Kassiterit
| Kassiterit | |
 Kassiterit, 30 mm bipyramidala kristaller. | |
| Kategori | Oxidmineral |
|---|---|
| Strunz klassificering | 04.DB.05 |
| Kemisk formel | SnO2 |
| Färg | Svart, brunsvart, rödbrun, röd, gul, grå, vit, sällan färglös |
| Kristallstruktur | Tetragonalt – ditetragaonalt Dipyramidal 4/m 2/m 2/m |
| Tvillingbildning | Mycket vanlig på {011}, som kontakt och penetrerande tvillingar |
| Spaltning | {100} ofullständig, {110} otydlig; avsöndring på {111} eller {011} |
| Brott | Mussligt till ojämnt |
| Hållbarhet | Spröd |
| Hårdhet (Mohs) | 6–7 |
| Glans | Diamant- till metallglans; kan vara fet på brottytor |
| Ljusbrytning | nω = 1,990–2,010 nε = 2,093–2,100 |
| Dubbelbrytning | δ=0,103 |
| Optisk karaktär | Enaxlig (+) |
| Dispersion | 0,071 BG, 0,035 CF[1] |
| Pleokroism | Pleokroitiska halon har observerats |
| Transparens | Transparent vid ljus färg, nästan opak vid mörkt material |
| Fluorescens | Gul vid låg temperatur[2] |
| Streckfärg | Vit till brunaktig |
| Specifik vikt | 6,98–7,1 |
| Smältbarhet | Osmältbart |
| Löslighet | Olöslig |
| Referenser | [3] |
Kassiterit, tennmalm, är ett oxidmineral, som i rent tillstånd innehåller 78,6 % tenn och bildar färglösa till bruna eller svarta, tetragonala kristaller med vitgul pulverfärg. Den förekommer ofta som väl utbildade tvillingkristaller eller pelarformade kristaller, och ibland som en tät, brunaktig massa, så kallad trätennmalm.
Förekomst
[redigera | redigera wikitext]Kassiterit förekommer dels primärt och dels sekundärt och är den viktigaste tennmalmen. I de primära förekomsterna, så kallat bergtenn, förekommer kassiteriten i gångar och ådror i olika bergarter, som granit, gnejs, lerskiffer och dylikt, i regel tillsammans med kvarts och andra malmmineral som till exempel kopparkis, svavelkis, magnetkis samt wolfram- och vismutmalmer.
De viktigaste fyndigheterna finns i Indonesien, på Malackahalvön, i Australien, Bolivia, Kina och i Europa främst i England (Cornwall) och Erzgebirge.
I Sverige är tennmalm sällsynt och förekommer sparsamt i pegmatitgångar på Utö och vid Finnbo.
Sekundärt förekommer kassiterit i tertiär- och istidsavlagringar av grus och småsten, så kallat tvåltenn, som uppstått genom vittring av primära förekomster av kassiterit. Den förekommer i stor utsträckning på Malackahalvön, som svarar för en stor andel av världsproduktionen av tenn, samt i Indonesien, Australien och Sydafrika.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Walter Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, världens alla arter och varieteter, ISBN 978-91-6319-069-8
- ^ Boris S. Gorobets, Alexandre A. Rogojine, Luminescent spectra of minerals reference-book, VIMS (Allryska institutet för mineralresurser), Moskva 2002, sid 230, ISBN 5-901837-05-3
- ^ Handbook of mineralogy[1]
Övriga källor
[redigera | redigera wikitext]Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cassiterite, 17 april 2012.