angenäm smak."[7]

Svampen kan förväxlas med den giftiga gifttrattskivling, som dock har tätare skivor och luktar annorlunda, eller gul åkerskivling, som inte är giftig men inte heller är någon matsvamp.[13]

  1. ^ P. Kumm. (1871) , In: Führ. Pilzk. (Zwickau):116
  2. ^ Bull. (1812) , In: Hist. Champ. France (Paris):578, tab. 144;528:2
  3. ^ Bolton (1792) , In: Hist. fung. Halifax, App. (Huddersfield):151
  4. ^ Huds. (1778) , In: Fl. Angl., Edn 2 2:616
  5. ^ Lightf. (1777) , In: Fl. Scot. 2:1020
  6. ^ , www.speciesfungorum.org
  7. ^ [a b] ”Nejlikbrosking - vår minsta matsvamp”. Naturhistoriska riksmuseet. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190822081918/https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/nejlikbroskingvarminstamatsvamp.2798.html. Läst 22 augusti 2019. 
  8. ^ E.M. Fries (1836) , In: Anteckn. Sver. Ätl. Svamp.:52
  9. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/marasmius+oreades/match/1. Läst 24 september 2012. 
  10. ^ Species Fungorum. Kirk P.M., 2010-11-23
  11. ^ [a b] Dyntaxa Marasmius oreades
  12. ^ [a b] ”nejlikbroskskivling”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/nejlikbroskskivling. 
  13. ^ [a b c] ”Nejlikbrosking - Marasmius oreades”. svampguiden.se. http://svampguiden.com/art/visa/marasmius_oreades. 
  14. ^ Marasmius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)


Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]