Formel 1-VM 1983 hade 15 deltävlingar som kördes under perioden 13 mars-15 oktober. Förarmästerskapet vanns av brasilianen Nelson Piquet och konstruktörsmästerskapet av Ferrari.
F1-regler i korthet 1983 |
Motor | Över-/turboladdad 1 500 cc Sug 3 000 cc |
---|
Max cylindrar | 12 |
---|
Bilens minimivikt | 540 kg |
---|
Poängberäkning | 9, 6, 4, 3, 2, 1 • Halva poäng gavs om ett lopp stoppades före halva distansen. |
---|
Stall/Tillverkare
|
Nummer
|
Förare
|
Alfa Romeo
|
22
|
Andrea de Cesaris, Italien
|
23
|
Mauro Baldi, Italien
|
Arrows-Ford
|
29
|
Marc Surer, Schweiz
|
30
|
Chico Serra, Brasilien
|
Alan Jones, Australien
|
Thierry Boutsen, Belgien
|
ATS-BMW
|
9
|
Manfred Winkelhock, Tyskland
|
Brabham-BMW
|
5
|
Nelson Piquet, Brasilien
|
6
|
Riccardo Patrese, Italien
|
Ferrari
|
27
|
Patrick Tambay, Frankrike
|
28
|
René Arnoux, Frankrike
|
Ligier-Ford
|
25
|
Jean-Pierre Jarier, Frankrike
|
26
|
Raul Boesel, Brasilien
|
Lotus (Lotus-Ford & Lotus-Renault)
|
11
|
Elio de Angelis, Italien
|
12
|
Nigel Mansell, Storbritannien
|
McLaren (McLaren-Ford & McLaren-TAG)
|
7
|
John Watson, Storbritannien
|
8
|
Niki Lauda, Österrike
|
Osella (Osella-Ford & Osella-Alfa Romeo)
|
31
|
Corrado Fabi, Italien
|
32
|
Piercarlo Ghinzani, Italien
|
RAM-Ford
|
17
|
Eliseo Salazar, Chile
|
Jacques Villeneuve, Kanada
|
Kenny Acheson, Storbritannien
|
18
|
Jean-Louis Schlesser, Frankrike
|
Renault
|
15
|
Alain Prost, Frankrike
|
16
|
Eddie Cheever, USA
|
Spirit-Honda
|
40
|
Stefan "Lill-Lövis" Johansson, Sverige
|
Theodore-Ford
|
33
|
Roberto Guerrero, Colombia
|
34
|
Johnny Cecotto, Venezuela
|
Toleman-Hart
|
35
|
Derek Warwick, Storbritannien
|
36
|
Bruno Giacomelli, Italien
|
Tyrrell-Ford
|
3
|
Michele Alboreto, Italien
|
4
|
Danny Sullivan, USA
|
Williams (Williams-Ford & Williams-Honda)
|
1
|
Keke Rosberg, Finland
|
2
|
Jacques Laffite, Frankrike
|
42
|
Jonathan Palmer, Storbritannien
|