Hoppa till innehållet

Lucian Wysocki

Från Wikipedia
Lucian Wysocki
Brigadeführer
Född18 januari 1899
Gentomie, Westpreussen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död13 december 1964 (65 år)
Rheinhausen, Duisburg, Nordrhein-Westfalen, Västtyskland
Inträde21 juni 1940
Tjänstetid1940–1945
Befäl1) Polischef i Oberhausen
2) Polischef i Duisburg
3) SS- och polischef Litauen
4) Polischef i Kassel

Lucian Damianus Wysocki, född 18 januari 1899 i Gentomie, Westpreussen, död 13 december 1964 i Rheinhausen, Duisburg, var en tysk SS-Brigadeführer och generalmajor i polisen. Han var under andra världskriget SS- och polischef i det av Tyskland ockuperade Litauen.

Wysocki anmälde sig 1917 som krigsfrivillig och hann strida på både östfronten och västfronten innan första världskriget tog slut. I september 1918 hamnade han i amerikansk krigsfångenskap, ur vilken han ett knappt år senare släpptes.

Wysocki blev 1929 medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och Sturmabteilung (SA). Under 1930-talet steg han i graderna och anförde olika SA-Standarten, det vill säga SA-regementen. År 1940 utträdde han ur SA och blev medlem i Schutzstaffel (SS) och kommenderades till SS-Oberabschnitt West (Düsseldorf).

Den 22 juni 1941 anföll Tyskland sin tidigare bundsförvant Sovjetunionen och inledde Operation Barbarossa. Reichsführer-SS Heinrich Himmler utnämnde Wysocki till SS- och polischef i Litauen och han kom under sin tid som sådan att aktivt delta i förintelsen av Litauens judiska befolkning. Efter två år entledigades Wysocki från denna post och förflyttades till Minsk, där han i Curt von Gottbergs stab ägnade sig åt partisanbekämpning. I slutet av andra världskriget var Wysocki polischef i Kassel.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Kusenberg, Dieter (1999) (på tyska). Lucian (Lutz) Damianus Wysocki: der ungesühnte Aufstieg vom Polizeipräsidenten zum SS-General im Osten. Oberhausen: Laufen. ISBN 3-87468-163-7 
Företrädare:
SS- och polischef Litauen
1941–1943
Efterträdare:
Hermann Harm