Hoppa till innehållet

Användare:Plagodis/arbetsyta-fjärilar

Från Wikipedia

Ängspärlemorfjäril, Speyeria aglaja

[redigera | redigera wikitext]
Ängspärlemorfjäril
Status i Sverige: Livskraftig[1]
Status i Finland: Livskraftig[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
UnderordningGlossata
(orankad)Dagfjärilar
Rhopalocera
ÖverfamiljÄkta dagfjärilar
Papilionoidea
FamiljPraktfjärilar
Nymphalidae
UnderfamiljPärlemorfjärilar
Heliconiinae
SläkteSpeyeria
ArtÄngspärlemorfjäril
Speyeria aglaja
Vetenskapligt namn
§ Speyeria aglaja
AuktorLinnaeus, 1758
Synonymer
  •  Argynnis aberrans Lampa, 1885
  •  Argynnis aglaja (Linnaeus, 1758)
  •  Argynnis aurea Tutt, 1896
  •  Argynnis charlotta Haworth, 1803
  •  Argynnis emilia Acerbi, 1802
  •  Argynnis eridioides Pflümer, 1879
  •  Argynnis fusca Tutt, 1896
  •  Argynnis gutta Wileman, 1911
  •  Argynnis mitchelli Kershaw, 1952
  •  Argynnis molybdina Newnham, 1917
  •  Argynnis ovalis Cabeau, 1930
  •  Argynnis robnora Kershaw, 1952
  •  Argynnis smrzi Slabý, 1949
  •  Argynnis viridiatra Strand, 1912
  •  Argynnis wimani Holmgren, 1888
  •  Mesoachidalia plutus Oberthür, 1909
  •  Mesoacidalia sinenigra Aagesen
  •  Papilio aglaja Linnaeus, 1758
  •  Speyeria albomaculata Rebel
  •  Speyeria arvernensis Bramson, 1890
  •  Speyeria emilocuples Warren, 1955
  •  Speyeria hindenburgi Schuster von Forstner, 1928
  •  Argynnis fuscans Tutt, 1896 (tvetydig)
  •  Argynnis pallida Tutt, 1896 (tvetydig)
Hitta fler artiklar om djur med

Ängspärlemorfjäril, Speyeria aglaja, är en fjärilsart som beskrevs av Carl von Linné, 1758. [1][3] Arten ingår i släktet Speyeria och familjen praktfjärilar, Nymphalidae.[1][3][4] Ängspärlemorfjäril är reproducerande i både Sverige och Finland och enligt respektive rödlista är arten livskraftig, LC i båda länderna.[1][2]

Vingspannet varierar mellan 45 och 58 millimeter.[5] Hanen och honan är ganska lika varandra. Ovansidan är orange med brunsvarta fläckar som är mer eller mindre ordnade i band. Ytterkanten är också brunsvart och innanför denna är fläckarna halvmånformade. På undersidan är framvingen något ljusare orange med strödda brunsvarta fläckar. Bakvingens undersida är grön, närmare ytterkanten gul. Över hela bakvingen finns vita fläckar, samt ett band av vita fläckar längs ytterkanten.[6]

Larven är svart och taggig och runt andningshålen på sidorna är den röd. Den blir upp till 40 millimeter lång.[6]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Flygtiden, den period när fjärilen är fullvuxen, infaller för ängspärlemorfjärilen under juni till augusti.[6] Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen ett och ett eller några tillsammans på värdväxterna[5], de växter larven lever på och äter av. Dessa är för ängspärlemorfjärilen bland annat olika arter i violsläktet[7].

När larven kläcks ur ägget äter den emellertid inte, utan övervintrar och börjar äta på våren. Den förpuppas i början av sommaren. Efter 2-3 veckor kläcks den fullbildade fjärilen ur puppan och en ny flygtid börjar.[5]

Fjärilens habitat, den miljö den lever i, är framför allt blommande ängar och hedmarker.[6] De vuxna fjärilarna verkar föredra nektar från bland annat olika arter i klintsläktet och tistelsläktet.[5]

Ängspärlemorfjärilens utbredningsområde omfattar stora delar av den palearktiska regionen. Den förekommer från nordligaste Afrika och Europa genom Sibirien och Iran till Kina, Korea och Japan.[7] Den finns i hela Norden utom Island. Den förekommer inte i de nordligaste landskapen i Norge, Sverige och Finland även om den tillfälligtvis har påträffats även där.[5]

  1. ^ [a b c d] ”Artfakta: ängspärlemorfjäril (Speyeria aglaja).”. SLU Artdatabanken (2024). https://artfakta.se/taxa/201067. Läst 30 oktober 2024. 
  2. ^ [a b] Marko Mutanen, Lauri Kaila (2019). ”Orvokkihopeatäplä – Speyeria aglaja (på svenska/finska). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.60877. Läst 30 Oktober 2024. 
  3. ^ [a b] Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet COL
  4. ^ Referensfel: Ogiltig <ref>-tagg; ingen text har angivits för referensen med namnet source
  5. ^ [a b c d e] Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. (2005) sid 251-252. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. ISBN 91-88506-51-7
  6. ^ [a b c d] Sterry, Paul; Mackay, Andrew (2006). Bonniers naturguider Fjärilar sid 84. Albert Bonniers förlag. ISBN 9789100105136
  7. ^ [a b] nic.funet.fi/pub/sci/bio/life Speyeria aglaja, läst 21 september 2008

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

{{commonscat WD}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Speyeria|aglaja]]
















































Diasemia accalis

[redigera | redigera wikitext]
Diasemia accalis
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljPyraloidea
FamiljGräsmott
Crambidae
UnderfamiljSpilomelinae
SläkteDiasemia
ArtDiasemia accalis
Vetenskapligt namn
§ Diasemia accalis
AuktorWalker 1859
Synonymer
Hitta fler artiklar om djur med

Diasemia accalis är en fjärilsart som beskrevs av Francis Walker 1859.[1] Diasemia accalis ingår i släktet Diasemia och familjen gräsmott, Crambidae.[1][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[1]

  1. ^ [a b c] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Vandepitte, L., Hobern, D., Schalk, P., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Adlard, R., Aedo, C., et al. (18 juli 2024). Diasemia accalis (Walker, 1859)”. Catalogue of Life, Amsterdam, Netherlands. doi:https://doi.org/10.48580/dgbqz. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Diasemia%20accalis&sortBy=taxonomic. Läst 22 augusti 2024. 
  2. ^ Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). DIASEMIA accalis Walker, F., 1859”. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=22248. Läst 22 augusti 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

* {{wikispecies|Diasemia accalis|''Diasemia accalis''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Crambidae]] [[Kategori:Diasemia|accalis]]

































Bokstavsmott, Diasemia reticularis

[redigera | redigera wikitext]
Bokstavsmott
Status i Finland: Sårbar[2]
Status i Sverige: Akut hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljPyraloidea
FamiljGräsmott
Crambidae
UnderfamiljSpilomelinae
SläkteDiasemia
ArtBokstavsmott
Diasemia reticularis
Vetenskapligt namn
§ Diasemia reticularis
AuktorLinnaeus, 1761
Synonymer
Hitta fler artiklar om djur med

Bokstavsmott, Diasemia reticularis, är en fjärilsart som beskrevs av Carl von Linné, 1761.[1][3] Bokstavsmott ingår i släktet Diasemia och familjen gräsmott, Crambidae.[1][3][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Vingbredden är 17 till 22 millimeter. Den har oftast mörkbruna vingar, men ibland kan de vara ljusare bruna, med vita teckningar.

Utbredningen för arten omfattar större delen av Europa, med undantag för Irland, Korsika och Sicilien, samt Centralasien och österut till Mongoliet och Kina, samt området kring Vladivostok i sydöstra Ryssland.[1] I Sverige är arten reproducerande men är sällsynt och rödlistad som akut hotad, CR. [1] I Finland har arten tidigare betraktats som nationellt utdöd men har sedan återetablerat sig och är sedan 2019 rödlistad som Sårbara (VU).[2] I Sverige finns bara en säker förekomst där arten reproducerar sig, men uppträder regelbundet som migrant.[1]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Artens habitat är gräsmarker, till exempel torra ängar och hedliknande backar.[1] I de norra delarna av Europa, däribland Sverige, förekommer en generation om året, men i sydligare delar av Europa kan två generationer per år hinnas med.[1] I Alperna har arten observerats upp till en höjd av omkring 2 000 meter över havet, men i de nordligare delarna av utbredningsområdet lever den på lägre höjd.[1] Kända värdväxter för arten är groblad, cikoria och fibblor av släktena hökfibblor (Hieracium), stångfibblor (Pilosella) och strävfibblor (Picris).[2][4]


  1. ^ [a b c d e f g h i] ”Artfakta: Diasemia reticularis.”. SLU Artdatabanken (2024). https://artfakta.se/taxa/102420. Läst 22 augusti 2024. 
  2. ^ [a b c] Marko Mutanen, Lauri Kaila (2019). ”Koukerokoisa – Diasemia reticularis (på finska/svenska/engelska). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.61358. Läst 23 augusti 2024. 
  3. ^ [a b c d e] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Vandepitte, L., Hobern, D., Schalk, P., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Adlard, R., Aedo, C., et al. (18 juli 2024). Diasemia reticularis Linnaeus, 1761”. Catalogue of Life, Amsterdam, Netherlands. doi:https://doi.org/10.48580/dgbqz. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Diasemia%20reticularis&sortBy=taxonomic. Läst 23 augusti 2024. 
  4. ^ [a b] Bert Gustafsson (18 augusti 2022). Diasemia reticularis (Linnaeus, 1761)”. Svenska fjärilar. Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm. http://www2.nrm.se/en/svenska_fjarilar/d/diasemia_reticularis.html. Läst 22 augusti 2024. 
  5. ^ Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). DIASEMIA reticularis Linnaeus, 1761”. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=22267. Läst 23 augusti 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

{{commonscat WD}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Crambidae]] [[Kategori:Diasemia|reticularis]] [[Kategori:Hotade arter i svensk flora och fauna]] [[Kategori:Insekter i palearktiska regionen]]

Kvarnmott, Ephestia kuehniella

[redigera | redigera wikitext]
Kvarnmott
Status i Sverige: Livskraftig[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljPyraloidea
FamiljSolmott
Pyralidae
SläkteEphestia
ArtKvarnmott
Ephestia kuehniella
Vetenskapligt namn
§ Ephestia kuehniella
AuktorZeller, 1879
Hitta fler artiklar om djur med

Kvarnmott, Ephestia kuehniella, är en fjärilsart som beskrevs av Philipp Christoph Zeller, 1879.[1][3] Kvarnmott ingår i släktet Ephestia och familjen solmott, Pyralidae.[1][3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Arten kan huvudsakligen påträffas i kvarnar, bagerier, brödfabriker eller förråd där mjölprodukter förvaras. Den förs kontinuerligt in via handel och kan dyka upp i det närmaste var som helst i landet inomhus. I äldre kvarnar och bagerier kan populationer hålla sig kvar över längre tid trots bekämpning. Arten påträffas allt mer sällan pga förbättrad hygien och tätare förpackningar.



Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Den imago fjärilen har blekt grå framvingar med tvärgående mörka sicksackmönster[5]. Vingspannet är 17-28 mm.[6] Larven är 12-19 mm lång, gulvit färg med svagt gröna eller rosa färgtoner och mörkare huvud. [7]

Kvarnmott i och med koppling till människans livsmedel fått en närmast kosmopolitisk utbredning. I Sverige noterades arten första gången på 1890-talet.[8] I Sverige är det en ren inomhus art då de inte klarar vintern utomhus. Ändå är fynden begränsad till södra Sverige upp till och med Västmanland och vidare längs Norrlandskusten upp till Norrbotten. I Finland är arten klassad som invasiv, men fynd finns i hela södra Finland ända upp i Norra Österbotten.[2]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

En imago fjäril äter inget. Den flyger på natten och dagarna sitter den på en mörk och skuggig plats med vingarna stängda. Äggen utvecklas till larver på cirka tio dagar vid en temperatur på 20°C och till vuxna djur på cirka fyra månader. Tre generationer per år kan därför utvecklas om förutsättningarna är de rätta. Arten tål kyla ganska bra, en kort period runt 15 °C. Larven lever av frön. Man finner den ofta i mjöl (därav namnet), müsli och andra torra spannmålsprodukter

Den är ett ganska vanligt skadedjur runt om i världen och lever på frön. Man finner den ofta i mjöl (därav namnet), müsli och andra torra spannmålsprodukter, särskilt i lokaler där dessa lagras länge och i stora mängder. Till hemmet kommer de med matvaror och man upptäcker vanligen fjärilarna i skafferiet eller på köksväggarna.[9]

Fjärilslarven utsöndrar en tråd som liknar spindelnät, vilket gör att mjöl klumpar sig. Detta ger en grå, filtliknande klumpade massa som även innehåller larvens mörka avföringspartiklar. Maskinerna i bruken kan också bli förorenade. Om inget görs kan mjölklumpar blockera hissrören. Ibland finns mjöllöss i mjölförpackningar som har lagrats en tid i en butik eller skafferi och ägg har kommit in i produkten i bruket. Med tiden har äggen utvecklats till larver, kokonger och slutligen vuxna fjärilar.

  1. ^ [a b c] ”Artfakta: Diasemia reticularis.”. SLU Artdatabanken (2024). https://artfakta.se/taxa/102420. Läst 22 augusti 2024. 
  2. ^ [a b] Marko Mutanen, Lauri Kaila (2019). ”Koukerokoisa – Diasemia reticularis (på finska/svenska/engelska). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.61358. Läst 23 augusti 2024. 
  3. ^ [a b c] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Vandepitte, L., Hobern, D., Schalk, P., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Adlard, R., Aedo, C., et al. (18 juli 2024). Diasemia reticularis Linnaeus, 1761”. Catalogue of Life, Amsterdam, Netherlands. doi:https://doi.org/10.48580/dgbqz. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Diasemia%20reticularis&sortBy=taxonomic. Läst 23 augusti 2024. 
  4. ^ Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). DIASEMIA reticularis Linnaeus, 1761”. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=22267. Läst 23 augusti 2024. 
  5. ^ ”Några viktiga mottfjärilar bland förrådsskadedjuren - chaos.bibul.slu.se”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304133343/http://www.vaxteko.nu/html/sll/slu/vaxtskyddsnotiser/VSN56-1/VSN56-1D.HTM. Läst 13 september 2009. 
  6. ^ Bert Gustafsson (18 augusti 2022). Diasemia reticularis (Linnaeus, 1761)”. Svenska fjärilar. Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm. http://www2.nrm.se/en/svenska_fjarilar/d/diasemia_reticularis.html. Läst 22 augusti 2024. 
  7. ^ ”Kvarnmott - silvandersson.se”. https://www.silvandersson.se/sv/skadedjur/kvarnmott/. Läst 13 september 2009. 
  8. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 384 
  9. ^ ”Anticimex - Mott”. https://www.anticimex.se/mott/. Läst 3 september 2024. Okänd parameter objectid

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

{{commonscat WD}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Anartia|fatima]]

Strandmalörtssäckmal, Coleophora gardesanella

[redigera | redigera wikitext]
Strandmalörtssäckmal
Status i Finland: Starkt hotad[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljGelechioidea
FamiljSäckmalar
Coleophoridae
SläkteColeophora
ArtStrandmalörtssäckmal
Coleophora gardesanella
Vetenskapligt namn
§ Coleophora gardesanella
AuktorToll, 1954
Synonymer

Vetenskapligt:

Svenskt:

Hitta fler artiklar om djur med

Strandmalörtssäckmal, Coleophora gardesanella, är en fjärilsart som beskrevs av Sergiusz Toll 1848.[1][3] Strandmalörtssäckmal ingår i släktet Coleophora, och familjen säckmalar, Coleophoridae.[1][3][4] I Finland är arten funnen i de sydostligaste landskapen och rödlistad som Starkt hotad (EN).[2] I Sverige gjordes de första fynden av arten i Skåne 2017. Arten har sedan dess även hittats i Uppland. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

  1. ^ [a b c] ”Artfakta: strandmalörtssäckmal Coleophora gardesanella.”. SLU Artdatabanken (2024). https://artfakta.se/taxa/6010230. Läst 23 oktober 2024. 
  2. ^ [a b c] Marko Mutanen, Lauri Kaila (2019). ”Piennarpussikoi – Coleophora gardesanella (på finska/svenska/engelska). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.59569. Läst 23 oktober 2024. 
  3. ^ [a b c d e] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Vandepitte, L., Pape, T., Hobern, D., Garnett, S., Little, H., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., et al. (25 september 2024). Coleophora gardesanella Toll, 1954”. Catalogue of Life, Amsterdam, Netherlands. doi:https://doi.org/10.48580/dgh3g. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Coleophora%20gardesanella&sortBy=taxonomic. Läst 14 oktober 2024. 
  4. ^ Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). COLEOPHORA gardesanella Toll, 1954”. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=124682. Läst 23 oktober 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

*{{commonscat WD}} *{{wikispecies|Coleophora gardesanella|''Coleophora gardesanella''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Säckmalar]] [[Kategori:Coleophora|gardesanella]]




























Ljusgrått ängsfly, Pabulatrix pabulatricula

[redigera | redigera wikitext]
Ljusgrått ängsfly
Status i Finland: Nära hotad[2]
Status i Sverige: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljNoctuoidea
FamiljNattflyn
Noctuidae
SläktePabulatrix
ArtLjusgrått ängsfly
Pabulatrix pabulatricula
Vetenskapligt namn
§ Pabulatrix pabulatricula
AuktorBrahm 1791
Synonymer
  • Apamea pabulatricula (Brahm,1791)[1]
  • Eremobina pabulatricula (Brahm, 1791)[1]
  • Hadena fraudulenta Staudinger, 1888[3]
  • Noctua elota Hübner[3]
  • Pabulatrix conjuncta Spuler, 1905[3]
  • Pabulatrix semibrunnea Petersen, 1902[3]
  • Phalaena connexa Borkhausen, 1792[3]
  • Phalaena pabulatricula Brahm, 1791[1][3]
Hitta fler artiklar om djur med

Ljusgrått ängsfly, Pabulatrix pabulatricula, är en fjärilsart som beskrevs av Nikolaus Joseph Brahm 1791.[1] Ljusgrått ängsfly ingår i släktet Pabulatrix och familjen nattflyn, Noctuidae.[1][3][4] Enligt den svenska rödlistan är arten starkt hotad, EN, i Sverige.[1] Arten förekommer mycket lokalt på Öland, Blekinge och Småland möjligen finns populationer även i Skåne och längs Västkusten. Fynd i Västerbotten kan vara en möjlig population med koppling till de något rikligare förekomsterna i Finland, där dock arten ändå är rödlistad som nära hotad, NT.[1][2] Artens livsmiljö ljusa ekskogar med yngre och relativt lågvuxna träd. Markvegetationen är frodig med en stor variation av gräsarter och örter. En annan lämplig miljö är yngre löv- och blandskogar i anslutning till odlade områden.[1] Populationerna i Västerbotten och norra Finland förekommer i glesa torra skogar med gran, tall och björk. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

  1. ^ [a b c d e f g h i] ”Artfakta: Pabulatrix pabulatricula.”. SLU Artdatabanken (2024). https://artfakta.se/taxa/100325. Läst 27 oktober 2024. 
  2. ^ [a b] Marko Mutanen, Lauri Kaila (2019). ”kirjojuuriyökkönen (fi) – Pabulatrix pabulatricula (på svenska/finska). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.62793. Läst 28 februari 2020. 
  3. ^ [a b c d e f g h] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Vandepitte, L., Pape, T., Hobern, D., Garnett, S., Little, H., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., et al. (22 oktober 2024). Pabulatrix pabulatricula (Brahm, 1791)”. Catalogue of Life, Amsterdam, Netherlands. doi:https://doi.org/10.48580/dgjc7. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Pabulatrix%20pabulatricula&sortBy=taxonomic. Läst 27 oktober 2024. 
  4. ^ Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). PABULATRIX pabulatricula Brahm, 1791. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=262710. Läst 2 mars 2020. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

*{{commonscat WD}} *{{wikispecies|Pabulatrix pabulatricula|''Pabulatrix pabulatricula''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Nattflyn]] [[Kategori:Pabulatrix|pabulatricula]]

























Mindre stråfly, Denticucullus pygmina

[redigera | redigera wikitext]
Mindre stråfly
Status i Finland: Livskraftig[2]
Status i Sverige: Livskraftig[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljNoctuoidea
FamiljNattflyn
Noctuidae
SläkteDenticucullus
ArtMindre stråfly
Denticucullus pygmina
Vetenskapligt namn
§ Denticucullus pygmina
Auktor(Haworth, 1809)
Synonymer

Vetenskapligt:

  • Chortodes pygmina (Haworth, 1809)[1]
  • Denticucullus bilinea Lempke, 1965[3]
  • Denticucullus concolor Tutt, 1891[3]
  • Denticucullus extrema Herrich-Schäffer[3]
  • Denticucullus fasciata Warren, 1912[3]
  • Denticucullus fluxa Duponchel[3]
  • Denticucullus fulva Hübner[3]
  • Denticucullus fusca Lempke, 1942[3]
  • Denticucullus lutea Cockayne, 1951[3]
  • Denticucullus nervosa Lempke, 1965[3]
  • Denticucullus neurica Stephens, 1829[3]
  • Denticucullus nigrescens Lempke, 1965[3]
  • Denticucullus ochracea Tutt, 1891[3]
  • Denticucullus ochraceasuffusa Tutt, 1891[3]
  • Denticucullus pallida Stephens, 1829[3]
  • Denticucullus punicea Tutt, 1891[3]
  • Denticucullus puniceasuffusa Tutt, 1891[3]
  • Denticucullus transversa Staudinger, 1901[3]

Svenskt:

  • Litet stråfly[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Mindre stråfly, Denticucullus pygmina, är en fjärilsart som först beskrevs av Adrian Hardy Haworth 1809.[1][3] Arten ingår i släktet Denticucullus och familjen nattflyn, Noctuidae.[1][3][4] Mindre stråfly är reproducerande i både Sverige och Finland och enligt respektive rödlista är arten livskraftig, LC i båda länderna.[1][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]


  1. ^ [a b c d e f] ”Artfakta: mindre stråfly Denticucullus pygmina.”. SLU Artdatabanken (2024). https://artfakta.se/taxa/216144. Läst 31 oktober 2024. 
  2. ^ [a b] Marko Mutanen, Lauri Kaila (2019). ”Villahämy-yökkönen – Denticucullus pygmina (på svenska/finska). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.62777. Läst 31 oktober 2024. 
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Vandepitte, L., Pape, T., Hobern, D., Garnett, S., Little, H., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., et al. (22 oktober 2024). Denticucullus pygmina Haworth, 1809”. Catalogue of Life, Amsterdam, Netherlands. doi:https://doi.org/10.48580/dgjc7. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Denticucullus%20pygmina&sortBy=taxonomic. Läst 31 oktober 2024. 
  4. ^ DENTICUCULLUS pygmina Haworth, 1809 Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). ”The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.”. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=268118. Läst 20 januari 2020. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

*{{commonscat WD}} *{{wikispecies|Denticucullus pygmina|''Denticucullus pygmina''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Nattflyn]] [[Kategori:Denticucullus|pygmina]]


































Lycia zonaria

[redigera | redigera wikitext]
Hedvintermätare
Status i Sverige: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljGeometroidea
FamiljMätare
Geometridae
SläkteLycia
ArtHedvintermätare
Lycia zonaria
Vetenskapligt namn
§ Lycia zonaria
Auktor(Denis & Schiffermüller, 1775)
Synonymer

Vetenskapligt:

  • Geometra zonaria [Denis & Schiffermüller], 1775[1][2]
  • Nyssia atlantica Harrison, 1938[2]
  • Ithysia britannica Harrison, 1912[2]
  • Ithysia rossica Harrison, 1912[2]
  • Bombyx zona Fabricius, 1787[2]

Svenskt:

  • Ringlad vintermätare[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Hedvintermätare, Lycia zonaria, är en fjärilsart som först beskrevs av Michael Denis och Ignaz Schiffermüller 1775.[1][2] Hedvintermätare ingår i släktet Lycia och familjen mätare, Geometridae.[1][2][3] Enligt den svenska rödlistan är arten starkt hotad, EN, i Sverige.[1] Arten förekommer sällsynt och lokalt i Skåne och Halland.[4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]

  1. ^ [a b c d e f] ”Artfakta: hedvintermätare (Lycia zonaria).”. SLU Artdatabanken (2024). https://artfakta.se/taxa/101249. Läst 20 november 2024. 
  2. ^ [a b c d e f g h] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Pape, T., Hobern, D., Garnett, S., Little, H., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Aedo, C., et al. (18 november 2024). Lycia zonaria ([Denis & Schiffermüller, 1775)”]. Catalogue of Life, Amsterdam, Netherlands. doi:https://doi.org/10.48580/dgjy9. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Lycia%20zonaria&sortBy=taxonomic. Läst 20 november 2024. 
  3. ^ Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). LYCIA zonaria [Denis & Schiffermüller], 1775”. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=238812. Läst 20 november 2024. 
  4. ^ Bert Gustafsson (22 april 2020). Lycia zonaria (Denis & Schiffermüller, 1775)”. Svenska fjärilar. Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm. http://www2.nrm.se/en/svenska_fjarilar/l/lycia_zonaria.html. Läst 20 november 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

* {{commonscat WD}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Mätare]] [[Kategori:Lycia|zonaria]]





















































Björkmätare
Status i Finland: Livskraftig[1]
Status i Sverige: Livskraftig[2]
Ljus form
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljGeometroidea
FamiljMätare
Geometridae
SläkteBiston
ArtBjörkmätare
Biston betularia
Vetenskapligt namn
§ Biston betularia
AuktorLinnaeus, 1758
Synonymer

Vetenskapligt:

Svenskt:

  • Stor björkmätare[2]
Mörk form
Mörk form
Hitta fler artiklar om djur med

Björkmätare, Biston betularia, är en fjärilsart som beskrevs av Carl von Linné, 1758.[2][4] Björkmätare ingår i släktet Biston och familjen mätare, Geometridae.[2][3][4] Björkmätare har två olika former, en ljus form med spräcklig teckning och en mörk, svart form. Dessa former är ett resultat av fjärilens anpassning till sin omgivning och fjärilen används ofta som ett exempel på hur det naturliga urvalet verkar.[5][6] Fjärilen har för vana att vila på trädstammar. Mot trädstammar bevuxna med lavar ger den ljusa formens spräckliga teckning ett bra kamouflage. Lavar är dock känsliga för luftföroreningar och i områden där luften är förorenad, exempelvis på grund av utsläpp från industrier, blir lavar sällsynta och trädstammarna blir nedsmutsade. Mot lavfattiga och smutsiga trädstammar syns de ljusa fjärilarna bättre och upptäcks därför lätt av predatorer som fåglar. Under dessa förhållanden gynnas mörkare fjärilar, eftersom de är bättre kamouflerade mot lavfattiga trädstammar och till slut blir de mörka fjärilarna dominerande i populationen. Detta fenomen observerades redan under slutet av 1800-talet i Storbritannien efter att den industriella revolutionen lett till bildandet av de första större industriområdena.[5][6]



Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Björkmätaren har en kraftig, fint hårig kropp och långa framvingar och har en vingbredd på 41-61 millimeter.[7] Hanen är i genomsnitt mindre än honan och har fjäderlika (brett dubbelt kamtandade) antenner medan honans antenner är trådlika . Larven är brun eller grön eller där emellan och liknar en kvist.[5] Den ljusa formen känns igen på sin spräckliga teckning. Den mörka formen är ett exempel på melanism och beskrevs första gången från Manchester 1848.[6] Den mörka formen har blivit mindre vanlig sedan det började införas regler för industriernas utsläpp av luftföroreningar så att många tidigare starkt nedsotade områden blivit renare.[6]

Utbredningsområdet för arten omfattar större delen av Europa och delar av tempererade Asien.[5] Den finns också i Nordamerika.[8]

Åtta underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Underarter enligt Catalouge of life[4]

[redigera | redigera wikitext]
  • Biston betularia alexandrina Wehrli, 1941
  • Biston betularia betularia (Linnaeus, 1758)
  • Biston betularia cognataria (Guenée, [1858])
  • Biston betularia contrasta (Barnes & Benjamin, 1923)
  • Biston betularia coreae Wehrli, 1941
  • Biston betularia fumosarius Alphéraky, 1897
  • Biston betularia nepalensis Inoue, 1982
  • Biston betularia parva Leech, 1897.

Hot och status

[redigera | redigera wikitext]

Det är en vitt spridd art som kan leva i varierade habitat. Fjärilen kan i områden där det bedrivs jordbruk påverkas negativt av bekämpningsmedel[5] men anses inte vara hotad.[9] Arten är reproducerande i både Sverige och Finland och enligt respektive rödlista är arten livskraftig, LC i båda länderna.[2][1]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Som andra fjärilar har björkmätaren en livscykel som innefattar fyra utvecklingsstadier, ägg, larv, puppa och imago. Livscykeln är ettårig och övervintringen sker som puppa. Honan sänder ut feromoner för att locka till sig hanar och efter parningen lägger hon ägg på ett lövträd. Det kan exempelvis vara någon art ur boksläktet, björksläktet eller eksläktet. Larven äter under sommaren av värdväxtens blad och i slutet av sommaren när den är färdigväxt förpuppar den sig i marken. De fullbildade fjärilarna börjar komma fram i maj och kan ses fram till augusti. Fjärilarna flyger på natten och vilar på dagen, oftast på trädstammar. Som imago lever arten upp till omkring två veckor.[5]

  1. ^ [a b] Harri Jalava, Marko Mutanen, Lauri Kaila (2019). ”Koivumittari – Biston betularia (på finska/svenska/engelska). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.61615. Läst 13 december 2024. 
  2. ^ [a b c d e f] ”Artfakta: björkmätare (Biston betularia).”. SLU Artdatabanken (2024). https://artfakta.se/taxa/215590. Läst 13 december 2024. 
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae] Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). BISTON bengaliaria Guenée, 1858”. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=231731. Läst 13 december 2024. 
  4. ^ [a b c d e] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Pape, T., Hobern, D., Garnett, S., Little, H., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Aedo, C., et al. (18 november 2024). Biston betularia (Linnaeus, 1758)”. Catalogue of Life, Amsterdam, Netherlands. doi:https://doi.org/10.48580/dgjy9. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Biston%20betularia&sortBy=taxonomic. Läst 13 december 2024. 
  5. ^ [a b c d e f] Vår fantastiska värld, Skandinavisk Press AB, samlarkort nr 37, grupp 5.
  6. ^ [a b c d] ”Arkive - biologi för Biston betularia. Arkiverad från originalet den 19 april 2011. https://web.archive.org/web/20110419181709/http://www.arkive.org/peppered-moth/biston-betularia/#text=Biology. Läst 2 april 2011. 
  7. ^ Bert Gustafsson (15 juni 2021). Biston betularius (Linnaeus, 1758)”. Svenska fjärilar. Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm. http://www2.nrm.se/en/svenska_fjarilar/b/biston_betularia.html. Läst 13 december 2024. 
  8. ^ discoverlife.org - Biston betularia
  9. ^ ”Arkive - status för Biston betularia. Arkiverad från originalet den 19 april 2011. https://web.archive.org/web/20110419181709/http://www.arkive.org/peppered-moth/biston-betularia/#text=Status. Läst 2 april 2011. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

*{{commonscat WD}} *{{wikispecies|Biston betularia|''Biston betularia''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Mätare]] [[Kategori:Biston|betularia]]





























Tamarindfjäril, Opsiphanes tamarindi

[redigera | redigera wikitext]
Tamarindfjäril
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
UnderordningGlossata
(orankad)Dagfjärilar
Rhopalocera
ÖverfamiljÄkta dagfjärilar
Papilionoidea
FamiljPraktfjärilar
Nymphalidae
SläkteOpsiphanes
ArtTamarindfjäril
Opsiphanes tamarindi
Vetenskapligt namn
§ Opsiphanes tamarindi
AuktorC. & R. Felder 1861
Synonymer

Vetenskapligt:

Svenskt:

Hitta fler artiklar om djur med

Tamarindfjäril, Opsiphanes tamarindi, är en fjärilsart som beskrevs av Cajetan von Felder och Rudolf Felder 1861.[1][2] Tamarindfjäril ingår i släktet Opsiphanes och familjen praktfjärilar, Nymphalidae,[1][2][3] Arten förekommer tillfälligt i Sverige. Larven lever på bananer och emellanåt följer fjärilar med i banantransporter till Sverige.[4] Någon förutsättning för att de skulle reproducera sig i Sverige finns inte.[1] Åtta underarter finns listade i Catalogue of Life.[2]

  1. ^ [a b c d] Opsiphanes tamarindi Felder, 1861, tamarindfjäril”. Artfakta. SLU Artdatabanken. 2024-03-26. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/216341. Läst 7 april 2024. 
  2. ^ [a b c] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Vandepitte, L., Hobern, D., Schalk, P., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Adlard, R., Adriaenssens, E. M., et al. (26 mars 2024). Opsiphanes tamarindi Felder, 1861. Catalogue of Life. doi:https://doi.org/10.48580/dfz8d. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Opsiphanes%20tamarindi&sortBy=taxonomic. Läst 7 april 2024. 
  3. ^ Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). OPSIPHANES tamarindi Felder, 1861. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=204752. Läst 7 april 2024. 
  4. ^ Bert Gustafsson (11 mars 2015). Opsiphanes tamarindi Felder, 1861, Tamarindfjäril”. Svenska fjärilar. Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm. http://www2.nrm.se/en/svenska_fjarilar/o/opsiphanes_tamarindi.html. Läst 8 mars 2024. 


Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

{{commonscat WD}} {{wikispecies|Opsiphanes tamarindi|''Opsiphanes tamarindi''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Opsiphanes|tamarindi]]



























Frejas pärlemorfjäril, Boloria freija

[redigera | redigera wikitext]
Frejas pärlemorfjäril
Status i Sverige: Livskraftig[2]
Status i Finland: Nära hotad[3]
Status i Europa: Livskraftig[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
UnderordningGlossata
(orankad)Dagfjärilar
Rhopalocera
ÖverfamiljÄkta dagfjärilar
Papilionoidea
FamiljPraktfjärilar
Nymphalidae
UnderfamiljPärlemorfjärilar
Heliconiinae
SläkteBoloria
ArtFrejas pärlemorfjäril
Boloria freija
Vetenskapligt namn
§ Boloria freija
AuktorThunberg, 1791
Synonymer
Hitta fler artiklar om djur med

Frejas pärlemorfjäril, Boloria freija, är en fjärilsart som beskrevs av Carl Peter Thunberg, 1791.[2][5] Enligt Artfakta[2] ingår Frejas pärlemorfjäril i släktet Boloria men enligt Catalogue of Life[4] är tillhörigheten istället släktet Clossiana. Enligt båda källorna tillhör Frejas pärlemorfjäril familjen praktfjärilar, Nymphalidae.[2][4][6] Arten är reproducerande i både Sverige och Finland.[2][3] Enligt den finländska rödlistan är arten nära hotad, NT i Finland,[3] medan den i Sverige är bedömd som livskraftig, LC.[2]

Dess utbredning är cirkumpolär på norra halvklotet och omfattar områden av norra Europa, norra Asien och norra Nordamerika. Den finns även i en del bergstrakter längre söderut, som Uralbergen och Klippiga bergen, samt på den japanska ön Hokkaido.

Frejas pärlemorfjäril har som andra pärlemorfjärilar orangeröda vingar med ett mönster av brunsvarta fläckar, ordnade i tvärband. Närmast liknar den arktisk pärlemorfjäril och högnordisk pärlemorfjäril, men är något ljusare och livligare tecknad på undersidan än dessa. Vingbredden är 34 till 44 millimeter.

Flygtiden för imago fjäril är i Norden vanligen från maj till juli, men tidigare eller senare flygtid förekommer beroende på breddgrad och höjd. Dess habitat är främst mossar och tundraliknande gräsområden, som fjällhedar. Larven lever på växter som tranbär och ripbär. Arten övervintrar som larv.

Elva underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

  • Elmquist, Håkan & Liljeberg, Göran. Våra fjärilar: Dagfjärilar i Norden, Prisma, 2006.
  1. ^ van Swaay, C., Wynhoff, I., Verovnik, R., Wiemers, M., López Munguira, M., Maes, D., Sasic, M., Verstrael, T., Warren, M. & Settele, J. (2010). Boloria freija (Europe assessment).”. The IUCN Red List of Threatened Species 2010: e.T174193A7026496.. https://www.iucnredlist.org/species/174193/7026496. Läst 9 april 2024. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Boloria freija (Thunberg, 1791), Frejas pärlemorfjäril”. Artfakta. SLU Artdatabanken. 2024-04-04. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/201078. Läst 9 april 2024. 
  3. ^ [a b c] Marko Mutanen, Lauri Kaila (2019). ”Muurainhopeatäplä – Boloria freija (på finska/svenska/engelska). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.60893. Läst 9 april 2024. 
  4. ^ [a b c d e f] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Vandepitte, L., Hobern, D., Schalk, P., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Adlard, R., Adriaenssens, E. M., et al. (26 mars 2024). Clossiana freija (Thunberg, 1791). Catalogue of Life. doi:https://doi.org/10.48580/dfz8d. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Clossiana%20freija&sortBy=taxonomic. Läst 9 april 2024. 
  5. ^ ”Attributes of Boloria freija” (på engelska). Butterflies and Moths of North America. http://www.butterfliesandmoths.org/species/Boloria-freija. Läst 6 september 2014. 
  6. ^ Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). CLOSSIANA freija Quensel, 1791. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=154523. Läst 9 april 2024. 


Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

{{commonscat WD}} {{wikispecies|Clossiana freija|''Boloria freija''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Boloria|freija]]







































Hedpärlemorfjäril, Fabriciana niobe

[redigera | redigera wikitext]
Hedpärlemorfjäril
Status i Sverige: Sårbar[1]
Status i Finland: Livskraftig[2]
Status i Europa: Livskraftig[3]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
UnderordningGlossata
(orankad)Dagfjärilar
Rhopalocera
ÖverfamiljÄkta dagfjärilar
Papilionoidea
FamiljPraktfjärilar
Nymphalidae
UnderfamiljPärlemorfjärilar
Heliconiinae
SläkteFabriciana
ArtHedpärlemorfjäril
Fabriciana niobe
Vetenskapligt namn
§ Fabriciana niobe
AuktorLinnaeus, 1758
Synonymer

Vetenskapligt:

Svenskt:

  • Bastardpärlemorfjäril
  • Torrängspärlemorfjäril
Undersidan på hedpärlemorfjäril.
Undersidan på hedpärlemorfjäril.
Hitta fler artiklar om djur med

Hedpärlemorfjäril, Fabriciana niobe, är en fjärilsart som beskrevs av Carl von Linné, 1758[1] eller 1761.[4] Hedpärlemorfjäril ingår i släktet Fabriciana och familjen praktfjärilar, Nymphalidae.[1][5][4] Arten förekommer på torrare ängsmarker. Sådana marker försvinner alltmer, framför allt i Europa, varför den minskat på många håll. I Belgien är den helt försvunnen.

Vingspannet varierar mellan 41 och 52 millimeter. Hanen och honan är relativt lika varandra, förutom att hanen är rödgul och honan är gulbrun på ovansidan.[6] Ovansidan är mönstrad med brunsvarta fläckar, både runda och mer oregelbundna. Ytterkanten är brunsvart och innanför kanten finns en tandad brunsvart linje. På undersidan är framvingen ljusare orange med strödda brunsvarta fläckar. Framhörnet är mönstrat med gula och ljusare bruna fält. Undersidan på bakvingen skiljer sig åt mellan två olika underarter. Den vanligaste underarten Argynnis niobe niobe är mönstrad med fält i olika nyanser av orange, brunt och gult. Underarten Argynnis niobe eris har silvervita fält istället för gula.[7]

Larven är mörkbrun med ljusare och mörkare längsgående ränder. Huvudet är orangebrunt. Larven är försedd med taggar och blir upp till 40 millimeter lång.[7]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Flygtiden, den period när fjärilen är imago, infaller i juni-juli.[7] Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen på lavar. Larven växer sig kläckningsfärdig inuti ägget, men ägget kläcks inte förrän på våren året därpå. I närheten av de lavar där äggen lades finns larvens värdväxter, som är de växter den lever på och äter av.[6] Hedpärlemorfjärilens värdväxter är olika arter i violsläktet, viola ofta anges styvmorsviol, Viola tricolor och ängsviol, Viola canina.[1] Efter ungefär två månaders ätande är larven fullväxt och då förpuppas den. Puppstadiet varar i 2-3 veckor och därefter kläcks den fullbildade fjärilen och en ny flygtid börjar.[6]

Hedpärlemorfjärilens livsmiljö är torrare ängsmarker som hedar och klippig mark.[7] I vissa delar av fjärilens utbredningsområde (se nedan), bland annat i Europa, minskar den typen av mark vilket innebär att fjärilens värdväxter minskar i antal och därmed blir det mindre föda åt larverna och det totala antalet fjärilar minskar. På grund av detta finns den med på olika länders rödlistor, som sårbar (VU) i Sverige, akut hotad (CR) i Tyskland, starkt hotad (EN) i Nederländerna och försvunnen (RE) i Belgien.[1] I Europa som helhet är den ändå betraktad som livskraftig, LC.[3]

Hedpärlemorfjärilens utbredningsområde sträcker sig från centrala och södra Europa genom Kaukasus, västra och södra Sibirien och Centralasien till Korea.[8] I Norden finns den längs Finlands sydkust, lokalt vid Vänern och längs kusterna i södra och sydöstra Sverige, i sydöstligaste Norge samt längs Danmarks västkust och på Jylland.[6]

Denna art placerades tidigare i släktet Argynnis men underläktet Fabriciana har tillsammans med Speyeria brutits ur och blivit egna släkten. Cataloge of Life listar 48 underarter

 Underarter 

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e] Fabriciana niobe (Linnaeus, 1758) | hedpärlemorfjäril”. Artfakta. SLU Artdatabanken. 2024-04-04. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/100977. Läst 11 april 2024. 
  2. ^ Marko Mutanen, Lauri Kaila (2019). ”Rinnehopeatäplä – Fabriciana niobe (på finska/svenska/engelska). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.60879. Läst 11 april 2024. 
  3. ^ [a b] van Swaay, C., Wynhoff, I., Verovnik, R., Wiemers, M., López Munguira, M., Maes, D., Sasic, M., Verstrael, T., Warren, M. & Settele, J. (2010). Argynnis niobe (Europe assessment).”. The IUCN Red List of Threatened Species 2010: e.T174384A7062045.. https://www.iucnredlist.org/species/174193/7026496. Läst 11 april 2024. 
  4. ^ [a b] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Vandepitte, L., Hobern, D., Schalk, P., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Adlard, R., Adriaenssens, E. M., et al. (26 mars 2024). Fabriciana niobe (Linnaeus, 1761). Catalogue of Life. doi:https://doi.org/10.48580/dfz8d. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Fabriciana%20niobe&sortBy=taxonomic. Läst 16 april 2024. 
  5. ^ Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). FABRICIANA niobe Linnaeus, 1761. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=155024. Läst 16 april 2024. 
  6. ^ [a b c d] Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. (2005) sid 254-256. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. ISBN 91-88506-51-7
  7. ^ [a b c d] Sterry, Paul; Mackay, Andrew (2006). Bonniers naturguider Fjärilar sid 77. Albert Bonniers förlag. ISBN 9789100105136
  8. ^ Fabriciana niobe (Linnaeus, 1761)”. GBIF Backbone Taxonomy via GBIF.org. GBIF Secretariat. 2023. doi:https://doi.org/10.15468/39omei. https://www.gbif.org/species/8078362. Läst 15 mars 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

{{commonscat WD}} {{wikispecies|Fabriciana niobe|''Fabriciana niobe''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Fabriciana|niobe]] </nowiki>

Påfågelöga Aglais io

[redigera | redigera wikitext]
Påfågelöga
Status i Europa: Livskraftig[1]
Status i Sverige: Livskraftig[2]
Status i Finland: Livskraftig[3]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
UnderordningGlossata
(orankad)Dagfjärilar
Rhopalocera
ÖverfamiljÄkta dagfjärilar
Papilionoidea
FamiljPraktfjärilar
Nymphalidae
UnderfamiljVinterpraktfjärilar
Nymphalinae
TribusNymphalini
SläkteAglais
ArtPåfågelöga
Aglais io
Vetenskapligt namn
§ Aglais io
AuktorLinnaeus, 1758
Synonymer
Hitta fler artiklar om djur med

Påfågelöga, Aglais io är en fjärilsartsom beskrevs av Jacob Hübner, 1819.[2][4] ingår i släktet Aglais och familjen praktfjärilar, Nymphalidae.[2][4][5] Arten förekommer i stora delar av Europa och Asien. En underart finns listad i Catalogue of Life,[4] Aglais io geisha (Stichel, 1908).

Påfågelöga har ett vingspann på 55–65 mm och dessa kännetecknas av tydliga blå ögonfläckar mot en rödbrun bakgrundsfärg. Äggen som är gröna och ovala läggs huvudsakligen på nässelblad[6] och kläcks på cirka en vecka. Larven är vitprickigt svart, och växer under en knapp månad innan den förpuppas. Påfågelögat ligger i en gulgrön till brun puppa i cirka två veckor.

Den imago fjärilen söker sig företrädesvis till röda och blå blommor – särskilt ängsvädd, hampflockel och olika arter som tillhör tistelsläktena Carduus och Cirsium.[7] Fjärilen kan förflytta sig långa sträckor för att finna lämpliga blommor.

Fjärilen övervintrar som imago, och kan därför ses redan i april.[8] I Sverige förökar sig påfågelögat enbart med en generation om året. Den är värmekrävande under ägg- och larvstadierna, och kan under kalla somrar helt slås ut från ett område.[9] Vilket gör att utbredningen varierar över tid.

Påfågelöga har fått sitt svenska namn från de ögonliknande fläckarna på fjärilens vingar som påminner om påfågelns fläckar på stjärtfjädrarna.

  1. ^ van Swaay, C., Wynhoff, I., Verovnik, R., Wiemers, M., López Munguira, M., Maes, D., Sasic, M., Verstrael, T., Warren, M. & Settele, J. (2010). Aglais io (Europe assessment).”. The IUCN Red List of Threatened Species 2010: e.T174218A7030659.. https://www.iucnredlist.org/species/174218/7030659. Läst 26 april 2024. 
  2. ^ [a b c d e f g] Aglais io (Linnaeus, 1758) | påfågelöga”. Artfakta. SLU Artdatabanken. 2024-04-25. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/201059. Läst 26 april 2024. 
  3. ^ Marko Mutanen, Lauri Kaila (2019). ”Neitoperhonen – Aglais io (på finska/svenska/engelska). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.60914. Läst 26 april 2024. 
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Vandepitte, L., Hobern, D., Schalk, P., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Adlard, R., Adriaenssens, E. M., et al. (26 mars 2024). Aglais io (Linnaeus, 1758). Catalogue of Life. doi:https://doi.org/10.48580/dfz8d. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Aglais%20io&sortBy=taxonomic. Läst 26 april 2024. 
  5. ^ Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). NYMPHALIS io Linnaeus, 1758. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=157478. Läst 26 april 2024. 
  6. ^ ”Brännässla”. Insektsväxter. 15 februari 2019. https://insektsvaxter.se/brannassla/. Läst 15 februari 2019. 
  7. ^ ”Tistlar”. Insektsväxter. 15 februari 2019. https://insektsvaxter.se/tistlar/. Läst 15 februari 2019. 
  8. ^ ”Här är de vanligaste fjärilarna i Sverige”. illvet.se. https://illvet.se/djur/insekter/fjarilar. Läst 22 juli 2021. 
  9. ^ ”Påfågelöga”. www.jordbruksverket.se. http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/miljoklimat/ettriktodlingslandskap/mangfaldpaslatten/fjarilariodlingslandskapet/pafageloga.4.37e9ac46144f41921cdfb29.html. Läst 15 februari 2019. 



Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

{{commonscat WD}} {{wikispecies|Aglais io|''Aglais io''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Aglais|io]]

Skogspärlemorfjäril Fabriciana adippe

[redigera | redigera wikitext]
Skogspärlemorfjäril
Status i Sverige: Livskraftig[1]
Status i Finland: Livskraftig[2]
Status i Europa: Livskraftig[3]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamInsekter
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
UnderordningGlossata
(orankad)Dagfjärilar
Rhopalocera
ÖverfamiljÄkta dagfjärilar
Papilionoidea
FamiljPraktfjärilar
Nymphalidae
UnderfamiljPärlemorfjärilar
Heliconiinae
SläkteFabriciana
ArtSkogspärlemorfjäril
Fabriciana adippe
Vetenskapligt namn
§ Fabriciana adippe
AuktorDenis & Schiffermüller, 1775
Synonymer

Vetenskapligt:

Svenskt:

Hitta fler artiklar om djur med

Skogspärlemorfjäril, Fabriciana adippe, en fjärilsart som beskrevs av Michael Denis och Ignaz Schiffermüller 1775.[1][4] Skogspärlemorfjäril ingår i släktet Fabriciana och familjen praktfjärilar, Nymphalidae.[1][5][4] Arten förekommer på ängar där det växer blommor, i skogsgläntor och annan glesare skogsmark. Artens värdväxter är violer. Arten är reproducerande i både Sverige och Finland och enligt respektive rödlista är arten livskraftig, LC i båda länderna.[1][2] Även i Europa som helhet är arten bedömd som livskraftig.[3]

Undersidan på skogspärlemorfjäril.

Vingspannet varierar mellan 51 och 63 millimeter[6] Hanen och honan är ganska lika varandra. Ovansidan är orange och mönstrad med brunsvarta fläckar, både runda och mer oregelbundna. Ytterkanterna är svartbruna med en rad av tandade brunsvarta fläckar strax innanför.

Undersidan av framvingen är ljusare orange med strödda brunsvarta fläckar. Framhörnet är mönstrat med gula och ljusbruna fält. Undersidan på bakvingen skiljer sig åt mellan olika underarter. Som exempel har nominatunderarten, Fabriciana adippe adippe, fält i ljusbrunt, orange och vitt medan Fabriciana adippe cleodoxa istället för vita har gula fält. Gemensamt för bådas undersida av bakvingen är grönaktiga framkanter och bakkanter samt ett tvärgående band av runda bruna fläckar med vit mitt som är inringad med brunsvart.[7]

Larven är gråbrun eller gråsvart med ljusare längsgående ränder och ett ljusbrunt huvud. Den är försedd med relativt långa taggar och blir upp till 40 millimeter lång.[7]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Flygtiden, den period när fjärilen är imago, infaller i juli-augusti.[7] Under flygtiden parar sig fjärilarna och honan lägger äggen i närheten av larvens värdväxter. Larven växer sig kläckningsfärdig inuti ägget, men ägget kläcks inte förrän på våren året därpå.[6] Värdväxter, som är de växter larven lever av, är för skogspärlemorfjärilen olika violarter.[1]

Larven äter och växer under 2-3 månader varefter den spinner ett litet rum av blad och i detta rum förpuppas den. Efter 2-4 veckor kläcks den fullbildade fjärilen ur puppan och en ny flygtid börjar.[6]

Fjärilens livsmiljö är blomsterängar och gläntor i skogsmark.[7]

Skogspärlemorfjärilens utbredningsområde är från Europa och genom den tempererade delen av Asien till Amurområdet och Japan.[8] I Norden finns den i hela Danmark, i sydöstligaste Norge, i Sverige upp till södra Norrland samt i södra halvan av Finland.[7]

Denna art placerades tidigare i släktet Argynnis men underläktet Fabriciana har tillsammans med undersläktet Speyeria brutits ut och blivit egna släkten. Cataloge of Life listar 42 underarter.

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Fabriciana adippe (Denis & Schiffermüller, 1775) | skogspärlemorfjäril”. Artfakta. SLU Artdatabanken. 2024-04-18. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/201068. Läst 19 april 2024. 
  2. ^ [a b] Marko Mutanen, Lauri Kaila (2019). ”Ketohopeatäplä – Fabriciana adippe (på finska/svenska/engelska). Finlands artdatacenter. https://laji.fi/taxon/MX.60878. Läst 19 april 2024. 
  3. ^ [a b] van Swaay, C., Wynhoff, I., Verovnik, R., Wiemers, M., López Munguira, M., Maes, D., Sasic, M., Verstrael, T., Warren, M. & Settele, J. (2010). Argynnis adippe (Europe assessment).”. The IUCN Red List of Threatened Species 2010: e.T174203A7028071.. https://www.iucnredlist.org/species/174193/7026496. Läst 19 april 2024. 
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v] Bánki, O., Roskov, Y., Döring, M., Ower, G., Hernández Robles, D. R., Plata Corredor, C. A., Stjernegaard Jeppesen, T., Örn, A., Vandepitte, L., Hobern, D., Schalk, P., DeWalt, R. E., Ma, K., Miller, J., Orrell, T., Aalbu, R., Abbott, J., Adlard, R., Adriaenssens, E. M., et al. (26 mars 2024). Fabriciana adippe ([Denis & Schiffermüller], 1775). Catalogue of Life. doi:https://doi.org/10.48580/dfz8d. https://www.catalogueoflife.org/data/search?facet=rank&facet=issue&facet=status&facet=nomStatus&facet=nameType&facet=field&facet=authorship&facet=extinct&facet=environment&limit=50&offset=0&q=Fabriciana%20adippe&sortBy=taxonomic. Läst 19 april 2024. 
  5. ^ Beccaloni, G., Scoble, M., Kitching, I., Simonsen, T., Robinson, G., Pitkin, B., Hine, A. & Lyal, C. (Editors). (2003). FABRICIANA adippe [Denis & Schiffermüller], 1775. The Global Lepidoptera Names Index (LepIndex). World Wide Web electronic publication.. NHM: London, UK. https://www.nhm.ac.uk/our-science/data/lepindex/detail/?taxonno=155024. Läst 19 april 2024. 
  6. ^ [a b c] Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae - Nymphalidae. (2005) sid 253-254. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. ISBN 91-88506-51-7
  7. ^ [a b c d e] Sterry, Paul; Mackay, Andrew (2006). Bonniers naturguider Fjärilar. Albert Bonniers förlag. sid. 85. ISBN 9789100105136 
  8. ^ Fabriciana adippe (Denis & Schiffermüller) 1775”. GBIF Backbone Taxonomy via GBIF.org. GBIF Secretariat. 2023. doi:https://doi.org/10.15468/39omei. https://www.gbif.org/species/7809779. Läst 19 mars 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

{{commonscat WD}} {{wikispecies|Fabriciana adippe|''Fabriciana adippe''}} {{Taxonbar}} [[Kategori:Fjärilar]] [[Kategori:Praktfjärilar]] [[Kategori:Fabriciana|adippe]]

Absintmalmätare synonymer

[redigera | redigera wikitext]