Hoppa till innehållet

Marcel Marceau

Från Wikipedia
Marcel Marceau
FöddMarcel Marceau
22 mars 1923[1][2][3]
Strasbourg[4]
Död22 september 2007[5][2][6] (84 år)
Cahors, Frankrike
BegravdPère-Lachaise och Grave of Marceau
Andra namnBip[7] och Le mime Marceau
Medborgare iFrankrike[8]
Utbildad vidLycée Fustel-de-Coulanges (Strasbourg)
Lycée Gay-Lussac
École nationale supérieure d'art de Limoges
SysselsättningPantomimartist[9], målare, litograf, bildkonstnär[9], medlem av franska motståndsrörelsen, clown, cirkusartist, skådespelare, komiker
MakaElla Jaroszewicz[10]
Barn4
Utmärkelser
Prix du Brigadier (1963)
Heders-Molière (1990)
Riddare av Akademiska palmen
Gabriela Mistrals lärarmeritorden
Hedersdoktor vid Princeton University
Kommendör av Nationalförtjänstorden
Kommendör av Arts et Lettres-orden
Officer av Hederslegionen
Redigera Wikidata
Marcel Marceau (1977).

Marcel Marceau, egentligen Marcel Mangel, född 22 mars 1923 i Strasbourg, död 22 september 2007 i Cahors i Lot (i hjärtinfarkt),[11] var en fransk mimartist.

Marceau fick sitt intresse för scenen efter att ha sett Charlie Chaplin. 1944 började Marceau som elev hos Étienne Decroux, och då kom också filmen Paradisets barn av Marcel Carné. Paradisets barn handlar om mimaren Jean-Gaspard Deburau på 1800-talet (i romantisk tappning). Inspirerad av filmen skapade Marceau en modern motsvarighet i sin gestalt Bip. Typiskt för Marceau är att han gör tyst pantomim som berättar något - en historia, en moralitet, en betraktelse. Berömd är också hans kapacitet att ur tomma intet få publiken att se hela världar.

Marceau medverkade som sig själv i Mel Brooks film Det våras för stumfilmen (1976) i vilken han uttalar filmens enda talade ord - Non. Kanske också det enda ord han någonsin uttalat under sin konstutövning som mimare. I filmen Barbarella (1968) spelade han dock Professor Ping i en talande roll. Detta var första gången hans röst hördes på film.

År 1978 öppnade han en mimskola som hette École de mimodrame som då låg i Paris.

Filmen Resistance från 2020 handlar om Marcel Marceaus liv under andra världskriget.

  1. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Марсо Марсель”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  3. ^ Marcel Marceau, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 116016, läs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läst: 24 oktober 2016.[källa från Wikidata]
  5. ^ French mime artist Marceau dies (på engelska), BBC News Online, 23 september 2007, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6j39k25, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2007409304, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 116016, läs online, läst: 19 juni 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 79094, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ PLWABN-ID: 981057140460560.[källa från Wikidata]
  11. ^ DN.se – Mimaren Marcel Marceau död