Medelhavsbarb
| Medelhavsbarb Status i världen: Nära hotad[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Karpartade fiskar Cypriniformes |
| Familj | Karpfiskar Cyprinidae |
| Släkte | Barbus |
| Art | Medelhavsbarb B. meridionalis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Barbus meridionalis | |
| Auktor | Risso, 1827[2] |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Medelhavsbarb (Barbus meridionalis) är en art i familjen karpfiskar som framför allt lever i floder i Frankrike men även i Spanien.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]En avlång fisk med stora rygg- och stjärtfenor, nos med en avrundad spets med nedåtriktad mun och 5 skäggtömmar. Ovansidan är gulaktig med stora, oregelbundna, svarta fläckar.[3] Även huvud och fenor har fläckar. Underläppen är tjock. Ryggfenan har 3 till 4 taggstrålar och 7 till 9 mjukstrålar; motsvarande värden för analfenan är 2 till 3 respektive 5 till 6, medan stjärtfenan enbart består av 16 till 19 mjukstrålar. Som mest kan den bli 27 cm lång och väga 250 g.[4] Arten saknar egentliga tänder, men har "struptänder", benutskott i matstrupen, som hjälper till att sönderdela födan.[5]
Vanor
[redigera | redigera wikitext]Medelhavsbarben lever i kustnära men höglänta delar av floder med klart, strömt och syrerikt vatten[5] över sand- och grusbotten. Den undviker i regel flodernas låglänta delar om den nära släktingen flodbarben är närvarande. Födan består i huvudsak av små, ryggradslösa djur, och till mindre del av växter.[4]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Arten leker mellan maj och juli.[1] Trots det konkurrensörhållande som uppenbarligen råder med flodbarben (se ovan) förekommer det att den lokalt i södra Frankrike bildar delvis fertila hybrider med denna.[4] Hybridisering förekommer även med Barbus haasi.[1]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Utbredningsområdet omfattar södra delen av Rhônes flodområde, flera kustnära vattendrag i Frankrike samt ett mindre antal kustnära vattendrag i södra Katalonien i Spanien.[1] Den italienska populationen, som förr räknades till denna art, betraktas nu som en fristående art under namnet Barbus caninus.[4]
Status
[redigera | redigera wikitext]Arten är klassificerad som nära hotad ("NT") av IUCN. Populationen förändras egentligen inte, och den är spridd över ett stort område. Eftersom den är starkt fragmenterad, den förekommer till exempel främst i de kraftigt strömmande delarna av floderna, och då den är känslig för föroreningar och hotad som art av sin vara att hybridisera med andra, närstående arter har den ändå klassificerats enligt ovan. Även flodutbyggnad är ett hot.[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e] Crivelli, A.J. 2006 Barbus meridionalis (på engelska). Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2 juli 2012.
- ^ ”Barbus meridionalis Risso, 1827” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=688651. Läst 2 juli 2012.
- ^ Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 246. ISBN 91-1-844202-1
- ^ [a b c d] Luna, Susan M.; Torres, Armi G. (15 november 2011). ”Barbus meridionalis Risso, 1827 Mediterranean barbel” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Barbus-meridionalis.html. Läst 2 juli 2012.
- ^ [a b] ”Barbus meridionalis”. ARKive - Images of Life on Earth. Arkiverad från originalet den 2 maj 2013. https://archive.is/20130502220410/http://www.arkive.org/mediterranean-barbel/barbus-meridionalis/#text=All. Läst 2 juli 2012.