Hästbanan Budweis-Linz-Gmunden

	Hästbanan Budweis-Linz-Gmunden
	Första klass persontrafik mellan Linz och Budweis
Allmänt
Plats	Österrike
Sträcka	Salzkammergut – Böhmen
Organisation
Invigd	1827–1836
Ägare	Erste Eisenbahn-Gesellschaft
Tekniska fakta
Längd	128,8 kilometer
Spårvidd	1.106 millimeter
Framdrivning	Hästbana; Från 1877 ånglok
Elektrifierad	1929

Hästbanan Budweis-Linz-Gmunden (tjeckiska: Koněspřežná dráha České Budějovice–Linec–Gmunden) var den andra öppnade järnvägslinjen på den europeiska kontinenten efter (efter Saint-Étienne–Andrézieux järnväg). Den färdigställdes i etapper mellan 1827 och 1836 och användes huvudsakligen för transport av salt från Salzkammergut till Böhmen. Den startade som hästbana och ställdes 1855–1856 om till ångloksdrift mellan Linz och Gmunden. På den bergiga sträckan mellan Linz und Budweis var en sådan omställning inte möjlig på grund av snäva kurvradier och stora stigningar. Till 1873 utnyttjades i stället för denna bandel oftast andra linjer mellan Linz och Budweis. Hästtransporterna upphörde 1872.

Persontransporterna började med enstaka resor. Tidtabellagd trafik började 1834 med specialtåg till Urfahr och dess påskmarknad. Officiellt tillstånd för persontrafik gavs 1836, och därefter avgick under perioden april–oktober långdistanståg klockan fem på morgonen från Linz och Budweis. Vid middagstid möttes tågen i Kerschbaum, som var linjens högsta punkt. Där åt passagerarna lunch på Europas första järnvägsstationsrestaurang. Slutstationen nåddes klockan sju. År 1840 hade järnvägen 10 000 passagerare och 1848 16 000. Medelhastigheten var 10–12 kilometer/timme.