Kvicksilver(I)klorid
| Kvicksilverklorid | |
  | |
| Systematiskt namn | Kvicksilver(I)klorid |
|---|---|
| Övriga namn | Kalomel |
| Kemisk formel | Hg2Cl2 |
| Molmassa | 472,09 g/mol |
| Utseende | Vitt fast ämne |
| CAS-nummer | 10112-91-1 |
| Egenskaper | |
| Densitet | 7,150 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 0,002 g/l |
| Smältpunkt | 525 °C |
| Kokpunkt | 383 (sublimering) °C |
| Faror | |
| Huvudfara | Giftig |
| NFPA 704 |
0
3
0
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Kvicksilver(I)klorid är en kemisk förening av kvicksilver och klor med formeln Hg2Cl2. Ämnet kallas även kalomel, kvicksilverklorur och merkuroklorid, förr även sublimat.
Framställning och egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Ämnet framställs genom sublimering av en blandning av natriumklorid och kvicksilversulfat med någon tillsats av brunsten, varvid erhålls vita, stråliga kristallinska massor, vilka rivs till pulver och löses i vatten med tillsats av etanol, eter och glycerol. Ur vattenlösningen fälls med kali- eller natronlut gul kvicksilveroxid.
Ur en salmiakhaltig lösning kan utkristalliseras kvicksilverammoniumklorid.
Kvicksilverklorid är starkt gift för både högre och lägre organismer och är ett starkt antiseptiskt medel.[1]
Medicinsk användning
[redigera | redigera wikitext]Ämnet användes förr som laxativ och medel mot inälvsmask, samt för desinficering av händer och instrument.
Teknisk användning
[redigera | redigera wikitext]Ingår i referenselektroder vid mätning av normalpotentialer. Se korrosionspotential.
Ämnet har även haft användning inom fotografin och som impregneringsmedel för trä (”kyanisering”).[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Mercury(I) chloride, 2 november 2011.