Hylomys suillus
| Hylomys suillus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Erinaceomorpha |
| Familj | Igelkottdjur Erinaceidae |
| Underfamilj | Råttigelkottar Galericinae |
| Släkte | Hylomys |
| Art | Hylomys suillus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hylomys suillus | |
| Auktor | Müller, 1840 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Hylomys suillus[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Müller 1840. Hylomys suillus ingår i släktet Hylomys och familjen igelkottdjur.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Djuret har inga långa taggar som arter i underfamiljen igelkottar (Erinaceinae) utan bara några korta avplattade taggar inblandade i den mjuka pälsen. Pälsen är oftast brun eller lite gråspräcklig. Hylomys suillus blir 12 till 14 cm lång (huvud och bål), har en cirka 3 cm lång svans och väger ungefär 70 g. Den korta svansen är nästan naken och de runda öronen är ganska stora. I den långa spetsiga nosen finns flera tänder som har ungefär samma storlek. Fingrar och tår är utrustade med klor.[7][8]
Utbredning och habitat
[redigera | redigera wikitext]Denna råttigelkott förekommer i Sydostasien från sydöstra Kina över det sydostasiatiska fastlandet och Malackahalvön till norra Borneo, Sumatra och Java. Arten vistas i kulliga områden och i bergstrakter mellan 90 och 1700 meter över havet. På Sumatra når den i sällsynta fall 3000 meter över havet. Hylomys suillus vistas vanligen i fuktiga bergsskogar. Den hittas även i skogar i lägre områden samt i landskap som förändrades av människor.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Arten äter främst ryggradslösa djur som insekter och daggmaskar. Dessutom ingår frukter i födan. Fortplantningen sker över hela året och honor föder upp till tre ungar per kull. Under bra förhållanden kan Hylomys suillus leva två år.[1]
Underarter
[redigera | redigera wikitext]Arten delas in i följande underarter:[5]
- H. s. dorsalis
- H. s. maxi
- H. s. microtinus
- H. s. pegunensis
- H. s. siamensis
- H. s. suillus
- H. s. tionis
Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] 2008 Hylomys suillus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Hylomys suillus
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (23 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/hylomys+suillus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Francis & Barrett, red (2008). ”Short-tailed gymnure” (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 30. ISBN 978-1-84537-735-9
- ^ Nick Baker: Short-tailed Gymnure Arkiverad 24 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine., Ecology Asia, läst 23 juli 2016.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Hylomys suillus.
Wikispecies har information om Hylomys suillus.
|