Shia

Shia (الشيعة; förkortning av Shia 'Alī, "Alis anhängare") är den gren av islam som menar att profeten Muhammed enligt Guds beslut utnämnt Ali ibn Abi Talib och hans ättlingar till muslimernas ledare efter hans bortgång. Dessa ses inte som profeter eller budbärare, utan anses vara de rättmätiga efterträdarna som felfritt kan tolka och förmedla profeten Muhammeds vanor sunna, och Koranen. Denna regel är en av trons rötter inom shiaislam som motiveras med att Gud alltid har en ställföreträdare på jorden, även om den sista profeten och budbäraren är bortgången. Dessutom måste denna vara fri från inkorrekta gärningar, precis som profeterna, då de är vägledare för hela mänskligheten. Om dessa skulle begå synd, skulle det alltså vara tveksamt att följa dem i anledning att få en sann vägledning inom religionen, och dessutom har Gud ingen anledning att skapa sin ställföreträdare till mer eller mindre syndare, varken profeterna från Adam till Muhammed, eller deras efterträdare, imamerna, enligt shiaislam. Den största riktningen inom shia är tolvgrenen, även kallad ithnā 'ashariyya.

De muslimer som är anhängare av denna gren av islam kallas shi'iter eller shiamuslimer. Ungefär 15 procent av alla muslimer är shiiter, vilket gör shiiterna till den näst största gruppen inom islam efter sunniterna.

Shiamuslimer menar att islam bör inkluderas som den mest grundläggande lagen i alla frågor. Enligt detta behandlas den enskilda individens vardagliga problem av islamiska lagar (vilka är gemensamma för alla muslimer) och därefter skall även gruppens problem lösas i enlighet med islamiska lagar. Gruppens problem är huvudsakligen politik och ekonomi. Shiamuslimer anser att lösningen på de politiska och ekonomiska problemen finns i islam. Enligt shiamuslimer kan den islamiska lagstiftningen lösa de aktuella problemen, inte bara på individuell basis utan även på gruppnivå.

För att kunna möta aktuella problem har imamerna (de tolv) skapat en övergång mellan den grundläggande islam (som består av Koranen och hadither) och den aktuella problemlösningen i form av islamisk lärdom (ijtihad). Det finns idag cirka 190 miljoner shiamuslimer världen runt.

Doktriner

Huvudsakliga doktriner

Shiitisk talisman.

Shiamuslimer tror på de fem pelarna, vilket även sunnimuslimer gör, men de delar upp dem på olika sätt. Shialäran menar att fyra av islams fem pelare (det vill säga salah, sawm, hajj och zakat) som alla muslimer följer, inkluderas under trons grenar eftersom de är aktiviteter och inte grundläggande logiska begrepp. De fem pelarna, eller trons grunder, är enligt shiamuslimer grundläggande logiska begrepp som går att förklara ur ett filosofiskt perspektiv.

Trons grunder (usūl al-dīn)

• monoteism (tawhid)
• rättvisa (adalah)
• vägledning genom profetskap (nubuwwah)
• ledarskap (imamah)
• domedagen (qiyamaah)

Trons grenar (furū al-dīn)

• tidebön (salat)
• fasta under månaden ramadan (sawm)
• vallfärd till islams heliga stad Mecka ([ hadj)
• allmosa till fattiga och behövande (zakat)
• obligatorisk skatt (khums)
• självrannsakan och strid mot frestelsen och det förbjudna (jihad)
• uppmuntra det goda och förbjuda det onda amr-bil-maruf och nahi-anil-munkar
• älska ahl al-bayt (tawalla)
• hata ahl al-bayts fiender (tabarra)

Övriga doktriner

Shiamuslimer och övriga muslimer har många gemensamma doktriner, såsom att bära hijab (slöja). Dock utövas vissa endast av shiamuslimer, så som taqiyya, som innebär undanhållandet av ens religiösa övertygelser i det yttre när man fruktar för sitt liv. Dock får tron aldrig lämna hjärtat. En annan är att Shiaislam tillåter tidsbestämda äktenskap, nikah mut'ah. Shiamuslimer anser att beviset för att tidsbestämt äktenskap är lagligt finns i Koranen.

Ledarskap

Shiiterna kallar muslimernas ledare imām och menar att denne ska vara den som är mest lämpad för ledarskapet, utnämnd av Gud och profeten, och felfri medan sunniterna kallar ledaren kalif och anser att man ska välja honom oberoende av släktskap, och att denne inte behöver vara felfri.

Shiamuslimer menar att profeten Muhammed flera gånger utnämnt Ali till sin efterträdare och den mest nedskrivna händelsen var händelsen vid platsen Ghadir-Khumm mellan Mekka och Medina.

Historia

"Shia" skrivet med arabisk skrift

Delningen uppstod när Profeten Muhammed gick bort och efterträdaren skulle tillsättas. Den blev åter aktuell efter mordet på den tredje sunnikalifen Uthman år 656, då Profeten Muhammeds svärson Ali ibn Abi Talib utsågs till dennes efterträdare, trots ovilja från imam Alis sida. Detta val vägrade bland andra Uthmans nära släkting Muawiya, ståthållare i Syrien, att acceptera. Efter att imam Ali hade avvisat krav på att Uthmans mördare skulle ställas inför rätta revolterade även delar av stammen Quraysh. Imam Ali besegrade en del av oppositionen i två fältslag, Kamelslaget och slaget vid Nahrawan, men tvingades att ingå vapenvila med sin huvudmotståndare Muawiya. Motståndet mot imam Ali fortsatte och mot slutet av 660 hade han helt förlorat makten över Egypten och Hejaz. Imam Ali mördades 661 i Kufa under förrättande av bön. Därefter tog Ummayyaddynastin över makten.

Imam Alis anhängare vägrade i sin tur att erkänna den "gudlösa tronsinkräktaren" Muawiya som muslimernas ledare och stödde i stället Alis söner imam Hasan och imam Husayn. Imam Hasan slöt fred på grund av att inga ska dödas under krig. Flera år efter att imam Hasan mördades, ställde sig den yngre imam Husayn i spetsen för ett närmast symboliskt uppror och blev med sina 72 följeslagare mördade av ummayaddynastins i slaget vid Kerbela, enligt shiamuslimer ett vunnet krig, då shia visade sig vara de rätta som inte ger upp lätt och satte en tradition det året. Ingen i Husayns styrka överlevde, förutom ett av Husayns barn som var för sjuk för att delta. Slaget kom att få en stor symbolisk betydelse för shia. Husayn blev den viktigaste shiitiska martyren och sörjandet av slaget vid Karbala 680 har än i dag en mycket stor betydelse för shiiterna.

Grenar

Även inom shia har man haft olika åsikter om exakt vem som skall anses vara islams ledare och vid olika tidpunkter då man inte kunnat enas om vem som är imam har man valt olika:

• Zaiditernas femte imam Zayd (död år 740) är en alternativ kandidat till de övriga grenarnas femte, hans bror Muhammad ibn Ali. Zaiditerna finns idag främst i Jemen. Deras synsätt ligger närmast den ursprungliga ideologin, men zaiditerna har också historiskt haft en mer kompromissartad hållning till frågan om ledarskapet och det har till och med förekommit (på 800-talet) att det har funnits två zaiditiska imamer samtidigt.
• Ismailiternas (ismā'īliyya, "sjugrenen") sjunde imam Ismā'īl (död år 760) hade också en konkurrerande imam, tolvgrenen Musa ibn Jafar. Ismailiternas gren fick stor betydelse i Egypten och övriga Nordafrika och tog sig där en del extrema uttryck, till exempel när en av de fatimidiska kaliferna, al-Hákim bi amri'llah (996–1021), påstod sig vara en inkarnerad Gud. Han är fortfarande en central person i drusernas version av shia. En annan känd underavdelning i den ismailitiska grenen av shia är assassinerna. Numera finns största delen av ismailiterna i Indien.
• Imamiterna (imāmiyya), även kallad ithnā 'ashariyya ("tolvgrenen"), till vilken de flesta shiiter idag räknar sig, utgör större delen av befolkningen i Iran, södra Irak och Bahrain. De erkänner tolv imamer med Ali som den förste och Muhammad ibn Hasan som den siste. Han skall uppenbaras vid tidens slut för att skipa rättvisa. Grenens starka ställning i Iran grundlades på de mongoliska ilkhanernas tid, främst genom Öldjeitü (1304–1316) som konverterade från kristendomen till islam och åtminstone tolererade att tolvgrenen var verksam inom hans rike; vissa hävdar att han till och med gynnade dem. Genom att de turkiska safaviderna övertog makten i början av 1500-talet och skapade en teokratisk stat befästes Irans ställning som ledande makt inom shia. Safaviderna var från början sunniter men blev på 1400-talet shiiter.

Utbredning

Stater med en muslimsk befolkningsandel på över 10%.
Grön: Sunni
Röd: Shia
Blå: Ibadi

Man uppskattar att omkring 10 % av världens muslimer är shia, vilket motsvarar omkring 215 miljoner shiamuslimer i hela världen. Fastän shiamuslimer är en minoritet i den muslimska världen, utgör de en majoritet av befolkningen i Iran, Azerbajdzjan, Bahrain och Irak.

Shiamuslimer utgör även över 35 % av befolkningen i Libanon, över 45 % av befolkningen i Jemen, över 35 % av befolkningen i Kuwait, 20 - 25 % av befolkningen i Turkiet (huvudsakligen Alevi), 20 % av befolkningen i Albanien (huvudsakligen Bektashi), 20 % av befolkningen i Pakistan och 18 % av befolkningen i Afghanistan. De utgör även minst 15 % av den muslimska befolkningen i Indien, Syrien, Saudiarabien, Kosovo, Bosnien-Hercegovina och Sandžak. ^{[källa behövs]}

Betydande shiasamhällen finns vid västra Sumatra och Acehs kustregioner i Indonesien. Förekomsten av shiamuslimer är annars försumbar i Sydostasien, där muslimer främst är shafisunnimuslimer.^{[källa behövs]}

En betydande synkretistisk shiaminoritet finns i Nigeria, centrerad i staten Kano. Östafrika har flera ismailitiska shiamuslimska befolkningar, främst ättlingar av immigranter från Sydasien under kolonialtiden.^{[källa behövs]}

Teologi

Shiitisk teologi skiljer sig i vissa avseenden från teologin inom sunnitisk islam. Shia ligger närmare den mutazilitiska teologin med dess tonvikt på Guds rättvisa och människans förnuft. Bland annat framhåller shiismen den mänskliga viljans frihet, till skillnad från de mer deterministiska synsätt som förekommer inom sunni. Till moderna tänkare som söker reformera den shiitiska traditionen hör Abdolkarim Soroush och Mohammad Mojtahed-Shabestari.

Religion Antal troende (i Sverige) Religionsstiftare Teologi Mytologiska gestalter

Se även

• Sunna (islam)

Externa länkar

• al-Islam.org Information om shiaislam (engelska)
• al-shia.org Aalulbayt global informationscenter
• Nyhetsblad för Shia-muslimer (engelska)

Källor

• Åke Ohlmarks, Shiá. Iranska islams urkunder. LT:s förlag, Stockholm 1980.
• Ashk Dahlén, Islamic Law, Epistemology and Modernity'. Legal Philosophy in Contemporary Iran, New York, 2003.