Hoppa till innehållet

Maurice Maeterlinck

Från Wikipedia
Nobelpristagare Maurice Maeterlinck
Född29 augusti 1862
Gent, Belgien
Död6 maj 1949 (86 år)
Nice, Frankrike
Yrkeförfattare[1][2][3], poet[1], filosof[2], essäist[4], dramatiker, librettist[5] och översättare[6]
NationalitetBelgien Belgisk
SpråkFranska
Verksamcirka 1885–1948
Genrerfilosofisk fabel[7]
PartnerGeorgette Leblanc
Namnteckning

Maurice Polydore Marie Bernard Maeterlinck, född 29 augusti 1862 i Gent i Belgien, död 6 maj 1949 i Nice i Frankrike, var en belgisk författare. Han erhöll Nobelpriset i litteratur 1911.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Maeterlinck kom från en välbärgad fransktalande familj i Gent. Han verkade först en kortare tid som advokat, men övergav den banan i slutet av 1880-talet för att istället verka som författare.

Redan under studietiden vid Gents universitet lärde han känna författaren Emile Verhaeren, som var lärare där; en vänskap som skulle vara till Verhaerens död 1916. En annan belgisk författare som Maeterlinck lärde känna tidigt var Charles van Lerberghe. Från 1896 var Maeterlinck verksam i Frankrike, men redan långt tidigare kom han under vistelser i Paris i kontakt med den växande symbolistiska rörelsen kring Stéphane Mallarmé och Villiers de l'Isle-Adam. Maeterlinck applicerade skolans idéer på dramat, och blev 1889 med sin La Princesse Maleine en av de första att presentera ett symbolistiskt drama.

Fantasi är nyckelordet i Maeterlincks skrivande, och hans kanske mest kända drama L'Oiseau bleu (Fågel blå) är ett rent sagospel. Det handlar om de två fattiga barnen Myltyl och Tyltyl som, åtföljda av bland andra Ljus, Katt, Hund, Bröd och Vatten, ger sig ut på jakt efter Fågel blå, en symbol för lyckan. Trolovningen är ett slags fortsättning på Fågel blå.

Maeterlinck hade från 1895 till 1918 en långvarig relation med skådespelerskan och sångerskan Georgette Leblanc – för samtiden känd som Madame Maeterlinck, även om de inte formellt var gifta. Hon medverkade i många uppsättningar av hans dramer och gästspelade också i Sverige hösten 1903 i fyra av hans skådespel. Från 1907 och till 1915 bodde de i perioder i ett kloster, stort som ett helt kvarter – Saint Wandrelle eller Fontenelle Abbey – som Maeterlinck lyckats komma i besittning av, med löfte att lämna det tillbaka till kyrkan efter ett givet antal år. Somliga delar av klostret var dock inte beboeliga. Under Georgettes ledning framfördes under somrarna Maeterlincks dramer i klostret i tämligen relevant miljö, till gästers och allmänhetens uppbyggelse.

Maeterlinck gifte sig 1919 med Renée Dahon, också hon skådespelare. 1930 köpte de ett mindre slott i Nice, Frankrike, som de kallade Villa Orlamonde. Han adlades (upphöjdes till greve) 1932 av den belgiske kungen Albert I. Maeterlinck och hans hustru flydde till USA 1939, för att efter andra världskriget återkomma till Nice 1947, där han dock dog bara två år senare, 86 år gammal.

År 1926 lät han i eget namn utge en entomologisk studie, Termiternas liv, som i allt väsentligt plagierade den sydafrikanske författaren Eugène Marais tidigare utgivna verk Termitens själ. De bådas verk föregicks av Maria Sibylla Merians (1647–1717) tvåvolymsarbete om europeiska insekter, Der Raupen wunderbare Verwandlung und sonderbare Blumennahrung, samt fältarbetet från Amazonas: Metamorphosis Insectorum Surinamensium vilka reflekterade över termiternas själsliv. År 1937 tillhörde Maeterlinck grundarna av Académie Mallarmé.

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
Sarah Bernhardt i Pélleas och Mélisande.
Gerda Lundequist och Anders de Wahl som Monna Vanna och Prinzivalle i Monna Vanna.
Pjäser
  • La Princesse Maleine (1889) Fantasidrama i fem akter
  • Les aveugles (1890) (De blinda, 1901) (De blinda, otryckt översättning av Henrik Dyfverman för Radioteatern 1949) Drama i en akt (Tillägnad Charles van Lerberghe)
  • L'intruse (1890) (Den okände gästen) Drama i en akt (Tillägnad Edmond Picard)
  • Les sept princesses (1891) Drama
  • Pelléas et Mélisande (1892) (Pélleas och Mélisande) Drama i fem akter (Tillägnad Octave Mirbeau)
  • Alladine et Palomides (1894) Drama i fem akter (Tillägnad Camille Mauclair)
  • Intérieur (1894) (Interiör, översatt av August Lundin) Drama i en akt (Tillägnad Sara de Swart)
  • La mort de Tintagiles (1894) Drama i fem akter (Tillägnad Aurélien Lugné-Poë)
  • Aglavaine et Sélysette (1896) (Aglavaine och Sélysette, översatt av Gustaf Collijn, 1911) Drama i 5 akter
  • Ariane et Barbe-Bleue eller La delivrance inutile (1900/01) Drama i tre akter
  • Sœur Béatrice (1901) (Syster Beatrice) Mirakelspel i tre akter
  • Monna Vanna (1902) (Monna Vanna, översatt av Frans Hedberg, 1903) Renässansdrama i tre akter
  • Joyzelle (1903) (Joyzelle, översatt av Franz Hedberg, Bonnier, 1903) Drama i fem akter
  • La miracle de saint Antoine (1903) (Den helige Antonius underverk) (Sankt Antonius underverk, otryckt översättning av Edvard Alkman, TV-bearbetning Lennart Lagerwall för TV-teatern 1963) Satirisk legend i två akter
  • Gräsänklingar (1904) Lustspel i tre akter
  • L'Oiseau bleu (1908) (Fågel Blå, översättning Hugo Hultenberg, Norstedt, 1910) Feeri i fem akter och tio tablåer
  • Marie Magdeleine (1909) (Maria Magdalena, översättning Hugo Hultenberg, Hierta, 1914) Drama i tre akter
  • Les Fiançailles (1918) (Trolovningen, översättning Hugo Hultenberg, Norstedt, 1922) Feeri i fem akter och elva tablåer
  • Le Bourgmestre de Stilmonde (1918)
  • Berniquel (1929)
  • The Power of the Dead (filmmanus)
  • Blue Feathers (filmmanus)
  • Princess Isabel
  • Secret Justice
  • The Miracle of the Mothers
  • Father Septubal (1940)
  • Aura and Veronica
Poesi
  • Serres chaudes (1889; Drivhus)
  • Douze chansons (1896, ny uppl. 1900 som Quinze chansons)
Prosa
  • [Okänd originaltitel] ("The Massacre of the Innocents" i The wrack of the storm (Methuen, 1916); originalet tryckt 1886 i tidskriften La pleiade)
  • Le trésor des humbles (1896) (De ringes rikedomar, översättning Hugo Hultenberg, Hierta, 1909) (De ringes rikedomar, översättning Sten Granlund, Åhlen & Åkerlund, 1916)
  • La sagesse et la destinée (1898) (Visheten och ödet, översättning Hugo Hultenberg, Hierta, 1909)
  • La vie des abeilles (1901) (Biets liv, översättning Hanny Flygare, Norstedt, 1902) (Bikupan, anonym översättning, Bonnier, 1902)
  • La temple enseveli (1902) (Det begrafna templet, översättning Hugo Hultenberg, Hierta, 1911; ny uppl. Norstedt, 1921 med titel Det begravna templet)
  • Le double jardin (1904) (Den underbara trädgården, översättning Hugo Hultenberg, Hierta, 1904) [Tillägnad Georgette Leblanc]
  • L'intelligence des fleurs (1907) (Blommornas intelligens, översättning Hugo Hultenberg, Hierta, 1908)
  • La mort (1913) (Döden, översättning Hugo Hultenberg, Hierta, 1913)
  • Our eternity (1913) ["Our eternity is a very considerable extension of the essay on Death which was published as a separate work in 1911." Ö.a.]
  • Les débris de la guerre (1916) (engelsk översättning The Wrack of the Storm)
  • L'hôte inconnu (1917) (Den okände gästen, översättning Hugo Hultenberg, 1919)
  • [Okänd originaltitel] (De dödas liv, översättning Hugo Hultenberg, Norstedt, 1918)
  • Les sentiers dans la montagne (1919) (Stigarna i berget, översättning Hugo Hultenberg, Norstedt, 1920)
  • Le grand secret (1921) (Den stora hemligheten, översättning Hugo Hultenberg, Norstedt, 1921)
  • La vie des termites (1926) (Termiternas liv, översättning Hugo Hultenberg, Norstedt, 1927) [plagiat av Eugene Marais Termitens själ]
  • La vie de l'espace (1928)
  • La vie des fourmis (1930) (Myrornas liv, översättning Hugo Hultenberg, Norstedt, 1931)
  • Magic of the Stars (1930)
  • Avant le grand silence (engelsk översättning Before the great Silence, 1935)
  • Le sablier (1936)
  • Pigeons and Spiders (1936) ["The life of the pigeon" was first published in French as "La vie des pigeons" in "Les Annales", 1934. "The water spider", with "Sicelides musae" and "The kingdom of the dead", was first published in French under the title "L'araignée de verre", Bibliothèque-Charpentier, Fasquelle éditeurs, 1932.]
  • Devant Dieu (1937)
  • La grande porte (1939)
  • The great beyond (1945)
  • Bulles bleues, souvenirs heureux (självbiografi, 1948)
  • Wisdom and Fate (övers. 1955 till estniska, Tarkus ja Saatus)

Maeterlinck i musik

[redigera | redigera wikitext]

Pelléas et Mélisande fungerade som inspiration för minst fyra stora sekelskifteskompositioner: en opera av Claude Debussy, skådespelsmusik av Jean Sibelius, en orkestersvit av Gabriel Fauré, och ett symfoniskt poem av Arnold Schönberg.

Andra operor, sviter, symfonier baserade på Maeterlincks skådespel:

Litteratur om Maeterlinck

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] arkiv Storico Ricordi, Archivio Storico Ricordi person-ID: 10618, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 22979, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ hämtat från: persiskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  5. ^ hämtat från: franskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
  6. ^ hämtat från: franskspråkiga Wikipedia härlett från: Kategori:Belgiska översättare, läst: 24 juni 2019.[källa från Wikidata]
  7. ^ hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Maurice_Maeterlinck&oldid=54217627”