Hoppa till innehållet

Hästskosnok

Från Wikipedia
Hästskosnok
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljSnokar
Colubridae
SläkteHemorrhois
ArtHemorrhois hippocrepis
Vetenskapligt namn
§ Hemorrhois hippocrepis
AuktorCarl von Linné, 1758
Utbredning
Synonymer
Zamenis hippocrepis GÜNTHER 1858[2]
Calopeltis hippocrepis EICHWALD 1839[3]
Coluber diadema BONELLI 1834[4]
Periops hippocrepis Linné 1830
Natrix hippocrepis LAURENTI 1768[5]
Coluber domesticus Linnaeus 1767
Coluber hippocrepis Linné 1758[6]
Haemorrhois hippocrepis WELCH
Hästskosnok, påträffad död
Hästskosnok, påträffad död
Hitta fler artiklar om djur med

Hästskosnok[7] (Hemorrhois hippocrepis)[6] är en ormart som beskrevs av Linné 1758. Den ingår i släktet Hemorrhois och familjen snokar.[8][9]

Arten delas in i följande underarter:[8]

  • H. h. hippocrepis Linné, 1758
  • H. h. nigrescens (Cattaneo, 1985)

En orm med tämligen kraftig kropp men med en lång, smal svans och tydligt avsatt huvud med stora ögon. Längden hos de vuxna djuren varierar från 140 till 200 cm. Ryggsidan är gulaktig till rödaktig med mörka fläckar, ofta med svart kant. Buken är gul till orange med en del fläckar på sidorna.[10]

Hästskosnoken är en dagaktiv orm som föredrar torra och varma habitat, gärna med buskvegetation på stenig grund, som rasbranter, steniga sluttningar,[10] kustnära sandslätter samt kulturpåverkade naturtyper som betes- och åkermark, vingårdar, mandel- och olivodlingar, trädgårdar, byar och städer. Den kan gå upp till närmare 2 700 m i bergen.[1]

Under sommaren lägger honan upp till 11 stycken ägg.[10][1]


Arten förekommer på Iberiska halvön (utom de allra nordligaste delarna), på de italienska öarna Sardinien (södra delen) och Pantelleria samt i Nordafrika från Marocko över norra Algeriet till norra Tunisien. Det är möjligt att de italienska förekomsterna har införts under historisk tid.[1]

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig, och populationen är stabil. Det finns dock vissa lokala hot, som förföljelse, vägdöd, föroreningar med bekämpningsmedel och kommersiell insamling.[1]

  1. ^ [a b c d e] Jose Antonio Mateo Miras, Marc Cheylan, M. Saïd Nouira, Ulrich Joger, Paulo Sá-Sousa, Valentin Pérez-Mellado, Iñigo Martínez-Solano, Roberto Sindaco & Antonio Romano 2009 Hemorrhois hippocrepis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 22 maj 2014.
  2. ^ Günther, A. (1858) Catalogue of Colubrine snakes of the British Museum., London, I - XVI, 1 - 281
  3. ^ Eichwald, E. (1839) , Nouv. Mem. Soc. Imp. Nat. Moscou, 9: 441
  4. ^ Bonelli (1834) In: Gené,..., Mem. R. Accad. Sci. Torino, 37: 299
  5. ^ Laurenti, J. N. (1768) Specimen medicum, exhibens synopsin reptilium emendatam cum experimentis circa venena et antidota reptilium austracorum, quod authoritate et consensu., Vienna, Joan. Thomae, 217 pp.
  6. ^ [a b] Linnaeus, C. (1758) Systema naturæ per regna tria naturæ, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Tomus I. Editio decima, reformata., Laurentii Salvii, Holmiæ. 10th Edition: 824 pp.
  7. ^ ”hästskosnok”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/h%C3%A4stskosnok. Läst 15 maj 2014. 
  8. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (red.) (23 oktober 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/search/all/key/hemorrhois+hippocrepis/match/1. Läst 22 maj 2014. 
  9. ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02
  10. ^ [a b c] Axel Kwet (2009). European Reptile and Amphibian Guide. New Holland Publishers. sid. 203. ISBN 978-1-84773-444-0 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]